[FF]Blod i snön,del 46 |
Tack! Era kommentarer gör mig så stolt och generad så jag vet knappt vart jag ska ta vägen..
Tom
Tom var glad över att fansen hade förstått vad hans blickar hade betytt. Så fort han hade hört någon säga något elakt om Sanna så hade han sänt ut pilar av rent hat. Han måste nästan skratta åt tanken på hur rädda en del hade verkat. I hissen på väg upp till rummet såg han på Sanna och hon var nästan skrämmande blek. Han slog armarna om henne för att hon inte skulle falla ihop.
– Var det så hemskt? Förlåt mig! sa Tom och ångrade sitt tilltag.
– Nej, egentligen inte. Jag fick bara en sådan panik för vad de hade gjort innan. Det är inte ditt fel, viskade Sanna.
Tom kunde inte låta bli att tänka att det visst var hans fel. Inget av det här skulle ha hänt om han hade varit en vanlig kille istället för en känd gitarrist. Hade han inte haft en massa fans som bevakade varje steg han tog så skulle hon inte råka ut för stenkastning och glåpord. För första gången ångrade han verkligen att de någonsin hade startat bandet. Även om det hade gett honom några av de bästa stunderna i hans liv så kändes det inte värt det när sådana här saker hände. Nej, just där och då hade han kunnat göra vad som helst för att få byta liv och bli en vanlig tonårskille.
En timme senare satt han med de andra killarna i bandet och hade ett möte. Tjejerna fick inte vara med eftersom det här bara rörde bandet. Det här var ett av de svåraste mötena Tom någonsin hade sammankallat de andra till, men han behövde verkligen få ur sig allt.
– Hmm, ja först ska jag väl be om ursäkt för hur jag betedde mig innan idag, sa Tom och såg ner i golvet.
Det där var faktiskt något som han skämdes väldigt mycket över nu i efterhand.
– Det gör inget, sa Georg.
– Nej, vi förstår dig, sa Bill.
– Gör ni verkligen det? För jag är ganska trött på allt det här nu. De som kallar sig våra fans kastar saker på min flickvän och skulle väl mer eller mindre kunna döda henne. Ja, det var i alla fall vad en del sa där ute. De som ska stötta oss har helt plötsligt blivit mina värsta fiender. Vet ni verkligen hur det känns? Det jag sa på scenen här om dagen stämmer faktiskt. Om de inte kan acceptera att jag har funnit lyckan så kommer jag inte vilja spela mer, sa Tom.
De andra såg chockat på honom. Hade de verkligen inte förstått att han menade allvar?
– Ska du hoppa av bandet? stammade Bill fram.
– Ja, om de fortsätter att mordhota och försöka skada min flickvän så ser jag ingen annan utväg än att göra det. Alltså jag älskar verkligen bandet och allt det har gett mig och jag skulle kunna gå genom eld och vatten för att kunna hålla fast vid den här drömmen, men det känns inte värt det om jag inte kan få vara lycklig med den jag älskar, sa Tom.
Han hatade att behöva säga det här eftersom han visste att han gjorde dem andra besvikna. Han vågade inte se upp och möta deras anklagande blickar, utan istället satt han och pillade på en osynlig fläck på byxorna.
– Jag tycker självklart att du ska stanna i bandet, men om det är så du känner så förstår jag. Men utan dig blir det inget band och mår du dåligt av vad de utsätter Sanna för så påverkar det hela Tokio Hotel. Vill du inte spela så vill inte jag heller det, sa Gustav.
– Nej, utan dig slutar Tokio Hotel att existera, sa Georg.
– Ja, utan dig går det inte brorsan. Klart vi stöttar dig om det behövs. Fast jag hoppas ju att vi ska kunna fortsätta i all evighet, sa Bill.
Tom såg upp på dem och log. De var verkligen världens bästa vänner och han såg nog på dem alla som sina bröder.
– Nej, nu får vi skärpa oss. Intervju om en timme, sa Georg.
Bill
Bill hoppades verkligen att fansen skulle lägga ner så att de kunde fortsätta med bandet. Han förstod hur Tom kände och han skulle stå bakom honom vilket beslut han än tog, men det var jobbigt att tänka sig att allt de kämpat för de senaste åren kanske skulle försvinna. Själv hade han ju fortfarande haft tur och ingen visste om Charlotte. Däremot kunde han inte förneka henne om han skulle få en fråga om det. Hur skulle fansen behandla henne i så fall? Han suckade och önskade att intervjun kunde vara över snart. De enda Bill ville var att få gå tillbaka till Charlotte och hålla om henne.
– Tom, den senaste tiden har det gått rykten om att det inte varit så bra mellan dig och din flickvän. Hur står det egentligen till mellan er två? frågade reportern.
Bill suckade inombords. Han visste att den frågan skulle komma och det kändes så förutsägbart på något sätt.
– Vi är kärare än någonsin nu! Så det är bara bra, sa Tom och log.
Bill visste ju att det där delvis var en lögn och kunde inte låta bli att vara stolt över sin bror som klarade av att hantera situationen så bra.
– Är det bara Tom som har en flickvän eller har någon av er andra också ett förhållande? fortsatte journalisten utfrågningen.
– Jag har faktiskt träffat någon, sa Bill och blundade.
Han bara väntade på en fråga om vem, var, hur när och varför.
– Jaha, men vad tycker fansen om att ni har flickvänner då? Ja, det är väl ingen hemlighet att de flesta av dem gärna skulle ha en egen Kaulitz-tvilling.
– Tyvärr har en del fans väldigt svårt att acceptera mitt förhållande med Sanna. De gör en hel del vidriga saker och varken jag eller hon kommer orka med det om det fortsätter så, sa Tom och lät sur.
– Stämmer det att du så sent som häromdagen sa att du skulle kunna sluta spela på grund av detta?
Bill såg på sin bror och kunde se att han kokade inombords vid tanken på vad som hade hänt.
– Ja, det sa han och vi andra kommer att stötta honom i så fall. Tokio Hotel är allas vår stora dröm och vi är glada över vad det har gett oss. Men om en mår dåligt på grund av bandet så är det en dröm som inte är värd att leva, sa Gustav.
Bill ville flyga på honom och krama om honom. Han sa verkligen precis de orden som han själv inte hade funnit.
Charlotte
Charlotte och Sanna hade suttit och tittat på film och pratat ut om vad som hade hänt med fansen. Hon var verkligen jätteledsen för sin väns skull och hon hoppades att det inte skulle hända fler gånger. Ja, varken henne eller Sanna. Filmen de såg var en romantisk tjejfilm och under hela tiden hade en fråga bränt inom henne. En fråga som hon inte riktigt vågade ställa till Sanna. Tillslut fick hon ryck på sig själv och tvingade sig till att fråga.
– Sanna, alltså du och Tom är ju kära och så, men får jag ställa en privat fråga om er?
– Ja, klart du får. Mig kan du prata om allt med, sa Sanna och log.
– När ni sover med varandra. Gör ni mer än att bara sova då? fick hon ur sig och blev helt blodröd i ansiktet.
– Eh, inte i början, men nu så. Han var faktiskt min första, sa Sanna och log mot henne.
– Jo, alltså jag har aldrig du vet vad, sa Charlotte.
– Okej, men vill Bill eller så?
– Jag vet inte. Han pressar mig inte eller något, men jag tror att jag skulle vilja. Men jag är lite rädd.
Charlotte kände sig jättedum, men hon ville verkligen prata med någon om det här.
– Men det behöver du inte vara. Bill kommer säkert att vara jättegullig emot dig. Fast du kan ju berätta hur du känner så att han vet det, sa Sanna och gav henne en kram.
Hon tänkte på hur konstigt det var att man kunde bli så beroende av en människa så fort. Sanna hade verkligen kommit att bli som en syster för henne. Därför gjorde det extra ont att veta vad hon måste gå igenom hela tiden.
– Tack Sanna. Det hjälper verkligen att prata med dig, sa Charlotte och fyrade av ett bländande leende.
Tom
Tom höll på att packa ihop det sista av sina saker innan de skulle åka till nästa stad och nästa spelning. Han var riktigt rörd över hur bra de andra hade tagit det han hade sagt. Ja, de satt ju till och med och försvarade honom under intervjun. Han älskade dem verkligen och ville inte bli den som förstörde deras dröm.
Tillslut var alla hans saker nere i väskorna och han gick in till Bills rum för att hämta Sanna. När han såg på henne började hans hjärta att slå fortare och han var tvungen att le. Hon hade gjort honom helt förtrollad från första stunden och han skulle aldrig mer kunna se åt en annan tjej. Hon var hans drömkvinna och ingen skulle kunna mäta sig med henne. Hon såg upp på honom och log ett leende som fick hela hans inre att smälta.
– Ska vi åka snart? sa hon.
– Ja, det ska vi. Så jag tänkte att du kanske ville komma in på mitt rum och prata lite, sa Tom och gav henne en bedjande blick.
Hon reste sig upp och följde med honom till rummet.
– Ville du något speciellt? frågade hon.
– Haha, nej jag ville bara ha dig för mig själv en stund, sa Tom.
Han la händerna på hennes kinder och förde hennes läppar mot sina. Hennes kyssar var det bästa han visste. Det var som om det brann en eld mellan dem två och han skulle mer än gärna ha tagit igen allt de hade missat just där och då, men sådant fanns det ingen tid för. Flämtande drog han bort sina läppar och log mot henne.
– Synd att vi måste åka snart för annars vet jag precis vad vi kunde ha gjort, sa Tom.
Sanna log retfullt mot honom.
– Vi kanske hinner med det ändå.
Charlotte
De skulle äntligen lämna hotellet och åka vidare. Alla hade trängt ihop sig i hissen och snart skulle de behöva ta sig ut och igenom den väntande folkmassan. Charlotte såg på Sanna och Tom som rödkindade och rufsiga stod och viskade med varandra. Det fanns inga tvivel om vad de hade ägnat sig åt för bara några minuter sedan. Sedan såg hon på sin egen pojkvän och log. Han var så fin och hon ville verkligen kunna ge hela sig själv till honom. Kanske till och med redan ikväll.
Hissdörrarna öppnades och skrik från de väntande tjejerna utanför trängde sig in till dem. Om det lät högt nu kunde hon bara drömma om hur det måste låta där utanför. Charlotte mindes Sannas historia om hur hon hade blivit behandlad och hon blev lite orolig. Vad skulle hände nu när hon fanns vid Bills sida? Hon letade upp hans hand och när deras fingrar var inflätade i varandra kändes allt bättre.
– Det kommer att gå bra, viskade han till henne.
Hon såg på honom och log. Sekunderna senare var de utanför hotelldörrarna. Fansen trängde sig så nära dem de bara kunde och flera gånger höll hon på att tappa taget om Bill. På något sätt lyckades alla att ta sig till minibussen som väntade. Där satte sig Charlotte bredvid Bill.
– Hur klarar ni av det där varje gång? frågade hon och såg på killarna.
– Man vänjer sig efter ett tag. Däremot blir det aldrig mindre jobbigt, sa Gustav.
– Nej, ibland tror man ju att man ska dö innan man kommit fram till bilen, sa Georg.
Charlotte förstod dem verkligen. Fansen var ju helt galna. Hon lutade huvudet mot Bills axel och sov innan de hade lämnat staden.
Bill
Bill såg ner på Charlotte som sov mot hans axel. Hon var riktigt söt när hon sov och han kunde inte få nog av att se på henne. Tyvärr var de snart framme nu och han var tvungen att väcka henne ändå.
– Älskling, du får vakna nu, viskade han mot hennes hår.
– Är vi redan framme? sa hon och såg yrvaket på honom.
– Mmm, sa han och gav henne en puss på näsan.
Den här gången hade de tur och inga fans hade luskat ut vilket hotell dem bodde på. Därför befann han och Charlotte sig snart upp på deras rum. Hon såg fortfarande ganska så trött ut.
– Ska vi sova direkt? undrade han.
– Ja, snälla kan vi inte det? sa hon log.
Han letade fram en t-shirt att sova i och försökte att inte se på henne när hon bytte om. Snart hade han krupit ner i sängen och Charlotte bäddade ner sig bredvid honom. Han strök henne lite tankfullt över ena armen med fingertopparna.
– Bill, mumlade hon lite halvsovande.
– Ja?
– Jag älskar dig, viskade hon.
– Jag älskar dig med, sa han med ett leende på läpparna.
Varje gång han hörde henne säga de tre orden kändes det som om det var första gången han hörde dem. Han gav henne en puss på kinden och hon la sitt huvud på hans bröst.
– Sov gott och dröm om mig, mumlade hon.
– Det finns ingen annan jag kan drömma om, viskade han tillbaka.
– Bra, för jag tänker hemsöka dig i alla dina drömmar, fnittrade hon.
– Då är det bäst jag somnar fort, skrattade han.
Tom
Tom vaknade inte direkt utvilad, men i alla fall piggare än när han gick och la sig. Han blåste lite luft i Sannas nacke så att hon också skulle vakna till liv. Hon snurrade runt och log mot honom. Han gav henne en puss på näsan.
– God morgon min ängel, sa han.
– God morgon. Men jag är högt levande så inte är jag din ängel, sa Sanna.
Han log ett litet sorgset leende mot henne. Återigen var han skrämmande medveten om hur lätt han skulle kunna förlora henne.
– Jag är glad att du finns här hos mig nu, viskade han.
– Jag med. För jag älskar dig så mycket, sa hon.
– Klart att du gör! Mig kan man inte låta bli att älska för jag är så snygg och sexig, sa Tom.
Detta fick Sanna att börja skratta och det gjorde honom helt varm inombords. Hennes skratt hade han verkligen saknat under den tiden de varit åtskilda. Men nu var hon tillbaka och han kunde njuta av alla de små saker som gjorde henne speciell.
Ett tag senare satt de med dem andra och åt frukost. Alla tittade i tidningar. Dagens huvudrubrik var att Tokio Hotel var nära att splittras. Som vanligt hade media förstorat upp allt de sagt. De nämnde även att Tom och Bill inte längre var singlar och spekulerade i hur detta skulle på verka bandet.
– Här är en tidning som har intervjuat lite folk om hur de reagerat på att ni två är upptagna, sa Georg och såg på tvillingarna.
– Vad säger dem då?
– Ja, de verkar väl inte så glada direkt, mumlade Georg.
Tom suckade. Varför skulle alla behöva kommentera allt han gjorde? Var det verkligen så intressant att gräva i varje liten detalj av hans liv? Han såg på Bill och hans blick sa ungefär det samma.
Dagen fördrev de med att spela tv-spel på rummen och snart var det dags att bege sig iväg till soundcheck. Tjejerna skulle stanna på hotellet idag så Tom kysste Sanna farväl innan livvakterna skulle eskortera dem ut. I hissen ner såg killarna nervöst på varandra, men så fort dörrarna öppnades hade de bara leenden på läpparna. Det var ett spel men de var tvungna att ge fansen det dem ville ha. De försökte hinna med att skriva autografer till fansen som hade samlats utanför hotellet, men det var svårt så som de tryckte på. Flera stycken ropade dessutom skit och Sanna och Charlotte och det retade upp Tom. Vad hade de för rätt att kritisera deras val av flickvänner?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | EmelieCarlsson - 15 maj 08 - 18:47- Betyg:  | | Superbra! :O | | sandruskapuska - 27 apr 08 - 16:19- Betyg: | | Idioter till fans :/ | | NewMoon - 7 mar 08 - 22:01- Betyg: | jaha, så himla fint. Och det är så hemskt, för att det
är säkert massor av starckars tjejer som upplever sådana här
saker på riktigt. skit bra (L) | | foreversacred - 1 mar 08 - 23:25 | | naw fint men typ läskigt verkligt <33 | | Mangasagan - 8 dec 07 - 18:59- Betyg: | Skitbra:D Dumma fans:@
Du äger på att skriva<3 | | ThisIsJustMe - 29 nov 07 - 22:43- Betyg: | | Så GRYMT bra som vanligt!!!! Men fansen verkar ju inte riktigt kloka!! Det är bra att tom och sanna är tilsammans!!! Men dom får INTE splittra bandet ju!!! Fotfarande bäst!!!! mer nu!!! | hannasteberg - 29 nov 07 - 21:42- Betyg:  | | Gillar din novell :) | | tjoh - 29 nov 07 - 21:27- Betyg: | | jag älskar ditt sätta tt skiva på ! :D meera :D :D <3 ! !!!!!!!1 | | anchii - 29 nov 07 - 20:05- Betyg: | ih alltså jag blir så jäkla glad varenda gång
jag ser att du har lagt in nya delar!
det här är så jäkla bra så jag vet inte vad, DU är så
jäkla bra! meeeeeeeeer! (aa) | | Ericautank - 29 nov 07 - 19:52- Betyg: | Skit bra som vanligt, mer nuu! Blev överlycklig när du hade
lagt ut två delar! | | Moozan - 29 nov 07 - 19:26- Betyg: | | SÅÅÅ HIMLA BRA (L) ÄSLAKR DEEN XD | | Mp3 - 29 nov 07 - 18:49- Betyg: | | Riktigt ritkigt riktigt riktigt riktigt riktgit riktigt underbart bra!!!!!1!!!111 JAG ÄÖSKAR VERKLIGEN DENNA NOVELL!!!! <3<3<3<3<3<<3<3<3<3 Älskar :) <3<3<3< |
|
|
|
