Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Fina Flickor (del tjugio)

Del tjugo. Beside you.

(1 år tidigare, Melanie)

- Är det för hårt? Undrar jag och drar försiktigt borsten genom Jennifers långa, silkeslena hår. Hon lutar sig bakåt, de stora bruna ögonen slutna, och skakar på huvudet, samtidigt som ett leende leker på hennes röda läppar.
- Det är perfekt.
Jennifer har alltid älskat när jag hållit på med hennes hår, pillat i det, testat olika frisyrer. Hon är som den där lillasystern jag aldrig hade.
Jag slutar borsta, och sätter upp håret i två flätor, precis så tjocka som jag vet att hon vill ha dom. Jag snurrar runt henne, till spegeln, och skrattar åt hennes min, hon låtsats alltid bli överväldigad, trots att jag bara har satt upp hennes hår i två flätor.
Det framhäver hennes spetsiga haka och stora ögon, och får henne att se så vacker ut som hon faktiskt är.
Hon hoppar ner från stolen, öppnar den antika vita byrån och letar fram ett par randiga pjamasbyxor, hon visar skrattande upp dem.
- Perfekta, instämmer jag och drar i min storebrors blågråa pjamasbyxor som just ikväll sitter på mig. Dom är alldeles för stora, och jag får med jämna mellanrum dra upp dem.
Hon ler och fortsätter rota i byrån. Vi brukar kalla byrån för ”Fula Byrån” det är där alla gamla kläder, och alla fula kläder man får av pinsamma släktingar hamnar.
Man borde stoppa ner hela Lindy i Fula Byrån.
Jag hoppar i mina lurviga tofflor, som såklart är fusk eftersom Jennifer är värsta ”djuren har också rättigheter” och ser till att jag inte köper skinn.
Om det inte gäller snygga stövlar, såklart.
Jennifer drar fram en rosa t-shirt, antagligen en present från hennes moster Gina, som bor i en stuga i Danmark och försörjer sig på att måla nakna kvinnor. Över t-shirten knäpper hon en av Tylers, Caras pojkvän, alldeles för stora gråa kashmirkoftor.
- Är du klar? Undrar hon och tar upp en lila väska, full av vodka och godis.
Jag nickar och tar upp hennes nycklar från skrivbordet, så där som jag alltid gör. Så att hon inte ska glömma dem.

När vi kliver ur bilen utanför Lindys hus är det nästan kolmörkt, så där mörkt att det ser ut som stjärnorna är så nära att man bara behöver sträcka ut handen för att röra vid dem.
- Pjamasparty! Fnissar Jennifer och skyndar sig fram till ytterdörren.
Jag himlar med ögonen, men ler ändå.
En massa sprit, godis, skvaller och Jennifer, den tjejen jag tyckte mest om i hela världen, det kunde faktiskt bli en kul kväll.
Trots att inga killar var med.
Jag följer Jennifer in genom dörren, blir påhoppad av Lindy, som har nyblekt hår igen.
Någon borde verkligen tala om för henne hur förfärligt det ser ut.
Bara inte jag.
Trots hennes brist på stil, är det hon som har bäst fester. Fri tillgång till pappas fina sprit, och föräldrar som aldrig är hemma.
Som om vi andra inte också hade det.
- Hej, säger jag svalt och puttar undan henne, samtidigt som jag sträcker mig efter Jennifers arm, hon ler mot mig och håller hårt i min hand.
Det har alltid varit så, jag och Jennifer, hand i hand genom allt.
Allt.
Det var hon som hade funnits där när pappa stack, tröstat, pratat skit om Elise, pappas nya flickvän som är ungefär 5 år äldre än mig, och tröstshoppat med mig.
Fast hon på sista tiden börjat bli så distraherad, så konstig.
Men jag antar att hon kommer berätta varför. Någon gång.
- Drick, beordrar Sara och trycker ner ett av Lindys mammas fina glass i handen på mig.
Jag höjer på ögonbrynet, men sveper allt i en klunk.
Jennifer har satt sig i den stora fönsterbänken, skjutit upp fönstret och tagit fram en cigarett.
Sen när röker hon?
Jag ignorerar Lindy och går fram till Jennifer, tar en cigarett som ligger på bordet, och ber henne tända.
Inte för att jag röker, men om Jennifer gör, vill inte jag vara sämre.
Hennes blick är klistrad på stjärnorna.
Sen när kollar hon på stjärnor?
Sen när gör hon något utan mig?
Jag kryper ner bredvid henne, och önskar att jag kunde göra något för att få hennes ögon att lysa igen.

Jag vaknar till, osäker på vad som väckt mig.
Jag och Jennifer hade tryckt in oss i Lindys lillasysters rum, och somnat direkt. Jag hade fått hålla i henne medan hon kräktes, stryk henne över ryggen, och sedan tvinga i henne lite vatten, och bäddat ner henne. Precis som jag alltid gör.
Jag hade somnat med händerna om henne, mitt huvud mot hennes bröst.
Så varför fanns hon inte bredvid mig nu?
Varför hörde jag inte hennes andetag?
Jag hoppar upp ur sängen, känner knappt av det kalla golvet mot mina bara fötter.
Vart fan är hon någonstans?
Svärande drar jag på mig pyjamasbyxorna och letar upp mina tofflor, nervöst kollande runt mig efter en skymt at ett par bruna ögon, eller en lång brun hårslinga.
Jag suckar lättat till när jag ser att det ligger någon i soffan, och går ut i badrummet.
Flickan i spegeln har ett skrämt ansiktsuttryck, och håret är rufsigt.
Vad hade jag egentligen trott hade hänt?
Jag skakar på huvudet åt mig själv, häller upp lite vatten och sväljer det snabbt, så snabbt att jag känner hur det ilar till.
Till skillnad från Jennifer hade jag i princip inte druckit något alls, och kände mig klar.
Nästan för klar.
Suckande går jag ut i Lacys rum igen, noggrann med att tassa så att inte Jennifer vaknar.
Hon låg och sov så fridfullt.
Vänta lite nu, hon såg nästan för fridfull ut.
Snabbt skyndar jag fram till henne, vänder på henne.
- Jennifer, sötnos, vakna! Mumlar jag tyst i hennes öra, för att sedan upprepa det högre när hon inte reagerar.
Då ser jag burken med sömnpiller nedanför soffan.

Jennifers doktor vägrar först släppa hem henne, han kommer dragande med att han inte kan släppa hem henne utan att prata med hennes föräldrar, att han uppenbarligen mår dåligt och att hon kanske till och med behöver läggas in.
Vid det där med ”läggas in” stelnar jag till. Jag kan inte se Jennifer, m i n Jennifer inlagd, hennes vackra bruna ögon fyllda av biverkningar efter alla mediciner.
Efter att ha berättat för honom att det inte är någon fara med henne, och att jag personligen lovar att se till att hon tas om hand hemma, går han dock med på att släppa hem henne.
Jag antar att mitt urringade linne har något med saken att göra.
Och det är ju alltid så här.
Jennifer ställer till med något, oftast inte med mening, men…det är som om hon är så liten. Som om hon inte kan ta hand om sig själv.
Och jag får alltid ta hand om henne, flirta med de rätta personerna, trösta och skydda.
- Du lovar att se till att hon inte hamnar här igen då? Frågar han suckande, samtidigt som han vänder sig om. Går du in till henne, och berättar att ni får gå när ni vill, så tar jag hand om papprena, du ska även få skriva på lite.
Jag nickar, men går direkt mot utgången, fortfarande med tofflorna på fötterna. Samtidigt som jag försöker att blinka bort några tårar. Aldrig att jag går in till henne, ler och låtsats som om allt är som vanligt, som om allt är bra.
För jag kommer aldrig, aldrig kunna kolla in i de där bruna ögonen igen.
Och det hatar jag henne för.



babababababbabam :D *trummvirvlar* var jag inte liite snabbare nu iaf? :)
så, vad tycker ni om Melanie nu? jag har faktiskt tänkt ut det där hela tiden, och ni visste inte,ehehehehehehe :D
anyways, kommentera, och gör mig glaaad. och puss på allting idag, allt är bäst just nu:*

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 18 maj 08 - 08:50- Betyg:
åhh, därföR?? <3<3<3
nanna_limpan - 15 feb 08 - 16:53- Betyg:
Ååh! :O
jättebra!<3<3
aakwasweet - 19 dec 07 - 16:00- Betyg:
:) SÅÅ UNDERBART BRAA!
Therese1337 - 23 nov 07 - 22:14- Betyg:
Jätte bra! Jo man förstår varför Melanie är som hon är nu.
Nu måste du skriva de andra 6 delarna! LÄNGTAR!!
AngelXMadd - 23 nov 07 - 21:20- Betyg:
Den här delen är bra skriven, man förstår Melanie mer nu.
Tack för att Du skriver så bra! <3 :D
myepicdrama - 23 nov 07 - 20:15- Betyg:
nu har jag sträckläst precis alla , och jag Ä L S K A R dem !
mer mer meeer :) jag är mållös<3
hannasteberg - 23 nov 07 - 18:43- Betyg:
Nu börjar man förstå varför Melanie är så kylig av sig. Läägtar till nästa del :D
hanna__91 - 22 nov 07 - 17:55- Betyg:
Är detta verkligen Jennifer i de andra kapitlen?
okej, nu förstår jag Melaine kanske lite,..

mera!!! :P :P håller med, jag gillar att det är mkt tankar
och känslor! mera :P
glasbubblan - 22 nov 07 - 17:07- Betyg:
hahah nu kan jag faltiskt ta och tillockhmed gilla melanie lite...fast jennifer är ndå min favvorit!!!'och det var verkligen bra jobbat att få ut en ny del så snabbt!!! applåder till dig!!

det är är verkligen en avde bästa novellerna!! ser fram enot många mer spännande delar!!!ochdu, jag gillar att det är mycket tankar/känslor i den här delen!!! bra jobbat!!!
-Cute - 22 nov 07 - 13:22- Betyg:
jättebra :D
Anniee - 21 nov 07 - 23:02- Betyg:
skit bra ;) Duktig flicka xD
Ewe_ - 21 nov 07 - 21:12- Betyg:
så bra :) mer ?

Skriven av
sockervaddsmoln
21 nov 07 - 21:03
(Har blivit läst 221 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord