Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ett jobbigt år med Marodörerna... [Kap.25]

Till Systraskapet!

...

(Sirius)

Vä ggarna i vardagsrummet var lika mörkgröna som sist han såg dem och det fula paraplystället stod fortfarande kvar på sin plats.
”Välkommen hem min son.” Hördes en varm röst uppifrån trappan och Sirius vände sig om med en klump i halsen och såg hur hans far Orion kramade om Regulus.
”Och jag ser att du är tillbaka.” Sade han kyligt då han såg Sirius.
Sirius sträckte på sig.
”Ja, tyvärr.” Svarade han och såg trotsigt upp mot sin far.
”Tala inte till din far på det sättet…” Röt hans mor men Orion höjde handen för att tysta henne.
”Du ska vara tacksam att du ens får sätta din fot i det här huset, och om du ställer till det minsta lilla nu när släkten kommer, så får du allt räkna med dess konsekvenser.” Sade han onormalt lugnt och Sirius nickade kort innan han började gå upp för trappan.
Men då han gick förbi sin far blev han hejdad.
”Jag lovar dig, det minsta lilla upptåg och du kommer att ångra det.” Sade han tyst och kollade kallt på honom.
Sirius svarade inte utan fortsatte upp till sitt rum.

Några timmar senare hörde han gladlynta röster ifrån hallen och han öppnade dörren för att höra vilka det var.
”Cygnus, Druella, kom in kom in, och jag ser att ni har Bellatrix och Narcissa med er.” Sade hans mor kärleksfullt och rösterna i hallen blev högre och han kunde urskilja Bellatrix falska skratt.
Sirius gick med en suck tillbaka till kofferten och fortsatte att packa upp, men så hörde han en välbekant brummande röst och han hoppade upp ifrån golvet och rusade fram till dörren.

”Alphard.” Sade hans mor och Sirius kunde för sitt inre se hur hon kramade om honom med ett ansträngt leende.
Alphard var Sirius morbror och den enda i släkten som han tyckte om, förutom Narcissa och Bellas syster Andromeda men hon hade redan strukits ifrån släkten igenom att bli tillsammans med en mugglare.
”Var har ni pojken då?” Frågade han och hans mor ropade till sig Regulus som hälsade artigt.
”Nej nej, var är Sirius?” Sade Alphard otåligt.
”Uppe på sitt rum.” Sade Orion kyligt ”Där han hör hemma.”
Alphard muttrade något och började gå upp för den knarriga trappen.

Sirius log och gick för att möta honom.
”Där är du pojk, varför var inte du med i den väldiga välkomst kommittén?” Frågade han med ett brummande skratt medan de gick upp till hans rum.
”Jag packade upp.” Sade Sirius och gick före in i det redan stökiga rummet.
”Jag ser det.” Skrockade Alphard och såg sig omkring på högarna av kläder och skolböcker.
Sirius flinade och sjönk ned på sängen.

”Dina vänner?” Frågade han och pekade på ett av fotona som Sirius hade satt upp på väggen i slutet av sommaren.
Sirius reste sig upp och kom fram bakom honom.
”Ja, James Potter, Remus Lupin och Peter Pettigrew.” Sade han och pekade på dem i turordning.
”De verkar vara ena rediga gossar.” Sade Alphard belåtet och log brett.
Sirius nickade tyst och önskade stilla att han var tillsammans med dem på Hogwarts, att han fick vara med och ta del av julfestligheterna, men istället stod han här, i det hus som han för länge sedan lärt sig att avsky.
”Jag tror bestämt att det vankas middag.” Sade Alphard efter ett tag och med ett hungrigt leende klappade han honom lätt på axeln innan han försvann ut ur rummet.
Sirius tvekade lite men följde sedan efter.

”Nämen, är det inte lille Sirius.” Sade Bellatrix med ett skratt då han satte sig ned vid bordet.
”Bellatrix.” Svarade han trött och började lassa upp mat på sin tallrik, men slutade då han upptäckte att ingen annan hade tagit för sig.
Hans mor kollade argt på honom men vände sig sedan leende mot resten av släkten.
”Välkomna, det är underbart att alla kunde komma…”
”Inte Andromeda, verkar det som.” Muttrade Sirius och hans mor kom av sig lite.
”… som sagt, underbart att alla kunde komma och var så goda att tag för er.” Sade hon med den kyliga blicken fäst på sin äldste son som redan hade börjat äta.

”Nå Regulus, vad har du åstadkommet för bragder den här terminen då?” Frågade Orion när de flesta hade ätit färdigt och såg kärleksfullt ned på sin yngste son som svalde maten han hade i munnen och bet sig fundersamt i underläppen.
”Nja, bragder vet jag inte… men jag har fått gått på ett par av professor Slughorns fester.” Sade han och de andra runt om bordet nickade gillande medan Alphard rullade med ögonen och Sirius stirrade ned i sin tomma tallrik.
”Och så…” Fortsatte Regulus men blev avbruten av Bellatrix.
”Men Sirius, nu är jag säker på att alla här vill höra hur det går mellan dig och din halvblodstjej.” Sade hon skadeglatt och

Sirius kollade förvånat upp ur tallriken.
”Va, halvblod? Hennes mamma var häxa…” Sade han förvirrat och Bellatrix skrattade skadeglatt.
”Hennes mamma var en smutsskalle, varför tror du annars att hon skulle blivit dödad? Det var lika bra, bort med alla smutsiga kräk, vi behöver dem inte.” Sade Bellatrix med ett nonchalant knyck på nacken.
Sirius flög upp ur stolen som ramlade kull av den plötsliga rörelsen och stirrade på henne, knallröd i ansiktet.
Alla runt bordet hade tystnat och såg intresserat från den ene till den andre.
”Våga inte säga det ordet igen, och om jag någonsin hör dig förolämpa antingen henne eller Sharon, eller ens något av ’fel blod’ , så lovar jag dig, du kommer inte att göra om det i första taget.” Röt han och knöt nävarna kring trollstaven som han hade dragit upp ur fickan.
Bellatrix log illmarigt och drog även hon fram sin stav.
”Vågar du?” Sade hon och reste sig upp, så att hon och Sirius stod ungefär i jämnhöjd.
”UT UR DET HÄR HUSET, GENAST!” Röt Walburga och pekade, djupt röd i ansiktet, på Sirius som sträckte trotsigt på sig. ”OCH DU MED!” Hon pekade även på Bellatrix som chokat stirrade på henne.
”Men, men.” Stammade hon med tårar i ögonen.
”INGA MEN, UT NU OCH JAG HOPPAS INNERLIGT ATT NI HÅLLER ER I SKINNET, ANNARS BLIR DET SYND OM ER!” Röt hon och Sirius ryckte på axlarna och gick ut ur rummet medan Bellatrix tvekade, som om hon inte kunde tro det hon nyss hört, men efter en ilsken blick ifrån Walburga skyndade hon sig ut.

Sirius satt på yttertrappen med bena tätt ihopdragna och stirrade mot soptunnorna som stod en bit där ifrån.
”Smartskalle.” Muttrade Bellatrix då hon satte sig ned på ett av de andra trappstegen.
”Det är bäst att du kniper din lilla käft, annars lovar jag att du kommer att få bo i de där soptunnorna resten av helgen.” Sade Sirius surt och stirrade argt på henne.
Bellatrix tystnade och kollade ned i marken.

Efter något som kändes som flera timmar öppnades ytterdörren och Regulus kikade ut.
Både Sirius och Bella reste sig upp och borstade av sig snön.
”Emh, jo, det är bara Bella som får komma in.” Sade han lågt och kollade ned i den frusna marken.
Sirius gapade förvånat och stirrade på Regulus som röd i ansiktet öppnade dörren för Bella som med ett skadeglatt skratt gick in i värmen.
”Varför får inte jag komma in?” Frågade Sirius bestört innan Regulus hann stänga helt.
”Emh, far säger att…” Han tvekade lite ”… han säger att du skulle få vara ute tills du lärt dig din läxa och börjat bete sig som en riktig Black, och han säger även att du ska göra slut med halvblodet.”
Sirius stod stum av förvånan och stirrade på dörren som stängdes framför honom.

Men efter ett tag gick han ner för den lilla trappen och ned för gatan mot den lilla lekplatsen som för tillfället var täckt med snö.
Sirius suckade och sparkade till en av stolparna till gungställningen och sjönk sedan ned på den kalla och fuktiga marken med ansiktet begravt i händerna.
Varför var han tvungen att leva ett sådant upp och ned vänt liv? Varför kunde han inte få vara som han ville?
Varför var han tvungen att rätta sig efter familjens regler?

Snön yrde snart ned och Sirius reste sig stelt upp och gick tillbaka till huset och bultade med stela fingrar på den bastanta trädörren.
Efter ett litet tag kom hans mor Walburga och öppnade dörren åt honom.
Hon gav honom en kall blick men han brydde sig inte utan gick upp till sitt rum.
Då han öppnade dörren ryggade han tillbaka, hela rummet var upprivet och han skymtade ett och annat inslagningspapper på golvet.

Han skyndade sig fram till det gröna pappret med svarta hundar på som var helt sönderrivet och lyfte försiktigt på det, under skräpet låg ett sönderrivet fotoalbum och Sirius lyfte tårögt upp den.
Bokpärmen höll på att falla av och flera av bilderna var sönderrivna eller nedklottrade.
Han lade den försiktigt ned på den obäddade sängen och gick för att leta upp de andra paketen.
Under sängen hittade han James lilla paket som var så söndertrampat att det inte gick att identifiera.
Han tog ilsket upp det som fanns kvar av det och lade det bredvid fotoalbumet och sökte sedan med blicken längst rummet tills han hittade en upp och ned vänd ask med chokladgrodor på, som var helt tömd och med godispapper i högar runt sig.

Sirius sjönk ned på sängen med ansiktet begravt i händerna medan tårarna rann ned för kinderna.
Han hörde ett kvävt fnitter ifrån dörren och sedan steg som sprang ned för trappen, men han orkade inte bry sig.
Efter ett tag hörde han även ett par försiktiga steg som klev in i rummet och han torkade snabbt bort tårarna.
”Gå här ifrån, ni har ställt till det tillräckligt.” Muttrade han och tog upp ett kort som hade ramlat ut ur fotoalbumet.
”Jag försökte hindra dem.” Sade Regulus och man hörde hur förtvivlad han var.
”Inte tillräckligt märker jag, ni fick er allt ett gott skratt.” Sade Sirius argt och Regulus backade osäkert mot dörren.
”Ja, gå! Låt mig vara ifred, gå ned till den stolta släkten Black och berätta för dem vilken skamfläck jag är som sitter och grinar uppe på rummet.” Skrek han och kollade upp på Regulus som med ett förtvivlat ansiktsuttryck gav honom en sista blick innan han försvann ut igenom dörren.

...
För gudinnan McGonagalls skull Kommentera! :D JvJ
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Mangasagan - 29 feb 08 - 16:27- Betyg:
MEN!!!!! va dumma dom e mot Sirius:'( DÖ!!!! xD Jättebra iaf^^ xD
Mp3 - 12 jan 08 - 16:34
Weeiii, riktigt ritkgit bra. Att jag har missat att du hade lagt ut denna del ? .. Men riktig tritkigt bra! <3<3<3
ros93 - 16 dec 07 - 21:03- Betyg:
Du är riktigt bra:)
prickigthallon - 16 dec 07 - 21:01- Betyg:
MERA <333
Du använder din fantasi och dina ord så bra. Jag bara sitter och ler när jag läser :):) <33
Lauren - 14 dec 07 - 13:38- Betyg:
Nu har jag läst alla delarna och det är bäst för dig att det kommer mer!!!! :DDDD
Ifos95 - 5 dec 07 - 19:30
P.S Ta det positivt...D.S
Ifos95 - 5 dec 07 - 19:29- Betyg:
Heeemskt!
*snyft* jag *hulk* tycker typ *snyft* att det var *snyft*
JOOOOOOOOORDGUUUUUBSMAAAAAAAAAAAARMEEEELAAAAAA AAAAAAAAD!!!!
*skrika hööögt och kasta iväg alla näsdukar som är fulla me
snor*



Jag vet inte om jag klarar mer, jag vet inte... Men...hmmm.
..ja hmm... JO SÅKLART JAG KLARAR MER! du MÅSTE skriva mer!
Annars...annars...häller jag jordgubbsmarmelad i håret på dig!


<3 Kraaam /Kitty
Plupp90 - 4 dec 07 - 21:06
du är så sjuuuukt duktig systra mi!!!! du skriver underbart!!:D
stackars stackars sirresöt!
jag samlar ihop systraskapet, vi måste rädda honom!!
det var underbart jag vill ha meeeeeer!!!!:D
var fri och förfärlig för den goda sakens skull! värsta kombinationen det blir..xD
puss på dig medsyster!
Maadelen3 - 4 dec 07 - 19:31- Betyg:
SIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIRIIIIIIIIIIUUUUUUUUUUUUUUUU UUUUUUUUS!!! JAG KOMMER OCH RÄÄÄDDAAAAAAR DIIIIIIIIIIIIIIIG!!! Reggie ville ju som bara vara snelll ..

Jenny von J, DU VARA MKTMKTMKT BÄTTRE ÄN MIG, SÄG INGET ANNAT! DU VARA BÄÄÄÄÄÄÄSCHT! och alla andra tkr det med! :) du är min aaaaaaaaaaaaaajdååååwl! :) hahaha :D jeg vara bja po okk schtavaa, for jeg jillaj intä ahtt schtava rett! :) haha :D DU ÄR BÄÄÄÄST! :)

kroaaaaam en ur StRSkPt -, Maudi ^<3
svikmejinte - 4 dec 07 - 18:43- Betyg:
åhh, vad bäst du är! kommer det mer snrt kanske? det hoppas jag verkligen =D
chulia - 3 dec 07 - 22:50- Betyg:
SUUUUUUUSSSSSIEEEEEEEEEEEE!!! Din medmänniska Jamie (jag) kommer och räddar dig! lovar på mitt liv!!!
RABIES MATTE SOM HÅLLER MIG IFRÅN DET HÄR!
HJÄÄÄLP, men lilla Reggi försökte ju bara vara snäll sussie... :')

Lilla Jenny von J. Hur många gånger ska jag behöva säga att dina berättelser är läskigt bra och att du är helt sjuuuuuuuuuuuuuuuuukt bra på att skriva. Framför allt den här som är som typ... marijuana för mig xD moahahhaa xD
Wiie, jaja, matten ropar, men jag ser fram emot nästa del som kommer vara exakt lika bra som den här! :D
KRAMAR DIN HÄXSYSTER Jamie<3

Skriven av
JennnyJ
3 dec 07 - 21:25
(Har blivit läst 136 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord