[FF] Blod i snön, del 31 |
Tom
Tom satt och såg på en film men kunde inte riktigt koncentrera sig. Han ville ha Sanna hos sig nu! Vad var det som hon skulle göra som han inte kunde följa med på? Elle just nu gjorde han väl klokast i att stanna hemma om han inte ville bli överfallen av journalister. Plötsligt kände han en stark längtan efter att få prata med Bill. Han fiskade upp sin mobiltelefon ur fickan och knappade in sin brors direktnummer.
– Haj, hörde han Bill svara.
– Nej, fisk, sa Tom.
Han visste att det var världens fånigaste sak att säga, men han kunde inte låta bli. Bill bara stönade i den andra änden.
– Så det är min storebror jag funderar på att förskjuta som behagar att ringa? sa Bill med lite tjurig röst.
– Chilla va! Varför är du så tjurig?
– Kan det vara för att alla tidningar har en bild av mig och Gustav på framsidan, fast de tror att det är du och Sanna? Hela världen tror för fuck sake att jag är en tjej! sa Bill och lät upprörd.
– Som om det är första gången någon tycker att du ser ut som en tjej! Nej, förlåt! Vi är verkligen jätteglada för att ni hjälpte oss. Vi har det så bra så här. Fast jag vet inte vad vi ska göra härnäst, suckade Tom.
– Men alla tror att jag är en tjej! Du är skyldig mig allt i hela världen nu din lilla skit! Förresten är det snart jul. Åk hem till mamma lite tidigare och göm er där ett tag.
– Vet du hur mycket jag älskar dig och dina idéer? Och jag är i alla fall större än du. Kan inte du också åka med hem i så fall? Jag skulle sakna dig så mycket annars, sa Tom.
– Döh! Jag tror jag ska hålla mig ifrån dig ett tag så att jag inte blir indragen i en till av dina sjuka planer.
– Snälla Bill! Mamma skulle ju också bli glad, lockade Tom.
– Jaja, det beror på när ni åker. Vi har väl ändå inte så mycket kvar här. En intervju imorgon och den borde du vara med på.
Tom stönade. Nog visste han vem som skulle få flest frågor under den intervjun.
– Vad är det för intervju? frågade han Bill.
– Nja, jag vet inte så noga. En direktsänd för något program som sänds i hela landet.
Tom stönade ännu mer. Morgondagen skulle komma att bli SÅ rolig.
– Men BillBill, jag måste lägga på nu. Men vi kanske kommer tillbaka ikväll i så fall. Tack för hjälpen!
– Det är lugnt TomTom. Men jag ställer inte upp på det en gång till.
Sanna
Sanna flög nedför källartrappan och kastade sig över Tom som såg på film i soffan. Hon hörde hur han stönade till när hon landade på honom, men han log mot henne så det kunde inte ha gjort alltför ont.
– Jag saknade dig, sa hon och slog armarna om honom samtidigt som hon gav honom en puss på kinden.
– Jag saknade dig med! Du får inte försvinna så länge! sa Tom och kysste henne.
De kysstes ett tag och Sanna kände hur hennes kropp rent automatiskt sökte sig så nära Tom den bara kunde. Efter ett tag höll Tom henne en bit ifrån sig.
– Sanna. Jag ska på en tv-intervju imorgon, så vi borde åka tillbaka till hotellet inatt. Sen tänkte jag att du, jag och Bill kunde åka hem till mamma över jul. Det är ju ändå inte så långt kvar.
Sanna blev nervös av tanken på att få träffa Toms mamma. Men hon var så otroligt glad för att han verkligen ville ha med henne dit. Han måste ha sett på henne att hon blev nervös.
– Är det något fel? frågade Tom.
– Nej, nej. Jag kan bara inte fatta allt det här. Det går så fort, men det känns ändå så bra.
Tom bara log mot henne och gav henne en puss på näsan.
– Du vet att på intervjun imorgon så kommer alla att prata om oss! Vad vill du att jag ska säga?
Sanna kände en klump i magen vid tanken på att alla ögon var riktade mot henne och Tom. Sedan släppte det och hon tänkte att det fick gå som det gick. Hon satte sig gränsle över Tom och strök med ena handen över hans bröst. Hon lät sitt huvud närma sig hans.
– Du kan ju berätta om den otroligt söta, men lite knäppa tjejen som du är tillsammans med.
Hon lät sina läppar snudda vid hans innan hon sköt bak huvudet en aning.
– Sen kan du säga att hon älskar dig mer än allt annat och att du känner likadant.
Hon lutade sig fram igen och lät sin tunga leka över Toms läppar. Hon kunde höra hur han stönade till och visste att det här var att leka med elden. En eld hon inte var redo för, men som hon inte heller skulle kunna hålla sig borta ifrån i all evighet.
– Kan jag inte få berätta om hur hon gör mig galen, stönade Tom fram.
Sanna skrattade och flyttade sig bort från Tom. Hon tyckte att hon hade gått lite för långt.
– Nej, du får inte gå ifrån mig nu, sa Tom och såg lite besviken ut.
– Det gör jag ju inte direkt. Tänkte bara packa så att vi kan åka tillbaka till hotellet sen.
Egentligen reste hon sig för att hon tvivlade på att hon kunde stå emot honom så mycket längre till. Tom hade ett kraftfällt omkring sig som hela tiden sög henne närmare och närmare. Om hon var för långt ifrån honom kände hon sig ensam och tom inuti. Sanna behövde honom i sin närhet för att känna sig hel. Eller i alla fall så hel man kan känna sig när man förlorat allt man någonsin hade trott på.
Tom
Tom stod och höll Sanna i handen. De hade just sagt hej då till Marika och Tommy och nu väntade de bara på att en chaufför och livvakt skulle köra fram bilen som skulle ta dem tillbaka till hotellet. Det senaste dygnet hade varit så lugnt och skönt. Han hade inte känt all press utifrån och han ville inte riktigt åka tillbaka till hotellet och bli överöst av frågor i morgondagens intervju. Han ville få stanna i deras egna lilla värld där allt som betydde något var deras kärlek. Deras bil kom och Tom suckade tyst. Nu började allvaret igen.
När de kom fram till hotellet stod det en massa fotografer vid infarten till källargaraget, men de hade inget val annat än ta den vägen. Tom tog Sanna i handen och tillsammans sprang de det snabbaste dem kunde upp till hans rum. Väl där inne föll dem ihop på sängen och kämpade för att få tillbaka luften i lungorna. Snart kunde de höra hur någon knackade på dörren och Bill gjorde dem sällskap.
– Hej. Eh, jag kom för att lämna tillbaka kjolen, muttrade Bill.
Tom såg på Sanna och sedan brast de båda två ut i skratt. Det gick verkligen inte att tänka sig hur Bill såg ut i kjol.
– Kul att ni tycker jag är så rolig. Nästa gång får ni klara er utan min hjälp, sa Bill med tjurig röst.
– Förlåt! Tack så mycket för hjälpen! sa Sanna och gav Bill en kram.
Tom kände hur hans hjärta stannade och nästan frös till is i en sekund. Det kändes så fel att se Sanna krama Bill och han blev riktigt svartsjuk. Men snart släppte hon taget och log mot Tom istället. Han släppte ut luft utan att vara medveten om att han hade hållt andan. Det där var ju en syn han var tvungen att vänja sig vid om han och Sanna skulle fortsätta vara tillsammans. Men han kunde inte hjälpa att det kändes när han tänkte på deras svek.
– Förresten! Jag har ordnat så att vi kan åka hem till mamma direkt efter intervjun imorgon, sa Bill och såg nöjd ut.
Tom log mot sin bror. Han visste precis hur mycket Bill ville hem igen, eftersom han själv höll på att längta ihjäl sig efter deras familj och hund.
– Vad bra, men då måste väl Sanna följa med till Tv-huset va? undrade Tom.
Bill nickade. Plötsligt insåg Tom hur stor den intervjun skulle komma att bli och han var riktigt glad över att han skulle få vara med sin familj under den värsta tiden.
Sanna
Det var senare på kvällen och hon och Tom låg i sängen och försökte sova. Det gick inget vidare. Istället låg dem på sidan vända mot varandra och lät sina händer leka med varandra i luften mellan dem. Hela tiden såg dem varandra i ögonen och log. Hans leende fick alla hennes tankar att stanna upp och det enda som kändes verkligt var då och nu. Tillslut kunde hon inte hålla sig utan var tvungen att kyssa hans perfekta läppar. Hon tog tag i hans nacke och förde Toms huvud tillräckligt nära för att kunna kyssa dem. Deras läppar lekte försiktigt med varandra. Hon var vagt medveten om att Tom drog henne närmare sig. Det var som om hennes kropp bara flöt med hans armar.
Hennes händer strök honom över ryggen och letade sig in under hans tröja. Han ryckte till av hennes kalla händer. Sanna kände hans varma, nakna hud och rös i hela kroppen. Hur kunde det kännas så bra att röra vid en annan människa? Hon kände hur Toms ena hand sökte sig in under hennes tröja och smekte henne över magen. Egentligen ville hon skrika för att hans hand var så kall, men samtidigt var det skönt så hon lät bli. Hon blev mindre och mindre medveten om vad de faktiskt höll på med. Allt hon visste var att Tom var nära henne men att hon ville ha honom ännu närmare. Deras händer vandrade som de ville och snart låg dem båda utan tröjor. Tom sjönk ner över henne och hon tänkte att hon aldrig känt något så härligt som hans nakna hud mot hennes. De fortsatte kyssas och Sanna glömde både tid och rum. Plötsligt insåg hon att hon ville ha hela Tom.
Efteråt låg de båda flämtande bredvid varandra. Sanna kunde bara le och se på Tom. Var det så det var att älska? Hon var rädd för att allt skulle bli annorlunda mellan dem nu, men det hela hade varit så underbart att hon inte ångrade sig. Hon märkte hur Tom fick något oroligt i blicken.
– Sanna, du ville det här va? Inte gjorde du det väl bara för min skull?
Sanna trodde att hennes hjärta skulle hoppa ut ur bröstet. Var hittade hon denna underbara varelse?
– Nej, jag ville verkligen det här nu. Jag älskar dig och då kändes det rätt.
Hon gav honom en kyss och han drog henne närmare sig.
Tom
Tom kunde knappt förstå vad han hade varit med om. Han hade haft en del tjejer, men det här hade varit så totalt annorlunda från allt han någonsin upplevt. Så mycket bättre och vackrare och han visste inte vad. Plötsligt kom han på att det hade varit Sannas första gång. Tom kände en rädsla för att han hade tvingat henne in i något hon inte ville. Han var tvungen att fråga henne. Hennes svar och blicken han fick övertygade honom om att de båda hade velat det som just skett.
Han drog henne närmare sig och borrade in huvudet i hennes hår. Hon luktade så gott och han önskade att han alltid skulle få ha den doften i närheten. Doften av hans egen Sanna. Han rodnade nästan vid tanken på att han hade varit hennes första. Men samtidigt kändes det som att det var precis så det skulle vara. Han önskade bara att hon hade varit hans.
Tom var inte säker på vilka frågor han skulle få dagen efter, men nu visste han att han aldrig skulle kunna förneka att Sanna var en del av hans liv. Han älskade henne alldeles för mycket för det.
Han la sig på rygg och drog upp Sanna så att hon låg på hans bröst. Försiktigt som om han var rädd för att ha sönder henne la han armarna om henne. Hon gnuggade sin näsa mot honom och han kom på att han tyckte om det. Det kändes som om de två var som skapade för varandra. Aldrig att han ville förlora henne! Samtidigt var han rädd att allt skulle vara förändrat när solens strålar skulle börja lysa in i rummet och göra världen där utanför alldeles för verklig.
“In the moonlight
Your face it glows
Like a thousand diamonds
I suppose
And your hair flows like
The ocean breeze
Not a million fights
Could make me hate you
You're invincible
Yeah, it’s true
It's in your eyes
Where I find peace
Is it broken?
Can we work it out?
Let's light up the town, scream out loud!
Is it broken?
Can we work it out?
I can see in your eyes
You're ready to break
Don't look away.
So here we are now
In a place where
The sun blended
With the ocean thin.
So thin, we stand
Across from each other
Together we'll wonder
If we will last these days
If I asked you to stay
Would you tell me
You would be mine?
And time
Is all I ask for
Time
I just need one more day
And time
You've been crying too long
Time
And your tears wrote this song
Stay
In the moonlight
Your face it glows
Is it broken?
Can we work it out?
Let's light up the town, scream out loud!
Is it broken?
Can we work it out?
I can see in your eyes
You're ready to break
Don't look away.”
Bill
Bill vaknade med ett leende på läpparna. Han hade gärna varit utan dagens intervju, men bara tanken på att få åka hem gjorde honom så upprymd att det var omöjligt att vara ledsen. Han flög upp ur sängen och in i badrummet. Under hela tiden han fixade sig i ordning visslade och sjöng han. Sedan skyndade han sig ner till frukosten. Ingen av de andra hade kommit ner, men han antog att de skulle anlända snart. Den första som gjorde honom sällskap var Georg. Han verkade inte vara på så bra morgonhumör utan muttrade mest när Bill försökte få in honom i ett samtal. Inte heller det fick Bill på dåligt humör. Gustav gjorde dem snart sällskap och inte heller han verkade vara på bra humör.
– Men grabbar! Kom igen nu! Sluta sura! Vi ska ju snart få åka hem! sa Bill och log.
Hans uttalande och glättiga ton verkade inte ha någon inverkan på Gustav och Georg utan de fortsatte att tjura. Han hade svårt att förstå hur de kunde vara så sura på en sådan bra dag. De skulle ju få komma hem!
Sanna
Sanna vaknade av att Toms väckarklocka ringde. Hon låg fortfarande upp på honom och höll på att trilla av när han sträckte sig för att stänga av klockan. Hon såg på hans sömntrötta ögon och var tvungen att rodna vid minnet av vad de gjort kvällen innan. Hon ångrade sig inte, men visste inte riktigt hur hon skulle bete sig nu på morgonen. Hon hade ju aldrig vaknat upp med en kille på det sättet.
– Hej, sa hon lite försiktigt.
– Hej, sa Tom och log.
Hans leende sände rysningar genom hela hennes kropp. Hon struntade i att hon aldrig mer skulle bli beroende av en annan människa. Hon var redan beroende av Tom och visste att han aldrig skulle såra henne medvetet. Hon var hans och han var hennes. Så var det bara!
– Hur är det? frågade Tom och såg lite generad ut.
– Det är bra, bara bra. Men jag tror att jag borde duscha innan vi går och äter, sa Sanna.
Tom gav henne en puss på munnen.
– I så fall tänker jag duscha med dig.
Sanna kände hur henens kinder hettade. Skulle han duscha med henne? Kvällen innan hade det varit mörkt, men i duschen skulle lampan vara tänd. Hur skulle han reagera på att se henne naken? Och hon skulle se honom!
– Eh, okej. Kom då, sa hon och tog hans hand.
På något sätt kände hon sig tryggare då.
Tom
De stod blöta på badrumsgolvet med en varsin handduk om sig. Han såg in i hennes ögon och log. Nyss hade de haft mycket mindre än en handduk på sig och vattnet hade runnit ner för deras nakna kroppar. Han kunde inte fatta hur en tjej kunde ha fått en så perfekt kropp. Egentligen hade den väl sina fel och brister, men i hans ögon var Sanna helt perfekt. Han hade upptäckt nya grejer med henne medan han tvålade in hennes kropp. På ena höften hade hon ett ärr som hon tydligen hade fått när hon cyklade omkull som liten. På ryggen hade hon ett jack som hon hade fått när Mikael hade råkat putta in henne i en bordskant. Tom skulle aldrig klara av att skada Sanna, men han önskade att hon skulle ha något som för alltid påminde henne om honom.
Tom gick och la sina armar om henne och rufsade om i hennes hår.
– Vi kanske ska torka oss ordentligt och gå ner och äta? Det börjar bli lite ont om tid fram till intervjun, sa han.
Sanna nickade och drog åt handduken lite hårdare om sig. Just då önskade han att hon inte skulle ha den på sig alls. Men han lyckades slita blicken ifrån henen och skyndade sig ut i rummet och letade upp lite rena kläder som skulle passa i tv. Snart var även Sanna torr och klädd och de vandrade tillsammans ner till matsalen. Där möttes dem av två sura killar och en glad Bill.
– Hej! Kan inte ni hjälpa mig att försöka få fram leenden på tråkmånsarnas läppar? sa Bill.
Tom log mot sin bror. Det kändes som att det var evigheter sen han hade sett honom så glad.
Sanna
De satt i bilen på väg till tv-huset. Sanna hade nog aldrig varit så nervös i hela sitt liv. Hon önskade att hon hade sluppit att följa med, men eftersom de skulle åka hem till Tom och Bill sen så var det omöjligt. Tom måste ha känt på sig att hon var orolig för han tog hennes hand och såg lugnande in i hennes ögon. Hur kunde det komma sig att han alltid verkade ha koll på hur hon kände sig och vad hon tänkte? Sanna log mot honom och plötsligt kändes det inte lika svårt längre. Det var ju inte hon som skulle ut i kameraljuset och hon litade på att Tom skulle ge bra svar på frågor om deras förhållande. Vad skulle egentligen kunna gå fel?
Bilen stannade och Sanna kunde se att de var framme. Utanför flockades tjejer för att få en skymt av och kanske till och med en autograf av killarna. Plötsligt kände hon hur det högg till i magen. Skulle det här verkligen kunna gå bra? Hon märkte att killarna utbytte blickar och såg lite oroliga ut. Varför var dem det? De var väl vana vid sånt här?
– Ska vi bara gå rakt in eller ska vi skriva lite autografer? undrade Tom.
– Jag tror inte att vi har tid att signera något egentligen. Dessutom är det nog bra om du och Sanna går in i huset så fort ni bara kan. Jag vet inte riktigt hur det här kommer gå, sa Bill och såg på Sanna.
Plötsligt förstod hon att tjejerna där utanför kanske inte alls skulle acceptera att hon var med. Tänk om de skulle försöka döda henne? Hon hade ju sett hur närgångna de kunde bli på killarna, vad skulle de då inte kunna hata henne för? Sanna fick en klump i halsen. Hon kände att Tom kramade hennes hand lite hårdare och lutade sig fram mot henne.
– Dra din huva över ansiktet. Jag kommer att hålla i din hand hela tiden och vi ska se till att komma in så snabbt som möjligt. Jag kanske skriver en autograf eller två om det inte blir för stirrigt, men jag släpper aldrig din hand! Idag är det ju i alla fall kravallstaket mellan oss och fansen, så de ska nog inte kunna komma åt oss. Det här kommer gå bra älskling, sa Tom och log mot henne.
Sanna kunde bara nicka och tro på hans ord. Plötsligt öppnades dörrarna till bilen och det var dags at gå ut. Skriken från tjejerna var öronbedövande och hon blev rädd. Hur skulle det här gå? Hon kände Toms hand i sin och höll den lite hårdare. Killarna gick ut ur bilen och sist kom hon och Tom. Skriken från tjejerna minskade lite när de två kom ut. Sanna vågade inte se på vad som hände runt omkring, men hon kunde känna hur blickarna borrade sig in i henne. Förmodligen var det hatblickar från tjejer som skulle kunna döda för att vara henne och just då hade hon gärna bytt. De gick mot huset och Tom stannade lite då och då för att signera något. Sanna kunde höra att tjejerna viskade om henne och snart hördes röster som sa de mest avskyvärda sakerna om henne. Hon ville bryta ihop och gråta, men försökte att vara stark för Toms skull. Hans hand kramade hennes lite hårdare och hon såg upp och mötte hans blick. Hon kunde se att han var arg på tjejerna som kallade henne saker och han lyfte frågande på ett ögonbryn. Hon förstod vad han menade och nickade till svar. Sekunden senare hade de börjat springa det fortaste de kunde mot huset och brydde sig inte om de besvikna utropen från fansen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | EmelieCarlsson - 14 maj 08 - 21:38- Betyg:  | | Fortfarande lika jävla bra! | | sandruskapuska - 27 apr 08 - 08:43- Betyg: | | Stacjars henne <3 | | NewMoon - 5 mar 08 - 21:03- Betyg: | | Så himla bra, helt oroligt! Älska (L) | | foreversacred - 27 feb 08 - 19:57 | | super så fin började nästan gråt jätte fin <3333 | | Mangasagan - 8 dec 07 - 12:33- Betyg: | Shit va bra<3
Du skriver helt fantastiskt:D | | anchii - 22 nov 07 - 19:11- Betyg: | snällasnällasnälla, kommer det mer snart? (a)
jag ber dig, sjukt bra! herregud vet inte vad jag ska säga
jag vill ha meeeeeeeeR! :'D | | tjoh - 21 nov 07 - 22:51- Betyg: | | jättebra :D jag älskar den här ficen ju! :D | | Mp3 - 21 nov 07 - 22:47- Betyg: | | Riktigt riktigt bra. Måste läsa mera nu! Skriv fortsättningen!! <3<3< ÄLSKAQ!!!! | ivdoneithaveu - 21 nov 07 - 20:13- Betyg:  | | den var jätte bra lite lång men det gick ändå den var väldigt välskriven | | ThisIsJustMe - 21 nov 07 - 20:11- Betyg: | | gaaah!! så GRYMT bra asså!!! jag är helt klart beroende av den hära novellen nu!! Utan tvekan!!! Men fårlåt om jag frågar mkt men jag måste ändå fråga en till sak..vad hette låten som va med i den här delan?? den lät som om den va bra så svara gärna :D | | Ericautank - 21 nov 07 - 19:53- Betyg: | | skit bra! |
|
|
|
