På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

You're my everything {Kap 12} (Th Fanfic)

(Evelina)

-ÄR DET SANT?! Skrek Nina och Joanna när dom kom och mötte oss på flygplaten.
Jag kollade förvirrat på dom och dom räckte fram en tidning till mig.
"Gustavs nya flickvän!" Stog det stort på framsidan.
Jag bläddrade fram sidan med en bild på mig och Gustav och läste högt:
"Gustav avslöjade precis i tysk tv att han han en flickvän, Evelina Törnros från Sverige.
Evelina var bara i Tyskland för att se Tokio Hotelkonserten tidigare i veckan då hon råkade bo på samma hotel som grabbarna i Tokio Hotel.
"Det var kärlek vid första ögonkastet." Sa Gustav när vi frågade honom på flygplatsen.
Är detta på riktigt eller bara en sommarflört? Ja, det återstår bara att se."
Skulle jag bli känd som Gustavs flickvän nu? Skulle folk komma fram till mig och bara veta vem jag är?
Jag skulle inte klara av att alla visste vem jag var. Jag var inte beredd på det.
Jag sprang in på toaletten och lutade mig över handfatet. Skulle jag klara detta?
-Lungna ner dig nu Lina, lungna ner dig. Du älska honom och det är allt som spelar någon roll.
Sa jag om och om igen til mig själv. Till slut lungnade jag ner mig och gick ut till dom andra.
Vi åkte hem och jag skyndade upp på mitt rum och bara slängde mig på sängen.
Även om jag hade haft en helt underbar vecka var det skönt att vara hemma igen.
Efter en stund kom mamma in i mitt rum. Hon satte sig försiktigt på sängen och pillade lite på sitt halsband.
-Lina, jag är faktist ganska orolig över att du ska iväg om två veckor.
-Jaha..?
-Ja, men alltså är det verkligen allvar mellan er? Ni har bara känt varandra i en vecka.
-Och? Jag älskar honom, och jag SKA följa med på turnen. Det har du själv sagt.
-Men tänk om han bara utnyttjar dig?
-Ja så är det nog. Han betalar för att jag och Nick ska åka med dom ganom hela Europa även om dom knappt har pengar så dom kan åka själva.
Och han GRÄT för att han var utan mig EN dag. Och han sa att han älskar mig på flygplatsen! Men du har nog rätt. Han utnyttjar mig bara!
Fräste jag och flög upp ur sängen.
-Nej men gumman, jag menade bara...
-UT! UT HÄRIFRÅN!
Hon kollade sårat på mig men vände sig lungt om och gick ut.
Jag föll ihop i en hög på golvet och kände hur tårarna började rinna, jag saknade honom redan.

(Bill)

Jag satt i badrummet och skakade igen. "Jag vill inte, jag vill inte."
Tänkte jag men det kändes inte som om det hjälpte speciellt mycket.
Jag försökte hindra mig själv, det gjorde jag verkligen.
Jag kollade på min arm, men ångrade mig och skärde mig i foten istället. Jag fick fem nya sår.
Jag la inte om såret med en gång utan satt och tittade på blodet.
Det är inte fint med blod, inte alls. Det finns inget fint med att skära sig.
Men när man väl är fast vid det är det nästan omöjligt att sluta.
Varför? Jag förstår mig inte på mig själv.
Jag ställde mig upp för att lägga om såret. Och jag såg mig i spegeln.
Vad är det som är så bra med mig? Varför är så många tjejer galna i mig?
För när jag ser mig i spegeln ser jag precis samma sak som när jag ser blodet. Inget fint alls. Inget bra alls.
Jag gick ut till mitt sovrum och försökte sova. Fast alla tankar kvävde mig och jag fick panik och kunde inte andas.
Jag sprang in i badrummet igen och spydde. Tur att inte någon annan var där.
-JAG ORKAR INTE MER! skriker jag så högt jag kan och börjar gråta helt hysteriskt.
-Jag orkar bara inte mer.. Viskade jag och tog upp rakbladet igen.
Jag skärde två djupa sår, ett i vardera arm. Precis innan det hade jag svalt sömntabletter med vodka.
-Det går ju för långsamt! mumlade jag och skärde ett sår till.
Jag hör att någon kommer in genom dörren och allt blir svart...

Kommentarer? :)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

julia_love - 3 jan 08 - 11:31- Betyg: