Nice try ( del 16-18) |
Kapitel sexton
24/10
Och så var det bara några dagar tills Freya är borta. Två dagar, för att vara mera exakt. Jag vet inte vad jag skall tänka, tro eller något sådant. Skall jag bara liksom "Don't care" som Tobias, eller skall jag gråta ögonen ur mig?
Sådana saker är svårt att veta. Och ännu svårare att ta reda på.
Tobias stod knappt ut med att se hennes tårar som bara rann och rann. Han tyckte synd om henne, men ändå. Det var ju bara en häst, och hon skulle ju inte dö eller något sådant i alla fall. Tydligen skulle hästkraken bara flytta och få ett nytt, lyxigt hem nere i Dalarna.
Visst ville han trösta henne, men han orkade inte hur mycket som helst. När hon för tredje gången gav honom en örfil för att han inte var förstående, då brast det.
"MEN FÖR FAAN! Det är ju bara en häst!"
Hon stelnade till och blev alldeles orörlig. Tystnaden lade sig över rummet.
Jag blev bara så jävla ledsen när han for ut sådär. Jag menar, låt gå för att jag var jobbig, men Tobias brukar inte reagera på sådant. Han brukar kunna acceptera att jag inte är perfekt och gå vidare med det.
Men nu var han verkligen sur. Han reste sig upp och gick ur rummet med huvudet högt buret. Jag sjönk ihop och grät ännu mera.
Han skämdes nästan lite för sin reaktion. Kanske var den lite häftig, men han orkade inte med hur mycket gnäll som helst. Han var faktiskt inte någon himla kurator som man skulle ösa sina problem för. Men det var ändå jobbigt att hon grät.
För att ta ut sin sorgsenhet på något gick Tobias ut och vandaliserade några hus med sin sprayburk. Sedan så var han på bättre humör igen.
25/10
En enda jävla dag kvar. En enda jävla dag. 24 timmar. Allt för få minuter.
Min älskade Freya... Räcker det inte med att allt är skit? Skall du tas ifrån mig nu också?
Du, min älskade häst. Som jag haft i flera år. Kommer du ens minnas mig när veckan är över? Kommer du gnägga lika glatt mot din nya ägare som du gjorde mot mig? Frågorna är många, svaren är få. Jag vet inte vad som skall göra. Snälla gud, om du nu finns. Låt mig ha kvar Freya, snälla. Säg att allt det här bara är en konstig idiotisk mardröm som sträcker sig över flera månader och förstör hela mitt liv. Jag menar, hur stor otur kan man egentligen ha? Gravid och nu säljs min älskade häst.
Magen är stor som en jävla ballong, jag känner mig som ett tåg och alla glor när jag är ute. Inte konstigt, för jag är ju trots allt inte äldre än 16 och det syns ju. Man fattar vad de tänker, liksom typ: Där går en av de där... Slamporna som blir gravid vid ung ålder och inte märker det fören det är för sent att göra abort. De som inte fattar vitsen med preventivmedel.
Men jag är inte sådan.
DET VAR INTE MENINGEN ATT DET SKULLE BLI SÅHÄR!
->Prozac? (why_must_end@hotmail.com) skriver:
Hej...
->24 timmar kvar...(FreyaForever@hotmail.com) skriver:
Men dra åt helvete!!!
Klockan närmar sig tolv men jag kan inte sova. Allt är ju skit skit skit skit. VARFÖR? Snälla... Jag HATAR DET HÄR!
Jag orkar inte allt är för jävla jobbigt låt de inte ta min bästa vän ifrån mig...
Kapitel sjutton
26/10
Klockan är halv sex på morgonen och jag har precis gått upp. Hästtransporten som skall hämta Freya kommer klockan halv ett. Jag skall rida ut henne en sista gång innan dess.
Varför är allt så jävla skit just nu? Jag menar, det är som om allt är uträknat och att någon jävla gud sitter där uppe och tänker "Hm, hon Vera har ju inte haft det jobbigt. Jag tror nog att vi gör henne gravid och svinledsen! Ja, vad säger ni om det?" Och sedan så nickar alla de andra gudarna och skrattar förtjust.
Gud är en jävla sadist.
Fan vad jobbig hon skulle vara då! Här skulle han krypa till korset och så säger den jävla slynan åt honom att dra åt helvete!
Men så lätt skulle hon inte få det. Han visste var stallet där hennes jävla hästkrake låg, och dit skulle han ta sig. Hon skulle väl för fan inte bara säga åt honom att dra åt helvete.
Låt gå för att hon var ledsen för hästkraken, men hon kunde ju fan inte bete sig hur som helst.
Han drog på sig sina slitna Nikeskor och började gå mot bussen.
Då går jag nu då. Hej då.
Han slog sig ner på ett av de slitna bussätena och stirrade stint in i väggen. En mörkhyad kille slog sig ner bredvid honom, hans kompis slog sig ner mitt emot. Tobias lyssnade inte på deras samtal fören den ena killen drog upp en kniv och förtjust räckte över den till sin kompis. En fickkniv med en varg målad på skaftet.
"Fan Cal, den är så jävla häftig! Jag köpte den för 550 spänn på Hobbex"
"Gud vad cool! Vad skall du med den till?"
"Jag skall ge den till Amira när hon fyller år. Hon gillar ju vargar och sådant."
Killen la tillbaka kniven i fickan igen. Skaftet stack upp. Tobias kunde inte släppa den med blicken.
När killarna steg av bussen så höll han fickkniven i sin svettiga hand.
Vad fan skulle han med den till? Han visste inte. Men det hade känts rätt att ta den. Kanske skulle han behöva den. Han styrde stegen upp mot den lilla röda ladugården där hästjävlarna bodde. En av tjejerna som var kompis med Vera, Anna hette hon tydligen, kom ut ur stallet. Hon talade i sin mobil och kletade läppglans på sina läppar. Ett förstulet leende mot honom hann hon med innan hon var tvungen att åter koncentrera sig helt och hållet på samtalet.
Tobias svalde klumpen av ilska i sin hals och gick in i stallet. Det luktade häst och gödsel där inne. Han såg hur Veras häst stod och åt på hö. En våg av ilska flödade upp mot den. Om inte det hade varit för kraken så skulle allt varit så jävla mycket enklare.
Han famlade efter kniven i fickan, ville få känna att det var han som hade övertaget över ponnyn.
Men ändå. Att skära sönder en jävla häst? Det var fan inte klokt i huvudet. Tobias skrattade till. Han var inte klok i huvudet. Han var helt jävla störd och åt Prozac. Så varför inte?
Stoet framför honom höjde huvudet och gnäggade. Han lyfte kniven.
Kapitel arton
Något rörde sig i kanten av hans synfält. Vera, tänkte han först. Sedan insåg han att det var den andra tjejen, Anna hette hon visst.
"Vad fan gör du?!" Utbrast hon upprört. "Vad skall du ha den där kniven till?"
Han reagerade instinktivt och vände sig mot henne. Kniven blixtrade till i hans hand. Hästen i bakgrunden ställde sig på bakbenen och skriade gällt. Anna backade bakåt.
"Öööh, Tobias, vad är det med dig? Lägg ner!"
Han gick sakta mot henne. Knivskaftet var halt av svett. Skulle han?
Han lät kniven sjunka i en båge. Helt perfekt träffade den Annas bröstkorg, rispade upp den ljusrosa tröjan och sjönk in i hennes vita hud. Huden delade sig perfekt, så som om det var vad den velat mest av allt. Som en horas ben särar sig för en torsk som har betalat.
Anna skrek, och ponnyn i boxen skriade igen. Återigen så stegrade den sig så högt att den nästan slog i taket.
Tobias högg igen. Då sjönk flickan ner framför honom. Blodet rann och färgade det gråa betonggolvet mörkt rött.
Han grät, för han likaväl som flickan och hästen visste att det var över för de allas del.
"SOS 112, vad är det som har hänt?"
"Jag har huggit ner en tjej..."
"Var är du?"
"Jag vet fan inte vad det heter! Jävla subba!"
"Ta det lugnt nu. Berätta vad som har hänt."
"Jag kom till hennes jävla stall och sen hade jag bråkat med min flickvän så..."
"Har du huggit ner din flickvän?"
"Nej! Hennes kompis, Anna heter hon..."
"Häng kvar, vi skickar ambulans och polis. Vi vet var du är nu."
Samtalet bröts. Han lade på luren och släppte mobilen in i stoets box. Nästan genast krossades den av hennes dansande hovar. Sedan så sprang han.
I cannot belive it I cannot belive it I cannot belive it
Vad fan är det som händer egentligen? Anna håller på att dö. De säger det. De säger att det är tveksamt om hon överlever.
Det är Tobias som har gjort det. Tobias högg Anna med en kniv. Tobias dödar henne.
Eller skall jag säga dödade? De kommer knappast kunna rädda henne, men han dödar ju henne inte just nu.
Aja, skit samma. Jag kan inte tänka. Det är alltför jävla mycket.
Vad fan kommer att hända med Anna? Vad kommer hända med Tobias?
Vad kommer att hända med mig?
De hittade Tobias efter några timmar. Han var inne i Ljungbyskogen. Den ligger nästan en mil härifrån.
Han var indränkt i Annas blod. Kläderna var söndertrasade och han var TÄCKT av Annas blod.
Anna-panna, kommer du att dö nu? Vi har aldrig stått varandra särskilt nära. Men det innebär inte att jag vill att du skall dö...
Tobias varför varför varför? Hur kunde du? Och var kom kniven ifrån? Varför högg du Anna mitt i hennes bröst så att ena lungan punkterades och hon kommer att dö? Varför Tobias?
VARFÖR?!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | M-424 - 30 nov 07 - 18:27- Betyg:  | | Braaaa eller jätteebraaa så att sägaaa =D=D <33 | | Joo - 30 nov 07 - 15:12 | | Gud vad jag är nyfiken och vad hilma spännande den är!! |
|
|
|
