Why do I have to cry? kap.20 |
TJO HALLÅ :). eehl.. inte så lång nu, men jag vill inte förstöra den med mitt övertrötta fluMM x) haha, och Jenny har kommit och hjälpt lite, och gått med på det jag föreslagit, som varken HON eler jag får eller ska säga, okej Jenny? ;) haha, men tjaa, kommentera! :)<3
Alex
'Förlåt!' tjöt jag då Suz kom in i våran sovsal. Hon tittade förvirrat upp på mig en sekund, men snart befann vi oss i varandras armar. Vi berättade skrattandes och gråtandes olika saker som hänt. Snart kom vi in på mer seriösa ämnen, som vilka nya vänner vi valt.
'Jag har varit med Severus och dem den mesta av tiden' erkännde jag med huvudet skamset hängande. Men hur mycket jag än skämdes, så log Alex ändå uppmanande. Jag antog att hennes val av vänner hade varit värre, och då hon berättade det så kunde jag inte göra annat än att hålla med.
'Jag har varit med..' hon svalde hårt. 'Tekki och Litto, du vet, dom där nördarna!' hon sa orden med eftertryck. Jag svalde hårt. Vi hade varit emot dom sedan första dagen vi kom in genom portarna, för de ett år äldre, väldigt snobbiga, idiotiska killarna hade trackat alla vi som inte var som de. Och därför, så hatade jag dem.
'Men.. Hur stod du ut?' frågade jag osäkert, och hon bara skakade på huvudet.
'Jag vet inte riktigt, men jag tror det är för att jag fick veta information flera veckor före den kom ut' Jag stirrade på henne. Vilken makt de hade! Flera veckor innan, jag själv, brukade få reda på saker några dar eller samma dag de kom ut, och samma sak med rykten som spreds.
'Du ska till stället va?' frågade hon och jag nickade. Jag visste att hon också skulle dit. Och de andra, eller, kanske inte Sirius som fortfarande låg i koma, men Remus och James. Dom hade aldrig missat en sådan chans, speciellt inte James, då han kunde visa sig på styva linan inför Lily. Jag granskade Suz en stund.
'Du gillar Remi va?' frågade jag med ett litet leende på läpparna. Hon rodnade, och det var svar nog för mig. 'Det är inget fel med det, tror inte att jag tycker det! För han är världens snällaste, ett bra val om du frågar mig! Jag tycker att ni två passar ihop!' hon rodnade ännu mer, och skakade kraftigt på huvudet.
'Nej, han är alldeles för bra för mig. Jag, har som.. förändrats' sa hon och sakta började en tår rinna nerför hennes kind. Jag gick och satte mig brevid henne på sängen och kramade henne, lät henne gråta ut mot min axel.
'Alla har vi förändrats!' sa jag sakta. 'Vi borde aldrig ha bråkat, gumman! Du betyder alldeles för mycket för mig för det!' sa jag, och hon började gråta ännu mer, och snart satt även jag i tårar.
'Jag håller med dig! Det var en skitsak vi bråkade över, och jag vill aldrig förlora dig igen! Vi kan ta oss igenom det här tillsammans, eller?' frågade hon, och jag nickade till svar. Jag visste att hon förstod mig, för hon var speciell. Den bästa människa jag träffat.
Suzie
Alex förlåt hade gjort mig alldeles berörd, och vi hade kommit överens om att aldrig släppa varandra. Allt skulle vi klara tillsammans, och vi skulle finnas där för den andre. Vi hade suttit där en stund på min säng och gråtit mot varandras axlar, vilket kändes skönt, då vi knappt pratat med varandra på ett bra tag.
'Ska.. Ska vi börja packa?' halvt om halvt stammade jag fram. Hon nickade, och vi tog fram de ryggsäckar vi fått till resan till bergen. Vi kunde inte packa så mycket, men lite hade vi fått lov att ta med oss. Vi klev fram till våra koffertar, på ömse sida om rummet, och började dra ner tjocka tröjor och långkalsonger i en enda röra.
'Ja, jag är väl..' sa jag och skrattade. 'Ganska så bra på att packa' vi brast ut i gapskratt, och snart så låg vi i en hög mitt på golvet. Efter en stund, så lugnade vårat skratt ned sig, och vi kollade på varandra, men började snart skratta igen. Jag förstod äntligen hur mycket jag saknat Alex, och att hon var min bästa vän, vad som än hände.
Sirius
(Flashbacks)
'Jossie!' ropade jag och sprang efter henne i den smockade korridoren. Det var bland de sista dagarna på läsåret, och alla var på väg för att försöka hitta sina borttappade saker. Jag med, för jag försökte ju att hitta Jossie. Hon var så söt! Hennes hår som glimmade till i ljuset och hennes ögon med den lekfulla glimten. Tyvärr så hittade jag inte henne, så jag gick besviket upp till min sovsal. Två par ögon mötte mina, medans ett sint stirrade ned i golvet under hans säng. Det var slingris. Den råttan! Han hade lurat oss, och skulle sticka härifrån under sommarlovet, nog mest för mitt lilla.. Vredesutbrott. Då jag fått reda på vad han gjort, så hade jag inte kunnat behärska mig, utan jag hade stått här, precis där jag stod nu, och skrikit och rasat på honom, och han bara lät mig. Han bara satt där, vägrade titta upp från golvet, vilket störde mig hur mycket som helst.
'Hur kunde du?' hade jag skrikit, och han hade bara skakat på huvudet. 'Hur kunde du? Hur kunde du svika oss sådär? Jag förstår inte! Att du ens gjorde det, vi är, eller var, ju dina bästa vänner!' jag bara stod där och skrek, och ingen hindrade mig.
'Jag tror jag går!' sa jag snabbt, och ignorerade blickarna från James och Remus. Jag ville bara därifrån, så långt bort från Peter som möjligt. Han hade verkligen gjort det. Eller, tja, nästan i alla fall. Han hade gjort det oförlåtliga! Han hade blivit som dem. Som de i min släkt, smutsskallehatare, idiotisk, och en Voldermort-joinare. Någonting jag aldrig skulle förlåta honom för. Voldermort, den värsta trollkarlen, han som var tillochmed värre än min egen släkt, otroligt nog. Då jag var på väg ner för trappan till entréhallen så kändes det som om någonting ryckte i mig, och jag drogs motvilligt med.
(No more flashbacks)
Jag öppnade ögonen och märkte att jag var i sjukhussalen, i en av de vita sängarna nära dörren. En tjej med svart hår och röd lugg satt brevid sängen, en tjej som jag inte kände. Jag tittade en lång stund på henne.
'Hej, jag heter Jessie' hon tittade upp. Hon var riktigt söt, lik Jossie. Jag log stort, fastän det sprängdes i mitt huvud.
'Hej' sa jag. 'Är inte James eller Remus här?' frågade jag, och hon skakade på huvudet.
'Nej, jag tror att dom är och packar' sas hon, men slog genast handen för munnen. Jag undrade vad hon menade, och hon verkade inte vela berätta det, så jag frågade.
'Vaddå packa?' frågade jag, och hon bara skakade på huvudet igen.
'Det för du fråga Dumbledore om, jag får inget säga' sa hon och grinade glatt. Jag suckade, och frågade sött Pommen om jag fick gå och besöka rektorn. Hon nickade jakande och jag skyndade mig upp ur sängen, vilket jag ångrade. Mitt huvud kändes som om det skulle sprängas, men jag fortsatte att gå. Jag ville verkligen veta vad Jessie menade med att James och Remus packade.
'Du, Dumblis, öppna dörren är du snäll!' sa jag medans jag bankade på dörren till hans kontor. Han öppnade glatt leende dörren, och jag steg in. Jag satte mig vant ner på stolen mittemot hans skrivbord, och han på andra sidan.
'Jaha, Sirius, du vill väl veta varför James och Remus packar?' frågade Dumbledore lungt, och jag nickade. Han fortsatte. 'Jo, det är så att vi möjligen har hittat de som försvunnit under väldigt mystiska omständigheter, och de har fått lov att följa.' Jag öppnade munnen för att klaga över att jag också borde få följa, men Dumbledore tystade mig fort. 'Du får inte följa med tanke på ditt tillstånd. Du har legt i koma i nästan två veckor nu, så jag tror inte att det är så smart att du ger dig av till bergen det första du gör. Vi åker imorgon.' Jag suckade.
'Okej. Jag måste hitta de andra' sa jag då jag gick därifrån, lite surmulen. 'Tack ändå'
Jag gick ganska fort upp till Gryffindors uppehållsrum, då jag kom på att jag inte kunde lösenordet. Jag suckade djupt då jag kom fram till porträttet av Den tjocka Damen.
'Bergsfolk, kanske' sa jag frågande, och hon skrattade gällt.
'Inte riktigt, min käre Sirius, men eftersom du varit borta så länge, så kan jag släppa in dig ändå' sa hon och jag log glatt. Hon svängde upp och jag klev in genom hålet så fort jag kunde. Då jag uppenbarade mig i uppehållstrummet så hördes det jubel från alla håll. Jag bara log och skyndade jag mig sedan upp till våran sovsal.
'Hejsan bröder!' sa jag glatt då jag klev in genom dörren, och snart hade jag två stycken hängandes runt min nacke.
'Sirre! Hur mår du? Du överlevde koman? Var Jessie där då du vaknade? Vad tyckte du om henne?' frågade James jäktat, som om jag skulle hamna i koman när som helst igen. Jag skrattade.
'Lugna ner dig lite, va? Jag mår bra, ja, jag överlevde koman, annars borde jag väl inte stå här? Ja, det var hon, och hon verkade väl snäll' sa jag leende. James kollade glatt tillbaka, och snart så var vi inne i ett vilt kittelkrig. Efter en stunds skrattande så lugnade vi ner oss en aning.
'Får du följa till bergen?' frågade James och Remus gav han ett svart ögonkast, som om han ville säga "Klart han inte får, idiot!"
'Nej, det får jag inte' suckade jag. 'Bara för att jag legat i koma snart två veckor!' mina ögon flammade till, men jag lugnade snart ner mig. 'Månis, det blir inget... Problem, där borta?' frågade jag.
'Nej, det var för någon dag sedan, Dumbledore planerade in det bra' skrattade han. Jag nickade glatt, och behövde inte oroa mig mer för det.
Jessie/Jossie
Sirius hade vaknat medans jag satt där och väntade på att James och Remus skulle komma tillbaka. Han hade frågat vars de var, och jag hade råkat försäga mig en bit.. Men jag hade räddat det genom att be han gå till Dumbledore, vilket han mer än gärna gjort. Fast ja, han ville väl få reda på om han fick följa, vilket man redan visste svaret på. "Nej, det gick inte för sig, han hade ju legat i koma nästan två veckor!" Hah, jag tyckte det var patetiskt, men dom ville ju inte sätta hans hälsa på spel. Jag gick sakta ner till biblioteket för att läsa lite innan maten. Jag hade inte heller fått följa till bergen, för Dumbledore visste ju om min lilla.. halvhemlighet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | | Mp3 - 6 dec 07 - 17:06 | | Jätte jätte jättee bra!!!! LSKA ÄLSKA ÄLSKA!!!! | ThisIsJustMe - 3 dec 07 - 22:28- Betyg:  | | Jätte bra som vanligt då!! xD jag borde få veta hemligeheten jag har kännt dej längst av alla här!! men ändå väljer du att berätta det får 2st som du har kännt i ca.1 månad!!! taskigt gjort hörru!!!!! berätta hemligheten annars kommer jag att ignorera dej i flera veckor! och så skriver jag en diss om dej;[k]Madde en liten tjej, som tror hon är cool men jag vet att hon är gay!Hon går i sjuan och är tretton år, Om hon inte berättar hemligheten ska jag ge henne sår!!! Madde som tror hon är såå bra, madde det en jag kan säga är hahaha![/k] Jäg är grym på att rappa!!! | | Maadelen3 - 2 dec 07 - 18:04 | JennnyJ: haha, tack, I guess :D Japp, en BRA hemlighet tkr jag :D hahhah :D kram<3
loppan24: haha, aa, jag skriver ;)
Ifos95: YeeeY, kul att nåen ny läser med :D haha :D mer är påGeh, men det står lite smått still just nu, men det kommer kring imorrn :D tack btw :D<3
Chulia: Jamen, jag var ju som smått tvungen å berätta ;). jag visste att du inte skulle gilla den, men aja.. Inte ens kajsa vet ;D hahaha :D men jaa, jag skriver :D taaack, kram<3
Mangasagan: Haha, tack :D skriver på, ;) haha, tjaa.. det får du veta om.. *beräkna* två, tre eller fyra delar x) hahaha :D | | Mangasagan - 2 dec 07 - 17:53- Betyg: | FORTSÄTTNING!! OCH DET FOOOORT!!
JätteBÄST:)
Vad är det för hemlighet?? *Nyfiken xD* | | chulia - 2 dec 07 - 16:36- Betyg: | MOHAHAH JAG VET OCKSÅ HEMLIGHETEN JENNY! MADDE TOLD ME! :D:D:D GAAAAAAAH TYP VÄRSTA NGNSIN !!! IIk, du krossar mitt hjärta, men.. ja, som du vill.
ûberbra del btw, men.. :D FORTSÄÄÄÄTTA kallas det faktiskt x)
kram<3 | | Ifos95 - 1 dec 07 - 18:51- Betyg: | Meeeeeeeeer!
Du skriver sååååå bra att man döööör!
"MER! Detta är en befallning som det nog är bäst du lyder!"
^^
<333 Kram /Kitty | loppan24 - 1 dec 07 - 14:47- Betyg:  | | ahh, mer snart!! | | JennnyJ - 30 nov 07 - 21:54- Betyg: | GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! :| MER NU DIN LILLA FISKSOPPA! .... mohahaha, vi har en liten hemlighet vi , mohahahahahaha!!
Aja, nu ska jag fortsätta skriva på min berättelse, Kramar JvJ Som ÄLSKAR din berättelse och att tugga på pennor ^^ |
|
|
|
