Fina Flickor (del tjugofyra) |
Del tjugofyra. Om det räckte med att jag älskar dig
(Robbie)
Blod.
Blod i den vita soffan.
Hennes runda ansikte ser svullet ut, och det rinner blod från näsan.
- Pheb, mumlar jag och skyndar fram till henne. Vad hände?
- Jennifer, mumlar hon och reser mig upp, stödd på min arm.
Det är så absurt att jag nästan börjar skratta. Skulle Jen slå Phoebe? Kan hon ens slå så hårt?
Istället för att skratta hämtar jag vatten, rengör och lägger Phoebe i min säng, och frågar
varför Jen egentligen slog henne.
Hon skakar på huvudet och vägrar svara, mumlar bara gång på gång ”Prata med henne
Robbie”
Efter att ha försäkrat mig om att hon klarar sig, lämnar jag henne och den instängda sviten för att leta upp Jen.Frågan är bara vart hon är?
Mina steg ekar högt mot stentrappan när jag skyndar upp mor sviten Jason, Melanie och
Sebastian delar. Egentligen hade jag kunnat ta hissen. Men på något konstigt sätt påminner det mig om Mauriel. Hon åkte alltid hiss. Alltid. Det kvittade om det bara var en våning, hon log bara, trycke på hissknappen och sa att trappor var onödiga.
Alltså skyndar jag uppför stentrappan och försöker komma ihåg vart Melanies och Jasons svit låg.
Vänster, höger. Andas.
Trevande knackar jag på, samtidigt som jag undrar varför jag har fått för mig att hon skulle vara här.
Sebastian pratar väl ändå inte med Jen längre?
Fast det syns på henne, på vartenda andetag, vartenda steg.
Att det enda jag någonsin vill vara för henne, är det enda hon aldrig kan bli för mig.
Sakta höjer jag handen, ångrar mig och står med den i luften några sekunden, innan jag låter den träffa dörren.
Jag hör skratt inifrån, innan fotstegen kommer närmare dörren och tillslut öppnar den.
- Aah? Hans hår är rufsigt, och den stora t-shirten skrynklig. Sen när använder han något annat än kashmirtröjor?
- Eh, är Jen här? mumlar jag och försöker att inte strirra på hans tröja. Det syns att han är lika förvånad över att jag är här som jag är.
Han skakar på huvudet och rufsar till sitt redan förstörda hår.
- Jag har inte sett henne sen imorse, när vi åt frukost, svarar han och gäspar, samtidigt som han låter sina ögon svepa över min kropp. Hurså?
- Jag har inte sett henne på ett tag,
- Tja, jag vet inte vart hon är, han säger det som om han inte alls bryr sig. Som om han inte alls kollat på henne i smyg hela tiden vi varit i New York, som om han inte alls studerat hennes läppar hela frukosten.
Tror han ens själv på det han säger?
- Jaha…jag vänder mig om och ska precis stänga dörren när Sebastian hindrar mig med att harkla sig, jag kollar frågande på honom.
- Alltså, är hon borta eller?
Jag kan inte låta bli att önska att han inte lät så orolig.
- Nej, eller, typ. Jag vet inte. Hon slog ner Phoebe och sprang iväg.
- Skojar du eller? Jen slåss inte, och absolut inte hårt.
Jag rycker på axlarna och vänder mig om för att gå igen.
Då kanske du inte känner henne så bra som du vill tro.
Sebastian möter försiktigt min blick, och slår sedan igen dörren.
Jag skakar på huvudet, rycker på axlarna åt mig själv och går sedan planlöst omkring i den välstädade, skinande, vita, sterila korridoren.
Det är som om mina fötter hittar vägen själv, utan att jag bett de. Försiktigt styr de mig mot trappan, uppåt till översta våningen.
Såklart. Taket.
Jag skyndar mig, och försöker att undvika att halka på det hala golvet.
De dunkanden, snabba fotstegen mot den gamla ek trappan framkallar en konstig känsla i mig. Jag kan inte beskriva det, men det känns…tomt. Som om jag inte känner något
överhuvudtaget.
Når jag äntligen kommit upp på hotell taket ser jag en liten figur sitta mitt på taket, med benen så där i kors som hon alltid har, och en cigarett i handen.
När hon får syn på mig gör hon en ansats för att resa sig, men jag är framme hos henne innan hon ens hinner släcka cigaretten.
Varför är hon alltid ett steg efter mig?
- Hej, mumlar jag och sätter mig bredvid henne, tar hennes cigg och kastar den nerför taket, av gammal vana.
Hon skrattar till lite, följer ciggen med blicken och fokuserar sedan sin dimmiga blick på mig.
- Hej, svarar hon och lägger huvudet på sned, vinden blåser hennes hår åt sidan, och jag vill dra handen genom det, räta till det.
- Pheb, börjar jag och söker kontakt med hennes stora, bruna ögon. Varför slog du Pheb?
Hennes ögon förändras, sluter sig liksom, hon vänder snabbt bort huvudet.
- För att hon är helt dum i huvudet, säger hon, som för att utmana mig. Som om hon bara väntar på att jag ska protestera.
Jag svarar inte, utan böjer mig fram, innan jag kan hindra mig har jag dragit handen genom hennes hår, det är precis lika silkeslent som det ser ut.
Perfektion.
Hennes kropp blir helt stel, och hon börjar inte andas igen förens jag släppt hennes hår och lutat mig bakåt igen, bort från henne.
- Men vad sa hon? Undrar jag.
Hennes stora, rödsprängda ögon ler mot mig.
Men det är inget leende du associerar med lycka.
- Hon sa…Äsch, du vet väl. Hennes ord kommer stötvis, och är så hårda att jag nästan rycker till.
- Vadå? Vad vet jag?
- Du hade väl berättat för henne? Väser hon fram medan hon fumlande tar upp en cigarett, tänder den och drar girigt in röken.
Jag svarar inte, utan flyttar mig närmare henne, drar handen genom hennes hår igen.
- Jag…mumlar jag, men blir avbruten av hennes läppar.
Hon smakar precis som jag har förställt mig.
Blåbär.
- Jag…kan inte, mumlar jag och puttar bort henne, försöker att undvika hennes sårade blick.
Hon svarar inte, drar bara hårdare in röken.
Jag reser mig upp, och skyndar in.
Fan.
Fan fan fan fan.
Min hand darrar fortfarande när jag trycker på hissknappen,men vi kan ju alltid skylla på att det är kallt ute.
Jag klarar inte av att åka hissen mer än en våning, sen stannar jag den, skyndar mig ut och tar trappan istället.
Fan. Jag vet ju att hon gillar Sebastian.
- Helvete, mumlar en ljus röst under mig.
Jag tittar upp, och ser att jag gått på en liten tjej som sitter i trappan.
Hennes korta hår är smutsigt och de vackra bruna ögonen nerdrogade, men ändå lyser all trasighet igenom. Hennes klänning är sönderriven och full av blod och något annat jag inte ens vill tänka på vad det är.
- Bon matin, Robbie, mumlar Mauriel.
vad tycker ni, skulle Jen passa bäst med Robbie eller Sebastian? (inte för att det påverkar slutet, har redan kommit på hur allt ska sluta, men jag är nyfiken på vad ni tycker)
koooooommentera!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 18 maj 08 - 09:12- Betyg:  | | robbie. Sebbe har ju redan svikit henne + att han ska bli pappa | | nanna_limpan - 15 feb 08 - 17:34- Betyg: | | ååh jag vet inte robbie kanske?;P | | aakwasweet - 19 dec 07 - 16:36- Betyg: | | Robbie tror jag. Sebastian har svikit henne för mycket! | | glasbubblan - 8 dec 07 - 14:41- Betyg: | ttycker inte hon ska få någon, men att hon aoch sebastian blir kompisar igen, kanke får hon robbie, men han har nog fullt upp med att ta hand om mauriel nu, så dwe blir nog inte ihop. fast jag tycker att melanie och sebastian ska göra slut. och att hon och jennifer ska bil bättrekompiar..., eller så kanske jen hoppar nr från huset...
aja, jag vet inte hur det slutet, det får jag väna med att se, och jag är säker på att det blir ett lika välskrivet och fantastiskt bra slut som hela novellen har varit underbart bra!!! | | AngelXMadd - 8 dec 07 - 00:25- Betyg: | Robbie! ;D
Bra bra bra, skrivet | | nona - 7 dec 07 - 19:56- Betyg: | | meer?? :D | | -Cute - 7 dec 07 - 14:39- Betyg: | robin tror jag xD
mkt mkt mkt meer nuu xD
den här är jättebra :D | | hannasteberg - 7 dec 07 - 14:19- Betyg: | | Robbie! Shiit, vill ha nästa del nu! | | cissilarsson_ - 6 dec 07 - 20:41- Betyg: | | jag tkr faktiskt seb:P:P:P | | hanna__91 - 6 dec 07 - 20:22- Betyg: | jag tycker Robbie och Jen!!! Jag tror inte att han skulle vilja såra Jen..
MERA!!!! :D :P | | Anniee - 6 dec 07 - 16:40 | | Robbie. :) jag tkr att Jen vill ha Robbie xD | | Rosapapper - 6 dec 07 - 12:43- Betyg: | | Skitbra, jag vet inte vem jag tycker hon passar bäst ihop med :P Kanske Robbie ;) | | Ewe_ - 6 dec 07 - 08:33- Betyg: | | ahhhh :P mer :P du äe så bra :D |
|
|
|
