Jag är ledsen, men det här är sista delen. Jag har helt enkelt inte tid för att skriva mer nu. HAr tenta-p och jul som står för dörren. Kanske fortsätter nästa år. Eller jag kommer fortsätta nästa år. Vill ni ha mer då? Kanske lägger upp andra noveller jag skrivit, så håll utkik! ^^ Tack för alla kommentarer på vägen! De har betytt mer än guld!
Bill
Bill hade riktigt dåligt samvete över att vara så glad över att de skulle ut och spela igen. Men det var ju det han älskade att göra och verkligen ville ägna sitt liv åt. Därför kunde han inte låta bli att vara glad även om anledningen till deras snabba återvändo till turnélivet berodde på en kidnappning.
Just nu satt hela bandet och såg på tv. Det var ingen film eller så utan ett nyhetsinslag där David gick ut och sa att pojkarna skulle fortsätta sina spelningar som planerat från och med nästkommande dag. Han lyckades att undvika journalisternas frågor om varför de gjort denna snabba helomvändning. Ja, deras manager fick det att låta som om de hade känt sådan skuld för alla fans som var okej och hade köpt biljetter till konserterna. Bill var ganska säker på att alla de andra önskade att det som David sa vore sant. Istället var Sanna borta och kanske död vid det här laget. Det var en skrämmande tanke och det enda de kunde göra var att vänta. Han hade nog aldrig känt sig så maktlös i hela sitt liv.
Tom
Timmarna gick utan att de hörde något ifrån kidnapparna och Tom blev mer och mer frustrerad. Han hade redan packat ner alla sina saker så att de bara skulle kunna åka iväg till spelningen under natten. Men alla hade bestämt att de inte skulle åka förrän de fått ett tecken ifrån Sannas fångvaktare. Han var tvungen att få ut lite känslor så han tog en kudde och slet sönder den så att fjädrarna spred sig i hela hans rum. Egentligen hatade Tom att stöka ned, men nu kändes det skönt att se hur rummet blev till kaos. Det speglade hans inre så himla bra.
– Tom, hörde han Bill ropa hysteriskt från nedervåningen.
Han förstod att det bara kunde betyda en sak och rusade ner till sin bror. Denne stod med en DVD i handen och Tom trodde att han skulle svimma. Nu var sanningens ögonblick kommet. Bill spelade upp filmen och Tom satt och vågade inte andas. Återigen såg han Sanna, men nu satt hon upp och såg in i kameran med en skrämd blick.
– Vad vi har förstått så har ni fattat rätt beslut och ska börja turnera igen. Bra pojkar! Tom, vi antar att den här lilla flickan betyder en massa för dig och därför ska du få tillbaka henne i ett stycke så fort ni har haft er första spelning. Men om ni lurar oss och inte gör mer spelningar efter att Sanna är tillbaka så tar vi till värre metoder. Vi har inget att förlora, men frågan är om ni har det?
Videon tog slut och Tom stirrade på den svarta skärmen med skräckblandad förtjusning. Han skulle få tillbaka sin flickvän bara de klarade sig igenom morgondagens konsert. Om de nu kunde lita på kidnapparna. Han hoppades verkligen det för annars visste han inte vad han skulle göra.
Sanna
Sanna visste inte hur länge hon hade varit i lagerbyggnaden. Det enda hon visste var att hon hade sett solen gå ner och upp och nu stod den återigen lågt på himlen. Skuggorna växte sig högre i lokalen och hon hoppades att någon av tjejerna snart skulle komma och tända ljuset. Just nu var alla borta och verkade ha något på gång och det skrämde henne när hon inte visste vad det var.
Efter en halvtimme kom tjejerna tillbaka och stod återigen runt henne. De såg på Sanna med nöjda blickar.
– Din älskade Tom och de andra har startat sin konsert nu, så vi ska föra dig tillbaka till dem, sa en tjej som verkade vara ledaren.
En av de yngre tjejerna böjde sig ner över Sanna och knöt en ögonbindel runt hennes ögon.
– Om du skvallrar på oss så dör du, viskade hon samtidigt i hennes öra.
Sanna svalde av rädsla. Hur kunde så mycket hat och ondska bo i en människoröst? Speciellt hos en sådan ung flicka. Hon blev uppdragen på benen och förd ut ur byggnaden och in i vad hon förstod var en bil. Motorn startade och de körde iväg. Under tiden knöt tjejerna upp repen som fjättrade hennes armar och ben. Det kändes skönt att bli fri från dem och slippa känslan av att de hela tiden grävde sig djupare in i skinnet.
Bilen stannade till med en tvärnit och Sanna puttades ut på trottoaren och bilen var långt borta innan hon hade hunnit få av sig ögonbindeln. Hon stod utanför ett hotell och kände sig förvirrad. Allt Sanna visste var att hon var tvungen att hitta en telefon och få tag på Tom.
Tom
Tom nästan sprang av scenen efter extranumren. Han ville så gärna se Sanna sitta och le mot honom backstage, men hon var inte där. Hans axlar sjönk ihop och han svor. Men vad hade han inbillat sig? Att de skulle släppa henne direkt eller? Ur sin ficka fiskade han upp sin mobil och satte igång den. Som av ett ödets ingivelse så ringde den nästan direkt. Numret var inget han kände igen, men idag var han tvungen att ta alla samtal.
– Hallå? svarade han.
Han kunde höra någon pusta ut som av lättnad.
– Tom! Åh, du svarade, sa Sanna.
Hans mage tog ett glädjeskutt, eftersom han hade längtat så efter att höra hennes röst.
– Hur mår du? Var är du? sa han nästan i ett och samma andetag.
– Jag mår bra och nu står jag faktiskt hemma hos er. Jag tänkte packa mina saker.
– Jag har varit så orolig och saknat dig en massa, sa han med en klump i halsen.
Han kunde höra att det fanns något nytt och främmande i hennes röst.
– Du vet att jag har saknat dig med. Det var så hemskt och jag ville bara att du skulle komma och rädda mig, snyftade Sanna.
Toms hjärta gick nästan i bitar när han hörde det sista.
– Det här var enda sättet jag kunde rädda dig på, viskade han tyst.
Hon var tyst ett tag och Tom ville nästan gråta utan att riktigt veta varför.
– Du kan inte alltid rädda mig. Jag måste kunna stå på egna ben. Speciellt nu när du måste vara ute på turné, sa Sanna.
– Kan du inte bara packa dina saker och komma hit? Ta tåget så hämtar jag dig.
– Jo, jag ska in och packa nu, sa hon.
Något i hennes röst just nu skrämde honom något otroligt.
– Jag älskar dig Sanna! sa han i ren desperation.
– Jag älskar dig med. Hej då.
Hon la på luren och han lyssnade till tystnaden. Fast att han borde vara glad att hon var tillbaka och tydligen välbehållen kändes något helt fel. Hennes röst hade fått hans hjärta att vilja sluta slå.
Sanna
Med tårar i ögonen packade hon ihop de sista av sina saker. Sanna hade verkligen hunnit fundera under sin tid som fånge och inombords hade hon fattat ett beslut. Det var inte hennes hjärta som skulle få bestämma utan hennes hjärna. Därför skulle hon nu göra det svåraste hon någonsin gjort. Sätta sig på ett tåg dit hon hörde hemma.
Med väskan i handen gick Sanna ut genom dörren och styrde stegen ner mot tågstationen. I sina tankar hade hon bestämt sig för att sluta vara ett offer och försöka ta sig igenom livet ändå. Allt som behövdes var att få lite självförtroende och komma över allt det gamla. Hon behövde hitta tillbaka till den hon en gång varit och inte den skugga av sitt forna jag hon varit de senaste månaderna. Alldeles för många gånger hade hennes älskade fått oroa sig och rädda hennes liv. Nu var det dags att hon började städa upp efter sin egen röra istället. Tom kunde inte alltid komma som en riddare i blänkande rustning.
Sanna köpte en biljett och stod på perrongen för att invänta tåget. Ett stilla regn började falla och tvätta bort vintern. Snart skulle all snö vara bortbytt mot blommor och fågelsång. Inga bloddroppar som fläckat det vita landskapet skulle längre synas. Det var som en ny början för världen. Det gjorde ont i henne att tänka på att inget skulle kunna gå tillbaka till det liv hon hade innan vinterns sista snöfall, men det tröstade henne lite att veta att hon skulle vara starkare när sommaren kom. Tåget rullade in och så gjorde även hennes tårar. Hon visste att så snart tågdörrarna slöts bakom henne så skulle hon inte kunna ångra sig igen.
När hon slagit sig ner på sin plats tog hon upp sin mobiltelefon och skrev ett sms. Sanna ville egentligen ringa, men visste att hennes mun inte skulle klara av att forma orden som måste fram. Hennes händer skakade och gjorde det svårt att skriva.
”Jag älskar dig Tom! Nu och för evigt! Men vi är inte bra för varandra. Vi hamnar i situationer som sårar oss båda och dödar delar av våra själar och hjärtan. Hata mig inte och minns våra fina stunder. Det kommer jag att göra. Som du kanske förstår så lämnar jag dig nu och det är inte lätt. Snälla låt mig få löpa fritt och hitta min egen styrka. Sluta rädda mig från allt jag själv ställt till med. Tack för allt du gav mig! Mitt hjärta tillhör dig tills den dag jag dör. Farväl, min älskling!”
När sms: et var skickat stängde hon av mobilen så att Tom inte skulle kunna nå henne. Sanna såg ut på landskapet som åkte förbi där ute. Snart skulle regnet tvätta bort all snö och världen skulle börja om på nytt. Hon skulle börja om på nytt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) |
_MaAaLiN__ - 27 aug 08 - 04:05- Betyg:  |
| gud vad hemskt att måsta ta ett sånt belsut :S jag har sträckläst alla delar och det gick bara inte att sluta, det är verkligen det bästa jag någonsin har läst. jag hoppas att du kommer att skriva en bok någon gång det skulle du verkligen klara av |
| xzonie - 23 jun 08 - 22:21- Betyg: |
| jag har streck läst hela denna och jag har gråtit och skrattat. du skriver så ortoligt bra. jag ska börja läsa blod i snön -en ny början(de va så den hette va?) jag tycker de är synd att man bara kan ge 5 för denna skulle behöva så mycket mer. |
| EmelieCarlsson - 15 maj 08 - 19:14- Betyg: |
| NEEEEEJ! :O Måste läsa fortsättningen nu! :P |
| sandruskapuska - 27 apr 08 - 16:53- Betyg: |
| Usch, gråter... Så himla bra.. <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 |
| Guldvattnet - 20 apr 08 - 21:13- Betyg: |
| ASSÅ OMG VA BRA! älskar de här novellen asså har läst igenom alla 51 idag o gud va jag älskar dom! så jävla glad att de finns en fortsättning <3333 |
| LoveMusic - 12 apr 08 - 13:47- Betyg: |
NEEEEEEEEJ DEN ÄR SLUT! (Tur att jag har sett innan att det finns en fortsättning, annars hade du fått en rejäl utskällning :p)
Men ohh, så bra den har varit! Jag vet att jag inte har kommenterat den sista delen av serien, men jag tänkte att jag kunde ge dig en lite längre kommentar nu istället. *hoppas att du förlåter mig* Såå, lets start:
Denna novell är den bästa som man kan läsa här på dikta! Du har med så där lagom mycket men känslor, tankar och händelser. Jag vet inte någon annan som kan blanda det så bra som du gör! Man tröttnar aldrig på att läsa. När man ”är trött” på att läsa tankar så kommer det alltid en händelse eller är det någon som säger något så att du får med ännu mer tankar. Fatta att det är duktigt! Detta är en novell (eller novell och novell, det är väl halvt en roman nu) som alla här borde läsa. För detta har fått mig att skriva bättre och jag har fått inspiration till hur jag skriver.
Men sen det här med att du skriver alla poetiska meningar! De är ju superdupermegabra! Det är inget som jag kan inspiration, eftersom att det är bara du som kan skriva dem! Jag sitter här och läser igenom några utav dina delar och hittar mening efter mening som jag skulle kunna ta som exempel, men sen går det ju inte att skriva ner tusen meningar. Men jag tror att detta är EN utav alla NumberOneBullet-meningarna: ”– Låt mig göra dig hel, hörde hon hur han viskade.” Visst, just den meningen kanske inte var så speciell, men det var en mening som man verkligen rös av. Så, bara för att det inte var en utav dina speciella meningar, ska jag försöka hitta en annan mening. ”Hon kände hur den där tomheten som satt i väggarna omslöt henne och försökte pressa luften ur hennes lungor.” Det är en typisk NumberOneBullet-mening. Sen finns det fler meningar som du har skrivit som är sådär fantastiska, men som sagt kan jag ju inte skriva ner tusen meningar.
Sen är jag imponerad av hur du kan dra ut på allting. Som här i slutet så skrev du inte direkt vad de såg på videon, utan man fick vänta med att läsa det. Och DET är duktigt. Då får du läsaren att vilja läsa mer, och så blir det ju mer spännande. Det gör du i ”Toms Tårar” också. För du har skrivit tio delar, och man vet fortfarande inte vad som har hänt *tittar surt på dig*
Sen får jag väl ge dig lite negativ kritik, eller negativ heter det inte utan det heter… *tänker* konstruktiv kritik.
Jag har märkt att på vissa ställen så har du blandat ihop ”de” och ”dem”. Men jag är ganska säker på att du kan ersätta ”de” men han/hon/jag och ”dem” med Henne/honom/mig. T.ex. ”Jag såg stranden = De såg stranden” och ”Jag tittade på dem = Jag tittade på honom” Fattar du? Sök på ”grammatik de eller dem” på google så hittar du säkert något.
Men annars skitbra : ) Jag vet faktiskt inte någon novell som har varit bättre än denna. Och du… Jag längtar tills nästa del av Toms tårar kommer ut |
| NewMoon - 8 mar 08 - 10:46- Betyg: |
| Jätte, bra och fint. |
| AblAckAngEl - 5 mar 08 - 07:42- Betyg: |
| nee, jag siter och lipar hät.. men den har varit super bra! |
| foreversacred - 2 mar 08 - 00:04 |
| å nee nu börjar jag nästan gråta va fan var det bra för </3 |
| turbo001 - 9 feb 08 - 12:39- Betyg: |
| Åhhh neeeej hon får inte lämna Tom!!!! |
| NumberOneBullet - 10 jan 08 - 22:02 |
| Tack! Jo, men jag vet. Fast jag lägger ofta upp allt direkt utan att läsa igenom. Hinner aldrig bearbeta texterna utan det blir bara utkast egentligen. Inser själv efteråt 100 saker jag skulle ändrat på... |
| svartiris - 10 jan 08 - 20:26- Betyg: |
ööh, kom på att jag kanske borde kommentera den här eftersom jag nu läst hela utan ett ord.
Den var så otroligt bra, har läst så fort jag fick tid...
Du har en jävla skrivartalang, men (om jag nu ska vara ärlig) så kan den behöva finslipas.
Småfel här och där (inte stav) som skulle göra otrolig skillnad om du lärde dig att undvika dem.
Så, tänker du satsa på det här (och det borde du om du älskar det, för din talang är otrolig) så gå en kurs! |
| Ciissii - 15 dec 07 - 04:22- Betyg: |
har läst alla delarna i sträck nu. Fyfan va bra du skriver :)
Älskade denna novell !! <3 |
| Mp3 - 4 dec 07 - 19:54- Betyg: |
| :'( kommer det något fortsättning!?!? mewn järrw btre!! oj, jätte bra* |
| M-424 - 3 dec 07 - 20:38- Betyg: |
Neeeeeeej! Nej! du ska inte sluta med denna novell och jag vill att du svarar denna kommentaren personligen och säger att du iinte ska slutaa för det fåår du inte göraaa , snälla ?:'(
<33 |
hannasteberg - 2 dec 07 - 23:48- Betyg:  |
| Guud! Sorligt som faan! Kommer sakna den här novellen *syft* |
| anchii - 1 dec 07 - 01:31- Betyg: |
men ohmyfuckinggod, o.O
jag döööööör! såhär kan de ju inte sluta :(
alltså nej jag kommer inte klara mig utan den här novellen
haha. du måste fortsätta! eller okej, jag kan inte tvinga
dig, men jag ber, fortsätt! (a) du är så jäkla bra, jag
vet inte, jag har inga ord! jag ser verkligen fram emot
en fortsättning av den här novellen, i really do ;p
DU ÄR GRYYYYYYYYM! |
| tjoh - 30 nov 07 - 23:30- Betyg: |
men guuuud såhär får det ju inte sluta, too sad! :O jag sitter ju här och blir demprimerad! :O kommer det en forstättning efter jul vill jag SÅKLART läsa, men skulle mkt mkt mkt hellre se att den kom snart!:( men iaf, skulle vara jätteskjust om du skickar ett litet mejl när du lägge ut fortsättningen så jag inte missar det. Jag skulle bli saad då ju :(
ÄLSKAR DET DU SKRIVER!!!!!!!!! <3<3<3 ! förstår inte hur du lyckas, men avundsjuk är jag ! :) <3!!!! |
| Moozan - 30 nov 07 - 23:23- Betyg: |
| NEEEJ! Hoon får inte bara lämna Toom ' Gråtaa. O__O ' HOOn får inte :''[ |
| ThisIsJustMe - 30 nov 07 - 22:45- Betyg: |
| Neeeeej!!! det ska ju vara dom!! jag gråter!!! dom kan ju inte skiljas bara för att några puckade fans är besatt av th!!!! ååh skriv en fortsättning snart! snälla? om du gör det kan du väll säga till? |
| Ericautank - 30 nov 07 - 22:21- Betyg: |
åååh, du är en ängel ! <3 Men du måste ju fortsätta skriva, jag
kommer sakna denna novell :/ <3 Den är verkligen skit bra. Hoppas
du får något damp och skriver en fortsättning iallafall. |
