Unilen Theri Del 2 Kapitel 1. |
Efter ett par timmar av händelsefattig vandring bestämde sig Theri för att ta sig en bit av provianten. Han plockade försiktigt fram torrt kött och vattenpluntan ur läderväskan, han befann sig nu högt upp på en högplatå. Han satte sig ner på en av dom många stenarna med vattnet i högerhand och köttet i vänster. Han njöt av den enastående utsikten han fick från platån. Man kunde skymta bergskedjan Tiul långt bort i fjärran. Floden Tir som stilla slingrade sig flera hundra meter nedanför, dom höga träden. Han insåg hur länge dom hade stått där och hur liten och oviktig han var i världen. Han förde högerhand till munnen för att ta sig en klunk vatten. Men då plötsligt hörde han något som rörde sig inne i buskasen han vände sig långsamt om för att möta en underlig syn en underbart vacker och muskulös svart häst stog rakt framför honom, hans mule var vit som nyfallen snö, ögon som liksom fridfullt vilande på honom var kastejane bruna. ”Var inte rädd” sa Theri medan han långsamt reste sig upp för att sedan börja röra sig mycket långsamt i hästen riktning. Hästen rörde inte en muskel men hans ögon betraktade hela tiden Theri. När Theri bara var någon meter ifrån den muskulösa hästen. Tog hästen ett kort steg framåt. Theri och hästen stog nu bara några enstaka decimetrar ifrån varandra. ”Och vad var namnet” sade Theri försiktig han väntade sig självfallet inte att hästen skulle svara men så helt plötsligt hörde han en röst inuti huvudet, denna röst var inte alls frånvarande som den han hade hört dagen innan denna röst var hög och manlig ”mitt namn är Etú.” Theri ryggade till backa. ”Varför förstår du vad jag säger” sa Theri förtvivlat. ”Det är inte jag som förstår vad du säger det är du som har förmågan att prata med hästar, du är en av väldigt få Uniles. Men det förstås du vet inte vad en Unile är jag skall tala om det för dig. En Unile är en man som har förmågan att prata med hästar, han kan också kontakta dem genom att bara fokusera på hästen namn, dessa speciella människor var mycket vanligare för ett par tusen år sedan men som jag sa finns det bara ett fåtal av dem idag.” Hästen som hette Etú tillade sedan ”därför kan du väll prata med mig i tanken i stället det blir enklare så.” Theri som var helt förvirrade svarade inte genast utan det förlöpte en eller två minuter av tystnade innan han slutligen svarade hästen, den här gången i tanken ”jag förstår att jag har en förmåga att tala med hästar men vad jag inte förstår är varför du talar om allt detta och varför du sökt upp mig” Theris röst var osäker men han stammade inte fram orden vilket han vanligen brukade göra när han befanns sig i en trängd situation. ”Sanning på den frågan är du inte mogen för ännu, men tids nog kommer du få veta.” Etú tog ännu ett steg framåt, böjde sig ner. Theri hörde den höga och liksom beordrande rösten inuti huvudet igen ”sitt upp” sade den. Theri satte sig långsamt och försiktig upp på hästen, han hade aldrig förut ridit. Han grabbade tag i manen. ”Mot Ro Lor” sade han sedan högt. Etú började gallopera, han kände hur han naturlig började röra sig på det sättet han sett fadern Elun göra så många gånger när han var liten, fadern hade dött av hög feber strax efter Theris 7 års dag ”det måste finnas i mitt” blod tänkte han. Den friska vinden fick Theri svarta långa hår att fladdra. Theri fick en känsla av hopp ”nu vet jag hur minna framtids planer ser ut i alla fall” tänkte han. Han gav ut ett skrik av glädje som skallade till innan det försvann. Han njöt hav den uppfriskande vinden den vackra utsikten det kändes som en dröm. Etú förde honom med en enorm fart fram på kanten av högplatån, man kunde skymta slutet av floden Tir, den mynnade ut i den gigantiska sjön Loria.
|
|
|
|
