På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

You're my everything {Kap 16} (Th Fanfic)

(Evelina)

Det hade gått två veckor sen vi kom hem från Tyskland och jag satt på Nickies säng och kollade på när hon packade.
Jag hade självklart packat flera dagar innan, men sån var inte Nickie.
Så nu stog hon där jättestressad bara tre timmar innan vi skulle sätta oss på planet till Helsingfors.
-Lungna ner dig Nickie! Om du har glömt något är det bara att köpa nytt.
Jag log uppmuntrande och höll upp pappas kreditkort. Men hon bara mumlade något ohörbart och fortsatte packa.
En timma senare satte vi oss i taxin. Min mamma grät och kramade oss så vi knappt kom iväg.
Och pappa bara stog där utan att röra en min. Jag hade inte pratat med honom sen den gången jag såg dom bråka.
Och förmodligen hade han sett att jag satt i trappan.
Jag vet inte varför jag trodde det, det var bara en känsla jag fick.
Inte förrän vi satte oss i flyplanet fattade jag att jag faktist skulle åka och träffa Gustav igen.
Jag kunde inte sluta le när jag tänkte på det, jag glömde till och med av hur flygrädd jag var.
Nickie kollade förvånat på mig men hon ville nog inte påminna mig precis.
Tyvär kunde dom inte komma och möta oss på flygplatsen eftersom folk skulle känna igen dom så vi åkte och mötte dom på hotellet.
Jag knackade nervöst på dörren till rum 646 och tog ett steg bakåt.
Dörren öppnades försiktigt och Georg stack ut huvudet och log.
-Hej tjejer!
-Hejhej. Sade vi i kör och han släppte in oss i det otroligt stökiga hotellrummet, eller lägenheten kanske man kan kalla det.
Jag gav Georg en "var är Gustav-blick" och han pekade mot köket så jag smög in i köket och såg honom stå och laga mat. (Om man kan kalla värma färdigmat för att laga mat.)
Han vände sig om och sken upp när han såg mig och jag blev helt varm innombords när han log.
Vi sa inget, utan jag gick fram och kysste honom.
-Jag har saknat dig. Mumlade jag och han bar in mig i sovrummet.

(Bill)

-Om jag gav dig ett rakblad nu, skulle du skära dig?
Jag kollade oförstående på henne. Vad var psykologer bra för?
-Nej. Jag kanske ljög. Jag visste faktist inte vad jag skulle ha gjort.
-Okej.
-Kan jag få gå nu? Sa jag snabbt innan hon hann fråga något mer.
Jag hade ju faktist suttit där i tjugo minuter redan och Nickie och Evelina hade säkert redan kommit fram.
Vi satt på ett cafe. "För att det ska kännas naturligare."
Det kändes inte naturligt att någon jag inte kände satt och frågade om personliga saker.
-Jag går nu. Informerade jag henne om och ställde mig upp för att gå därifrån.
-När ska vi träffas igen? Aldrig helst. Fast det sa jag självklart inte.
-Jag ringer dig. Hon log men jag bara vände mig om och gick därifrån.
Jag brukade inte vara ohövlig men mot henne kunde jag faktist inte låta bli.
-Kärring. Muttrade jag och skyndade tillbaka till hotellet.
Jag låste upp dörren och gick in i röran.
Jag gick in i "vardagsrummet". Där satt Tom, Georg och Nickie i soffan och kollade på tv. Dom förstog väl inte finska endå?
-Var är Gustav och Lina?
Dom hade inte märkt mig innan och Nickie flög upp ur soffan och kramade mig. Jag blev ganska chockad men kramade tillbaka.
-Var är Gustav och Lina? Upprepade jag när ingen svarade. Tom gav mig en menande blick och kollade mot sovrummet.
-Hehe, jaha. Jag satte mig i soffan och kollade på ett finskt barnprogram.
Det var om något troll, Rölli eller något hette det nog. Intressant va?

Jag vet att det blev lite kort, men jag vill sova nu xD
Hoppas det duger endå. Och som ni vet, kommentarer skadar inte ;) (a)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

julia_love - 3 jan 08 - 11:45- Betyg: