Den enda för mig (del 10) |
här kommer en sjukt tråkig del. KONSTRUKTIV KRITIK snälla?
Del 9 - Sanning
Kära Dagbok
Tre veckor. Det är tre veckor sen David kollapsade på köksgolvet och skrämde vettet ur mig och grabbarna. Jag kan inte fatta att tiden har gått så otroligt fort; och ändå så långsamt.
När doktorerna först berättade om honom så kunde jag inte fatta det. David, som är den snällaste och mest självgoda kille jag någonsin träffat, har fel på hjärtat. Hans stora, varma hjärta som klappar för alla och alltid
lämnar rum för nya att komma in i hans liv. Hans hjärtfel har inget namn på engelska eller svenska, utan gick under någon konstig latinsk beskrivning som jag inte ens ska försöka mig på att skriva, men doktorn sade i alla fall att hans hjärta är svagare och slår långsammare än normalt. Det är inte så jätteallvarligt egentligen, och så länge David tar sin medicin så tillåts han att leva ett normalt liv, men han har fått inse att han inte kan klara av hur mycket som helst. Läkaren har gett mig strikta order om att hålla efter honom och tvinga i honom medicin när han vägrar ta den, och tro mig, han är värre än ett småbarn! Varför ska killar alltid vara så himla macho och vägra erkänna att dom inte mår bra?
Nåja, häromkvällen så fick jag i alla fall min förklaring till varför David hade ljugit för mig. Han sade att han var rädd att jag skulle lämna honom ifall jag fick veta att han var sjuk, och att han kände det som om han svek bandet bara för att han inte kunde uppträda och vara igång på samma sätt som förut. När jag sen sade att jag inte brydde mig om hjärtfelet, utan älskade honom ändå, så började han nästan gråta och påstod sig ha fått något i ögat för att jag inte skulle se hans tårar. Hur crazy är inte det?
Vi har det i alla fall bra nu, och David har tillfrisknat helt efter sin 3 dagars långa sjukhusvistelse. Igår så övade han med bandet och skrev på nya låtar, och jag pratade med min syster Jennie på telefon. Hon berättade om vad som hade hänt hemma, att Becky blivit opererad efter att ha svalt en gummileksak och att Emily just firat sin 6-årsdag. När hon nämnde Emilys namn så revs alla gamla sår inom mig upp igen, och jag avslutade samtalet snabbt efter det och försökte förtränga känslorna av att ha svikit min egen dotter genom att ge bort henne. Men vad skulle jag ha gjort? Jag kan inte ta hand om andra. Jag var för fan 16 år, och det var en olycka!
Jag kommer aldrig kunna ge Emily ett bra liv, så det är lika bra att hon stannar hos Jennie som kan uppfostra henne, istället för att flänga världen runt i en turnébuss och tillbringa sena kvällar på discon med fulla pervon. När jag ändå är inne på området Emily, så kan jag inte minnas att Sebbe en enda gång frågat om henne. Trots att jag skrev ett brev till honom och försökte förklara, och trots att han är mer hyper än någonsin och alltid försöker få folk att skratta (Och i princip bor här med mig och David) så har han inte frågat en enda gång. Han kanske har glömt bort att hon finns. Det känns hemskt att veta att Emily kanske inte är accepterad av sin egen pappa, men jag orkar inte konfrontera Sebbe om det. Han verkar lycklig utan henne, och i hemlighet så är jag glad att han inte bryr sig; Annars kanske han skulle gå upp i rätten för att få vårdnaden och sen tjata på mig om att vi skulle bli tillsammans igen och bilda familj så att Emily fick en ordentlig uppväxt. Och det är inte något som jag ens skulle kunna överväga att göra, för hur bra kompisar vi än tycks vara så finns ändå den där känslan av osäkerhet inom mig när han är omkring oss. Att han inte riktigt går att lita på, och att han när som helst kan tappa kontrollen och göra mig ännu mer illa än han gjorde sist.
På senaste tiden så är det något annat också. Jag har börjat må väldigt underligt. Inte som när man är förkyld eller har kräksjukan, utan bara konstigt. Jag har dragits med konstant illamående under ett par veckor nu, och det är inte ofta jag kan förmå mig till att äta något. David hörde häromkvällen när jag spydde inne i badrummet, och han ser oroligt på mig hela tiden. Jag är rätt säker på att han tror att jag gått och blivit anorektiker, och jag är rätt säker på att han kommer säga något om det snart. Humörsvängningar har jag också. Som igår när jag kom ner efter att ha duschat; Då hade David stökat runt i köket och grisat så att det var otroligt (I sina försök att göra middag) och istället för att skratta som jag brukar göra, så blev jag jättearg och önskade honom åt helvete. I nästa sekund kom jag att tänka på stackars Zoê som blev påkörd och började nästan gråta, och det skrämmer skiten ur mig. Vad fan är det för fel?
//Din Hailie
"Hailies" hördes i samma ögonblick och Hailie suckade där hon satt på sängen med dagboken i knäet. Typiskt David. Hon hade bara varit borta i ett par minuter, och ändå så räckte det för att oroa ihjäl honom. "Jag kommer!" skrek hon, utan resultat, för två sekunder senare så kom David infarande och viftade med några papper. "Jag gjorde det Hailie!" tjöt han och skuttade runt som en uppspelt valp, och när han såg Hailies oförstående blick så kläckte han ur sig "låttexten! Den är klar!" innan han drog upp henne och snurrade runt henne flera varv. "David, sätt ner mig!" skrattade hon, och när han slutligen släppte taget så gungade världen framför henne. "Shit vad yr man blir" muttrade David innan han ruskade på huvudet och log igen. "Så, vad hade du för dig?" frågade han och dunsade ner på överkastet. Hailie, som plötsligt börjat känna sig illamående igen, dröjde med svaret och ryckte på axlarna. "Ingenting" svarade hon långsamt. "Jag tänkte bara lite." "Åh" hördes det från David, och sen vart det tyst några minuter. "Du, föresten, jag tänkte höra ifall du kanske ville gå ut och äta ikväll?" frågade David och såg hoppfullt på henne. "Vi kan gå till det där franska stället, och sen hyra några filmer och kura upp oss i soffan med mängder av chips och godis." Hon skakade på huvudet. "Film låter jättebra, men... Jag är faktiskt inte speciellt hungrig" sa hon och kände hur det vände sig i henne bara hon tänkte på mat.
David granskade henne några ögonblick innan han suckade. "Hailies, vad är det med dig egentligen?!" utbrast han sen och reste sig frustrerat upp. "Du har ju fan inte ätit på två dagar, förutom det där äpplet imorse och det innehåller knappast någon näring. Jag har fan varit rädd för att fråga, men har du någon ätstörning eller?!" Trots att hon visste att någon som det här skulle komma, så kände Hailie hur hon hajade till och stod utan svar medans hennes hjärna diskuterade med sig själv. David hade ju faktiskt rätt, hon hade knappt ätit något alls, och självsvält var ju samma sak som att vara anorektiker. Men hon svalt ju inte. Hon var bara inte hungrig. Räknades mätt på luft som en ätstörning också?
"Nej" muttrade hon tillsist och förde bak några hårslingor. "Jag har bara mått lite underligt, men jag är inte sjuk." "Är du säker?" högg David tillbaka och såg på sin flickvän. "Du har betett dig jättekonstigt flera veckor nu. Har det hänt något?" Hon skakade på huvudet igen och gjorde sig redo att lämna rummet, men David tänkte inte låta henne komma undan så lätt utan grep tag om hennes hanled och tvingade henne att se honom i ögonen. Även om Hailie var bra på att ljuga, så såg man alltid på hennes blick om något var fel. Men när han nu såg på henne, så syntes inget förutom missmodighet i dom. Hon ljög inte. Hon visste verkligen inte vad som var fel.
"Jag tycker att vi ska ta dig till doktorn" fastslog David efter vad som verkade vara en evighetslång tystnad. "Vi går dit så dom får undersöka dig och..." "Så i fan heller" fräste Hailie och försökte slita sig loss ur hans grepp, och David överraskades av hennes reaktion. "Jag tänker inte gå till något sjukhus."
"Varför inte?" sa han och såg oförstående på henne. "Vi går bara dit, läkarn tar några prover och..." När hon hörde ordet "prover" så ryckte hon till som hon blivit getingstucken, och i samma ögonblick så förstod David varför hon blivit så arg och skrattade. "Hailie, är du spruträdd?" lyckades han få fram, och när han såg hennes sura min så skrattade han bara ännu mer och det tog flera minuter innan han lyckades stå upprätt igen och vara allvarlig. "Vad?!" utbrast hon när hon såg att han fortfarande drog på munnen. "Jag hatar doktorer, okej? Dom är fula, och stinker, och har hemska rockar, och går runt och sticker sina nålar i folk och suger upp blod i påsar och lägger i blodlabb och.." "Hailie!" avbröt David och tog tag i hennes nacke innan han ruskade henne. "Ta det lugnt! Det är ingen som kommer att sticka dig och suga blod ur dig, dom är för fan inga vampyrer!" Hon stirrade trumpet på honom och han var nära att börja skratta igen.
"Okej, lyssna, vi går dit imorgon och om dom vill ta några prover så är jag med hela tiden, så du kan vara lugn. Jag vill bara veta så att du inte är sjuk gumman, för om jag skulle förlora dig..." Han tystnade, oförmögen att säga något mer, och efter att hon nickat så log han, strök henne snabbt över kinden och lämnade sen rummet. Hailie suckade för sig själv, undrande över hur David lyckats övertala henne, och kastade sen en snabb blick på datorn som stod i hörnet av rummet.
Datorn var Davids ögonsten, men han lät henne använda den, och eftersom hon var inloggad i princip dygnet runt så blinkade alltid massor av chattrutor på skärmen. Nu hade tydligen någon ny loggat in, och när Hailie satte sig och klicka upp den så upptäckte hon att hon inte kände igen adressen.
IlovePixieSticks Redbull for life säger: Hey babe
xNothingxLikexYou säger: Vem fan är du?
IlovePixieSticks Redbull for life säger: Men Hailies, du sårar mina känslor!
xNothingxLikexYou säger: Säkert ett pervo. Hur fick du min adress?
IlovePixieSticks Redbull for life säger: Jag knäckte lite filer
xNothingxLikexYou säger: Block?
IlovePixieSticks Redbull for life säger: Hälsa Davey att det är studiotime imorgon
xNothingxLikexYou säger: Sebbe?
IlovePixieSticks Redbull for life säger: The one and only
xNothingxLikexYou säger: Du är hopplös
IlovePixieSticks Redbull for life säger: Jag vet. Har du anorexia?
xNothingxLikexYou säger: Varför tror du det?
IlovePixieSticks Redbull for life säger: Du äter aldrig något
xNothingxLikexYou säger: Det gör jag visst! Men till skillnad från vissa andra så stoppar jag
inte vad som helst i min kropp
IlovePixieSticks Redbull for life säger: Du lät ju mig stoppa något i den...
xNothingxLikexYou säger: Jävla äckel!
IlovePixieSticks Redbull for life säger: Och den gången gav det upphov till Emily
IlovePixieSticks Redbull for life säger: Hailie, vart är hon? Är hon okej? Är det sant att hon är min
dotter?
xNothingxLikexYou säger: Ja
IlovePixieSticks Redbull for life säger: Åh gud... Jag måste få träffa henne, Hailies. Vart är hon?
xNothingxLikexYou kanske inte svarar eftersom han eller hon verkar vara offline
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | edenel - 26 nov 07 - 18:35- Betyg:  | | oh my god han måste ju fan få träffa sin egen dotter!!!!!!! | | DannyLover - 24 nov 07 - 19:20- Betyg: | | Åh fyfan vad bra men jag tycker att hennes syrra och emily ska komma dit och hälsa på utan att hon vet om något =] men det är du som skriver =] fortsätt i samma stil =] | | xTiNGELiNG - 23 nov 07 - 17:30 | | mikaelanystrom - hon var 19 i förra novellen, det är några år senare nu ^^ | | Mp3 - 22 nov 07 - 20:18 | | Riktigt underbart, fantastiskt!!!<3<3<3<3 | | Problemoja - 22 nov 07 - 16:11- Betyg: | | hur bra som helst fortsätt!!!! =D | | LittleHoney - 22 nov 07 - 11:00- Betyg: | | meeeeeeeeeeeeer <3 | | ellan_7 - 22 nov 07 - 07:11- Betyg: | | super bra;D | | mikaelanystrom - 21 nov 07 - 23:21 | vänta här... om hon var 16 när hon fick Emily, och Emily precis fyllde 6.
Betyder det att Hailie nu är 22 år? Var inte hon 19 för inte så lång tid sen?
Herregud, jag hänger inte med alls! | | sockervaddsmoln - 21 nov 07 - 22:49- Betyg: | | hur bra som helst, <3 | | tjoh - 21 nov 07 - 22:45- Betyg: | jättebra :D men lite wierd att hon mår sådär.. gravid ? :O:O
anyway, fortsääättttt nuuu :D:D:D:DD:D:DD | | eviigheet - 21 nov 07 - 22:44- Betyg: | | fortsätt | | Selleberg - 21 nov 07 - 22:42- Betyg: | | Mer:)mer, mer, snälla?(a) |
|
|
|
