Vill så gärna hjälpa |
Jag kommer ihåg förr när du och jag
lekte på gräsmattan.
Vi var vilda, fria och viljestarka...
Nu är det bara jag som säger ifrån,
jag som fortfarande hittar på galna saker
och det är bara jag som fortsätter kämpa
för en fortsatt frihet och vägrar låta
någon ta den ifrån mig.
Jag vägrar ge upp
men varje gång jag ser dig
så känns det hopplöst...
Du har låtit någon ta din frihet,
din självkännsla och det
lilla barnsliga sätt som alla nästan har.
Vi skulle åkt en runda över dagen
men du fick inte FÖR HONNOM!!
-Du vet hur han e
sa du lågmält...
Jag blev så arg,
så besviken och ......rädd.
Jag blev arg på honnom,
besviken på honnom
och jag blev rädd för att jag
är rädd om dig.
Hanns avendsjuka går ut över dig
du får inte ens åka med din bästa kompis
ut några få timmar till en enslig jävla by!!
Det gör så ont att se dig
så ointresserad av att kämpa tillbaks.
Jag undviker din och hanns lägenhet
kommer aldrig och hällsar på...
För jag skulle inte kunna vara tysst,
jag skulle sagt vad jag tyckt
rakt upp i ansiktet på honnom
och du skulle blivit ledsen...
Jag vill så gärna hjälpa
men vet inte hur.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Jarpan_89 - 5 dec 07 - 15:45- Betyg:  | Hej. Fin dikt, och har suttit i samma sits som din vän och jag har haft vänner som suttit i samma sits som du... låt mig gissa att fanskapet är svartsjuk eller ngt sådant? Se till så att din vän lämnar honom. Jag blev förbannad då alla klagade på min dåvarande kille, men efteråt var jag fri som en fågel och kände den lycka jag trodde jag kände då jag var med honom- jag hade fel. Svartsjuka är aldrig bra, få din vän att inse det.
Hoppas Allt löser sig! |
|
|
|
