Tack för kommentarerna!
Bill
Han stod och bara flämtade. Han hade skrikit så mycket att han tappat all luft. Bill hade inte en aning om vad han hade hävt ur sig till killen som kört bilen. Men han kunde se att inget av det hade gått in. Killen stod och stirrade tomt framför sig. Förmodligen var han chockad och försökte ta in vad som hade hänt. Ja, vad hade hänt egentligen? Bill fick bilder i huvudet av hur Sanna hade kastat sig ut och knuffat bort Tom från bilen. Istället hade hon själv träffats och hennes lilla kropp hade flugit högt upp innan hon slog i marken en bit längre bort. Det hela hade sett så otäckt ut att han var säker på att hon måste vara död. Men när han såg mot henne och Tom förstod han att hon fortfarande levde. Han skyndade fram till dem.
– Hur är det med henne? frågade han Tom.
Hans bror såg på honom med en blick full av rädsla och tårar. Han skakade på huvudet och Bill kunde känna hur en hand kramade om hans lungor. Han kände det som om allt det här var hans fel. I samma stund svängde ambulansen upp och parkerade vid dem. Innan han hann blinka hade de fått på Sanna en stödkrage och en syrgasmask. De lyfte upp henne på en bår och bar in henne i ambulansen. Tom hoppade snabbt in med dem och dörrarna stängdes. Kvar stod Bill och såg med bankande hjärta efter ambulansen.
En polisbil kom och tog hand om mannen som kört bilen. De började även förhöra vittnena till olyckan. Bill orkade inte svara på deras frågor. Allt han kunde tänka på var att så snabbt som möjligt ta sig till sin bror på sjukhuset.
Tom
Tom såg hur ambulanspersonalen gav varandra oroliga blickar. Det knöt sig i magen på honom för han fick bara sina egna farhågor bekräftade. Han visste att det var illa ute med Sanna och han kunde bara be för att hon skulle vara stark nog att ta sig igenom det här med. Han fann tröst i tanken att hon ju faktiskt varit nära att dö innan, men överlevt. Visst skulle hon väl klara sig den här gången med?
Ambulansen stannade med ett ryck. Dörrarna slets upp och ambulanspersonalen sprang in med Sanna genom akutintaget. Tom hoppade ut och sprang efter, men han hindrades när de kommit lite längre in i sjukhusbyggnaden. En sköterska visade honom till ett väntrum där han kunde sitta tills de hade mer besked om hur det gick för Sanna. Han sjönk ner på en stol och la huvudet i händerna. Han hade svårt att andas och kände det som att väggarna hela tiden kröp närmare. Hans tankar ville inte lyda honom utan den enda frågan som snurrade i hans huvud var hur han skulle kunna klara sig utan henne. Det skulle ju inte gå. Utan henne skulle han sluta att existera.
Efter ett tag började han känna hur en stor ångest kom krypandes och lamslog honom. Allt var hans fel. Hade han bara sett sig för innan han gick ut i gatan hade Sanna aldrig behövt offra sig för honom. Toms tårar föll vid tanken på att han skulle kunna bli orsaken till hennes död. Även om han inte hade menat det själv. För första gången förstod han hur mycket hon måste älska honom som var villig att ge sit liv för hans skull. Tom önskade bara att han skulle ha kunnat göra detsamma för henne just nu. Han skulle mycket hellre ha sett att hon fick leva vidare än att han själv gjorde det.
Bill
Bill sprang som en galning hem till deras hus. Innanför dörren stannade han upp i några sekunder för att få tillbaka lite av all luft. Sedan skyndade han sig att leta upp Gustav och Georg. De satt i soffan och såg smått illamående ut. När de sedan såg att han var ensam såg dem även förvånade ut.
– Vi… sjukhuset…nu, flämtade Bill fram.
– Ta det lugnt. Vad har hänt? sa Gustav och såg rädd ut.
– Bil… Tom… Sanna knuffade bort… ambulans, fortsatte Bill.
Han hatade sig själv för att han inte kunde få fram mer begripliga meningar. Men just nu fick han knappt luft och hans hjärna ville inte riktigt hänga med.
– Ta ett djupt andetag och berätta så man förstår, sa Georg och såg riktigt orolig ut.
Bill andades in och släppte sakta ut luften ur lungorna.
– Tom höll på att bli påkörd, men Sanna puttade undan honom. Men då träffade bilen henne. De är på sjukhuset nu och vi måste dit! Det såg riktigt illa ut och jag vet inte hur det går… Det enda jag vet är att Tom behöver oss nu, flämtade Bill fram.
Han såg hur Gustav och Georg såg skrämt på varandra innan de rusade ut i hallen och slet till sig sina jackor. Innan han hann reagera såg Bill hur de sprang ut genom dörren. Han suckade och sprang efter. Egentligen orkade han verkligen inte röra sig mer, men han var så orolig för sin andra hälft att hans kropp vägrade att ge upp. Just nu hade han nog kunnat springa jorden runt bara för att finnas vid sin brors sida. Plötsligt såg han hur de två killarna stannade till långt framför honom. När han äntligen var framme hos dem såg de frågande på honom.
– För det första undrar vi varför du inte bara kunde ha ringt oss så kunde vi ha mött dig på sjukhuset? För det andra så undrar vi varför du lät oss springa iväg som idioter bara sådär och för det tredje så undrar vi om du har pengar till en taxi?
Bill såg på dem i stum förvåning. På deras första fråga hade han inget svar. Han hade nog faktiskt inte ens tänkt tanken att det fanns något som heter mobiltelefon. Att de sprang iväg hade han ju inte haft så mycket att säga till om. Hans brors flickvän låg kanske för döden och de ville att han skulle ha svar på deras frågor?
– Jo, jag har pengar till en taxi, muttrade han.
Sanna
Sanna låg i en luddig dimma hela vägen till sjukhuset. Hon kunde känna Toms närvaro men orkade inte öppna ögonen och se på honom. Hon var vagt medveten om att hon lyftes ut ur ambulansen och kördes in i en stor byggnad. Plötsligt var Tom borta och hon ville ropa honom till sig, men hennes kropp lydde henne inte. En stor ensamhet fyllde henne och hon ville inte alls vara där utan Tom, tillsammans med en massa människor hon inte visste vilka det var.
Hon kunde känna hur en massa kalla saker kopplades till hennes kropp. Från ingenstans började det pipa regelbundet. Någonstans i sin lilla värld förstod hon att de hade kopplat henne till en hjärtmonitor. Läkarna runt omkring henne började låta upprörda och hon förstod inte alls varför. Nu hade ju smärtan börjat försvinna och allt kändes så bra. Vad skulle dem då vara oroliga för? Hon mådde ju bättre nu.
Sanna kände hur allt blev mörkare omkring henne. Alla ljud försvann dessutom. Inga läkare och inga pipande maskiner nådde längre henne. Istället kunde hon se ett litet ljus i allt det mörka. Ett ljus som blev större och starkare. Kunde hon inte skymta någon som stod där borta med? Såg det inte ut som Mikael? Jo, det var han! Hon började springa emot honom.
Läkarna i rummet hörde hur hjärtmonitorn började pipa ett långt utdraget tjut och strecket var nu rakt. Aktiviteten i rummet ökade genast och de gjorde allt för att Sannas hjärta skulle börja slå igen.
Tom
Tom orkade inte sitta och lyssna till den kvävande tystnaden i rummet. Istället tog han upp sin mp3-spelare och satte på radion. Det kändes bättre att lyssna på den än sina favoritlåtar. Hade han gjort det hade han aldrig kunnat höra på dem igen ifall det otänkbara hände. Han bläddrade genom kanalerna och fastnade för en låt. Det var rent ut sagt otäckt att den kom just nu. Kunde det betyda något?
“Dear love
Better sit down
Bad news
Get the word out
Accidents come with conclusions
I’m numb
On the asphalt
Don’t cry
Wasn’t your fault
I can’t feel
It’s just confusion
Keep on, keep on, keep on, when I’m gone
When the lights are out
Don’t be sad for long
When I’m gone
And the lights are out
I’ll be shining on
I’m just gonna let my life bleed on this letter
Let my song sing on forever
I’ll still love you when I’m gone
Tear drops
Paint the faces
Despair
Is contagious
Dressed in black
Clutching a red rose
Hold on, hold on, hold on, my love goes on
When the lights are out
Don’t be sad for long
When I’m gone
And the lights are out
I’ll be shining on
I’m just gonna let my life bleed on this letter
Let my song sing on forever
I’ll still love you when I’m gone”
Var det inte något sådant Sanna hade sagt till honom? Om hon inte klarade sig så skulle han veta att hon alltid skulle älska honom. Men hon fick ju inte lämna honom! Inte kunde väl det här vara ett tecken ifrån Sanna? Nej, så fick det inte vara. Återigen kunde han känna sina tårar börja falla.
Plötsligt kom Bill, Gustav och Georg instormande i väntrummet. När de kom in och såg honom sitta så frös dem till och bara såg på honom. Sakta, sakta gick Bill fram till honom och höll om honom.
– Hon är väl inte…? frågade hans bror.
Tom skakade på huvudet.
– Jag vet inte. Jag vet ingenting. De vill ju inte säga något, ulkade han fram.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
EmelieCarlsson - 15 maj 08 - 17:42- Betyg:  |
| SANNA FÅR FAN INTE DÖ! :O |
| NewMoon - 7 mar 08 - 21:03- Betyg: |
| nej, nej nej , nej .. men bra kapitel (L) |
| foreversacred - 1 mar 08 - 17:13 |
| nej <333 |
| turbo001 - 8 feb 08 - 13:51- Betyg: |
neeeeej!!! F**N Sanna spring inte fram till Mikael det kan vara din död att göra det som alla säger "spring inte efter ljuset det blir din död"
'tårarna sprutar kan inte hålla dom kvar längre' |
| Mangasagan - 8 dec 07 - 13:48- Betyg: |
| Hon FÅR INTE DÖ!!!! GAAAH!! Måste läsa fortsättning fort nu! |
| bedorah - 27 nov 07 - 21:59 |
| du våga inte fortsätta din novell me att hon dör då lovar ja diig ja stämmer diig.då har du förstör mitt hjärta å mitt liv:O :P skriv nu nu nu nu nu nu nu!!!!!!!!!kommer inte kunna sova nu inatt..de känns som om berättelsen e verklighet å att ja e en liten gubbe som sitter å tittar på dom när allt händer:P haha |
| tjoh - 27 nov 07 - 21:27- Betyg: |
| så ortoligt bra ! :O hon bara får inte dö, jag dör också då ju :O men skynda dig att skriva merraaaaaaaaaaaaaaaa ! man blir ju beroende :O jättebra alltsÅ! :D >3<3333< |
| anchii - 27 nov 07 - 21:08- Betyg: |
neeeeeej!!!
omg shit herregud nej hon får inte dö! :o
mitt hjärta slog i 580 eller nåt typ under hela tiden,
gaah mera fooort! shit herregud :| hahah jag vet inte vad
jag ska säga, men du måste skriva mer! :o
så jävla bra :D |
| Moozan - 27 nov 07 - 20:25- Betyg: |
| Oww, Faan hooon fåår inte DÖÖÖÖÖ! O___O Har tårar i ögonen nu typ :'/ |
| ThisIsJustMe - 27 nov 07 - 20:11- Betyg: |
| jag håller med mp3 jag älskar den här novellen och hon får INTE dö!!!!!!! ps.vad hette låten i den här delen?, sporry att jag frågar det ofta men dom verkar ju så bra :D .ds |
| Mp3 - 27 nov 07 - 19:39 |
| Jag älskar verkligen den här novellen!!! Men hon får bara inte dö :'( .. fortsättn nu- |
