Vampyren V |
Åter två veckor gick. Katja undrade lite vad som hade hänt med Adam men visste att hon inte kunde söka upp honom ifall han skulle känna igen henne och komma ihåg allt. Hon satt i sin lägenhet som vanligt och hade fruktansvärt tråkigt. Visst, hon hade kompisar som hon kunde ringa men alla var så fejkade. Inga hon riktigt ville umgås med.
Precis när hon satt där och funderade på om hon skulle ringa sina kompisar eller inte så ringde det på dörren. Det kanske var hennes kompis som kom och ville nåt, tänkte Katja och log för sig själv.
"Vad vill du?" Sa hon när hon öppnade dörren. Men det var inte hennes kompis, christina, som stod där, utan Adam!
"Se hur det är med dig.." Sa han och klev in utan att hon hade bett honom. "Fin lägenhet" la han till och satte sig i hennes fåtölj.
"Ursäkta men vad gör du här?" Katja var helt förvirrad. Han borde inte komma ihåg henne.
"Undrar du inte hur det är med mig?" Adam kollade henne rakt in i ögonen och log självsäkert. Hon nickade fundersamt. "Jodå, det är bra nu.. Jag fick sy några stygn men det löste sig" fortsatte han och visade stygnen på benet.
"Tycker inte du att det är konstigt att jag råkade skära mig i benet med en kniv?" Han frågade fråga på fråga. Det var läskigt. Katja skakade på huvudet. "Men jag använde ingen kniv den kvällen.."
Katja ville inget hellre än att han skulle gå. Hon undrade vad han skulle göra om han visste. Anmäla henne till polisen kanske? Eller något liknande? Fast vad skulle han kunna göra? Egentligen..
"Jag tror att du gjorde det här mot mig!" Adam ställde sig upp och kom väldigt nära henne.
"jasså det tror du?" Katja log sött. "Varför skulle jag göra så mot någon? Jag är ju ingen mördare"
Adam suckade och satte sig igen.
"Sant, sant.. Hade du velat mörda mig så hade du nog lyckats." Han drog lite på munnen. Katja nickade och satte sig på en liten träpall. Hon undvek hans blick, hon kunde bara inte kolla på honom. Allt speglades säkert i hennes ögon.
Han reste sig och gick fram till henne, böjde sig ner och kom nära. Hans hals snuddade vid hennes läppar. Hon suktade efter hans blod återigen.
"Jag vill gärna träffa dig igen.. Trots att du döljer något. Något väldigt konstigt. Ring mig!" Han reste sig igen, gick ut och slog igen dörren. Lika fort som han kom hade han gått igen. Katja var helt utom sig av förtvivlan. Han ville träffa henne igen! Det funkade ju inte så!
Hon satte sig i sin fåtölj med en kopp te och tänkte över det långsamt. Hon ville ju träffa honom också egentligen. Hon gillade honom.
Aldrig hade hon önskat så mycket att hon var vanlig människa.
På bordet bredvid henne såg hon en liten lapp, där stod hans mobil och hem nummer. Man ska ju inte träffa samma offer flera gånger. Det vet alla. Men nu hade hon ingen som kollade till henne... Hon kunde ju tänja lite på gränserna.. Bara lite.
Katja väntade tre dagar innan hon tog mod till sig och knapprade in Adams mobilnummer på telefonen. Det ringde å ringde å ringde. Hon var nära att lägga på men så svarade han!
"Aah, Adam."
"Hej, det är jag, Katja." Sa hon försiktigt. Vad säger man sen då? Hur skulle hon göra detta?
"Hej! Har du lust att träffas ikväll?" Undrade Adam och skötte snacket. Katja nickade men kom på att det var en telefon och svarade ja.
De bestämde en plats och en tid.
Inuti Katja fanns en liten oro om att detta inte var rätt men hon var förblindad av honom. Han var snygg, snäll och mystisk...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | gullunge_92 - 29 nov 07 - 10:38- Betyg:  | | Yay:D *saknat* | | LittleHoney - 25 nov 07 - 18:22- Betyg: | | meeer :) <3 | | Moizz - 25 nov 07 - 13:18 | | Den var okej! :) |
|
|
|
