- [FF] Tack För att du Finns. |
Okej den här är väldigt, väldigt lång!
Om någon orkar läsa den, så kommentra gärna. Och kommentera
precis vad ni vill, vill ha kretik :D
KOMMENTERA SNÄLLA ! :)
och om någon inte tycker att de ränknas som en novell
så kommer jag självklart att ta bort den :) I själva verket så
tror jag inte att den räknas som en novell, men läs
den som orkar i all fall :)
Ni får har överseende med alla stav fel
har inget stav fels program på datron.
Dumma Wordpad :S xD
Alice
Alice hade panik, hon var inte säker på om hon ville göra det här ändå! Å vad skulle hon göra, borde man inte vara glad på sin bröllops dag?
– Men borde jag verkligen gifta mig med Frank, tänk om han inte är mannen i mitt liv, älskar jag honom verkligen! ÅÅ! mamma hjälp mig.
– Så så! Gumman lugna ner dig, jag var också så här på min bröllopsdag, det är helt normalt.
Här drick lite vatten, och tänk på varför du sa ja till Frank från första början, så sa Eve Williams, till sin dotter Alice, nu när hon fick panik in för att hon skulle gifta sig!
– Okej, sa Alice lite lättare om hjärtat och så började minnas tillbaka på dagen då, Frank hade sagt att han hade något viktigt han ville tala med henne om.
Och så hade han tagit med henne till en exklusiv restaurang och på tallriken med hennes mat hade det funnits en ask, med en ring i och Alice han fått tårar i ögonen.
Då hon förstod vad han tänkte fråga henne. Han hade ställt sig på knä framför henne, och frågat:
– Min älskade Alice, vill du gifta dig med mig?
Och Alice hade börjat gråta av glädje, halvkvävt hade hon viskat fram ett JA! Och sedan kastat hon sig i famnen på honom, och nästa hysteriskt gråtande,
skrikit att hon älskade honom och att hon ville leva resten av sitt liv med honom.
Alice kom till medvetande igen, vad höll hon på med? Så klart hon ville gifta sig med Frank. Hon älskade ju honom.
Hon satte på sig brudslöjan tog sin mamma i handen, och gick ut i kyrkgången, där stod alla som hon älskade och höll av, dom som aldrig skulle svika henne.
Där framme stod Frank i sin finaste svarta klädand av svart sammet som hon hade gett honom i förlovings-present för över ett år sedan.
Han log, hon log också hon gick fram mott sitt nya liv som Mrs Longbottom.
Men hon var inte lika själv säker som hon såg ut, med hon tänkte inte svika den hon älskade,
hon skulle leva hela sitt liv med Frank och hon skulle aldrig sluta älska honom,
hur kort hennes liv än blev.
Det inte Alice inte visste var att, några gamla anhängare till Lord Voldermort,
En dag skulle attackera henne och Frank.
Hon såg hans bruna ögon, och dom såg så lyckliga ut. Hon tittade på hans mun och på dom var det ett leende från öra till öra.
Han hade handen på hennes midja, och hon hade handen på hans axel, dom inledde bröllopsdansen.
– Jag kan inte dansa älskling och det vet du viskade Frank i Alice öra.
– Ta det lugnt, jag för, då ska det nog gå bra tror du inte det? viskade hon tillbaka med ett litet retsamt leende på läpparna.
Nu stod dom mitt i rummet med allas ögon på sig, och musiken började spela, och Alice satte i gång och drog med Frank, som försökte se ut som om han kunde dansa och att det var han som förde. Alice dansade vals, det var hennes favorit dans den var så vacker och elegant, den passade verkligen in i tillfället. Vad glad hon var att hon hade gått på den där dans kursen 7 året på Hogwarts. Nu äntligen började fler att dansa, hennes pappa kom fram och frågade Frank
– Kan jag få låna damen lite?
– Ja, det ska vi nog kunna ordna och sedan gjorde han en, surr med Alice och hon snurrade i sin pappas armar.
Hennes pappa började dansa vals med henne, och Alice som var glad att få slippa föra för en stund. Hon skulle verkligen lära Frank att dansa.
– Vill du prata med mig om något pappa? Hon kunde inte tänka sig någon annan anledning till varför hennes pappa, skulle avbryta henne mitt i bröllops dansen med Frank.
– Jo, mamma sa att du fick lite spel inne i brudkammaren alldeles innan vigseln, jag tänkte höra om du mådde bättre nu?
–Jag vet inte vad som tog åt mig, jag var nog väldigt nervös bara pappa, sa hon med ett brett leende på läpparna.
– Jag tänkte bara berätta för dig att din mamma reagerade precis likadant fast lite värre?
– Ja, hon nämnde det, berätta? Vad gjorde hon? Alice kände hur nyfikenheten började ta över hand.
– Jo precis när hon skulle säga Ja!, så började hon att gråta och sprang ut ur kyrkan.
– Jag sprang så klart efter och pratade med henne, jag ska inte säga vad vi pratade om det är väldigt privat men din mamma följde med mig in igen och vi gifte oss precis som planerat.
Och sedan dess har vi aldrig haft några problem i vårt äktenskap, mer än dom vanliga förståss.
Hennes pappa slutade och dansa och dom började gå tillbaka till Frank.
– Tack pappa det känns mycket bättre nu, sa hon medan hon gav honom en kram.
– Jo föresten gumman, jag tycker att du borde berätta för Frank hur du reagerade,
lovar du att göra det blomman min?
– Okej pappa jag ska men inte i kväll, senare jag lovar, det sa hon och sedan så sprang hon tillbaka till Frank.
När hon kom tillbaka till honom så frågade han:
– Vad ville din pappa dig?
– Jo det var en grej som jag ska berätta för dig senare men kom nu jag vill mata dig med lite tårta, sa hon och gav honom en kyss och sprang sedan i väg, medan han kom rusande efter henne.
Morgonen där på vankande Alice, och kände sig jättelycklig. Hon hade fått allt hon någonsin önskade sig. En man och hennes familj och vänner som älskade henne.
Nu vaknade Frank också, och han sa:
– Vilken natt va? det måste vi göra om oftare.
– Har vi inte hela livet på oss, sa Alice, och kände hur lyckan steg. Hon skulle få ha Frank för resten av sitt liv. Och dess utom efter den här natten så måste hon äntligen vara gravid.
– Jo de har vi sa Frank och kysste henne ömt, och klev upp ur sägen för att gå och göra frukost på sägen åt Alice.
– Vart ska du fråga de Alice? med en sorgsen blick på honom.
– Överraskning, sa han och sprang ut i köket.
Åå! Han skulle visst vara så rar att han viss tänkte göra frukost på sägen. Alice sprang upp och letade reda på telefonen, och ringde Lily Potter henne bästa vän, sedan första året på Hogwarts.
– Hej det är Lily.
- Hej det är Alice.
– Å hej tjejen hur går det?
– Å! väldigt bra, jag har nyss insett att jag är väldens lyckligaste människa.
– Jaha, det insåg jag för länge sedan, sa Lily med ironisk röst.
– Lägg av, Frank har nyss gått för att göra frukost på sägen åt mig, visst är han romantiskt?
– Ja men det låter ju underbart, och jag har en god nyhet att meddela dig.
jag är gravid!
– Nej du skojar, sa Alice och hon höll på att spricka av nyfikenhet.
- Jag har inte haft mens på över 2 månader och jag har gjort ett graviditets test, och det var positivt.
– ÅÅ! men Lily det är ju underbart, sa Alice medan hon nästa skrek av lycka.
– Har du berätta för James än?
- Nej han har inte kommit hem från jobbet men så fort han gör det så ska jag berätta.
– Ok, lova att ringa mig så fort du har berätta för honom, men jag måste lägga på nu, Frank är snart klar med frukosten.
- Okej, jag lovar hej då älskar dig, och ta det lugnt nu!
– Älskar dig hejdå! jag lovar.
– Vem ringde du då? en beundrare kanske sa Frank men ironisk röst medan dom åt frukost i sängen.
– Nej så klart inte, det var Lily och hon berättade en underbar nyhet för mig det var allt.
– Och vad var det som var en sådan underbar nyhet frågade Frank, med den där övertalande rösten som han alltid använde när han ville veta något.
– Inget som du får veta förens, Lily ringer mig i en. Hon tänkte verkligen inte berätta för någon annan innan James hade fått veta.
Lily
Lily tittade ut genom fönstret, snön låg i djupa drivor ut, hon höll handen på sin mage, hon hade nyss insett att hon var gravid.
James visste det inte än, men han skulle få veta så fort han kom hem, om han kom hem! Han skulle ha varit hemma för flera timmar sedan.
Hon hade skickat en uggla till Sirius, för James var ute på ett uppdrag för Fenixorden.
Hon hörde ett svagt knackande mot fönster rutan, där satt hennes uggla Charles, och han hade ett brev i näbben, Lily skakade så att det tog oändligt långt tid att öppna fönstret.
Men när hon till slut lyckades, så visade sig att brevet var från Sirius.
Hon öppnade rullen med skakade fingrar
Kära Lily!
Det jag nu ska berätta är, inte väldigt lätt,
ett tips är att du sätter dig ner innan du läser vidare.
Lily satte sig, hon hade fått en stor klump i magen, det här verkade inte som om det skulle bli några goda nyheter.
Hon tog ett djupt ande tag och läste vidare.
Jo Lily, jag hoppas att du har satt dig, som du vet så var vi ute på ett uppdrag för Fenixorden,
jag vet inte hur mkt, James har berätta av vad det var vi skulle göra.
Vi skulle i alla fall, hjälpa Snape, att spionera på du-vet-vem, lugn! allt det gick bra.
Vi snodde en, svart konst, sak i från du-vet-vem, och när vi väl hade kommit en bit i från där dödsätarna var, så över föll dom oss.
Och James som hade saken, blev förståss omringade först, vi fattade inte vart dom kom i från, plötsligt hade dom omringat oss, och sedan så slöt dom en egen ring om James.
Och James kastade saken till mig och sedan började han slåss med dom som hade omringat honom. Vi lyckade komma undan, men James blev alvarligt skadad. Dom vet inte vad dödsätarna gjorde med honom. Han ligger på sankt Mungos, och du måste skynda dig hit, för dom vet inte om han har mycket tid kvar.
Inte så kära hälsningar Sirius Black.
Lily kände tårarna bränna, och nu kom dom först kom det bara en sedan 2 och till slut så, svämmade dom över.
Hon grät en stund, sedan kom hon till medvetande, vad höll hon på med hon måste skynda sig till James.
Han kanske redan var död? Tänk om han dog vad skulle hon göra då? Nej, hon fick inte tänka så, James skulle överleva så klart han skulle!
Och så fort han vaknade så skulle hon berätta att hon var gravid, och sedan så skulle dom åka hem och uppfostra sitt barn. Hon drog på sig ett par mjukisbyxor, och ett grönt linne, och en jacka sedan så skrev hon ett snabbt meddelande till Alice
Alice. Jag har åkt till sankt Mungos
James har blivit överfallen av dödsätarna, och kanske inte överlever.
Skyndar mig dit nu, skynda dig jag behöver dig!
Kom fort!
Din Lily.
Hon skickade i väg Charles låste dörren, och tog fram flampulver påsen, och kastade in en hand full pulver i dom sprakande lågorna.
Dom färgades gröna alldeles för långsamt, fattade inte dom att hon hade bråttom?, När dom äntligen färgats gröna sprang hon och skrek Saknt Mungos sjukhus.
Alice
– Nej inte där, sluta Frank, jag kvävs!
– Tror inte det! jag ska hålla på tills du erkänner.
Plötsligt vart dom avbrutna av ett skarpt knackande på fönster rutan, det var en uggla.
Det var Charles, Lily och James uggla. Frank, sprang fram och öppnade fönster.
Ugglan flög in och satte sig bredvid Alice på sägen, Hon tog pergamentrullen som satt fast och läste den. När hon läst klart var hon likblek i ansiktet.
– Vad är det älskling, sa Frank medan han stängde fönstret efter ugglan, som susade ut i natten.
– James ligger på Sankt Mungos, Lily är på väg dit nu.
Jag måste dit Frank. Hon behöver mig.
– Va! Ligger James på sankt mungos, och Lily är på väg dit ensam.
Det är klart att vi måste åka dit, sätta på dig lite kläder så gör jag upp en brasa, och hittar lite flampulver vi ska vara där om 3 minuter.
– Okej, vad det enda Alice sa sedan var hon klar på en minut.
Hon stod beredd långt före att Frank var klar, en hel halv minut före. Sedan så tände dom brasan med en lätt snärt med Alice trollstav, och sedan slängde dom in lite pulver och sprang in i brasan samtidigt.
Och ropade i kör, Sankt Mungos.
Lily
Lily sprang ut ur brasan så fort hon kom fram, hon samlade sig lite, och gick fram till disken och försökte fråga så lugnt som möjligt.
– Var ligger min man, James Potter?
– Hm! sa du James Potter?,
Hon tittade igenom en stor mapp, och Lily kände hur det lunga höll på att övergå till raseri,
och precis när Lilys tålamod, var på vippen att koka över så
- Jo visst här, dom jobbar fortfarande på honom, Han ligger på sal 57, andra våningen till vänster.
Det var verkligen ett hemskt fall, massor av blod och skrap sår, jag kom i håg ett liknade fall för
ungefär....
Lily väntade inte en sekund efter att hon fick höra var han låg, hon rusande upp för trappan.
Första våning, andravåningen, vänster..
Och sedan sal 53. sal 54 , sal 55, sal 56, och till sist sal 57.
Sirius såg henne och hon sprang rakt in i hans famn, och började genast stört gråta,
– Vad hände? Har dom ingen aning om han kommer att klara sig?, sa Lily mellan snyftningarna.
– Jag berättade ju vad som hände, dom har arbetat med honom i snart 2 timmar nu, och dom säger att han är stabil för tillfället.
Vi tänkte just gå in till honom, med du kan få gå in själv först om du vill?
– Ja det skulle jag vilja sa hon, och torkade bort tårarna.
Alla flyttade sig ur vägen, och hon gick i genom dörren, där låg hennes andra halva, hennes älskade James, i bandage, och med massor slangar överallt. Hon gick sakta fram till honom medans tårarna började rinna igen, hon strök undan en lock av hans hår som låg på pannan och kysste honom så försiktigt, hon kunde på pannan. Sedan så viskade hon försiktigt till honom.
– Jag här nu älskling, och jag ska inte lämna dig jag lovar. Jag har en överraskning, hon tog hans livlösa hand och la den på sin mage och sa:
– James vi ska få en liten, James, förstår du? Tårarna började rinna, han skulle säkert inte överleva, och han förtjänade inte en sådan dålig fru som, kom så sent till hans undsättning.
Hon såg en glasbit som låg på golvet, James om du dör så ska jag dö tillsammans med dig. Och sedan så drog hon ett djupt jack i hand leden och satte sig på knä.
Hon såg hur blodet rann ner på golvet och bildade en pöl, Nu kommer jag älskling, jag vet inte vad som väntar men jag hoppas at vi får vara tillsammans.
Sedan så blev det svart.
Alice
När dom kom fram till sankt Mungos, så gick dom fram till disken, James potter?
– Ska ni också dit det var en flicka som kom och frågade för bara 5 minuter sedan som ville träffa samma person, hon verkade väldigt orolig.
Han är ett konstigt fall. Och dom som kom in med honom vill inte ens berätta exakt vad han hade råkat ut för, förens Albus Dumbledore hade kommit. Och han har fortfarande inte kommit, jag säger då det, dom kan inte dra ut på det längre snart nu.
– Kan vi bara få veta var han ligger sa Frank så lugnt han kunde
– Jaja! sa hon bakom disken med, en sur blick på Frank.
När dom äntligen kommit upp så möttes dom har Sirius och Lupin och några till som satt utanför, och väntade.
Alice sprang fram till Sirius.
– Var är Lily ?
– Vi lät henne gå in före oss.
– Ensam? nästan skrek Alice
– Ja, så klart, sa Sirius förnärmat
– Din idiot sa Alice och knuffade undan honom och i en sekund tänkte hon, tänk om jag har kommit för sent?, Hon hittade, Lily liggande i en pöl av sitt eget blod, hon sprang fram till henne och ropade på dom andra efter hjälp.
När dom väl fått in Lily på en avdelning och dom försäkrat sig att hon skulle komma att klara sig,
Men doktorn sa att det minst skulle dröja, flera timmar innan hon skulle vakna. Alice bad doktorn att inte säga till någon att Lily var gravid.
– Hur gick det för barnet när hon förlorade så mycket blod?
– Hon hade tur, att ni kom så tidigt som ni gjorde om ni hade kommit en minut senare än vad ni gjorde så kanske vi inte hade kunnat, rädda varken henne eller barnet.
- Alice andades lättade ut och gick tillbaka till Frank och dom andra som fortfarande var kvar hos James.
Sirius som såg ut som jag vet inte vad, sa till Alice
– Förlåt, jag visste inte att hon skulle reagera så där!, allt är mitt fel..
– Nej då, förlåt mig jag skulle inte ha kallat dig idiot, men jag trodde faktiskt att James hade haft sån vett så att han hade kunnat berätta för sin bästa vän att Lily är självmordsbenägen.
– VA? Hur länge har hon varit det? sa Sirius förbryllat.
– Så länge jag har känt henne, men hon är bara det när något extremt ledsamt händer henne, som att hennes man, t ex ligger på sjukhus och dom inte om han kommer att överleva eller inte!
– Men det behöver du så klart inte säga till någon, sa hon och spände ögonen i Sirius.
– Nej nej! så klart inte vad tar du mig för Alice?, apropå det James kommer att överleva sa han och log. Doktorn kom och sa det medans du var i väg med Lily.
– Och Lily kommer också att överleva, sa Alice.
.- Ja då slutade det lyckligt i all fal då! sa Sirius muntert.
Ja om inte Lily måste var med om något ännu sorligare än det här tänkte Alice för sig själv!
James.
När James vaknade hade han en förskräcklig huvud värk, och han hade massor av slangar som stack ut ur honom men annars så mådde han bra!
– James är vaken hörde han Sirius röst ropa alldeles bredvid honom.
Sedan så såg han Sirius stå böjd över honom, med det brett leende på läpparna.
– Du skrämde oss allt rejält där, din gamle skojare
James såg att Remus, Frank, och Alice och Dumbledore kom in gående i rummet bakom Sirius.
– Hur länge har jag varit borta?
– I 2 dagar ungefär, du är på Sankt Mungos.
– Hej James, sa Alice och kom fram och gav honom en kram.
– Hur känner du dig?
– Bättre än innan jag svimmade, sa han och log.
- Men Alice var är Lily?
Alla vart med ens lite nervösa, och tappade leendena, och kollade på varandra.
– Jo James, när jag har berättade det här försök inte komma här i från för att gå till henne, hon kommer att klara sig, och just nu är det viktigare att du blir frisk först.
– okej? Lovar du?
– Jaja! berätta bara vad som har hänt, nu hade han börjat bli väldigt orolig.
– Jo när hon fick veta att du blivit överfallen och inlagd skyndade hon sig genast hit, och sedan så lät Sirius henne gå in ensam hit medan du fortfarande låg i koma.
– Å nej, Alice, hon skar väll sig inte heller?
– Jo tyvärr så var det precis vad hon gjorde, och om jag inte hade fatta att det var precis det hon skulle göra, när Sirius hade släppt in henne ensam.
- Så skulle hon ha varit död nu, men tack vare att Lily skickade ett meddelande till mig, att du låg här och att hon behövde mig. Så var jag här bara 5 minuter efter att hon hade kommit hit.
– Hon ligger på en annan avdelning, men hon kommer inte att vakna förens om flera timmar.
– Å nej! skrek James.
– Det var mitt fel James, sa Sirius med efter tryck, jag skulle aldrig ha låtit henne gå i ensam.
– Nej det är mitt fel, sa James, jag borde berättat för dig hur hon reagerar på sorg.
– Sluta gnälla på varandra det kommer inte att hjälpa Lily, sa Alice surt till dom båda pojkarna.
- Jag måste få gå till henne sa James och gjorde ett försök att sätta sig upp.
– Nej du lovade James att du skulle ta de lugnt om jag berättade för dig, sa Alice och tryckte ner honom igen.
– Okej, men om hon inte har vaknat på en timme så ska jag dit fattar du?, sa han surt till Alice.
– Okej! men du kommer att tacka mig en dag för att jag inte lät dig gå nu.
Försök att sova lite nu, det behöver du, jag går och tittar till Lily nu, sa Alice och sedan så gick hon.
– Jag tänker minsann inte sova, sa James och fräste åt Alice.
Men det dröjde inte länge innan, han sjönk in i en orolig sömn, med massor av drömmar av Lily liggande i blod pölar.
Han vaknade 4 timmar senare. Och märkte att han kände sig bättre han satte sig upp och tittade sig om kring, ingen där.
Och Alla slangar var borttagna.
Han klev försiktigt upp ur sägen och gick ut i korridoren, där satt Remus och läste tidningen.
– Remus, sa James och visslade lite.
– Remus tittade upp från tidningen, och hävde upp ett litet tjut, oj! vad du skräms James.
– Vart är alla, Måntand?
– Hos Lily hon har fortfarande inte vaknat, sa han sorgset!
– Ta mig till henne nu Remus.
– Jag tror inte att det är någon bra i de, började Remus försiktigt.
– Jag struntar blankt i vad du tycker, för mig till min fru nu!
När dom kom dit så sprang James genast fram till, Lilys säng och puttade undan Alice.
– Remus vad tror du att du håller på med? Låter honom springa och allt det där? sa Alice förnärmat.
– Jo jag tänkte bara att han skulle få som han ville började Remus.
– Strunt it jag orkar inte höra, och du James ska genast gå tillbaka till din säng, sa Alice surt till James.
– Tyst sa han bara, hon håller på att vakna.
Han tittade på hennes ögonlock som sakta var på väg att öppna sig!
Lily
Hon öppnade ögonen. Där stod han, han såg helt ut som vanlig lite blek kanske men, det var han, JAMES! Hennes James!
Som levde och inte var död!
– Du lever nästan skrek Lily och satte sig upp och kramade honom.
– Å! Älskling varför gjorde du så där? Jag skulle aldrig lämna dig det vet du!
– Ja men, jag var så säker på att du skulle dö, och jag var säker på att jag inte skulle klara mig utan dig! du är min andra halva och jag älskar dig!
– Jag älskar dig med, men du kan inte göra så där för jag skulle inte klara mig utan dig heller!
Han omfamnade henne igen, och sedan så satte han sig på stolen bredvid, hennes säng.
– Var är Alice och alla andra frågade Lily
– Dom gick ut när dom såg att du började vakna så att jag skulle få tala ensam med dig.
Lägg dig ner och vila i gen du behöver det!
– Kan du hämta Alice jag måste prata med henne, sa Lily vädjande.
– Okej, kommer strax sa han och kysste hennes sedan på pappan och skyndade ut.
Hon måste berätta för honom, nu hon kunde inte vänta längre. Han måste få veta att hon var med barn, eller hur hade det gått med barnet när hon hade skurit sig?
Hade dött och hade dom tagit bort det? Det måste ju Alice veta! Bara James kunde skynda sig!
Alice kom och James efter henne, Lily fick en klump i magen hur skulle hon få James att gå?
Hon drog till sig Alice och sedan så viskade hon i hennes öra:
– Det är om barnet James vet inte än, få honom att gå ut är du snäll!
– James jag vill prata ensam med Lily, så kan du gå ut en stund, sa Alice genast.
– Kommer aldrig på fråga, sa James också genast men mer betstämt.
– Snälla älskling, jag måste och prata ensam med Alice lite, okej? Det tar högst en kvart, sa Lily vädjade.
– Okej då, men bara en kvart då!, sa han och vände och gick ut igen!
– Å! gumman jag har varit så orolig för dig, sa Alice och kastade sig i famnen på Lily.
Jag trodde jag skulle få en hjärtattack när jag hittade dig där på golvet i en blod pöl, och när du var gravid också sedan.
– Ja på tal om gravid sa Lily, hur gick det med mitt barn kommer det all klara sig, sa Lily medans hjärtat höll på att hoppa upp hur halsen på henne!
– Jag pratade med doktor, och han sa att barnet skulle klara sig och du också.
– Vet James om att att... hon kunde inte säga orden.
– Nej, jag bad doktorn att inte säga något och själv har jag inte sagt något, sa Alice.
– Å! tack!
– Men Lily du måste berätta det för honom så fort han kommer in här igen förstår du det? sa Alice bekymrat.
– Jo jo! men hur ska jag säga då?
– Jag kan inte gämt vara här för att hjälpa dig, det här måste du klara av själv Lily sa Alice medan hon reste sig upp och gick utan säga något mer.
James kom in så fort Alice hade gått ut.
– Det gick snabbt, sa James men en förvånad min på läpparna.
– Jag har något jag måste berätta för dig, sa Lily och pekade på stolen bredvid sägen.
Det är nog bäst att du sätter dig ner.
– Vad ska det här betyda, du borde vila dig, började James
- Snälla James nu måste du lyssna på mig, sätt dig bara ner och lyssna snälla du!
Lily såg så allvarlig ut så han satte sig utan fler protester.
När han satt sig tog Lily hans händer i sina och sa utan av brott.
– James jag är gravid, med vårt barn, jag skulle ha berättade det för dig den där kvällen du blev överfallen, men du kom inte och jag blev så orolig. Så jag skickade en uggla till Sirius, och när han sa att du var på sankt Mungos, så skyndade jag mig hit och när du låg där och, dom visste om du skulle överleva, ÅÅ! hon kunde inte fortsätta för tårarna som rann ner för hennes kinder, och färgade de dom röda.
Det tog ett tag för James att ta in allt detta, hon var gravid, med deras barn?
– James säg något, jag trodde att du skulle bli glad, sa Lily och började gråta ännu mer!
– Älskling så klart jag är glad, sa James medans han ansikte sken upp som en sol.
– Vi ska få en liten potter, nästa skrek han
Och drog med henne upp ur sägen och slängde upp henne på sin axel, och sprang ut i korridoren.
Dom andra som att där ut, vart helt förvånade. Alla utom Alice som satt och log, medan hon tittade på James, och Lily. Och Lily som skrattade av hjärtans lust.
Lily drog sig ur James grepp, han stod nu och pratade med Sirius om han skulle vilja bli barnet gudfar.
Hon sprang fram till och Alice, och den här gången var det Lily som kastade sig i hennes famn.
– Vad skulle jag göra utan dig? fråga Lily med ett brett leende på läpparna.
– Vad skulle jag göra utan dig? sa Alice och gav Lily en kram
– Tack för att du finns, utan dig skulle inte jag var någon viskade Lily i Alice öra!!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | NewMoon - 2 dec 07 - 21:16 | Den tog ett tag att skriva, men det är mest för att jag inte har så mkt
tid att skriva :P Tack tack, blir jätte glad att ni gillade den:)
Tack ännu en gång :D | loppan24 - 2 dec 07 - 18:57- Betyg:  | | wow,, du skriver verkligen otroligt bra.. jag gillade verkligen denna.. Och så många stav fel var det inte ;) | | Maya06 - 2 dec 07 - 18:30 | Hur långt tid tog det att skriva denna igentligen!?
*Läs min nnyaaaste typ Jag e Maya06 o Min nnya vänskaps novell eller vad man ska kalla den
o den heter "I Lova Friends" |
|
|
|
