På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

You're my everything {Kap 17 } SISTA

(Bill)

Herregud, det går verkligen inte att förklara hur det känns att stå på scen.
Det är bättre än alla psykologer i världen, tillsamans!
Jag log brett när jag såg Lina och Nick stå i publiken och dom log glatt tillbaka.
Jag tackade fansen och sprang av scenen med Tom, Gustav och Georg strax bakom mig.
Även om det är skönt att stå på scen, är det minst lika skönt att komma av den.
-Vad svettig du är! Utbrister Gustav.
-Ja det är jobbigt att skutta runt så på scen. Säger Tom och flinar.
Jag orkade inte bry mig om dom så jag hoppade in i bilen för att åka till hotellet och duscha så fort som möjligt.
Jag satte mig ner i duchen och njöt av värmen. Rakbladet låg i skåpet, det visste jag.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ville ta fram det och skapa fler ärr. Eller om jag sa att jag inte funderade på det.
Jag hade till och med handen på skåpsluckan men drog snabbt bort den när jag såg min arm.
-Det ser ju fan förjävligt ut. Mumlade jag för mig själv men tystnade när jag hörde steg utanför dörren.
-Är du klar snart? Tom. Som alltid.
-Mm, jag är klar om två minuter.
Jag stängde av duchen och virde en handuk runt höfterna och gick sedan ut för att ta på mig kläder.
En svart t-shirt med något konstigt tryck och ett par jeans med hål på ena knät.
Sen gick jag ut i köket för att se vad alla andra hade för sig. Där satt dom vid köksbordet och gjorde ingenting. (Jag hade faktist förväntat mig att någon skulle laga mat.)
-Mat? Frågade jag förvånat.
-Men lilla Billieboy. Se inte så ledsen ut, du SKA få mat. Sa Tom något retsamt.
-Vi tänkte gå ut och äta. Fortsatte Georg.
-UT? Då måste ju jag sminka mig först!
Innan någon hann komma med invändningar sprang jag in i badrummet för att sminka mig.
Och eftersom mitt smink låg i skåpet var jag tvungen att öppna det och frestas av rakbladet igen.
Jag fastnade mid blicken på rakbladet som låg där och pillade lite på det.
-Bill?
Jag vände mig om och märkte att Evelina stog i dörröppningen.
-Alltså jag tänkte inte göra det. Svarade jag skakigt, jag fick skuldkänslor igen.
Dels för att jag ljög om att jag inte tänkte göra det och dels föa att jag ens funderade på det.
Innan vi hann säga något mer kom Nickie och avbröt oss, som tur var.
-Kommer ni snart eller? Frågade hon smått irriterat.
Jag slog bort skuldkänslorna, log och gick ut med Lina bredvid mig.
-Jag tänkte inte, jag lovar. Viskade jag när vi var på väg ner till bilen.
Hon bara nickade tveksamt och vände snabbt bort huvudet. Vad hade jag gjort?
-Du tror inte på mig va?
-Jag vill tro på dig.
Jag svarade inte utan hoppade istället in i bilen och satte på min ipod.

(Evelina)

Jag låg i sängen och kollade på Gustav när han sov.
Tidigare den dagen var vi ute och åt, och innan det såg jag att Bill tänkte ta rakbladet inne på toaletten.
Fast han SA ju att han inte tänke göra det. Jag fick väl lita på honom bara.
-Hejsan. Jag ryckte till men märkte sen att det bara var Gustav som hade vaknat.
-Hej du.
Han log sömnigt och tryckte sig närmre mig. (Hur det nu var möjligt)
-Jag älskar dig.
-Jag har funderat lite...
Jag rös till av hans andetag mot mig nacke.
-Vill du förlova dig?
Jag fick en chock. Hörde jag verkligen rätt?
-Allvarligt?
Han nickade och flyttade sig lite ifrån mig för att se mig i ögonen.
-Det är klart jag vill! Jag skrattade och kysste honom.
Dagen därpå åkte vi till stan för att köpa förlovningsringar, fast det visste inte dom andra eftersom vi ville köpa ringar innan vi berättade.
Jag kunde inte sluta le, jag fick till och med ont i kinderna för att jag log så mycket. Knäppt, jag vet.
Efter att vi hade kollat på ringar i säkert flera timmar innan vi hittade dom vi ville ha satte vi oss i ett cafe med varsinn stor bulle.
-Jag har funderat lite. Sa han efter en stund.
-Jaha?
-Du ska ju tillbaka till Sverige efter turnen och gå klart skolan. Men efter det kan vi väl lösa det på något sätt?
Jag nickade bara som svar.
-Och innan det kan vi ju träffas på dina lov och sånt.
-Klart att vi ska lösa det.
Han log lättat och vi tog en taxi tillbaka till hotellet för att berätta för dom andra.
-ÄR DET SANT?! Skrek Nickie överlyckligt och kramade mig så hårt att jag knappt kunde andas.
Tom, Bill och Georg kramade mig också, dock lite lugnare. Och Gustav också såklart.
För att fira det åkte vi till en riktig lyxresturang.
När jag la mig den kvällen, med Gustavs armar runt mig samtidigt som vi lyssnade på min mp3, glömde jag helt och hållet bort att jag skulle hem två veckor senare.
För nu skulle jag bara fokusera på att ha så kul sommarlov som möjligt, vilket jag iallafall hade haft hitills.

Okej, nu är det sluut :)
But don't worry, har redan börjat lite på en "uppföljare"
Kommentarer är ju dock aldrig fel ;)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

julia_love - 3 jan 08 - 11:48- Betyg: