Bill
De hade ätit och haft det trevligt i någon timme. Sedan kände Bill att han ville dra sig tillbaka till sitt rum. Han var helt slut efter den senaste tiden. Han gick in på sitt rum och stängde dörren. Sedan satte han sig på sängen och tänkte på hur skönt det var att vara hemma. När han rörde lite på sig märkte han att det prasslade i fickan. Brevet från Charlotte! Han hade ju totalt glömt bort det. Han slet upp brevet och satt och såg på det en stund. Han ville egentligen vänta med att öppna det, men var alldeles för nyfiken på vad hon hade skrivit.
”Hej Bill!
Du minns mig säkert inte, men häromdagen fick jag en autograf ifrån dig. Jag mötte dig på gatan mitt i natten. Du såg så ledsen ut, men ändå tog du dig tid att le mot mig och ge mig en autograf. Tack för att du gjorde det!
Jag kanske inte har med det att göra, men jag kunde inte låta bli att undra varför du var så ledsen den kvällen. Varför var du ensam ute och gick istället för att prata med någon? Ville du inte prata med någon av dina vänner?
Jag blev faktiskt lite orolig. Det här kanske låter helt sjukt, men om du behöver prata någon gång så kan du väl ringa mig?
Kram Charlotte.”
Bill bara satt och stirrade på brevet? Hade hon varit orolig för honom? Varför det? Hennes handstil var vacker och längst ner i brevet hade hon skrivit dit sitt telefonnummer. Han ville faktiskt ringa henne. Men vad skulle han säga till henne? Skulle han berätta om allt som hänt? Kunde han ens lita på henne? Han visste ju ingenting om henne. Tänk om hon var en reporter eller något? Det fanns väl bara ett sätt att ta reda på det. Han skulle ringa henne.
– Ja, det är Charlotte, svarade hon.
– Hej, det är Bill. Eh, Kaulitz, sa Bill.
Plötsligt var han jättenervös. Hade det varit en så bra idé att ringa henne?
– Nämen hej! Så du ringer nu.
– Jo, jag läste ditt brev och tänkte att jag borde det. Haha, fast nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga.
– Nej, inte jag heller. Jag trodde nog inte egentligen att du skulle ringa, sa Charlotte.
– Du, blir du arg om jag frågar dig en sak? Du är bara ett vanligt fan va? Inget psycho-fan eller en journalist eller något liknande?
– Eh, nej det är jag inte. Jag är bara en vanlig flicka som tycker om eran musik och tyckte att du såg ledsen ut. Jag har lite svårt för att se folk som är ledsna och ville hjälpa dig.
– Jo, jag var väl ledsen. Men jag vill inte prata om det just nu. Kanske sen, men nu är jag glad och vill inte dra upp det. Vad har du gjort idag då?
En timme senare la Bill på luren och bara satt och log. Den där Charlotte var ju riktigt rolig och omtänksam. Han skulle definitivt ringa henne fler gånger.
Charlotte
Charlotte satt nästan som i chocktillstånd. Hon hade blivit förvånad tidigare på dagen när Bill faktiskt hade känt igen henne. Sedan när han hade ringt så hade hon nästan trillat av stolen. Det där brevet trodde hon ju inte ens att han skulle ha fått. Men han hade ringt upp henne och varit riktigt trevlig. Inte för att hon kunde minnas vad de hade pratat om, men det var kanske mindre viktigt? Det viktiga var ju att han faktiskt hade ringt.
Den kvällen somnade Charlotte med ett leende på läpparna och när hon vaknade mitt i natten var hon helt säker på att hon hade drömt om Bill.
Sanna
Sanna trivdes hemma hos familjen Kaulitz. Simone var jättetrevlig och både Bill och Tom verkade mer avslappnade än på hotellet. Det bästa med det hela var ändå att Simone inte krävde att Sanna och Tom skulle sova i ett varsitt rum. Hur skulle hon ha kunnat somna utan Tom bredvid sig? Hon såg sig om i hans rum. Det var välstädat och faktiskt ganska mysigt. Hans säng var mindre än den på hotellet, men det gjorde henne mest glad eftersom det skulle betyda att de kom ännu närmre varandra.
Tom kom in i rummet och hon log mot honom. Så de skulle alltså sova tillsammans i Toms riktiga rum. Det kändes lite konstigt. Speciellt med tanke på vad som hade hänt kvällen innan. Han gick fram till henne och kramade om henne.
– Vad tycker du om mitt rum? frågade han.
– Jag tycker om det, sa Sanna och gav honom en puss.
– Hoppas du kommer att gilla sängen sen med, sa Tom och blinkade åt henne med ena ögat.
Sanna rodnade. Hade han läst hennes tankar nu igen? Eller var det inte bara hon som hoppades på att det skulle hända något ikväll?
– Du, kan du visa mig badrummet? Jag skulle behöva borsta tänderna och så innan vi sover, sa Sanna.
– Visst. Det är rakt fram och andra dörren till höger, sa Tom och pekade.
Sanna skyndade sig in till toaletten. Där låste hon dörren och sjönk ner på golvet. Hon var alldeles för rädd för alla nya känslor hon kände tillsammans med Tom. Allt gick så fort och hon visste inte om hon ville ta det lugnare eller sakta ner allt. Han var hennes första pojkvän och på kort tid hade hon gett honom allt och lite till. Dessutom hade hela världen undrat vad som var på gång mellan dem. Hon var rädd för allt hon ville göra med Tom och hur ont det gjorde inom henne när hon inte visste exakt var han var. Hela den situationen hon befann sig i var så absurd. Tänk att hennes bästa väns självmord skulle leda till en sådan här sak. Det hade lett både till himmel och helvete för hennes del.
Mikael ja. Just nu saknade hon honom mer än någonsin. Hon ville att han skulle sitta bredvid henne nu och prata med henne om allt med Tom. Han skulle lyssna på hennes problem och försöka hjälpa henne med att lösa dem. Han skulle ha krävt alla detaljer om hennes första natt med sin nya pojkvän. Han skulle ha stöttat henne i det helvete hon visste skulle komma. För fansens ord innan och efter intervjun hade borrat sig långt in i hennes hjärta. Hon önskade att hon kunde vara lite starkare och inte ta åt sig. Men de hemska orden de hade kastat ur sig hade verkligen sårat henne djupt. Det kändes alldeles för svårt att ta upp det med Tom, men Mikael skulle säkert ha förstått henne.
Sanna suckade och reste sig upp. Medan hon borstade tänderna lyssnade hon på sin mp3-spelare.
“And I'm sure the view from Heaven
Beats the hell out of mine here
And if we all believe in Heaven
Then we will make it through
One more year, down here
Feel your fire, when it's cold in my heart
And things sorta start reminding me
Of my last night with you
I only need one more day
Just one more chance to say
I wish that I had gone up with you too
You won't be coming back
And I didn't get to say goodbye
I really wish I got to say goodbye
I hope that all is well in Heaven
Cause it's all shot to hell down here
I hope that I find you in Heaven
Cause I'm so lost without you down here”
Tom
Tom hade bytt om till boxershorts och en t-shirt och krupit ner under täcket. Han ville att Sanna skulle komma in och lägga sig nu hon med. Hon hade varit borta länge nu och han stod snart inte ut med att vara ensam. Tillslut hörde han hennes steg utanför rummet och hon kom in. Han kunde se på hennes ansiktsuttryck att hon var ledsen. Han kände en klump i halsen. Var hon ledsen var ju han också olycklig. Han förstod att dagen förmodligen hade varit alldeles för jobbig för henne. Stackars Sanna egentligen, på kort tid hade hon ju fått gå igenom alldeles för mycket.
– Hur är det med dig, frågade han lite försiktigt.
Sanna mumlade något medan hon stod med ryggen mot honom. Han såg på när hon tog av sig tröjan och istället satte på sig ett linne. Sedan kröp hon ur byxorna. Tom kunde verkligen inte slita blicken ifrån henne. Hon var så het där hon stod i bara ett linne och underbyxor. Han blundade och försökte koncentrera sig på att han faktiskt var orolig för att hon mådde dåligt. Han känd hur Sanna lyfte på täcket och släppte in en massa kall luft. Men snart var hon bredvid honom och värmen återvände.
– Är du ledsen för något Sanna? försökte han igen.
– Jag vet inte. Jag saknar Mikael och så var den här dagen lite jobbig. Men det känns lite bättre om du håller om mig.
Tom log mot henne.
– Jag ska hålla om dig hela natten. Vänta så ska jag bara släcka ljuset.
Han sträckte ut en arm och släckte lampan som stod på nattduksbordet. Sedan kröp han intill Sanna och la armarna om henne.
– Känns det bättre nu? undrade han.
– Nja, det skulle nog kännas ännu bättre om du gav mig en puss, sa Sanna och fnittrade.
Tom gav henne först en puss på näsan och sedan en på varje kind. Hon kände hur Sanna flyttade sig ännu närmare honom och gav honom en kyss på munnen. Han var väldigt medveten om hur lite kläder hon hade på sig och kunde inte längre hålla sina händer ifrån henne.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
EmelieCarlsson - 15 maj 08 - 16:54- Betyg:  |
| Superbra! :O |
| NewMoon - 5 mar 08 - 21:17- Betyg: |
| Så himla fint, det är så vackert (L) |
| foreversacred - 28 feb 08 - 18:51 |
| ne så gulligt <33 |
| turbo001 - 7 feb 08 - 21:39- Betyg: |
det går inte at beskriva med ord hur bra du är för orden skulle inte räcka till!!!
det går inte att beskriva med diagram hur bra på är för diagramet skulle inte räcka till<3(L)(Y)(A) |
| Mangasagan - 8 dec 07 - 12:45- Betyg: |
| Det finns inga ord att beskriva hur bra du är<3 |
| Mp3 - 25 nov 07 - 20:53- Betyg: |
| Riktigt riktigt bra, du skriver underbart .) <3<3 |
| ThisIsJustMe - 25 nov 07 - 20:26- Betyg: |
| gaaah så grymt bra!!! jag typ dör!!! du är så grymt bra på att skriva så det är inte sannt!"!!! |
| Moozan - 25 nov 07 - 19:25- Betyg: |
| SKIIIT BRA (L) Asså har läst varje del av dne här och den blir bara bättre och bättre ^^ |
| Ericautank - 25 nov 07 - 19:03- Betyg: |
Du måste fortsätta! Du & novellen är ju fan bara bäst. Jag älskar
denna novell. Snälla lägg ut en till del ikväll, annars döör jag! |
| anchii - 25 nov 07 - 18:51- Betyg: |
aah du vet inte hur glad jag blev när jag såg att
en ny del hade kommit (a)
asbra, som vanligt! kommer verkligen inte på nån kritik alls,
hoppas det kommer mer snart :D |
| sali_9 - 25 nov 07 - 18:48- Betyg: |
| skit braaaaaaaaa merraaaaaaaaaa |
