Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Why do I have to cry? kap.18

Haha, inte så lång, men aja ;D mobba mig inte för det dåliga, OK? ;) KOMMENTERA! :)<3



Lily

Det mörka rummet gjorde mig klaustrofobisk, något som byggts upp de senaste åren. Ju mer tid jag tillbringat i det hära rummet, ju värre hade allting blivit. Jag hade skrivit brev, brev jag aldrig skickat, och raderna hade sakta flutit ihop med blodet som spillts, inte bara av mig, utan av många andra. Folk som jag till en början blivit vän med, men jag hade slutat med det, för alla försvann ändå från rummet efter ett tag. Det var bara jag som varit här en längre tid, bara jag som orkade hålla modet uppe, om man ens kan kalla det så. Att hålla modet uppe, det kunde jag, i alla fall om det innebar att orka överleva medans alla andra dog, eller som dom för det mesta gjorde, försvann.
'Hur orkar du?' frågade en svag röst, som tillhörde en tjej som var blek i ansiktet, hennes naturligt ljusbruna hår var grått av smuts. Hennes ögon lyste av oro, och jag förstod henne. Hon kunde, liksom vi alla här, vara nästa som stod på tur att försvinna. Men det var bara att inte vika en tum från deras blick, inte rygga tillbaka av deras hemska beröringar, och absolut inte, skrika!
'Jag vet inte riktigt, jag bara försöker hålla ut, nån gång måste de väl ge upp?' sa jag som svar. Hon nickade knappt synbart, och jag förstod att hon tänkte över mina ord. Jag var, som förut, bland de smarta. Ibland talade jag i gåtor, men för det mesta, så förstod folk mig.
'Kanske det' sade en kille som satt på min högra sida. 'Men jag tror inte det, jag tror det här kommer hålla på för evigt!' han började sakta gråta, han hade varit här längre än mig. Han var den enda, som faktiskt stått ut denna pina, längre än mig. Det var nu jag, som inte förstod hur han orkade. Men han hade nog större viljekraft än mig, men jag hade märkt, hur han började ge upp hoppet. Hans ögon hade börjat förlora sin färg, och snart var de spöklikt vita, bara pupillen skilde sig ur det onaturligt ljusa.
'Snälla, säg inte så!' sa jag i en panikartad viskning. 'Ge inte upp hoppet, vi ska komma levande ut härifrån tillsammans, okej?' Han tittade sakta upp och mötte mina ögon.
'Tillsammans.. Okej, tillsammans.' viskade han. 'Men att inte ge upp hoppet, är svårt, för det har jag gjort för länge sedan.' Alla satt tyst och lyssnade på våra viskningar, de mesta med blicken föst i golvet eller en av väggarna. Det rådde en spöklik tystnad en stund, tills vi hörde deras fötter utanför dörren. Alla tittade vi slött upp mot den, och såg de öppna dörren och släppa in en strimma ljus. Alla verkade hålla andan, som vanligt, men den här gången verkade alla lite mer avslappnade, vilket de direkt kände. Det var mig de kollade först, eftersom jag var det största hotet. Det var ju jag som hade förstått hur man skulle göra för att överleva, eller tja, det hade ju Kanky, som killen kallades, också, men han började ju förlora hoppet. Jag hoppades att mina ord skulle stärka honom, åtminstone ett tag till.
'Ställ dig upp!' fräste en av deras röster hest till mig. Ansiktet deras hade man aldrig fått se helt, men den förvridna munnen, käkarna som var ur led, den söndertrasade näsan, det var bevis nog på att dom inte var några skönheter. Och deras andedräkt, som verkligen stank, och händerna, som vid varje dagliga undersökning trevade över ens kropp, var riktigt hemska! Alldeles ruttna och.. Usch!
Jag ställde mig blängade upp, och så börjades det igen. Jag behöll lugnet, och kände hur de andra tittade förundrat på mig. Jag förstod inte, hur dom tyckte att jag var så modig, för det var jag inte! Hade jag varit modig, så hade jag aldrig ens lämnat Hogwarts den dagen, och jag hade inte heller varit så ouppmärksam, fastän jag visste att dom kunde komma när som helst.
'Ren!' väste den andra, och jag fick gå in i ett annat rum, ett som var trängre. Jag visste, att jag skulle få komma tillbaka, och att dom bara inte ville ha mig där, medans dom undersökte dom andra. Dom ville inte att någon skulle orka som jag, för då skulle ju dom själva bli straffade. Och det kunde ju absolut inte gå för sig!
'Ren!' hörde jag deras väsande röster och såg hur dörren öppnades till det nya rummet. Det var Kanky som kom in, och jag kände mig lite mer lättad. Jag hade nästan trott att han skulle ge upp hoppet, vilket jag var glad över att han inte gjorde. Han var som.. speciell. Söt, fast ändå inte. Men hans ögon, då dom fortfarande haft sin blåa nyans, hade varit fängslande. Det var som om han såg rakt igenom en, och jag hade alltid undrat, tänk om han gjorde det. Det skrämde mig en aning, för jag ville inte att någon skulle veta mina innersta känslor. Kanske sen, då jag kom ut härifrån, men inte nu.




James

Medans jag satt där vid Sirius så började mina tankar vandra över till Lily. Hon hade bara försvunnit från Hogwarts en dag, och ingen hade hittat henne. Man trodde att hon var död och de flesta hade gett upp hoppet, men inte jag. Jag trodde att hon fanns där ute någonstans, men hon hade bara... Äh, jag vet inte riktigt. Hon hade ju alltid varit speciell och stark, hon skulle nog klara det, vars hon än var.
'James?' frågade McGonagall slött. Jag tittade upp på henne, med ett uttryck, som alla nog skulle kalla skrämmande likt Sirius. Åh gud vad jag saknade honom! Remus var inte så kul att prata med en längre stund, han blev bara uttråkad, eller, jag blev.
'Jo, vad är det?' frågade jag nonchalant. Hon lade en ilsken blick på mig, men kom sedan i underfunn att jag för ett tag sen förlorat en vän, och nu kanske en bästa vän. Hennes blick mjuknade och hon satte sig suckandes ner på en stol som fanns där brevid.
'Rektorn vill tala med er, och bad er att komma upp på hans kontor.' suckade Hackan. Jag suckade lågt men reste mig upp och släntrade ut i korridoren upp till Dumbledores kontor.
'Surrande smaskbin' sa jag prövande åt statyn som döljde trappan upp dit. Den rörde inte på sig alls, och jag suckade igen. 'Pumpapajer' sa jag högt och den snurrade runt. En trappa visade sig och jag klev upp på den. Då jag kom fram till dörren så knackade jag på, ganska löst faktiskt.
'Kom in!' ropade Dumbledore och jag öppnade dörren. Han tecknade åt mig att komma in, och jag gjorde det, och stängde noga dörren. 'Sätt dig här' sa han med en gest mot stolen som stod framför hans skrivbord, mitt emot honom.
'Vad var det du ville?' frågade jag trött, för allt jag ville var att komma bort härifrån så fort som möjligt, och kunna få gå tillbaka till Sirius.
'Jo, jag vet att du minst av allt vill vara här, men jag måste berätta en viktig sak' sa han, och gjorde en paus. Kläm fram med det! tänkte jag argt, och strax efter började han prata igen. 'Vi tror att vi har hittat ett ställe, eller vi har hittat ett ställe, där miss Evans och många andra kan hållas gömda efter att de försvunnit.' jag kände hur hjärtat hoppade upp i halsen på mig, eller vad man nu ska säga. Det bankade hårt i alla fall.
'Ett ställe?' sa jag frågande, och han bara nickade. Ett ställe, vars kunde det vara?
'Det är en bit bort härifrån, i en bergskedja, och vi har redan underrättat mr. Lupin.' sa han som om han läst mina tankar. 'Vi undrade om ni två hade lusten att följa med dit då vi kollar upp stället' jag blev förvånad.
'Skulle ni låta oss följa med dit? Måste vi inte stanna på skolan och allt sånt där?' frågade jag, och han bara skakade på huvudet.
'Vi måste såklart få era föräldrars tillstånd, men eftersom allt här på Hogwarts har blivit så omvänt, så tror jag inte att det skulle göra så mycket skillnad om ni följde med.' sa han, och mina ögon blev stora.




Alex

Jag skulle få följa! Jag fick det för mina föräldrar, och jag fick det för skolan! Dom hade kanske hittat min gamla bästis, som varit försvunnen ett tag nu. Jag hoppades verkligen att det var så, för jag skulle bli så himla glad om hon kom tillbaka. Jennifer Garzia, hon hade försvunnit för två månader sen, på samma spårlösa sätt som Lily gjort. Jag hoppades verkligen att dom inte var borta, borta för alltid.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
JennnyJ - 28 nov 07 - 16:18- Betyg:
GAAAAAAAAAAAAAH! :| .... men herre gud!! JAMES SKYNDA DIG !!!!! 'drar fram en karta över bergen i England' GAAAAH! JAG KOMMER EFTER! Gå före så kommer jag sen.
'Nej, vi lämnar dig inte Jenny'
'Gå, GÅ! Rädda de andra! Jag kommer'
'Men...'
'Inge men, RÄDDA LILY!'
Emh, jag tror att jag går o läser nästa del nu.. ok? xD Det blev lite pinsammt ... ^^
Maadelen3 - 28 nov 07 - 12:50
haha, men Kajsa, ^^ jag blir väll författare då, men VEM hade du tänkt ska trycka MINA värdelösa berättelser? :P
ThisIsJustMe - 28 nov 07 - 07:55- Betyg:
Jo du ska visst bli författare! Det har jag bestämmt! Och ja jag är på skolan nu :-D jag är inne på hon mobil! Jag visste inte att det gick! Haha x'D men du ska bli författare så det så!
Maadelen3 - 28 nov 07 - 07:29
thisisjustme: TJO HEJ KAJSA! NU ÄR DU PÅ SKOLAN! ;D hahaha XD men.. tja, tack ^^ joda, du var först :P haha, jag, författare? IN YOUR DREAMS ;) hahaha´, men tack iaf :)

Mp3: Haha, neej, jag fattade inte så mkt heller, å ändå var det ju JAG som skrev :P hahaha :D men tack iaf :)

Mangasagan: Haha, tack :) jamen det dåliga var ju det mesta, tkr jag x) haah, tack iaf :D

Chulia: YEAH, jag fick med LILLIS! ;) Nej vad bra! :D:D:D haha, hjärnskakning, då får du vara hemma? hah, men tack iaf! ;D kraaaaaaam <3<3


Eh.. jaa, hade tänkt börja skriva NU, men ska till skolan på ca.. 10 minutar x) hahahah ;D men tack för alla komments! :)<3
chulia - 27 nov 07 - 22:03- Betyg:
GUUUUUMMS MIN TVILLING! <3<3<3<3<3
WIIIIIIIE du fick med LILLIS :D:D:D *glad*

och vet du en annan sak???? Jag överlevde akuten! Trodde jag skulle dö, mitt huvud höll på att sprängas, men dom sa att allt var bra och att jag typ hade fått hjärnskakning! IIIIIIWK! :D:D LYCKODAG

OMG OMG OMG! Jag är sååååååååå flumm :Dmeeen, jaaaoooooo Du äger ändå :D hur flumm jag än är. (hah, oj detta blev konstigt)
hur somhelst, mer tack! :D kramaaaaaaaaar <3
Mangasagan - 27 nov 07 - 20:59- Betyg:
Fy va BÄST!!
Jag bara undrar en sak, vad var "det dåliga" som du nämnde i början? jag hittade inte något som var dåligt.
DU ÄGER:)
Mp3 - 27 nov 07 - 20:54- Betyg:
Riktigt ritkgit bra, mnen jag fatade inte så mycket xD fast jag har läst delarna innan (tror jag xD9 Hhaha men jätte bra skrivet :) <3<3<3<3<
ThisIsJustMe - 27 nov 07 - 20:31- Betyg:
jaaaaaaaaaaaaa" !!! jag var först!! Fösta gången eller?? hahah men serriöst du är BÄST!!!! jag ser upp till dej!! haha ellr kanske inte ser upp men du e ändå BÄST! haha :D Du ska bli författare när du blir stor!! du har inget val!!! jag har redan planerat din framtid!! hahah!! Du har inget att säga till om!! :P nej vad taskig jag är okej du kan väll få bestämma lite då!!!! men jag ska du himlans vara din maneger(elr hur det stavas!) haha xD
ThisIsJustMe - 27 nov 07 - 20:29- Betyg:
gaaaah sååå bra!!!! madde du äger!!! fattta du är bäst!!! :D fast det har jag ju alltid vetat!!!! haha men serriöst min kompis har skrivt detta!!!!!!!!!!!! omg lär mej!!!!!!! och om ingen annan komenterar före mej så är jaf FÖRST!!! haha .D

Skriven av
Maadelen3
27 nov 07 - 20:20
(Har blivit läst 95 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord