Nice try ( del 19-21) |
Kapitel nitton
Han satt inlåst på häktet. Cellen var liten och ganska bekväm, men det la han inte märke till. Han hade varit där i två dagar. På sannolika skäl misstänkt för mordförsök. Ännu var ju lilla Anna inte död, så de kunde inte häkta honom för mord.
Han låg på mage i sängen. Troligtvis skulle de väcka åtal mot honom. Men inte ännu.
Nu var han bara inlåst. De kontrollerade att han tog sin medicin och att han inte blev våldsam. I övrigt så fick han vara ifred.
29/10
Anna är död. Hon dog utav knivhuggen som Tobias gav henne.
När jag fått veta var jag tvungen att gå ut och gå. Då såg jag löpsedlarna.
”EXTRA!:
16 åring knivhögg jämnårig flicka i stall!”
”Stalltjej nedhuggen, kompisarna i sorg”
”Gothare högg ner jämnårig, nu varnar psykologerna för vansinnesdåd!”
Har de ingen skam i kroppen? Det var inte Tobias stil som fick honom att göra det. Eller, det tror jag i alla fall. Men jag orkar inte spekulera, det är allt för jobbigt...
Den person som skulle föreställa att vara hans advokat satt framför honom och sa att han skulle få sluten psykiatrisk vård eftersom han var sjuk i huvudet. Eller rättare sagt, hon sa inte riktigt så men det var det som menades. Han var sjuk, och kunde tydligen inte rå för sina egna handlingar. Prozac Prozac Prozac. Vansinnesdåd och blod över ett betonggolv med halmstrån.
"JAG ÄR JU HELT JÄVLA SJUK!" Skrek han ut när han fördes ut ur häktet för att föras till sjukhuset. Ingen reagerade.
3/11
Nu har jag en stor mage. En jääääävligt stor mage. Och allt är skit skit skit skit. Tror det är sjunde månaden, det borde det vara va? Eller sjätte. Orka räkna. För eller senare så dimper ju ungen ner i alla fall.
Det har varit begravning för Anna nu. Konstigt nog så tänker jag inte på det. Mest av allt så är jag i stallet och rider Freya (för hennes nya ägare ville inte ha något med oss att göra sedan det som hände).
Så nu har jag min Freya. FreyaForever och Freya är åter tillsammans och skall erövra tävlingsbanorna, Yey!
Fast inte förens om kanske ett eller två år. Och då är jag för gammal... Men aja, orka bry sig. Tävlingar är inte allt, även om jag tyckte det för två år sedan.
Med min bästa vän mördad och min pojkvän på psyket så har spelplanen ändrats. Väldigt mycket.
Han bet på naglarna och tänkte på det som måste ske. Gömda i örngottet låg trettiosex Prozac, väntade på honom. I lite mer än två veckor hade han samlat på de. De som skulle göra det hela ogjort.
Några minuter senare var det gjort.
Den elfte november 2004 tog Tobias Frideberg livet av sig genom att svälja ett stort antal av sin psykmedicin.
Kapitel 20
24/12
Jag är ledsen för att jag inte har skrivit. Men jag har inte orkat.
Jag är deprimerad och orkar knappt stiga ur sängen på morgonen. Det har händer att jag inte gör det, att jag bara ligger på rygg och stirrar slött rakt upp i ingentinget.
Varför? Det är den ständiga frågan. Varför tog han livet av Anna? Varför tog han livet av sig själv?
Jag börjar ångra att jag inte gjorde abort när jag kunde, men det är så dags att tänka på det nu. Runt en månad kvar, kul va?
Sedan så kommer ungen. Och jag är helt och hållet ensam.
25/12
Sanning är ett stiglöst land, sägs det. Men hur vet man det? Hur vet man att sanning inte bara är en jävla motorväg ute i öknen, och att de som får punka måste gå resten av vägen?
Igår var det julafton. Jag fick saker. Ofarliga saker, böcker och pengar och sådant. Inga kläder. Jag är gigantisk nu, så de skulle inte passa om jag så blev hälften så smal. Om man nu kan kalla det smal med typ storlek 42. För det är väl vad jag skulle ha i sådana fall. Jag som innan var en nätt 34:a, och knappt det!
Jaja. Inte mycket att göra åt. Speciellt inte som jag vräker i mig mat. Måste äta för två. Och ungen sparkar hela tiden. Fan ta den. Fan ta Tobias. Hur fan kunde han?
28/12
Jag är faktiskt lite gladare idag, tro det eller ej. Har nämnligen ägnat hela dagen till att äta ur en Aladdinask som någon ställt i skafferiet. Min, därmed.
Choklad är bra. Det blir man glad och lycklig av.
Utan att behöva ge ett jävla ting tillbaka.
29/12
Var i stallet, även om det alltid är jobbigt att gå förbi stället där Anna blev nerhuggen. Blodet är sedan länge borta, men det har fläckat både mig och Freya. Freya är mycket nervösare än innan, hon hatar häftiga rörelser och liknande. Jag rider inte längre, men jag brukar gå ut på en promenad med henne varje dag. Vi utforskar stallets omgivningar och nu kan har jag väl gått på varenda skogsstig som finns.
Min Freya. Jag har gett upp allt som heter framgång med hästar.
Eller rättare sagt, inte direkt gett upp. Jag har bara accepterat att varken jag eller min älskade Freya kommer klara det. Vi är inte perfekta, men vi har i alla fall varandra.
Hon må vara "bara en häst" men hon är ett större stöd för mig än någon människa någonsin kan vara. Någonsin kommer att vara. Eftersom hon är den hon är.
31/12
Jag gick till Tobias grav idag. Det var jobbigt, jag satt och grät i dryga två timmar. Hans föräldrar är aldrig där, så de stackars blommorna från begravningen har bara fått ligga kvar. De svek honom när han flippade ut. Då han ju skulle ha behövt de mest utav allt.
Jag satt lutad mot gravstenen som är gjord i svart marmor. Jag har betalat för den, trots att alla försökte hindra mig.
Tobias, varför? Om jag bara fick svaret så skulle allt vara så mycket lättare.
Jag älskade dig. Nu. Då. För alltid.
Kapitel 21
1/1
Nu är det nytt år. Nytt år och förhoppningsvis nya chanser att ställa allt tillrätta.
Kanske blir det ett år för att glömma Tobias och Anna. Fast nej, det kommer jag nog aldrig att göra. Kanske måste man lära sig acceptera det som händer. Det går ju ändå inte att göra ogjort.
Om det bara gick så skulle allt vara så mycket lättare.
Barnet kommer om typ en månad. Mindre än en månad. Det är läskigt som fan och jag är svinrädd, för att föda barn är ju... Alltför stort liksom. Asmycket smärta, asmycket ansvar efteråt. Jag är ju för fan bara 16!
Hur skall det här gå? Det vet man inte.
Men fördelen med att inte veta är ändå ganska stor. Man slipper vissa jobbiga detaljer så som skuld. För jag känner ingen skuld. Jag känner enbart undran och förvåning, och sorg förstås.
Idag är jag lite virrig, du får ha överseende med det. Jag skyller på depressionen. Den kan man skylla allt på, från huvudvärk till humörsvängningar. Det är ett sjukdomstillstånd som kanske kan förbättras. Ha. Som om jag skulle tro på det, det är ju bara patetiskt.
Jag saknar dig Tobias. Knäppt egentligen, för vi kände bara varann ordentligt i typ några månader. Ändå kan jag inte börja tänka på dig utan att börja gråta. Det var mitt fel att du dog, for fuck sake! Mitt och ingen annans. Hade jag bara gjort abort så skulle du ha varit här med mig också.
Jag har funderat mycket på självmord, men kommit fram till att det bara vore dumt. Då skulle två till komma till samlingen av vilka som har dött p g a min dumhet. Vad tänkte jag på? Skaffa barn som 16 åring? Det är ju absurt! Det är sådant man skall göra när man är 40. INTE som 16åring.
Men vad finns det att göra åt det nu?
Ingenting. Ingenting alls.
2/1
Min lilla Freya är bara för gullig ibland! Jag var i stallet idag och min lilla sötnos hälsade på mig genom att gnägga hjärtskärande. Hon brukar göra så ganska sällan, för det mesta är hon en ganska tyst häst som inte gör ljud ifrån sig. Men idag gnäggade hon. Hon gnäggade riktigt ordentligt!
Och inte nog med det, hon kom framtravandes till mig i hagen också. Vanligtvis brukar hon stå längst bort i hagen och vänta på att jag kommer till henne, men idag så travade hon mig till mötes med glatt spetsade öron. Jag älskar den pållen, tro mig!
5/1
Har känts konstigt hela dagen, så som om något kommer att hända. Vad? Ja du lilla vän. Jag vill inte spekulera men...
6/1
HELVETES JÄVLA SKIT, JAG TROR JAG HAR FÅTT VÄRKAR!
-----------
Nästa del är sista delen.
|
|
|
|
