Till Ocktavya Theresia Dannö |
Jag vet inte vad att skriva!
Jag har skrivit samma sak om och om igen.
Jag gråter samma tårar om och om igen.
Jag ber om ursäkt för samma sak.
Jag slår fortfarande för den dan!
Vi var på väg hem du och jag.
Jag sa att vi skulle gå ensam.
Du var för liten för att protestera.
Du var bara ett barn.
Jag visste att en dag skulle du var här.
Jag njöt varje gång du rörde dig,
då visste jag att dagen var snart här.
Vi gick ensam genom parken, jag hörde inte när dom kom.
Trotts deras skrik.
Jag vet att du kände hur dom slog, kände hur dom sparka.
Jag vet att du hörde deras ord, att du hörde hur dom svor!
Jag vet att du visste vad som skulle hända.
vad dom försökte göra!
Jag svär fortfarande till den dagen då han tog dig från mig.
Jag hör fortfarande mins skrik när jag kände hur du dog i mig.
Jag svär över dig far för att göra nåt som det här!
Du var mitt barn! Du var allt jag ville ha!
Du var den som skulle rädda mig från allt det onda!
Du var den jag skulle ta hand om och älska!
Du var min Ocktavya, min älskade Prinsessa!
Din far tog dig från mig. Och när han tog dig,
tog han så mkt mer!
Jag gråter fortfarande över din död.
Jag vet, det är länge sedan nu.
Men drömmen jag hade då, drömmer jag än!
Förlåt mig Ocktavya Theresia Dannö för att inte skydda dig bättre.
Förlåt mitt barn, för att gå den vägen!
Förlåt mig
|
|
|
|
