[FF] Blod i snön, del 45 |
Sanna
Sanna vaknade av att det var varmt och hon svettades så att hon trodde hon skulle dö av vätskebrist. Först förstod hon inte alls var hon var, men så mindes hon gårdagen och var tvungen att le. Hon såg på Tom som låg och dreglade bredvid henne. Han var till och med söt när han gjorde det tänkte hon. Hon drog lite i en av hans dreads så att han skulle vakna. Han slog förvirrat upp ögonen men log snart ett av sina allra sötaste leenden emot henne.
– God morgon. Jag tänkte gå och duscha. Ska du med, sa Sanna och log retsamt mot honom.
– Jag skulle följa dig över hela världen om jag var tvungen, men in i duschen lät extra lockande, sa Tom och skrattade.
Sanna skrattade också och smällde till honom på axeln. Då tog han en kudde och smällde till henne med. Hon fick också tag på en och snart var kriget i full gång. Tillslut gav hon upp och Tom föll över henne och överöste henne med kyssar. Hon kunde känna hur kuddkriget hade gjort henne ännu svettigare. Hon sköt undan honom och reste sig upp.
– Nej, nu ska jag duscha, sa hon och sprang snabbt in på toaletten och låste dörren.
Hon hörde hur Tom sprang fram och började knacka på dörren.
– Men öppna! Jag skulle ju få vara med och duscha, gnällde han.
– Jo, men jag ångrade mig, fnissade Sanna.
– Åh, du är en sådan liten retsticka!
– Jag tror att du tycker om mig ändå, sa Sanna.
Sedan öppnade hon dörren och drog in honom på toaletten.
– Ska vi duscha då? sa hon och lyfte frågande på ena ögonbrynet.
– Ja, men vi får nog duscha kallt för jag har saknat dig så mycket, sa Tom och log mot henne.
Bill
Han och Charlotte hade beställt upp frukost och satt och åt. Då och då måste han se upp på henne och le. Hon var så söt och vacker att han inte kunde förstå hur hon kunde vilja vara tillsammans med honom.
– Vad roligt att Sanna ska med på turnén, sa Charlotte och log mot honom.
– Ja och nu är Tom glad igen med. Hans blick när han såg henne på scenen var ju helt obetalbar!
– Men! Nu glömmer du att jag faktiskt inte såg något där bakom scenen, sa Charlotte och låtsades vara sur.
– Jag kan ta upp dig på scen nästa gång om du vill, skrattade Bill.
– Nej tack! Inte med min scenskräck, sa hon och räckte ut tungan åt honom.
Han bara skrattade åt henne. Sedan fick han ett infall och reste sig upp och kramade henne.
– Jag har en sådan tur som har dig, viskade han i hennes öra.
– Nej, det är jag som har tur.
– Vi har tur som har varandra, sa Bill och log mot henne.
Efter frukosten bestämde de sig för att gå in till Tom och Sanna och se om de ville se på film. De knackade på dörren och när de kom in genom dörren möttes de av två blöta och rödkindade figurer.
– Vad har ni gjort? sa Bill och såg på sin bror vars kläder var helt genomvåta.
– Duschat, sa Tom och såg på honom som om han vore dum.
– Eh, jo men brukar man inte ta av sig kläderna först?
– Det gjorde vi först. Men sen när vi fått på oss kläderna igen så tyckte jag att Tom behövde kyla av sig lite, sa Sanna och skrattade.
– Okej, det räcker! Jag vill inte veta mer, sa Charlotte.
– Vi skulle bara se om ni ville se på film, sa Bill.
– Det vill vi men vi hinner inte. Eller jag hinner. Sanna ska hem och hämta sina saker så att hon kan följa med oss sen, sa Tom och såg kärleksfullt på sin flickvän.
Bill bara himlade med ögonen. Skulle de börja hålla på sådär nu igen?
Sanna
Sanna var på väg ner med hissen och stod och speglade sig. Eftersom hon inte hade haft med sig egna kläder till konserten så fick hon låna några av Charlotte. De var lite stora, men satt ganska bra och hon kunde inte låta bli att tycka att hon såg ganska söt ut ändå. Hissen stannade och hon klev ut i lobbyn. Där satt det några tjejer som verkade vara TH-fans och när de såg Sanna började de viska och peka. Hon tyckte att de kastade hatblickar på henne och det gjorde henne väldigt osäker. Hon skyndade sig mot dörrarna för att slippa ifrån dem. Utanför hotellet väntade ännu fler fans och när de fick syn på Sanna så blev de riktigt upprörda.
Sanna började bli rädd och försökte att så snabbt som möjligt ta sig förbi dem. När hon precis kommit förbi den största folkmassan kände hon hur något hårt träffade henne i ryggen. Hon såg på stenen som studsade på marken och kunde inte förstå att någon måste ha kastat den på henne. Snart regnade det tomburkar över henne och tjejerna skrek de mest elaka sakerna till henne. Hon började springa så snabbt hon kunde för att komma därifrån, men en del sprang efter henne och gav inte upp förrän de var flera kvarter bort. Hon fortsatte att springa även när alla fansen var borta. Sanna var alldeles för rädd för att våga stanna.
Tillslut var hon hemma hos Marika och Tommy. Snabbt smet hon in genom dörren och låste den bakom sig. Hon började gå ned för trappan till källaren. Hela tiden skakade hennes ben så att hon var rädd för att trilla ned för trappan. Hon lyckades ta sig ned utan att falla men istället hon började hyperventilera. Snart var allt omkring henne svart och hon föll ihop på golvet.
Hon vaknade några minuter senare och satte sig upp. Gråtandes ringde hon sedan till Tom.
– Hej sötis! svarade han glatt.
– Tom! Jag klarar inte att gå tillbaka till hotellet. Ni får hämta mig här sen eller något, sa Sanna och grät en massa.
– Vad har hänt? sa Tom och lät riktigt orolig.
Hon hatade att behöva göra honom orolig, men han var den enda som hon ville prata med just nu.
– De skrek åt mig och kastade en massa saker på mig. Jag orkar inte med det, Tom. Kan de inte bara låta mig vara? snyftade hon.
Hon kunde höra hur han mumlade svordomar.
– Du, jag kommer och hjälper dig packa nu. Så får vi prata mer om hur vi ska göra sen, sa Tom och la på.
Det kändes lite bättre nu när hon visste att Tom skulle komma och hjälpa henne. Hennes Tom som alltid fick rädda henne när hon själv inte orkade mer.
Tom
Tom var så arg att han kokade inombords. Han ville slå på någon, men visste att han inte fick. Istället ryckte han till sig ett glas som stod på bordet bredvid honom och kastade det så hårt han kunde i väggen. Att se det krossas och gå i tusen bitar som spred sig över rummet gjorde att han kände sig lite lugnare. Plötsligt slets dörren upp och Gustav stod och såg på honom med stora ögon.
– Vad händer? Vad har du gjort? sa Gustav.
– Jag är så förbannad! De vägrar låta oss vara! Tjejerna där utanför kastade sten på Sanna! Vad är det för några psychon egentligen? skrek Tom.
Gustav såg riktigt rädd ut vid Toms utbrott och tydligen hade han skrikit riktigt högt för snart stod även Bill, Charlotte och Georg och bara stirrade på honom.
– Tom, du borde kanske lugna ner dig lite, sa Bill och spände blicken i sin bror.
– Lugna ner mig och lugna ner mig! De försöker typ döda min flickvän och du vill att jag ska vara lugn! Nej du! Den lätta går jag inte på! Nu får ni ursäkta mig för jag ska åka till Sanna och trösta henne, skrek Tom innan han stormade ut ur rummet.
Han lyckades ordna så att en bil körde honom osedd till Sanna. Han såg på fansen utanför hotellet och kände att han verkligen hatade dem. Visst var det dem som var grunden till hans framgång, men det gav dem ingen rätt att bete sig hur de ville. Speciellt inte om det drabbade dem han älskar.
När han var framme kom Sanna och öppnade åt honom och sedan föll hon gråtandes i hans armar. Han höll om henne och viskade tröstande ord för att lugna henne, men det var svårt när han själv kokade inombords.
– Varför gör dem så mot mig? frågade Sanna.
– Jag vet inte. Men jag lovar dig att om dem inte skärper sig så kommer jag att hoppa av bandet och ägna all min tid åt dig istället. Inget i hela världen är värt att hålla fast vid om det bara gör oss olyckliga.
Tom menade verkligen det han sa. Han var trött på att se Sanna gråta och han tänkte minsann inte indirekt vara en av orsakerna till hennes tårar. Nej, han ville bara locka fram leenden på hennes läppar.
Sanna
Sanna blev rädd när han sa att han skulle kunna ge upp allt för henne. Hon visste ju att bandet var allt för honom och det måste ju betyda att hon betydde så mycket mer för honom. Inte kunde hon väl låta honom offra allt för henne? Det skulle nog bara sluta med att han började hata henne och anklaga henne tillslut. Samtidigt kändes det himla bra att veta att han verkligen älskade henne så mycket.
– Ska vi packa mina saker nu? sa hon och strök bort tårarna.
Tom nickade och hon letade fram en väska att lägga sina få tillhörigheter i.
– Du vet att du har en massa kläder hemma hos mig med va? sa Tom tyst.
– Ja, men de behöver jag väl när jag ska hälsa på dig där? sa Sanna och log.
Hon kände Tom tillräckligt bra för att veta att han egentligen ville veta om hon fortfarande skulle följa med honom på turnén och stanna hos honom efteråt. Hennes ord och leende verkade i alla fall ha lugnat honom för hon fick ett stort leende tillbaka.
Efter ett tag hade de packat ihop alla hennes saker och gick upp i köket. Sanna letade fram papper och penna och skrev en lapp till Marika och Tommy.
”Tack för allt ni gör för mig! Jag kommer komma tillbaka till er, men just nu behöver jag spendera lite tid med Tom. Jag har äntligen fått tillbaka mitt minne och nu kan jag inte förstå hur jag kunde ha glömt vår kärlek.
Ta hand om er!
Kram Sanna”
Tom tryckte hennes hand och de gick ut till bilen som väntade utanför. När de närmade sig hotellet kände Sanna hur oron växte och hon fick återigen svårt att andas. Hon kände Toms bekymrade blickar och hon försökte att samla ihop sig lite.
– Sanna, litar du på mig? frågade Tom plötsligt.
– Ja, det gör jag, sa Sanna och såg honom rakt i ögonen.
– Bra, för då måste du ta min hand och gå den vägen jag går nu. Du är stark så du klarar det, sa han.
Sanna förstod inte vad han menade och blev lite nervös. När Tom hade den blicken kunde han få för sig att göra vad som helst. Bilen stannade utanför hotellet och Tom gav henne en frågande blick. Hon nickade och tog hans hand. Han öppnade dörren till bilen och de klev ut framför den väntande folkmassan. Sanna kunde höra att de viskade sinsemellan men vågade inte att titta upp på dem. Sedan kände hon hur Tom tryckte lite tröstande i hennes hand och hon tänkte att hon var starkare än så. Hon lyfte sitt huvud och såg upp på Tom. Medan de gick igenom horden av fans kastade han hela tiden blickar omkring sig. Blickar som sa att om någon rörde dem så skulle de ångra det. Tydligen fungerade det för den här gången fick hon inga stenar eller burkar kastade efter sig. Däremot kunde hon höra att folk viskade saker om henne, men med Tom vid sin sida var det lätt att skaka av sig orden.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | EmelieCarlsson - 15 maj 08 - 18:38- Betyg:  | | Tänk om dom verkligen ahr sånna fans! :O OMG! :S Jaja.. Skitbra! | | sandruskapuska - 27 apr 08 - 15:46- Betyg: | | Irriterande fans //<3<3<3 Jag fick bara sova i 5 h för din skull | | NewMoon - 7 mar 08 - 21:46- Betyg: | | jättebra, pucko fans ! Hata.. | | AblAckAngEl - 4 mar 08 - 17:36 | | du är bäst på o skriva | | foreversacred - 1 mar 08 - 19:39 | | super duper bra asså <33 | | Mangasagan - 8 dec 07 - 14:20- Betyg: | | Du skriver underbart<3 | | Mp3 - 29 nov 07 - 18:16- Betyg: | | Underbart, så fantastiskt, strålande!1 Duu måste skriva fortsättningen nu!!!!! <3<3<3<3<3<3< När jag började läsa adenna novell så var det inte alls lika många som läser den som nu, och jag tycker då att det är bäst för dom att läsa dennna underbara novell, annars missar man verkligennågot :) <3<3<3<3<3<3<3< | | Moozan - 29 nov 07 - 17:23- Betyg: | | SÅÅ JÄVLA BRA (L) Asså guud, Om jag någongång missar en enda del kommer jag fan döda mig själv.. Dom är såå himla bra ^^ | | sali_9 - 29 nov 07 - 16:06- Betyg: | Faaaan vad ska man säga du skriver suveränt du skriver och dina delar är många delar.
Skitt bra vill höra merra | | SabbePabbe - 29 nov 07 - 15:37- Betyg: | Jag vet inte vad jag ska säga! Du skriver så himla bra!!
Skitbra! Mycket mer värd än en femma! | | ThisIsJustMe - 29 nov 07 - 14:58- Betyg: | | ps:min kompis (maadelen3) Säger att denna novell äger!!! iallafall delarna hon har läst! .ds) | | ThisIsJustMe - 29 nov 07 - 14:57- Betyg: | | Guuuuud såå GRYMT bra!! vsom vanligt! jag har säker sag det 100 ggr och jag säger det igen DU ÄR BÄST!!!!!!!!!!!!Asså dom där fansen är ju helt sjuka i huvut!!!! Tur att TOm finns där!!!! :D |
|
|
|
