olycklig <333 |
Olycklig
- VA FAN ÄR DETTA ?! JÄVLA HORA!
- Ah SLUTA, det är inte mitt.
Ingen är hemma på morgonen. Jag var på väg till skolan och jag tappade min cigarett i hallen. Min kriminella bror såg den. Jag hatar honom.
Han slog mig så mycket han orkade. Hoppas inte kuratorn märker något.
Yasemina ringer...
– Jag kommer nu, vänta på mig.
Klockan är åtta på morgonen och jag måste hinna till skolan innan pappa hittar mig här ute. Det är en kall vinter dag, och jag undrade hur Cenk och alla andra i klassen ska reagera när de ser mig. Jag blöder från näsan och vill verkligen så långt bort härifrån så det inte är sant. Jag går ut hemifrån helt ensam och rädd, det är fortfarande en massa väsen från min bror där hemma. På väg till Yasmina kollar alla snett på mig. Jag är ju områdens hora för jag vägrar ha sjal på mig och snackar med killar! Men mamma förstår mig i vilket fall, så jag har tur. Där borta vid trädet står Yasmina och så fort hon ser mig börjar hon gå mot mig. Jag ser helt suddigt på grund av mina våta ögon. Jag gråter så ljudligt.
- SARAH ? Vad har hänt gumman?
Jag är helt tyst och fortsätter gråta. Då kramar hon mig och jag känner mig lite tryggare. Vi börjar om tio minuter och vi måste till skolan, men Yasmine vägrade gå till skolan när jag mådde så här sa hon. Hennes föräldrar börjar jobba tidigt på morgonen, så ingen är hemma vid denna tiden. Vi lämnar hennes lillasyster på dagis och börjar gå mot hennes hus. Hon bor inte alls långt i från skolan, två minuter ditt kanske. Just då ringer Cenk, Yaseminas pojkvän, och undrar var vi är och varför vi inte är i skolan. Han förstår ju att något har hänt för annars hade Yasmina suttit i lektion nu. Vi tar det lugnt hos Yasmina och dricker varmt te. Jag berättar vad som hade hänt på morgonen. Jag orkar inte mer, tänkte jag! Men vi var i alla fall tvungna att gå till skolan. Alla var helt chockade över hur jag såg ut, och min mentor försökte snacka med mig. Jag höll käften hela tiden.
Två veckor efter fick jag en lapp hem..
Kuratorn vill ha ett samtal med mig. Vad fan ska jag nu ta mig till, tänkte jag.
– Hej Sarah, sade kuratorn.
Jag var helt nervös och jätterädd. Om hon ringer hem kommer de att döda mig där hemma.
– Röker du? frågade hon.
Jag orkade inte svara eller säga emot jag var så trött på allting som skedde omkring mig. Plötsligt började mina tårar rinna av ilskan.
- Lilla Sarah, det är inte bra för dig och ha så stora problem när du är så ung! Vi har märkt på dig att du inte mår bra alls. Du ser så trött och besviken ut! Vi vill hjälpa dig. Det vet du. Du har säkert en underbar familj, du måste bara skärpa dig lite och ta lite större ansvar, fortsatte kuratorn.
Jag kollade snett på henne och tog av min tröja. Hon verkade chockad och kollade allvarligt på mig.
– Kolla då! skrek jag ! Hade en bror eller pappa misshandlat sin dotter så här? KOLLA! VEM FAN BRYR SIG OM MIG, fortsatte jag att skrika. Jag visade alla mina märken som jag hade fått när jag blev misshandlad. Jag satte mig ner igen och grät. - Ni måste förstå mig jag kan inte tänka positivt längre, jag vill ha fred!
Jag går ut och där står Cenk. Vi tar en rökpaus och han kramar om mig hårt.
Sarah, sade han, jag kan inte ens trösta dig längre. Jag känner mig så skyldig och hatar dina föräldrar från hela mitt hjärta! De får inte behandla dig så här!
Nu är det mitt fel igen, som vanligt. Efter den skoldagen rökte jag tre paket cigaretter. När jag kom hem satt alla tysta i vardagsrummet. Mamma gick upp och gav mig en rejäl örfil. Idiotiska hora! Räcker det inte med allt problem du har gett oss, och nu så röker du med!
Jag skämdes, och innerst inne i hjärtat kändes det som jag hade förlorat min mamma helt.
Min bror blev häktad två månader efter och min pappa fick fem tusen i böter. De förtjänade allt. Hemma var de fortfarande tysta och hatfulla varje dag som gällde, men snart skulle det bli jullov och vi skulle få vårt första betyg. Jag har inte hunnit ta fram en enda bok, jag har inte kunnat tänka på skolan. Ibland tänker jag efter och kom fram till att jag inte hade en bra framtid. Vad skulle jag ta mig till? Jag kunde inte koncentrera mig i skolan alls, det var ju inte bara mitt fel heller.
Jag måste sluta röka, om jag kanske inte rökte hade allt inte gått så långt, och jag hade varit så lycklig. Men nu är jag inte det, jag är en nolla som har förlorat allt !
Cenk och Yasmina är tillsammans. Cenk är som min bror så det är inga problem för mig. Men Yasmina är så blåst, hon litar på honom så mycket. Cenk är ute med min kusin varje dag och raggar på henne. Hon borde tänka efter lite. Men jag har ingen tid att slösa på dem, jag har mina egna problem. Slutbetygen var en katastrof för mig. Cenk klarade sig ganska bra och Yasmina var klassens bästa elev, som fick MVG på alla prov. Hoppas hon en vacker dag blir barnmorska, som hon alltid har velat.
Fyra veckor senare, glömde jag att jag fyllde år. Jag blev en 15 åring idag, och straffmyndig med. På kvällen ska jag ut och försöka glömma allt. Just då kom mamma in med ett falskt leende i ansiktet..
- GRATTIS HJÄRTAT sade hon. Du är redan 15 älskling, glöm inte att jag tycker om dig min dotter..
Jag fick en splitter ny mobil telefon. Hon visste att min idiotiska storebror snodde den ifrån mig och sålde den sedan till en av Yasminas kusiner. Jag hatar honom så mycket, så det är sjukt. Pappa hade "glömt" bort min födelsedag så han gratulerade mig aldrig. Jag brydde mig ändå inte.
Ikväll ska jag ut med hela gänget. Hoppas Cenks brorsa har fixat sprit åt mig. Jag ska skolka idag och stå framför spegeln hela dagen.
Nu ska jag ut och mamma påminner mig för fjärde gången att jag senast klockan nio ska vara hemma. Jag svarar bara ett ja och smäller till dörren.
Hela gänget väntar på mig i stan. Jag måste skynda mig och ta bussen. När jag är framme gratulerar alla mig och jag började dricka från min sprit flaska som jag hade fått av Cenks bror.Tiden gick och jag var helt borta, jag skrek och skrattade så högt jag kunde. Jag drack mycket och glömde bort allt. Nästa dag, börjad mina ögon rulla upp jag såg att klockan var sju på morgonen och visste inte hur jag hade hamnat i min säng. Det tog tio minuter för mig att stiga upp från sängen, och i samma sekund ringde jag upp Cenk.
-Sarah ? Jag är jätte ledsen, men du drack så mycket igår så vi fick lämna hem dig. Du var helt borta och sparkade av sex fönster rutor på stan. Självklart kom polisen och jaa.. du är straffmyndig nu så jag vet inte hur det kommer att sluta.Men ja Sarah, dina läppar kan jag inte glömma ?
- VAD SNACKAR DU OM ? Jag klickade honom och var helt förvirrad, hur fan kunde jag göra något så dumt ? Oh herregud, vad ska hända nu ? Hade jag strulat med min bästa väns pojkvän ? Skojar jag med livet ? Jag hade bulttrande huvudvärk, och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Jag skämdes så mycket jag vill bara gå under jorden. Hur kunde jag bete mig på detta viset ! Utifrån hörde man massa gräl.
- Hon måste tyvärr bo i ett fosterhem så länge hon håller på så här, jag är ledsen sa en svensk man röst. Jag rusade ut från mitt rum och såg att mamma grät och ville övertala mannen att jag skulle stanna hemma istället. Malin en fin kvinna från sociallen förklarade för mig att jag skulle bo i ett fosterhem som låg i Skåne,i Malmö sa hon . Jag fick en klump i halsen. När jag skulle åka kramade mamma mig så hårt att jag knappt kunde andas. Hoppas att jag en dag kan bli en mamma,tänkte jag. Jag kommer verkligen att uppfostra mina barn bättre.
Efter två månader började jag få psykolog hjälp i fosterhemet. Jag har försökt ta självmord tre gånger i rad, och jag vill lyckas komma till himmelen så fort så möjligt. Psykologen förklarade för mig, att om jag fick en positiv inställning till mitt liv, och mår bättre får jag åka hem så snabbt så möjligt. Hon sa att jag kunde bli den lyckligaste tjejen på hela jorden, men hon ljög. Alla hatar mig nu.. det vet jag. Ingen vill ha mig där hemma alla skäms över att de känner mig.
Jävla kärring skrek jag och kastade en stor och tung stol på henne. Jag gick ut i hallen och där efter hämtade jag en stor kniv från matsalen. Den var så fin.. tyckte jag. Sedan sprang jag ut till skogen .
5 Augusti, 2007 .
- Hej det är jag Malin, kan jag få prata med Sarahs mamma tack ?
- Aa det är jag .
- Jag är jätte ledsen att jag måste säga detta till er men..idag på morgonen klockan 09.46 dog er dotter. Vi vet inte hur det har gått till men vi hittade en kökskniv i hennes hand. Hon har förmodligen tagit sitt liv. Begravning 6 augusti 2007 . Malin kom fram till Cenk och Yasmina och gav dem ett brev. Detta hittade vi i hennes rum den är nog till er.Yasmina öppnar brevet och börjar läsa ..
Glöm mig, jag är inte värd er ! Jag förstörde ert liv ! Tro mig jag mår bättre i helvetet. Jag har saknat något som heter familjekärlek hela livet. Alla har behandlat mig som en typisk idiot. Jag är en hatad person.Så det spelade ingen roll om jag hade levt idag. Jag älskar er, Sarah .
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | MQ - 24 jan 10 - 22:21- Betyg:  | | Grymt bra! <3 | | jullan95 - 4 dec 07 - 18:46- Betyg: | | jätte braa :):) | | rosastrumpa - 3 dec 07 - 20:45- Betyg: | | skitbraaaaa ., gumman <'3 | Mikeyway91 - 3 dec 07 - 20:41- Betyg:  | | Det är svordommar ^^ men dom var ju så däer |
|
|
|
