A life of magic del 9 |
jättekort jag vet, men jag ska försöka fortsätt på nästa del direkt så att det förhoppningsvis inte dröjer lika länge till nästa del. =D kommentera nu
(Peter)
Jag hinner knappt reagera innan hela skolan plötsligt reser dig upp från borden och börjar gå. Jag skyndar mig för att hinna fram till mina vänner innan de hinner försvinna. När jag kommer fram till dem lyckas jag med konststycket att snubbla på min egen klädnad och tar tag i Marlene för att inte trilla.
Hon tittar förvånat på mig och fnissar sen, ”Hoppsan” säger hon och ler stort. Jag känner hur jag rodnar, varför lyckas jag alltid skämma ut mig inför söta tjejer? Men som tur är verkar ingen annan ha märkt något…
Jag går i mina egna tankar och lyssnar inte på vad de andra snackar om.
Men helt plötsligt märker jag att de andra är bort. Jag kollar mig förvånat omkring och inser att vi har kommit fram till Tjocka Damen och att de andra redan har klättrat in genom porträtthålet.
Jag klättrar klumpigt igenom precis innan Tjocka Damen stänger igen hålet.
Mina vänner och tjejerna kollar förvånat på mig när jag kommer in i uppehållsrummet.
”Var tog du vägen?” frågar Sirius.
Jag mumlar något till svar och alla de andra flinar.
Jag ska precis gå och sätta mig i en fåtölj när jag märker att Mary redan sitter i den. Jag tittar runt, Sirius och James sitter i de två andra fåtöljerna och Louise, Marlene och Sarah sitter hopträngda i den lilla soffan. Det finns ingen plats till mig!
”Slingersvans, du får sitta på golvet…” säger James och flinar.
Jag gör som han säger och förstår inte varför de andra skrattar åt mig…
(Louise)
När vi kommer in i uppehållsrummet börjar vi tjejer gå mot vår sovsal.
”Men inte ska ni väl lägga er än” säger Sirius och nickar menade mot några fåtöljer.
”Nee, natten är ung” flinar James och schasar bort andraårseleverna som redan sitter där. Han slänger sig i en fåtölj och kollar uppmanade mot oss.
Jag kollar på de andra och sen går jag och sätter mig i soffan. Jag försöker hoppfullt få ögonkontakt med Sirius så att han ska sätta sig bredvid mig, men han bara ler och slår sig ner i fåtöljen bredvid James. Jag mulnar till, fan då han skulle ju sitt bredvid mig, idiot…
Mary skyndar sig att ta den sista fåtöljen och Marlene sätter sig bredvid mig. Sarah tvekar lite men slår sig den ner på den sista platsen bredvid Marlene.
Först då kommer Peter in snubblandes genom porträtthålet. Jag inser lite chockat att jag inte ens har tänkt på att han har varit borta, och inte får vi veta var han var heller…
Sen kan jag inte låta bli att flina åt hans min när han förstår att det inte finns någon plats kvar åt honom, och sen hör han inte att James är ironisk när han säger att han får sitta på golvet… Haha, hur trög får man bli?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 30 nov 07 - 16:36- Betyg:  | | HAHA! Älska! :D <3 ... nawie, jag tror nog att du e den första som skriver ur Peters synvinkel... men jag älskar den här, så MER NU! :D <3 JvJ |
|
|
|
