Sanna
Sanna satt tyst och funderade på vad hon verkligen önskade sig i julklapp. Helst ville hon att allt skulle bli som vanligt igen. Att Mikael skulle sitta bredvid henne när hon öppnade sina julklappar. Fast hade hon inte förlorat Mikael så hade hon ju aldrig vunnit Tom. Var det verkligen så här i livet att man måste förlora det man älskar för att kunna vinna något nytt? Kunde världen verkligen vara så grym?
– Men jag ska nog komma å en bra present till dig, sa Sanna.
Hon ville verkligen hitta den perfekta presenten som visade hur mycket hon älskade honom. Men det var svårt. Den enda kille hon hade köpt presenter till innan var ju Mikael och honom visste hon alltid precis vad hon skulle köpa till. Men vad ger man egentligen till sin pojkvän? En kille som Tom hade väl redan det mesta?
– Vad ska vi göra idag? frågade Sanna.
– Jag vet inte. Ska vi våga titta efter vad media har sagt om intervjun igår?
Sanna hickade till. Hon hade ju glömt intervjun! Hur hade det gått till? Hon mådde dåligt vid tanken på allt hon hade fått höra av fansen och var inte alls sugen på att höra vad tidningar och tv sa.
– Jag vet inte. Måste vi? Kan vi inte bara låta det vara? suckade Sanna.
– Förr eller senare måste vi ändå ta reda på vad dem säger. Är det inte bättre att göra det nu? Så slipper vi oroa oss, sa Tom och gav henne en kram.
Sanna ville verkligen inte, men hon visste att Tom hade rätt. Han var allt bra smart egentligen.
Tom
Tom ville inte säga något till Sanna, men egentligen hade han inte heller någon större lust att se vad tidningarna sa. Han var rädd för att de skulle förstöra något mellan honom och Sanna. De gick ner till köket och han frågade Simone om hon hade köpt dagens tidningar. Han visste att hon brukade göra det så fort dem var med. Hans mamma la fram tidningarna till dem och de satt lutade över köksbordet och bläddrade igenom högen. Spaltmeter efter spaltmeter fylldes med spekulationer om huruvida det var ett pr-trick eller inte. Andra tidningar hyllade hur kära dem hade sett ut i tv och undrade vem flickan som hade fått en sådan casanova på kroken var.
En tidning gjorde Tom helt kall inombords. De hade på något sätt lyckats att leta upp en massa fakta om Sanna. Där stod allt om hennes föräldrar och hennes självmordsförsök. Hur hade de kunnat hitta allt det redan? De ifrågasatte dessutom ifall han verkligen kunde älska en sådan strulig tjej på riktigt. Tom ville ta tidningen och knöla ihop den och kasta den i väggen eller bränna upp den. Hur kunde de skriva sådana saker? Måste dem försöka förstöra det finaste som hade hänt honom? Kunde de inte bara ha låtit allt vara? Han såg på Sanna. Hon satt och stirrade ner på tidningen med en tom blick. Tårar började rinna nerför hennes kinder. Fast hon verkade inte vara medveten om det. Hon verkade faktiskt vara i en helt annan värld. Han blev rädd när han såg henne på det viset. Han hatade allt och alla för att de inte kunde låta honom få vara lycklig i fred. Tom började gråta när han såg på Sanna. Han slog armarna om henne och vaggade henne fram och tillbaka. Kanske lika mycket för att trösta sig själv som henne. Men hon bara satt där med en död blick och reagerade inte på något. Det gjorde så ont inom honom när han såg på henne att han var tvungen att stänga sina ögon. I sitt bröst kände han nästan hur hans hjärta fick en liten spricka.
Sanna
Sanna kände sig helt tom inombords. Hon såg på tidningen och ville inte inse vad det stod där. De berättade precis allt om hennes liv och hon insåg hur trasigt det faktiskt var. I hennes huvud ekade bara en tanke: Hur kunde Tom älska en sådan strulig tjej på riktigt? Ju mer meningen flög runt i hennes huvud desto mer insåg hon att han nog inte kunde. Eller just nu gjorde han det säkert, men hur länge skulle han stå ut med henne egentligen? Hon hade ju så mycket i sitt bagage och han skulle säkert inte orka kämpa tillräckligt länge. Någonstans längs vägen skulle han säkert inse sitt misstag och lämna henne.
Sanna tänkte på hur jobbigt det måste vara för honom nu när alla visste hennes mörka hemligheter. Han hade ju trots allt ett rykte att tänka på. Ja, inte bara sitt eget utan hela Tokio Hotels. Skulle de verkligen kunna ta sig igenom den här stormen? Ville hon verkligen utsätta honom för det här? Kunde hon sätta hela hans karriär på spel bara för att få vara med honom? Var inte det lite väl egoistiskt? Samtidigt förstod hon inte hur hon skulle kunna klara sig utan honom. För henne var han ju allt och så mycket mer.
Hon kunde känna hur hennes kinder var helt kalla av alla tårar. Långsamt blev hon också medveten om att Tom vaggade henne och att han också grät. Sanna hatade att hon alltid lyckades få honom ledsen. Varför skulle hon alltid såra honom även om det var omedvetet? Hade hon förstört allt nu? Skulle han lämna henne efter det här? Eller skulle han stanna vid hennes sida?
“Broken
This fragile thing now
And I can't
I can't pick up the pieces
And I've thrown my words all around
But I can't
I can't give you a reason
I feel so broken up
And I give up
I just want to tell you so you know
Here I go
Scream my lungs out and try to get to you
You are my only one
I let go, there's just no one that gets me like you do
You are my only
My only one
Made my mistakes
Let you down
And I can't
I can't hold on for too long
Ran my whole life in the ground
And I can't
I can't get up when you're gone
And something's breaking up
I feel like giving up
I won't walk out until you know
Here I go so dishonestly
Leave a note, for you my only one
And I know you can see right through me
So let me go and you will find someone”
Tom
Tom märkte att Sanna hade börjat lugna sig lite. Han såg på henne och deras blickar möttes. I hennes ögon kunde han läsa sorg och en stor desperation. Kanske speglade hans ögon detsamma?
– Tom, förlåt mig, viskade Sanna.
Han förstod inte ens vad hon ville att han skulle förlåta henne för. Hon hade ju inte gjort honom något.
– Men, varför säger du då? Du har inget att be om ursäkt för.
– Jo, för jag bara förstör allt för dig och ger dig en massa problem, sa Sanna.
Tom trodde han skulle gå sönder på insidan. Förstod hon inte vilka problem han skulle få om hon inte var hos honom?
– Nej, det gör du inte. Det är inte ditt fel att de som skriver i tidningarna är skithögar och måste rota i allt.
Hon såg på honom med ledsna ögon.
– Vill du att jag ska lämna dig så att du slipper en massa negativa saker i tidningarna? viskade hon fram.
Tom önskade så att hon skulle förstå att allt han ville var att hon skulle stanna hos honom. Han behövde ju henne mer än något annat. Utan henne skulle ju livet bli tomt och meningslöst.
– Du får aldrig lämna mig! Du hör ju hemma hos mig Sanna. Egentligen vet du nog om det själv med.
Sedan började han sjunga en sång för henne.
“Don't give up
I won't give up on you
I've been loyal without
Having something to prove
I'm not a killer
I'm just killing your doubts
Don't you know that
I'll be here forever
Even if you leave
And if you look for something better
Soon you'll see
That you're addicted
You can love
You can lust
You can use me
All you want
You can lie
You can trust
You confuse me
Baby
I'll be here forever
Even if you leave
And if you look for something better
Soon you'll see
That you're addicted to me”
Bill
Bill satt och försökte att se på tv. Bilderna på tv: n ändrade sig hela tiden, men han kunde inte få dem till ett begripligt sammanhang. Allt han kunde tänka på var Charlotte. Han ville ringa henne bara för att få höra hennes röst igen. Han ville allra helst att hon skulle vara hos honom nu. Då skulle han kunna sitta och bara se på henne. Känna hennes hår mellan sina fingrar. Han blev galen på tanken att hon var så långt borta ifrån honom. Varför kunde hon inte ha bott i samma stad? Elle det kanske inte spelade någon roll med tanke på hur ofta han var ute på vägarna. Ibland önskade han faktiskt att han kunde få vara hemma lite oftare. Det vore skönt att slippa skumpa runt i en buss och spendera en massa tid på olika hotell. Ibland var det så ensamt ute på vägarna. Ändå var det det livet han älskade. Att stå på en scen och spela inför tusentals fans var något han var beroende av. Fast han skulle vilja ha någon annan än bara dem i bandet att dela allt det där med. Kanske kunde Charlotte bli just den personen i framtiden.
Tack för era kommentarer! :D
Sanna
Sanna bara såg på Tom med stora ögon. Hon kunde inte förstå hur han fortfarande ville ha kvar henne i sitt liv efter allt hon utsatt honom för. Orkade han verkligen med henne? Hon älskade honom verkligen och skulle inte kunna lämna honom om han inte bad henne om det. Nu satt han och sa att hon skulle stanna hos honom. Men ändå tvivlade hon på att han skulle vilja att hon stannade så länge till. Hennes förflutna skulle ge honom ett helvete och hon skulle försöka att hjälpa honom igenom det. Samtidigt kände hon att hon inte orkade vara glad själv. När hon såg vad tidningarna hade lyckats gräva fram hade en liten del av henne dött inombords. Men hon hade inget annat val än att le och se glad ut så ofta hon kunde. Om hon intalade sig att det inte gjorde henne något att alla visste allt om henne, så kanske hon själv skulle kunna tro på det en dag.
– Vill du verkligen att jag ska stanna? sa Sanna med gråt i rösten.
– Dummer, det är klart att jag vill det! Vi ska nog klara oss igenom det här med.
Sanna kastade sig om halsen på honom och kysste honom desperat. På något sätt så kändes det som om de skulle kunna klara allt tillsammans, men samtidigt hade hon en gnagande känsla inom sig att deras tid i varandras närhet skulle komma att bli kortare än vad någon av dem önskade.
Tom
Tom tog och lyfte upp Sanna och bar upp henne till sin säng. Där bäddade han ner dem båda och sedan låg dem tysta i mörkret och bara njöt av att vara nära varandra. I mörkret och tystnaden kändes det som om världen utanför bara var en ond dröm. En dröm som inte kom åt dem så länge dem låg så. Han visste att Sanna behövde känna det så för en liten stund för att hitta tillbaka till lugnt hon hade haft inombords innan allt blev kaos igen.
Han kröp närmare henne och lät sina armar omsluta henne. Han ville kunna göra henne glad igen, men just nu var han inte glad själv. Varför verkade det som om alla ville se honom olycklig. Kunde de inte bara vara glada över att han faktiskt hade hittat en tjej att älska och tycka om? Om de nu visste att Sanna redan hade haft ett jobbigt liv, varför kunde dem inte bara låta henne få vara ifred då?
– Du är så söt i mörkret, sa han till henne.
– Men du kan ju inte se mig, skrattade Sanna.
– Jo, dig kan jag alltid se. Du är jättefin just nu.
Han menade det verkligen. Han hade alltid en bild av henne i huvudet och för honom var hon det vackraste. Utan henne skulle världen kännas tom, grå och kall. Nej, han måste se till att hon stannade hos honom.
Tom kände hur hon tryckte sig så nära honom hon bara kunde. Hennes ansikte borrade in sig i hans bröst. Efter ett tag började hans ögonlock bli allt tyngre och snart sov dem båda.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
EmelieCarlsson - 15 maj 08 - 17:11- Betyg:  |
| Asså jag fattar inte hur man kan skriva såhär!? :O |
| sandruskapuska - 27 apr 08 - 14:32- Betyg: |
| aaaaw |
| NewMoon - 7 mar 08 - 15:58- Betyg: |
| Jättebra <3 |
| corniis - 29 feb 08 - 21:13- Betyg: |
| du är bara så bra jag förstar inte hur du kan men ja väntar på din nya dikt och den är säkert lika bra!!!! en klar femma!!!! |
| turbo001 - 7 feb 08 - 22:09- Betyg: |
asså man undra om du har snott novellerna från någon skit proffsig författare!! så bra som du skriver!!!
ÄLSKA ÄLSKA ÄLSKA |
| Mangasagan - 8 dec 07 - 13:03- Betyg: |
Naaaw va söta Tom och Sanna är:D
Me Love denna novellen<3 |
| anchii - 26 nov 07 - 22:47- Betyg: |
asbra! :'D
vad heter sista låten? :) |
| Mp3 - 26 nov 07 - 21:26- Betyg: |
| Ünderbart, otroligt fantastiskt! ÄLSKAR denna novell! !!! <<3<3<3< fortsättning nu!!1! <3<3 |
| Ericautank - 26 nov 07 - 19:22- Betyg: |
skit bra, du måste fortsätta! Du gör en verkligen beroende, men
du får faktist skylla dig själv som skriver så bra att vi typ
tvingar dig att skriva mera på novellen! / E. |
| ThisIsJustMe - 26 nov 07 - 19:10- Betyg: |
| jätte bra skrivet!! som alltid :D!!"! Längtar till nästa del!! du får skynnda att skrive den!! :D Du äger så STORT på att skriva alltså!! :D |
| M3LLaaN_ - 26 nov 07 - 18:29- Betyg: |
| Alltså vill bara läsa din nästa skrivna novell älskar det du skriver |
| Moozan - 26 nov 07 - 18:29- Betyg: |
| Så Jäävla bra asså ^^ I Love It. |
| tjoh - 26 nov 07 - 18:16- Betyg: |
åååååh så bra ! :D jag fullkomligt älskar det du skriver. du är en otrolig författare! :D
kul att bill också hittat någon nu :) skriv mera , jag väntar på mera :D:D:D |
