På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

[FF]Blod i snön, del 37

Den sista låten i förra delen var addicted to you av the click five. :)

Charlotte
Charlotte vaknade med ett leende på läpparna. Hon hade drömt om Bill och mindes deras samtal från gårdagen. Hon tyckte att hon hade gjort bort sig lite, men han ville ju fortfarande ha kontakt med henne i alla fall. Dessutom verkade han ju inte helt ointresserad av henne heller. Åh vad hon önskade att de kunde träffas och prata på riktigt. Men just nu kunde de bara prata i telefon. Hon slängde av sig täcket och huttrade till när hon märkte hur kallt det var i rummet. Snabbt bytte hon om till varmare kläder. Sedan gick hon till fönstret och tittade ut. Mellan höghusen föll vita flingor av snö. I många fönster lös adventsljusstakar. Synen fick henne att komma i julstämning. Hon älskade verkligen vinter och jul. Hela världen verkade så glad för ett tag då. Hon funderade på vad hon allra helst önskade sig. Förmodligen var det Bill i ett stort paket under julgranen. Charlotte började skratta åt tanken och hur trög hon faktiskt var.
Efter frukosten såg hon på klockan och undrade om hon skulle våga ringa Bill. Eller skulle han ens vilja prata med henne? Kanske hade han ångrat sig över natten och tyckte att hon bara var ett av alla fjortisfans? Det var hon ju verkligen inte. Allt hon visste var ju att något hos honom fick hela hennes inre att bli varmt bara hon tänkte på honom. Kunde han inte bara känna likadant?

Bill
Bill vaknade av att ett ljud störde hans drömmar. Först förstod han inte alls vad det var, men snart insåg han att det var hans mobil. Han fumlade med handen över nattduksbordet och fick tag på den. När han såg vem som ringde så blev han klarvaken.
– Hej, Charlotte! Hur är det med dig?
– Det är bra. Väckte jag dig? frågade hon.
Först tänkte Bill ljuga eftersom han skämdes över hur länge han hade sovit. Men sen kom han på att de flesta redan visste att han tyckte om att sova länge.
– Ja, men det gör inget. Det var väl ändå dags att gå upp.
– Jo, men förlåt i alla fall.
Plötsligt visste Bill inte vad han skulle säga. Han var nervös över att prata med Charlotte. Han kunde faktiskt inte minnas sist han hade varit så här nervös över att prata med en tjej.
– Eh, ja… Vad har du gjort idag då? fick han tillslut ur sig.
– Ingenting. Jag vaknade för ett tag sen och sedan ringde jag dig. Ja, eller i stort sett så var det.
– Okej. Vad ska du göra på nyår då?
Bill hade plötsligt fått en idé.
– Hjälp, så långt har jag inte ens tänkt än. Fast det är ju mindre än två veckor kvar. Nej, jag ska inte göra något, sa Charlotte.
– Vill du komma hit och fira nyår med mig då? frågade Bill.
Han trodde att hans hjärta skulle stanna av all nervositet medan han väntade på hennes svar.
– Ja, det skulle vara roligt. Eller ja, det vill jag.
Bill suckade lättad. Han hade varit så rädd för att hon skulle säga nej. Men hon ville komma! Hela hans ansikte blev ett enda stort leende när han tänkte på att de snart skulle träffas igen.

Sanna
Dagarna hade bara flugit iväg. Hon, Tom och Bill hade spenderat dagarna utan att se på tv och läsa tidningar. Istället hade de spelat en massa tv-spel och familjespel. Sanna kände sig till och med verkligen som en i familjen. Hon hade haft en av de bästa veckorna i sitt liv. Visst hade allt varit jobbigt emellanåt och hon hade inte varit glad hela tiden. Ändå hade det känts bra. Kanske hade de tagit en alldeles för lätt utväg när de valde att ignorera världen utanför, men så länge hon fick vara glad ett tag spelade det ingen roll.
Just nu satt hon och spelade playstation tillsammans med Bill. Tom var uppe och gjorde något för sig själv. Han hade faktiskt varit borta ganska länge nu och hon saknade honom. Kunde han inte komma ner och spela lite han också?
– Imorgon är det julafton, sa Bill plötsligt.
Sanna log. Imorgon var det jul. Hon längtade verkligen efter att få ge tvillingarna deras julklappar och se dem glada.
– Ja, det är det och sen är det bara en vecka kvar till nyår med.
– Mmm, Charlotte kommer hit då, sa Bill.
– Gör hon? Vad roligt! Varför har du inte sagt något?
Både Sanna och Tom hade lagt märke till att Bill pratat mycket i telefonen den senaste veckan och de hade ofta diskuterat det innan de somnade.
– Nej, men jag har trott att det inte ska bli av. Men då får ni i alla fall träffa henne.
– Är ni tillsammans eller något? frågade Sanna.
– Alltså, vi har ju knappt träffats, så nej, sa Bill.
I samma stund kom Tom in i rummet och bad Sanna att följa med honom upp. Han ledde henne till sitt rum och sedan la han sina händer över sina ögon. Hon blev lite nervös när han gjorde så, men visade det inte utåt.
– Jag har en överraskning, viskade Tom.
Försiktigt ledde han henne till ena änden av rummet och sedan tog han bort sina händer. Sanna stod gapande och såg in i hans garderob. Den hade nu flera tomma hyllor.
– Jag tänkte att om du nu ska bo här ett tag, och ja det blir ju fler gånger än bara över jul, så kan du ju inte ha alla dina kläder i väskor, sa Tom och såg generat ner i golvet.
Sanna kände hur lyckan spred sig i hela kroppen. Han ville verkligen satsa på det här! Gud vad hon älskade Tom just då. Hon kramade honom och gav honom en puss på munnen. Inga ord kunde nog förklara hur glad hon var utan hennes ögon fick säga allt.

Tom
Tom såg på Sanna att hon var överlycklig. Visst hade hon varit glad de senaste dagarna, men inte såhär. Han kände hur han också blev helt lycklig inombords. Dessutom kände han sig stolt över att ha fått henne att le så stort.
– Du kan ju lägga in dina kläder där sen när du får tid, sa Tom och la händerna om hennes höfter.
– Jag har tid nu, sa Sanna och tänkte genast börja packa upp.
Tom bara log åt hennes iver, men så lätt skulle hon inte komma undan.
– Nej, det har du inte. Först måste du tacka mig ordentligt, sa han och gick och låste dörren.
Sanna såg på henne med retfulla ögon och skrattade.
– Hade du tänkt att jag skulle tacka dig på något särskilt sätt eller?
Han gick närmare henne och Sanna började sakta att gå emot sängen.
– Jag kan nog komma på ett eller annat du skulle kunna göra, sa han och nu stod de båda vid sängen.
– Som att slå en kudde i huvudet på dig?
För sent såg han att hon hade beväpnat sig och kuddslagen regnade över honom. Snabbt slet han också till sig en kudde och kriget var i full gång. Tillslut fick Tom in ett hårt slag i Sannas mage. Så hårt att kudden sprack och fjädrarna började trilla ner runt omkring dem. Hon föll skrattandes ihop på sängen och han var inte sen med att kasta sig över henne.
– Det där var nog inte riktigt vad jag hade i tankarna, sa han och gav henne en kyss.
– Snarare något som det här.

Bill
Bill vaknade och tänkte att det var julafton. Därför flög han leende upp ur sängen. Han rusade ner i vardagsrummet. Ändå sedan han och Tom var små hade de alltid fått julstrumpor med antingen kol eller godis i på morgonen. Eller kol hade de väl aldrig fått eftersom deras mamma ändå tyckte att de var snälla för det mesta. Fast han kunde minnas hur nervös han var över att få en kolbit eller inte när han var mindre. Men idag som alla andra år fann han godis.
Bill började smaska i sig och funderade på vad klockan kunde vara. Tom och Sanna hade för en gångs skull inte vaknat före honom. Inte hörde han någon annan heller, men de kunde lika gärna vara ute. Han fick tag på sin mobil och såg på klockan. Den var tio på förmiddagen. Var det för tidigt att ringa Charlotte? Ja, för än skulle hon inte ha hunnit få hans julklapp. Han fick nog ringa på eftermiddagen istället. Eller så kanske hon rent av ringde honom. Han hoppades verkligen att hon skulle bli glad över hans julklapp i alla fall.
I samma stund hörde han att Sanna och Tom var på väg ner. Han såg på när de gick fram till sina julstrumpor.
– Men, har jag också fått en? sa Sanna förvånat.
– Ja, du räknas ju som en i familjen, sa Bill.
– Ey, det där är min replik! sa Tom.
Bill bara himlade med ögonen. Kunde dem där två inte vara lite mindre kära bara över jul?

Charlotte
Det hade hunnit bli eftermiddag och Charlotte satt och åt julbord med familjen. Det var hon själv, hennes föräldrar och hennes lillebror. Plötsligt ringde det på dörren.
– Jag öppnar! Skrek hennes bror Simon.
Charlotte såg efter honom när han sprang ifrån. Han var bara nio år och ville tävla om allt hela tiden. Även om han kunde vara riktigt jobbig ibland så älskade hon honom verkligen.
– Charlotte, det är en gubbe som vill prata med dig.
Hon ryckte förvånat till. Var det någon som ville henne något på julafton? Hon skyndade sig ut i hallen. I dörren stod en budkille.
– Du har ett paket här. Skriv under här, sa han och gav henne paketet när hon gett honom sin signatur.
Charlotte såg på paketet. Sedan på sin lillebror som förväntansfullt stod bredvid henne.
– Ska du inte öppna det? frågade Simon.
Hon såg på det lilla paketet. Försiktigt tog hon av papperet och avslöjade en liten ask. Med darriga fingrar öppnade hon den. Överst låg en liten lapp: God jul! Kram Bill.
Hon blev helt varm i kroppen bara av att se hans handstil på kortet. Sedan tog hon bort kortet. Charlotte flämtade till när hon såg vad som låg där under. Det var det finaste halsbandet hon någonsin hade sett. Det var i silver och format som ett hjärta och under hjärtat hängde en röd sten som liknade en bloddroppe. Hennes ögon fylldes av glädjetårar och hon ångrade att hon inte hade köpt något till Bill. Men vem hade trott att han skulle tänka på henne på självaste julafton?

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

EmelieCarlsson - 15 maj 08 - 17:16- Betyg: