Fina Flickor (del nitton) |
Del nitton. Slowly losing you.
Har du någonsin haft den där känslan av total tomhet?
Du känner ingenting, du hör ingenting, du orkar ingenting.
Du är ingenting.
Fast det betyder inte att det inte gör ont,
Du vet bara inte varför.
Jag ser i Robbies ögon att han helst vill hälla kaffet över den leende blonda tjejen som sitter mittemot honom.
- Har hon hört av sig? Undrar jag och sträcker mig efter min tekopp, värmer händerna.
Fast jag ser på hans blick att hon inte hört av sig.
Hela natten hade jag legat vaken och lyssnat på Robbies steg i rummet bredvid, vi hade bestämt att jag och Sebastian tog ett varsitt rum och Robbie sov i vardagsrummet, och hans hetsiga franskan när han pratade i telefon.
Ändå sedan Jason sa att Mauriel var borta igår kväll har Robbie varit helt frånkopplad, oåtkomlig.
Som om han inte kunde fungera om inte Mauriel var i närheten. Om jag inte visste att dom var syskon skulle jag tro att han var kär i henne. Men man kan inte vara kär i sin egen syster. Eller?
- Nej, hon har inte hört av sig.
Jag biter av ett hörn på mackan som ligger på min tallrik och studerar all konst på väggarna.
Även om Robbie verkade orolig höll jag mest med Sebastian.
Kom igen, vi var i New York, klart att hon hade smitit iväg på någon fest. Just nu vaknade hon antagligen hos någon snygg kille på Manhattan.
Fast det var ändå något med hennes ögon, hennes maniska skratt.
Les étoiles ne brillent pour moi.
Jason satt bredvid Melanie, ivrigt pratande i sin telefon. Det blonda håret låg perfekt och han såg ut att ha sovit mer än Robbie. Han var tydligen inte orolig för Mauriel.
Eller så var han bara duktig på att dölja det.
- Vad ska vi göra idag? Undrar Melanie och lutar sig bakåt mot Sebastians arm, så att deras solbrända hud smälter ihop.
Jag sliter min blick från dem och tar en till klunk te, samtidigt som jag försöker övertyga mig själv om att jag bryr mig inte.
Även fast mina snabba andetag säger motsatsen.
- Jag vill lägga mig mitt i Central Park och sola, inflikar hon innan någon annan hinner svara.
Jason himlar med ögonen och säger ett ”det var trevligt att prata, vi hörs, puss!” i telefonen, och vänder sig sedan mot Melanie.
- när det snöar?
Melanie rycker på axlarna. Egentligen vill hon bara visa upp den nya turkosa bikinin hon köpte igår.
Den som får henne att se ännu smalare ut än hon redan ut, och får det att se ut som om hon faktiskt har bröst, och inte har bantat bort dem.
- Snöbolls krig i Central Park? Fortsätter han och kollar forskande på Robbie, vars blick är förtrollad i kaffekoppen.
Melanie ler och biter sig i läppen samtidigt som hon funderar på hur hon skulle se ut med snö i håret, röda kinder och förstört smink.
Fullkomligt fantastisk.
- Visst, säger hon och petar på Sebastian, som nickar.
- Robbie?
- Jag stannar här, ifall Mari skulle komma tillbaka.
Melanie kollar på honom med en ”skyll dig själv” blick, Jason vägrar kolla på honom och Sebastian är uppslukad av Melanies nacke.
- Jag stannar med dig, mumlar jag till Robbie.
Två timmar senare är går vi huttrande fram på gatorna i Manhattan, visar bilder på Mauriel för alla förbipasserande, och frågar om de möjligtvis har sett henne.
Alla ler rart men skakar på huvudet.
Nej, dom har inte sett en smal, korthårig och söt flicka.
Och om de har det så kommer de ändå inte ihåg, även om hon är vacker är inte Mauriel en sådan flicka man lägger på minnet.
- Ska vi gå tillbaka? Mumlar jag och sörplar i mig lite Starbuckskaffe samtidigt som jag ångrar att jag inte tog några skönare skor att gå i.
Robbie skakar på huvudet.
- Du får gå om du vill.
Som om jag skulle kunna lämna honom.
Även om jag inte säger det, tycker jag hela grejen är otroligt fånig. Jag menar, hon har varit borta i mindre än ett dygn, och vi springer omkring och viftar med kort på henne?
- Varför är du så orolig för henne? Undrar jag och ökar takten för att hinna med Robbies långa steg. Jag tror att hon klarar sig själv.
Robbie skakar häftigt på huvudet.
- Hon klarar sig inte själv, Jen.
- Vad skulle kunna hände? Muttrar jag, sur över att han verkar bry sig så mycket om henne.
Han svarar inte, utan stoppar ännu en förbipasserande och frågar om Mauriel.
Efter att ha fått samma ”nej tyvärr, jag är ledsen” vänder han sig mot mig igen och mumlar något om att gå tillbaka till hotellet.
- Borde du inte prata med Amelia? Förslår jag och ger ett nytt försök att dricka av kaffet, trots att jag tycker att det är äckligt.
När man är i New York dricker man starbuckskaffe. Punkt.
Han skakar på huvudet och tar mitt kaffe utan att fråga, och dricker upp det i två klunkar.
- Du vill hellre ha en milkshake, eller hur? Säger han och ler, så där svagt att det nästan inte syns.
Jag skrattar till, ser hur det glittrar till snabbt i hans ögon.
Utan att svara ger han mig korten på Mauriel, och springer in på närmaste cafe.
Jag skakar på huvudet och studerar korten.
Hon ser så glad ut, samma leende som Jason. Samma ögon som Amelia.
Ingenting på henne påminner det minsta om Robbie, men jag antar att det var för att han liknade sin pappa.
- Här, Robbie dyker upp bakom mig, bärande en stor, vit plastmugg i handen.
Snabbt tar han alla kort igen, och ger mig plastmuggen.
- Milkshake, förtydligar han.
Varför är han så snäll mot mig?
- Hallon? Frågar jag och står emot en impuls att röra vid hans svarta, trassliga hår.
Han skakar på huvudet, och tar ett steg närmare mig.
- Jag bad dem blanda hallon och blåbär. Sött och syrligt.
- Tack, mumlar jag och besvarar hans leende.
Han tar ett steg tillbaka precis när jag ska pressa mina läppar mot hans, och harklar sig.
- Jag lovar att Mauriel kommer tillbaka, mumlar jag.
Han nickar, fast jag ser att han inte tror på det.
- Ska vi gå tillbaka?
Jag nickar.
Och fast vi är högst några decimeter ifrån varandra, känns han så jävla långt ifrån.
Koooomentera ^^
okej, det blir sju delar till, har tänkt ut ett slut och vad som ska hända nu, tror jag iallafall. om ni orkar med sju delar till? annars kommer slutet så snabbt och det blir så konstigt.
som vanligt, jag vill ha konstruktiv kritik.
och jag vet att den här delen inte blev särskilt händelserik eller bra, men jag är så jävla trött på allt och m å s t e plugga en massa matte nu.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | nanna_limpan - 15 feb 08 - 16:44- Betyg:  | Jättebra!
jag tror att slutet kommer att bli jätte bra! | | aakwasweet - 19 dec 07 - 15:54- Betyg: | | KLART ATT MAN ORKAR! | | Therese1337 - 23 nov 07 - 22:08- Betyg: | | guuuuud vad bra som alltid! jjippii! hela 7 delar till! längtar! | | glasbubblan - 22 nov 07 - 16:48- Betyg: | gillar att det glittrade i hans ögon!!!!
men jag kan inte låta li att oproa mig sjukt mycket över Mauriel...hon lever väll?!!.. | | Anniee - 21 nov 07 - 21:03- Betyg: | är beroende av den hära novellen (:
den e typ mitt liv | | hannasteberg - 21 nov 07 - 18:49- Betyg: | Sju delar till låter bra :D Älskar novellen, vill helst inte att den ska sluta
:'( | | -Cute - 21 nov 07 - 16:31- Betyg: | | absolut sju delar till :D | | Rosapapper - 21 nov 07 - 15:26- Betyg: | | Absolut, jag tycker dom är jätte bra :D Alltså, lika bra som vanligt ;) | | hanna__91 - 20 nov 07 - 21:34- Betyg: | Skitbra! jaaa!! gärna sju delat till!!
å skriv dom så fort som du kan xD haha
Skitbra :) | | Miccq - 20 nov 07 - 20:56 | | följt hela serien av dina delar :* skitbra |
|
|
|
