[HP FF] A Different Start (del 1) |
hejsan :) angående att det står [FF] i titeln på min novell här.. det betyder att det är en Fan Fiction, ett berättelse av en nörd som är besatt av ngt som är skapat av nån annan alltså..
erhm... (a) haha jag äger alltså inget av det jag skrivit. vilket ju är lite sorgligt.. men så är det. Jag har berättat det nu, så stäm mig inte (a) XD
det gäller alla delar av "A different start" :)
KAPITEL ETT
Sommarens mirakel
Hermione Granger kom ut ur spärrväggen på perrong nio och trekvart och såg sig om. Allting såg ut precis som vanligt. Det långa röda ångloket och alla ungdomar som kramade om sina föräldrar.
Än så länge hade hon gått om tid, tåget gick inte förrän om en kvart. Hon klev upp på tåget och stängde dörren efter sig utan att se sig om efter sina föräldrar. De hade lämnat henne vid stationen, som alltid lite skrämda av att hon var hennes förmågor och hennes trollkarlsvänner. Kupévagnarna var redan halvfulla och hon gick längs med tåget på jakt efter en tom kupé. Hon nynnade på en sång samtidigt som hon gick, ensam endast sina tankar som sällskap.
Tankarna flög tillbaka till de sista dagarna innan sommarlovet då hon, som så många gånger förr vandrat runt ensam i slottet.
Harry och Ron hade inte ens sett förvånade ut när hon sagt till de matt hon skulle gå till biblioteket innan lektionen, de hade efter fyra år tillsammans med henne vant sig vid hennes andra hem där på slottet. Under deras första år hade Hermione tillbringat varenda ledig stund där inne, fascinerad av allt böckerna kunde lära henne och all den vetskap de innehöll. Men allt äldre hon blev, desto mer försvann tjusningen med timmarna i det dammiga biblioteket. Trots att hon inte längre uppskattade det alls på samma sätt hade hon fortsatt att vara där inne närhelst hon kom åt. Hon var fast i ett mönster, ett klibbigt spindelnät som hon, hur hon än försökte inte kunde slita sig lös ifrån. Bokmalen, pluggisen och besserwissern Hermione Granger. Harry och Ron hade inte precis gjort det hela enklare heller, med alla dessa frågor om läxor och trollformler. Som om hon visste allt om allting? Men inte vågade hon säga något till dem heller. De tog ju för givet att hon skulle hjälpa dem med läxorna som de aldrig gjorde och uppsatserna de aldrig skrev. Var de verkligen hennes riktiga vänner eller var de bara med henne för att hon skulle sköta allt det där åt dem? Ibland undrade hon…
Under den förra terminen hade hon precis lika ofta som förut sagt att hon gått till biblioteket, för att istället tillbringa timme efter timme gåendes runt, runt i slottet. Utforska varenda dörr och leta reda på varje skrymsle. Hon trodde faktiskt att hon nästan kände till slottet lika bra som Weaslytvillingarna snart. Fast det kanske var att överdriva… Under alla dessa timmar i ensamhet hade hon tänkt massvis, om allt mellan himmel och jord. Det var dock en sak hon tänkte på mer än allt annat, och det var det som också nu fyllde hennes tankar. Hur hade hon hamnat i detta mönster, och hur – hur, skulle hon lyckas ta sig ur det?
Hon var splittrad i två delar, den hon var på sommaren och den som hon var under terminerna på Hogwarts. Sommardelen av henne var lössläppt och tog varje chans hon fick till att roa sig.
Under denna sommar hade hon tillsammans med sin två år äldre syster Denise åkt till Italien en månad i mitten av sommaren och det var där hon hade upptäckt denna nya del av sig själv som så länge legat och puttrat under ytan.
Denise och hon hade alltid varit varandras motsatser. Denise var blond och inte särskilt snabbtänkt, Hermione brunett och Einstein själv. Denise hade alltid varit vild av sig, aldrig gjort som deras föräldrar sade till dem och senare, när hon kommit i tonåren hade hon ofta kommit hem full. Dessutom hade hon haft fler pojkvänner än Hermione kunde räkna. Hermione var lugn, lydig och var nästan aldrig ute på kvällarna. Istället hade hon suttit hemma, lydigt läst sina böcker men samtidigt längtat efter att få vara som systern, ute med pojkar, vara en rebell och sällan lyssna på föräldrarna…Längtat efter att vara fri från alla plikter och krav..
Efter att Hermione fått brevet från Hogwarts hade hon och Denise, som inte heller innan varit särskilt tajta glidit ifrån varandra alltmer. Den här sommaren, när Hermione fyllt sexton och Denise var arton hade deras föräldrar för första gången skickat iväg dem ensamma. De hade hamnat i en gammal by i Italien och orsaken till denna resa, enligt deras föräldrar, var att Denise och Hermione behövde komma varandra närmare, men när de väl satt på flyget hade Denise berättat att föräldrarna under hela året bråkat konstant om allt som kommit i deras väg. Hon hade inte sagt det högt, men Hermione hade antagit att mycket av grälen handlade om henne och hennes… förmågor. Och mycket riktigt, när de efter en månad med sol och bad kommit hem hade deras föräldrar separerat och sålt det vackra hus de tidigare bott i ute på landet. Istället hade de båda flyttat till varsin lägenhet i stan, varav bara hennes mammas hade två gästrum…
Månaden hon och Denise tillbringat i Italien hade varit underbar, för Hermione hade kunnat släppa loss ordentligt och kunnat vara en helt annan person än den hon fastnat i under åren på Hogwarts. Denise hade såklart höjt ögonbrynen åt henne många gånger, men efter två veckor hade de hunnit bli de närmsta vänner man kunde tänka sig. De kunde prata om allt, vilket de också hade gjort. Hermione hade berättat allt om Harry och Ron, allt om Hogwarts alla mysterier, de äventyr trion delat och så slutligen, om hur trött hon var på sin roll som ordningsman, besserwisser och plugghäst. Denise hade stöttat henne, och när de kommit hem till England igen hade de många gånger gått ut för att shoppa tillsammans, Denise hade bestämt sig för att ge Hermione en helt ny stil, och hon hade motvilligt gått med på det.
Tredje gången det hänt hade Hermione berättat för Denise hur trött hon var på sitt hår, och systern som alltid varit impulsiv hade genast dragit med henne till en frisörsalong. Två timmar senare när Hermione sett sig själv i spegeln hade det inte varit hon som såg tillbaka. Det midjelånga, frissiga håret var ett minne blott - flickan i spegeln hade axellångt hår med ljusbruna slingor som gjorde att hårets olika nyanser syntes, och hennes ansiktsform framträdde mycket tydligare. Nu var håret inte sådär oformligt som tidigare, utan det var slätt och glansigt. Hon hade blivit en helt annan person. Denise, som under tiden hade varit ute i, vad hon kallade ”ett litet ärende” hade kommit tillbaka precis som Hermione tagit tag i sin väska, betalat och skulle till att gå ut genom dörren. Denise, som burit på en stor, lyxig kasse från en känd makeupkedja hade mumlat ”ursäkta” och sedan gått förbi henne, spejande efter Hermione. Var det så stor skillnad att inte ens hennes egen syster såg vem hon var? Herregud…
”Denise!”
”Va? ”Hon hade vänt sig om och spärrat upp ögonen vid åsynen av Hermione” är det du? Shit, jag kände ju inte ens igen dig! Hördu, du blev ju riktigt läcker!”
De andra kunderna i frisörsalongen hade vänt sig om mot dem och den generade Hermione hade tagit tag i systerns arm och dragit ut henne ur affären.
Hermione som nu äntligen hittat sig en tom kupé baxade upp den ovanligt stora kofferten på hyllan ovanför sätena och satte sig sedan på sätet där under. Hon log när hon tänkte tillbaka på minnet från frisörsalongen, och kände sig både glad och irriterad på systern som tvingat henne att ta med alla nya kläder, samt allt det smink som hon köpt till henne den där dagen. Hermione ville inte ens tänka på hur mycket pengar det måste ha kostat…
Hon såg ut genom kupéfönstret och tittade på alla ungdomarna som stod på perrongen och tog farväl av sina föräldrar. Hon log, samtidigt som hon kände en fjäril fladdra till i magen med tanke på vad Harry och Ron skulle säga om hennes utseende. Faktum var att hon nog ändrats till sättet också, det hade liksom varit oundvikligt eftersom hon tillbringat hela sommaren tillsammans med Denise och alla hennes galna vänner.
”Är det ledigt här?” En välbekant, lite släpigröst väckte henne ur sina tankar.
”Visst..” sa hon, och funderade på varför hon kände igen pojken som stod där i dörröppningen, nonchalant lutad mot dörrposten. Han hade dyra märkeskläder på sig, en vit t-shirt på överkroppen och mörka jeans från, vad Hermione kunde se var från Diesel. Att hon kunde se skillnad på kläder och kläder var en av alla de saker hon hade Denise att tacka för. Alla öändliga shoppingturer i Londons alla affärer hade gett henne ett öga för vad som var märkesplagg och vad som var ”vanliga” kläder för dödliga. Men å andra sidan var väl inte heller hennes kläder särskilt billiga. Med en kjol från Diesel och ett vitt linne från Filippa K kände hon sig som en riktig snobb, återigen tack till Denise. Deras föräldrar hade ju i och för sig alltid haft riktigt gott om pengar men hon hade liksom aldrig brytt sig tidigare. Pojken, som nu slagit sig ner på sätet mittemot henne hade vitblont hår och stormgråögon. Ansiktet var stiligt, allt från läpparna till ögonen verkade sitta perfekt, helt på sin egen plats. Men vem var han?
Draco Malfoy satt och betraktade flickan mittemot sig. Hon var smal, hade fint, rakt hår som räckte henne till axlarna och som lockade sig i topparna. Hon hade på sig en rätt så kort jeanskjol och ett vitt linne, och till sin förvåning märkte han att båda delarna var från välkända, dyra klädesmärken. Mugglarmärken, visserligen, men alla hade ju på sig mugglarkläder när de kom till perrong nio och trekvart… Ansiktet som ramades in av det mjuka bruna håret kändes oerhört välbekant, men han kunde inte för sitt liv placera det. De bruna ögonen såg på honom, och han tittade snabbt ut genom fönstret. Han hade känt igen hennes röst också, men han trodde sig inte ha sett henne på Hogwarts tidigare. Vem i helvete var hon?
”Jaha..” sa han för att inte tystnaden skulle bli alldeles för pinsam.
Först sa hon ingenting, tittade ut på perrongen på alla de människor som rörde sig utanför. Hon verkade få syn på någon hon kände igen men inte ville träffa för hon ryckte till lite och lutade sig snabbt tillbaka mot sätet.
”Vad…” började han men avbröts av henne då hon sa ”Du har…”
En liten pinsam tystnad lade sig emellan dem innan han sa ”Damerna först.”
”Jaha, okej.. Du har inte gått på Hogwarts tidigare va?”
Han såg förvånat på henne, ”Joo, ända sedan jag var elva... Menar du att du också gjort det?”
Han kunde inte tro sina öron. Hur hade han kunnat gå med en sådan här vacker flicka i fem år utan att någonsin se henne? Det var omöjligt. Hon måste ha tänkt i samma banor för i samma ögonblick sa hon ”Nej, det kan du inte ha gjort. Jag skulle ha känt igen dig”
”Och jag skulle ha känt igen dig.” sa han, bara för att ha någonting att säga.
Utan att de hade märkt det hade tåget rullat ut från stationen och elever gick nu förbi deras kupé på jakt efter en ny. Hermione som när hon fick sitt brev hem med skolböcker att skaffa inför terminen fått reda på att hon skulle bli prefekt kom plötsligt på vad som stått i brevet. ”Prefekterna samlas i den främsta vagnen efter avgången från Perrong nio och trekvart…” Hur länge hade tåget varit i rörelse?
Hon reste sig snabbt upp med en suck, sa något om att hon var tvungen att gå och gick ut ur kupén. På vägen genom tåget funderade hon irriterat på vad som fått henne att tacka ja till prefekttjänsten på skolan. Det skulle ju inte precis bli enklare för henne att skaka av sig plugg-stämpeln med ett prefektmärke på klädnaden…
Kvar i kupén satt en snopen Malfoy. Vad i hela världen hade flugit i henne? Hade han något mellan tänderna eller?
Han suckade också han, lutade sig mot sätet och tittade ut genom fönstret där de susade förbi Londons yttersta förorter. Snart var det bara ängar och lite skog utanför fönstret och han höll precis på att slumra till när han märkte att någon stod i kupédörren.
”Så, Malfoy. Hade du tänkt masa dig ur kupén eller måste vi dela den med dig..?”
Potter och Weasly, tänkte han med avsmak. Vad ville dom den här gången?
”Ursäkta? Jag sitter var jag vill, Potter! Men faktum är att eftersom jag blivit vald till prefekt, till skillnad från vissa andra..” det sista sa han med den speciella översittarblicken som han reserverade till Potter och hans äckliga vänner ”…så skulle jag precis gå till prefektvagnen, McGonagall ville tydligen prata med mig.” Han reste sig upp, plockade dramatiskt bort några osynliga små dammkorn från sin klädnad och knuffade avsiktligt till de båda pojkarna i dörren när han gick förbi.
Han gick mot prefektvagnen och stängde dörren till nästa vagn precis lagom för att höra Wealsy ropa skällsord efter honom.
”Åh, miss… Miss Granger?” Sade Professor McGonagall och höjde på ögonbrynet när Hermione steg in i prefektvagnen. ”Du är sen.”
”Förlåt professorn, men jag glömde och..”
”Nåja, nu är du här, och du kom i alla fall hit innan Malfoy gjorde det, han har inte dykt upp han heller.”
”Malfoy?” Hermione spärrade upp ögonen. ”Vad ska han hit och göra?”
”Miss Granger, du förvånar mig. Glöm inte att det är en professor du talar till.”
”Ursäkta.. Men vad ska Malfoy göra här?”
”Hrm.. Jag skulle egentligen inte berätta detta förrän ni båda var här men eftersom han ännu inte behagat dyka upp så låt gå. Ni två är de nya förstaprefekterna.”
”Försteprefekter?”
”Ja. Visserligen brukar de alltid väljas från årskurs sju, men vi gjorde ett undantag denna gång.. ”
hon gjorde ett kort uppehåll och drog efter andan. Sedan fortsatte hon, ”Som försteprefekter får ni tillgång till ett eget uppehållsrum. Det ligger bakom riddarstatyn på sjätte våningen och lösenordet är för tillfället ’persilja’.. Som försteprefekter ingår det i era uppgifter att patrullera slottet två gånger i veckan kvällstid och ni ska dessutom hålla ordning på de andra prefekterna.. Det var nog allt tror jag. Några frågor?”
Hermione stod som förstummad, gapade med munnen på vid gavel. Försteprefekt? Hon? Men hon skulle ju skaka av sig stämpeln som ordningsman.. Fast å andra sidan, patrullera slottet nattetid? Inte henne emot. Då kunde hon gå runt och tänka i slottet utan att någon frågade vad hon gjorde där. Attans bara att den andre försteprefekten var Malfoy…! Men det var inget hon kunde göra någonting åt, det bästa skulle vara att bara ignorera honom..
”Nej, professorn..”
”Bra. Jag hoppas att du sköter dina plikter nu, inte för att jag tvivlar på det men det är något som jag säger varje år så det… ”McGonagall avbröt sig mitt i den svamliga meningen och sa sen ”Nåväl, alla dina saker har packats upp i prefektuppehållsrummet. Om du hellre vill sova i din vanliga sovsal så kan det lätt ordnas, det är bara att säga till..”
”Nejdå, det blir jättebra. Tack så mycket.”
”Å, javisstja. Lösenordet till Gryffindortornet är ”mandragora”.”
”Okej.”
Hermione gick ut ur rummet och stängde dörren efter sig. Varför skulle den andre försteprefekten vara Malfoy av alla människor? Han kunde ju knappast se på henne utan att kasta glåpord... Hon suckade lite och började sedan gå genom tåget på sin prefektrunda för att kontrollera att inga elever stökade alldeles för mycket. Hon gick genom tåget flera gånger, men hon var inte särskilt uppmärksam. Tankarna flög hela tiden in på den blonde pojken i kupén… Vem var han egentligen, och varför kändes det som om hon hade träffat honom förut?
Tio minuter efter att Hermione hade lämnat kupén där Professor McGonagall satt slängdes dörren upp och Malfoy kom inrusandes. Han hade inte insett hur pass sen han var förren han sett de amdra prefekterna gå runt och patrullera tåget, och då hade han börjat springa.
"Så, Malfoy, du behagar att dyka upp nu?"
"Ursäkta professorn, men jag glömde och.." Hon höjde på ögonbrynet. Hans förklaring lät nästan exakt likadant som Grangers hade gjort en kvart tidigare. Eller inbillade hon sig bara? Hon skakade lätt på huvudet, och pojken framför henne verkade tro att det var åt honom för han tittade ner på golvet, och hon kunde se en liten rodnad sprida sig över hans kinder. Så återkom känslan som också för ett ögonblick sedan funnits någonstans i magtrakten och som stilla undrat om det verkligen varit en så bra ide att placera Granger och Malfoy i samma uppehållsrum, men så ruskade hon återigen på huvudet och började tala. "Nåväl. Du kom i alla fall. Miss Granger har redan varit här och jag.. "
"Granger?" Hans ansikte verkade ha samma uttryvck av förvåning och ilska som Hermiones haft för bara en stund sedan.
"Hon är prefekt hon också och ni två har valts till årets försteprefekter. Ni får tillgång till ett eget uppehållsrum, och det ligger..." började hon, medans Malfoys haka sjönk allt längre och längre ner på hakan..
okej allihopa, denna novell, eller fanfic som det heter eftersom att jag inte äger några av karaktärerena eller sånt där, ligge också ute på en annan sida så om ni känner igen den så äre därför (a)
Frösta novellen ever jag skriver, typ.. eller.. har ju skrivit några innan kom jag på (a) haha ^^
säg till om ni vill ha en fortsättning ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Harrypotterlover - 6 nov 08 - 14:14- Betyg:  | Shit!! Man var som fast klistrad!
Men du, Rowling äger inte ALLA karaktärerna ^^
Du har skapat Denise själv :D haha.
Nåja, ska läs del två nu!! Du skriver fruktansvärt bra!!
//Sara | | DracoLove - 5 nov 08 - 17:18- Betyg: | Den är otroligt bra :D
Du skriver på ett så flytande sätt,som gör att man bara måste fortsätta läsa.... ^^
Draco och Hermione måste verkligen ha förändrat sig ordentligt över sommarlovet,eftersom de inte ens känner igen varandra !! xD
// Polly | | lona_skriva400 - 31 aug 08 - 16:03 | | jäyye bra | | Xoonie - 27 jul 08 - 11:17- Betyg: | | jätte bra ju ^^ speciellt det att Malfoy & Granger inte känner igen varandra xD | | SilverAndCold - 30 jun 08 - 19:29 | | Den verkar bra, jag ska genast läsa dom andra delarna. :) | | alexz_th - 28 jan 08 - 21:53 | | Jätte bra men vrf känner inte hermione igen Draco? | | LisaHoglund - 22 dec 07 - 20:01- Betyg: | | Åh, jättejättebra! :O Ska genast läsa de andra! | | Mangasagan - 21 dec 07 - 17:32- Betyg: | | Jättebra:D<3 | | wow_93_ - 20 dec 07 - 18:14 | | ps. den är tagen av en bok ska ni veta- | | Akuryo - 11 dec 07 - 17:01- Betyg: | | BRAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!! <3 | | cissilarsson_ - 1 dec 07 - 15:37- Betyg: | | Du skriver ju som en gud! | | Maadelen3 - 30 nov 07 - 17:37- Betyg: | | JÄTTEBRA!! :) bara för att jag tvingade dig å lägga ut ngt *oskylldig* ;) men ska läsa nästa del nu, super iaf :D | | JennnyJ - 30 nov 07 - 15:06- Betyg: | | Haha, har redan läst den här, man vad gör det? lika bra som ALLTID! :D <3 | | sockervaddsmoln - 30 nov 07 - 03:30- Betyg: | | du skriver jättebra | | Mp3 - 29 nov 07 - 22:26- Betyg: | | jätte bra, du SKA fortsätta, därmed basta :D <3<3 :) <3 | | Sandybell - 29 nov 07 - 22:03 | | jag vill gärna ha en fortsättning .... mkt bra |
|
|
|
