På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

You're my everything {Kap 5} (Th Fanfic)

(Bill)

Vi kom in i klubben och jag kollade mig omkring. Det var helt fullt!
Ärligt talat, gillar jag inte att vara bland mycket folk. Bara när jag står på scen.
Jag gav Tom en orolig blick men han log bara mot mig och gick ut på dansgolvet för att hitta någon snygg tjej att dansa med.
Så jag gick och satte mig i en av sofforna lite längre bort och Gustav följde med mig.
Jag satt och pratade lite med honom, men han var ju inte speciellt närvarande precis.
-Vad är det för tjej som är så speciell att du inte ens vill dansa?
-Nej det är ingen.
-Jag märker det.
Jag kunde inte låta bli att skratta. Man såg på honom att han var dödskär.
-Vänta lite. Jag kommer snart tillbaka.
Gustav gick iväg någonstans och lämnade mig själv där.
Okej, visserligen gillar jag inte att vara bland mycketr folk, men jag HATAR att vara bland mycket folk ensam.
Så jag drack upp min Bacardi och gick ut från klubben.
När jag väl kommit ut satte jag ner mig mot väggen och suckade. Jag satt bara där och andades in den friska luften och kollade på stjärnona.
Efter ungefär en kvart kom en tjej ut från klubben, jag kände igen henne men kunde inte komma på var jag hade sett henne innan.
Hon famlade upp ett ciggpaket och tände skakigt en cigg.
-Det är farligt att röka.
Jag vet inte riktigt varför jag sa så, men ibland gjorde jag så. Sa saker utan att veta om det.
Förmodligen hade hon inte sett mig innan eftersom hon såg så förvånad ut när hon kollade ner där jag satt.
-Men shit, är du Bill Kaulitz?!
-Ja, jag antar det.
Hon gick nervöst fram till mig och räckte fram ciggpaketet och jag tog en cigg.(Jag brukar faktist inte röka. Bara så alla vet.)
-Vad gör du här ute?
Sade jag och blåste ut röken mot himlen.
-Jag såg någon som jag verkligen inte vill träffa.
Hon lät förtfarande nervös men log endå försiktigt mot mig.
-Vad gör du själv här ute?
-För mycket folk.
Hon kollade förvånat på mig men vände sen upp huvudet och kollde mot himlen.
-Och så ville jag se stjärnorna.
Hon vände huvudet mot mig igen och satte sig sedan ner brevid mig, fast en bit bort.
Vi satt helt tysta och bara tittade på stjärnorna. Jag älskar stjärnor, även om man inte alltid ser dom är dom där någonstans.
Helt plötslig kom jag på vem hon var. Tjejen som var kompis med tjejen som Gustav är helt galen i.
-Jag vet ju vem du är!
Nu sa jag något utan att veta om det igen! Jag måste vara knäpp.
-Jaså, vem är jag då?
-Du är kompis med tjejen som Gustav är helt galen i.
Hon tappade verkligen hakan när jag sa det.
-Va?! Du måste ha tagit fel, hon skulle nog berättat det för mig isåfall.
-Jag är helt säker på att det är du. Evelina hette hon nog.
-Allvarligt? Varför har hon inte sagt något till mig?
Jag svarade inte, utan riktade blicken mot stjärnorna igen.
-Men vaddå ? Gillar han henne på riktigt då?
-Ja, han går och tänker på henne hela tiden.
-Det var som fan..

(Evelina)

Vi hade verkligen tur som blev insläppta. Jag var så nevös att jag trodde jag skulle kissa på mig eller något när vi stog i kön.
Så fort vi kom in släpade Nickie ut mig på dansgolvet.
-Det är helt sjukt mycket folk här! Tänk om vi inte ens ser Tokio Hotel.
-Mm, det skulle ju vara synd.
Mumlade jag men eftersom musiken var så hög kunde hon inte höra det.
Vi dansade jättelänge, för länge för mig. Så jag gick till baren och beställde en cider.
När jag kollade bort till platsen jag och Nickie hade stått och dansat på såg jag att hon var borta.
Men jag antog att hon hade gått och dansat med någon annan.
-Hej Evelina.
Jag vände mig om och vem tror du att det var?
-Hej Gustav.
-Vill du dansa?
Jag tvekade men tog sedan han i handen och gick ut på dansgolvet. Precis då tog låten slut och en lugn låt sattes på.
Typiskt. Han log och lade armarna runt mig midja.
-Jag visste inte att du skulle hit.
-Inte jag heller.
Sa jag ointresserat, eller jag försökte iallafall. Tydligen såg han det eftersom han tryckte sig närmre mig och såg mig i ögonen.
-Vet du, hela dagen igår gick jag och tänkte på dig.
Jag nickade men kom inte på något att säga utan lät honom fortsätta. Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte tänkte på honom.
Men han fortsatte inte, han stog bara där och såg på mig. Dumma, dumma Lina, du kan inte bli kär i honom!
Utan att riktigt tänka, böjde jag mig fram och våra läppar möttes.
Dumma, dumma Lina, nu var det försent..

KOMMENTAARER TACK ! :D

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

julia_love - 2 jan 08 - 12:27- Betyg: