Ich bin nicht ich [twincest] (del 6) |
Kapitel 6
(Bill)
”Vart tusan e Saki när man behöver honom!”, skrek Gustav. Jag tittade ut genom fönstret och pekade.
”Där kommer han.”, sa jag och flinade. Det såg faktiskt lite kul ut när han kom där gående med en stor kebab rulle in knycklad i munnen så att halva hängde utanför och en stor Cola i andra handen. Gustav kom fram till fönstret och drog ner det och hängde sig ut och öppnade munnen och skulle säga något till Saki men han började skratta istället. Saki tittade oförstående på honom. Gustav slutade skratta och öppnade munnen för att göra ett nytt försök att säga något.
”Kan du ta den där mannens kamera åt oss, Saki?”, sa Gustav allvarligt och pekade bort mot den lilla mannen som höll på att springa därifrån. Saki nickade och dumpade Colan och kebaben bara rakt ner på marken och började springa efter. Gustav drog in sin överkropp i bussen igen. Jag gick fram till Toms säng och satte mig på kanten. Ett av hans Dreads låg å ansiktet på honom och jag sträckte fram handen och drog bort det från hans fina ansikte.
”Jag och Georg går på den där intervjun den där tidningen vad den nu hette, typ Frida eller något hette den.”, sa Gustav. Georg och Gustav försvann ut ur bussen. Jag satt kvar en stund på sängkanten till Toms säng och bara betraktade honom när han låg och sov. Jag böjde ner mitt huvud och pussade honom i pannan sedan rättade jag till täcket som höll på att ramla ner på golvet. Jag reste mig från kanten och gick fram till min säng. Jag böjde mig ner och tittade under min säng, där va den, min resväska. Det är nog bra om jag sätter på mig lite kläder, tänkte jag. Jag satte på mig min T-shirt som det står ’Royal Rock’ på och ett par jeans och ett vanligt bälte. Jag gick in i det lilla badrummet som fanns i bussen och började fixa med mitt hår och sminka mig. När jag var klar skakade jag på hårspray flaskan, tom. Jag gick till det lilla frådet vi hade och slängde ner den tomma flaskan i en ganska överfull svartsopsäck och tog fram en ny. Jag gick och ställde in den i skåpet bakom spegeln i badrummet och gick och la mig på min obäddade säng. Jag hade precis stänkt igen ögonlocken när jag hörde en viskning bakom mig. Jag slog upp ögonen och vände på mig så jag såg vem som stod bakom mig.
”Billie,”, sa Tom. Hans ansikte var alldeles dränkt av tårar. ”Får jag…”
”Men herre gud vad har hänt!?”, avbröt jag honom. ”Varför gråter du?”
”Vet inte varför, jag bara gör det.”, sa han och hängde med huvudet. ”Får jag krypa ner i din säng?”
”Visst kom hit.”, svarade jag och lyfte upp täcket så Tom skulle få plats. Han kröp ner hos mei och jag la armarna om honom och andades in hans lukt.
”Varför gråter du?”, viskade jag i hans öra.
”Jag vill inte förlora dig.”, viskade han tillbaka.
”Såja det kommer att bli bra, jag kommer inte att försvinna.”
”Bille, jag älskar dig.”
”Jag älskar dig också Tomi.” Jag pussade honom på kinden. Tom snyftade till. Han rullade runt så vi hade våra huvuden mot varann. Tom log lite mot mig. Han kysste mig. När han drog sig ifrån mig, det kändes som efter en evighet, som att tiden hade stått still, tittade han in i mina ögon. Han tittade på mig med den där busiga blicken i ögat. Jag log lite. Tom flinade. Vi kysstes en gång till. Efter ennu än evighet drog vi oss ifrån varann. Jag började sjunga lågt på spring nicht. Tom log mot mig och blundade. Efter en liten stund hördes snarkningar. Dom kom från tom. Jag drog med pekfingret över hans panna. Jag gjorde som innan, böjde mig framåt och pussade Tom på pannan. Jag steg upp ur min säng, så tyst och smidigt som möjligt utan att väcka Tomi. Jag gick fram till skåpet ovanför skafferiet och tog ner en påse Nicks Nacks. Jag stod kvar neranför skåpet. Jag öppnade påsen, den prasslade till och tydligen väckte det Tom för jag hörde hans skämtsamma röst säga;
”Jaha, du lämnar mig för en påse Nicks Nacks!?”
Jag skrattade och vände mig om. Han låg på sidan i min säng och tittade på mig med den där glimten i ögat. Jag flinade och stoppade in en näve i munnen. Jag la ifrån mig påsen på närmsta ställe, jag såg inte ens vad det var, jag kunde släppa Tomi´s fina ögon med blicken. Jag gick fram till sängen och Tom makade på sig och lyfte på täcken så man såg hans fåniga pyjamas med renar på. Jag flinade lite och kröp ner. Vi låg och tittade in i varandras ögon en lång stund till jag bröt den långa stunden och kysste Tomi.
”Och vad håller ni på med!?”, hördes en mörk stämma som bröt magin. Jag stelnade till och spärrade upp ögonen. Nu är slutet kommet, tänkte jag...
Fast dagen slutade rätt roligt ändå!
(Tom)
Jag kände mig halvt förlamad, och ryckte därför till när jag hörde gustav skrika nånting lite pipigt, det lät nästan som att han var i målbrottet.
Jag flinade lite för mig själv och fick en frågande blick av Georg.
Jag uppfattade att Bill sa nånting och pekade åt på något.
Jag tittade åt det hållet han hade pekat och såg Saki komma gåendes med en kebabrulle instoppad i truten, fast halva var utanför.
Jag började att fnissa och fick ännu en oförstående blick av Georg.
jag pekade på Saki och Georg vände sig om för att kolla.
han började gapskratta när han såg honom.
Gustav hade inte heller sett Saki ännu, men han gick fram tillfönstret för att kolla vad vi flabbade åt.
Han stack ut huvudet och slog nästan skallen i fönstret när han såg Saki.
saki gav oss en oförstående blick samtidigt som kebabsås droppade ner på tröjan, vilket såg oerhört komiskt ut.
Gustav samlade sig och sa åt Saki att springa efter Mr.Popul, och då slängde han kebabrullen och colan på marken och satte fart.
Georg hoppade ut ur bussen för att snappa åt sig colan, ghan är ett riktigt colamonster.
Jag sprang in i det kombinerade köket och sovrummet, och hoppade kvickt ner i min säng innan bill kom dit.
Jag stängde ögonen när jag såg Bills stövelbeklädda fötter entra rummet.
Jag kände att sängen sjönk ner lite, och förmodade att han hade satt sig på kanten.
Helt plötsligt var en kall hand i mitt ansikte för att ta bort en dread som hade hamnat där.
-Jag och Georg går på den där intervjun för tidningen frida eller vad den nu hette, Sa Gustav innan jag hörde dörren smällas igen.
det bvlev helt tyst och jag kunde känna Bills blickar riktade mot mig.
Jag kände nåt vått i pannan. Typiskt Bill.
Jag flinade lite men Bill märkte inte det för sängen höjdes och han gick iväg någonstans.
Han var borta rätt länge och jag började känna mig ensam och orolig för Bill.
Jag började omedvetet täbnka tillbaka, till den svåra tiden för ett par år sedan.
När alla problemen nådde sin höjdpunkt.
jag kände att kinden blev fuktig.
Det var inget ovanligt att jag grät när jag tänkte på våra gamla problem.
Vi hade det svårt i skolan, som de flesta kanske vet, Lärarna hatadde oss, eleverna hatade oss.
vi blev slagna av gäng ibland, men mina problem var ingenting emot Bills.
Han blev slagen av ett gäng nästan varje dag, och han vågade inte berätta för någon, eftersm att han inter ville att vi i bandet skulle lida lika mycket som han.
Mamma hade inte riktigt tid med oss, jobbade för mycket.
Jag vet att Bill hade fler problem än dessa, men han ville inte berätta om de andra.
Vändpunkten kom en dag i 8an.
(flashback)
-BILL, JAG ÄR HEMMA NU!
konstigt, han brukar svara när jag ropar
Jag går upp för trappan, två steg i taget
-BIIILL?
han kanske inte är hemma
-BILL, ÄR DU HEMMA??
men han slutar väl före mig
Jag öppnar sovrumsdörren
Bill?
han är inte där
han kanske är hos en kompis, Georg eller Gustav kanske
Jag skickar sms till dem
'Hey, är Billie hos dig?/T'
vidarbefordra till Georg
*bipbip*
från georg såklart, Gustav skriver så långsamt
'Nej, fråga gusti;)/Ge'
Typiskt.
*bipbip*
'Nein, fråga Gee//Guust'
såklart.
men var är han då?
ideé! jag kan ju smsa bill och fråga honom!
nu måste jag komma ihåg att ge mig själv en kaka sen..
'Var är du broz??//tomi'
skicka
*bipbip*
det där var ju inte från min mobil..
jag testar att ringa så följer jag ljudet, annars kommer det ta typ en kvart att leta igenom hela huset.
*i'm a barbiegirl, in a barbiewoorld....*
det hörs där nerifrån
lekrummet!!
jag öppnar dörren
-AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHH! BIIIILLL!!
där ligger Bill i den rosa sacco-säcken med blod i mängder runt sig, och jag kan se ganska tydligt var blodet kommer ifrån.
-Hei Tomi, viskar han.
-H-hei Billie.
-jag måste seriöst byta ringsignal!
han hostar
Jag ler ett svagt leende
-joo, det skulle nog behövas, men VAD FAN HAR DU GJORT MED DIG BROZ??
-Det ser du kanske..
han blundade och en tår rullade långsamt ner för hans kind
-Billie, du måste till sjukhuset
-jag vill inte, snälla låt mig dö
-NEIN! absolut inte Billieponken, jag skulle aldrig låta dig dö, det vet du!!
han skulle precis säga nånting men jag började prata igen
-Varför vill du det brorsan?
Jag ringer snabbt till sjukhuset och de skull komma inom 5 minuter eftersom att vi inte bodde alltför långt ifrån sjukhuset
-Du skulle inte förstå..
-testa mig!
där satt vi och pratade om alla problem tills ambulansen kom.
Jag åkte med till sjukhuset och ringde mamma på vägen dit.
hon kom till sjukhuset alldeles rödgråten..
Jag öppnade ögonen som jag hade hållt stängda, det var något svårt att öppna dem eftersom att ögonfransarna hade klibbat ihop av tårarna.
Jag konstaterade att Bill fortfarande var borta.
Om det har hänt något igen så dör jag.
Jag letade metodiskt igenom hela bussen tills bara hans och Gustavs sida av det avstyckade sovrummet var kvar.
Vi hade delat upp sovrummet med en bokhylla, Gustav och Bill sov på ena sidan, och jag och Georg på andra sidan.
Jag kikade in i det mörklagda rummet och skymtade en svart kalufs på den vitblommiga kudden.
jag pustade ut men tårarna hade inte slutat rinna.
Jag smög fram till sängen och viskade Bills namn.
-Billie, får jag, började jag innan han avbröt mig.
-Herregud vad har hänt? varför gråter du? flämtade han fram.
-Vet inte varför, jag bara gör det, ljög jag.
-Får jag krypa ner i din säng? frågade jag tyst.
-Visst, kom hit.
Jag kröp ner i sängen och la mig tätt intill Bill, han lade sina armar runt mig.
-Varför gråter du egentligen?
-Jag vill inte förlora dig, snyftade jag fram.
-Såja, det kommer att bli bra, jag kommer inte försvinna, sa han lugnande.
-Billie, jag älskar dig.
-Jag älskar dig också Tomi.
Han pussade mig på kinden och jag vände mig mot honom och log svagt.
Jag gav honom en lång kyss och tittade sen på honom länge.
Han log mot mig och jag flinade lite tillbaka.
Vi kysstes igen och sedan lade jag mitt huvud på hans bröst.
Han började sjunga lågt på spring nicht.
'Über den Dächern,
ist es so kalt,
und so still.
Ich schweig Deinen Namen,
weil Du ihn jetzt,
nicht hören willst.
Der Abgrund der Stadt,
verschlingt jede Träne die fällt.
Da unten ist nichts mehr,
was Dich hier oben noch hällt.
Ich schrei in die Nacht für Dich,
lass mich nicht im Stich,
Spring nicht.
Die lichter fangen Dich nicht,
sie betrügen Dich.
Spring nicht.
Erinner Dich,
an Dich und mich.
Die Welt da unten zählt nicht,
Bitte spring nicht.
In Deinen Augen,
scheint alles sinnlos und leer.
Der Schnee fällt einsam,
Du spürst ihn schon lange nicht mehr.
Irgendwo da draussen,
bist Du verloren gegangen.
Du träumst von dem Ende,
um nochmal von vorn anzufangen.
Ich schrei in die Nacht für Dich,
lass mich nicht im Stich
Spring nicht.
Die lichter fangen Dich nicht,
sie betrügen Dich.
Spring nicht.
Erinner Dich,
an Dich und mich.
Die Welt da unten zählt nicht,
Bitte spring nicht.
Ich weiss nicht wie lang,
Ich Dich halten kann.
Ich weiss nicht wie lang.
Nimm meine Hand,
wir fangen nochmal an.
Spring nicht.
Ich schrei in die Nacht für Dich,
lass mich nicht im Stich
Spring nicht.
Die lichter fangen Dich nicht,
sie betrügen Dich.
Spring nicht.
Erinner Dich,
an Dich und mich.
Die Welt da unten zählt nicht,
Bitte spring nicht.
Spring nicht.
Und hält Dich das auch nicht zurück.
Dann spring ich für Dich.'
Jag somnade av hans vackra röst, som så många gånger innan.
Jag vaknade en liten stund senare, av bills klumiga fotsteg.
Han var ju tydligen tvungen att ha sina natt nick nacks!
-Jaha, du lämnar mig för en påse Nick Nacks va? sa jag lite skämtsamt.
Bill skrattade och vände sig emot mig.
Han stoppade in en stoor näve nick nacks i munnen och skuttade sen fram till sängen
Han hoppade ner brevid mig och flinade, jag slår vad om att det var åt min pyjamas.
Vi tittade in i varandras ögon i typ några år, sen kysste Bill mig.
En lång romantiskt kyss, precis som i en film.
Men såklart så skulle någon avbryta oss, TYPISKT!!
-Och vad håller ni på med, hördes en mullrande stämma.
Jag tittade förvånat mot dörröppningen.
Och där stod han.
Åh neein, gud straffar oss!! sa jag väldigt överdrivet och flinade.
Där stod Gustav och flinade med armarna i kors.
-Och vad tror ni att ni gör i MIN säng? sa han med värsta lärarrösten.
-leker kurragömma? svarade jag oskyldigt med ett stort flin.
-Yeah right, sa Georg, som stod precis bakom gustav, och himlade med ögonen medans ett stort flin spred sig över hans läppar.
-VATTENKRIIIG! skrek han plötsligt och plask sa det, så var jag dyngsur...
Så, vad tycker ni? kommentera gärna:)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | bilove - 14 aug 08 - 08:44- Betyg:  | | Kommer det mer :O snälla låt det komma mer XD | | _ingen_ - 6 apr 08 - 10:00- Betyg: | | hahah, vattenkrig xD svinbra! längar till fortsättningen (: | | Elon_B - 11 dec 07 - 08:25- Betyg: | | JÄTTEBRA ! :D Kommer de någon fortsättning ? (AA) (*säg att de gör de!^^*) | | niinnii - 27 nov 07 - 20:30 | | bra:D | | prickigthallon - 23 nov 07 - 20:01- Betyg: | Fantastiskt! :D
Jag gissar att resten av TH vet att dem är tillsammans? ^o) | | Mangasagan - 23 nov 07 - 15:51- Betyg: | GAHAHAHHAHAHAHAA!! Jag DOOOOG ju nästan av skratt (men bara nästan, tur det, annars hade jag ju inte kunnat läsa fortsättningen xD)
Fy va bra ni ÄR!!!
ÄLSKA<3<3<3
kommer inte på mer att skriva *Mållös :D* | | sotfia - 22 nov 07 - 21:18 | loverolivia: danke:) und nein, vi har ingen tävling, vi skriver denna tillsammans;)
Mp3: Danke, jo, dom visste om det;P | | Mp3 - 22 nov 07 - 21:04 | | bra, men bara en sak, visaste Georg och Gustav om att Bill å Tom var tillsammans? :P , annars riktigt riktigt underbart, bra!! Fortästt! (Y) | | LoverOlivia - 22 nov 07 - 20:51- Betyg: | Såå bra <33333333333333 :D har du tävling elör nått
med murpy elr va hon nu heter O_x |
|
|
|
