[FF] Blod i snön, del 29 |
Tom
Tom satte sig upp. Var hon oskuld? Eller det borde han väl ha förstått egentligen. Hon hade aldrig nämnt något ex. Den enda hon pratade om var ju Mikael och han hade ju varit bög. På ett sätt var han glad för att hon inte hade haft någon annan, men nu visste han inte hur han skulle hantera situationen. Helst ville han ju bara slita av henne kläderna.
– Tom, du behöver inte se så chockad ut. Du kan fortfarande pussa mig och krama mig, men ja du får vänta lite med det andra bara.
Tom log mot henne. På henne kunde han vänta i all evighet och han ville att hon skulle förstå det. Därför gav han henne en puss och kramade om henne.
– Jag ska försöka att lugna mig. Men du är ju en så fin tjej att det blir svårt. Jag älskar verkligen dig Sanna och skulle kunna göra allt för dig!
– Jag älskar dig med!
Tom var tvungen att le och se in i hennes ögon. Hur kunde han ha sådan tur att han hittade henne? Flickan han alltid hade drömt om utan att veta om det. Nu satt hon i hans säng och sa att hon älskade honom. Fanns det något som kunde göra honom lyckligare?
– Jag får nog också ta på mig och gå upp nu. Annars vet jag inte hur länge till jag kan stå emot frestelsen, sa Tom.
Snabbt var han på benen och inne i duschen. Där lät han vattnet rinna iskallt nerför kroppen för att kyla ner sig själv. På något sätt kändes det som att han skulle få ta många kalla duschar den kommande tiden.
Sanna
Sanna låg kvar på sängen och bara log. Tom älskade henne och ville att hon skulle fira jul med honom. Hon kunde inte minnas att hon någonsin hade känt sig så lycklig i hela sitt liv. Just nu var det enda hon ville var att hoppa och skrika och springa ut på gatan och krama alla människor hon mötte. Fast då skulle de väl låsa in henne. Istället hoppade Sanna upp ur sängen och sprang ner till receptionen och hämtade en tidning. Hon blev chockade när hon såg vad som stod i den och skyndade sig upp till Tom.
När han kom ut från duschen kastade hon tidningen till honom. Han stod tyst och läste och såg sedan på henne med allvarlig blick. Sedan sprack hela hans ansikte upp i ett leende.
– Nu kan jag ju berätta för alla om sig ju! sa Tom och log.
Sanna pustade ut. Hon hade varit rädd för att han skulle bli arg eller något. I tidningen fanns nämligen en bild på henne och Tom som kysstes på gatan dagen innan. Den var tagen precis när hon skulle lämna honom och gå hem till sig. Den täckte ett helt uppslag och texten under handlade om vem Toms tjej kunde vara. Reportern som skrev gjorde kopplingar till bilden från deras cafébesök och spekulerade i om det kunde vara samma tjej. På ett sätt kändes det skönt att tidningarna visste om att hon fanns, men inte vem hon var. Samtidigt visste hon att de snart skulle ha snokat reda på allt och att det förmodligen skulle leda till ett helvete.
– Ja, du får väl berätta om hur du gång på gång får rädda livet på din dysfunktionella flickvän.
– Nej, jag ska berätta om världens vackraste flicka som jag hade turen att träffa och bli kär i och hon i mig.
– Men har du en till flickvän utan att berätta det för mig? sa Sanna och slog till honom lite löst på armen.
Tom bara skrattade och tog henne i sin famn och snurrade runt henne.
– Knäppis! Det är ju dig jag är kär i! skrattade han.
Bill
Bill satt med dagens tidning uppslagen framför sig. Han såg på bilden på Tom och Sanna. Konstigt nog kände han sig inte alls så ledsen som han skulle ha gjort någon dag innan. Istället kände han bara lite sorg över vad han såg. Kanske hade han börjat komma över henne lite ändå? De senaste dagarna hade ju visat honom at hans bror betydde så mycket mer än en tjej. Inget skulle få honom och Tom att glida ifrån varandra. Inget!
Bill slog ihop tidningen och gick in till Georg.
– Tjena, har du läst dagens tidning? var det första Georg sa.
– Ja, det har jag.
– Tror du att det kommer bli tufft för Tom och Sanna nu då?
Bill ryckte på axlarna. Förmodligen skulle det väl bli det.
– Jo, jag tror att media just nu håller på att ringa sig blåa efter någon som kan bekräfta eller dementera att Tom har en ny flickvän. Hoppas bara att de klarar av all press, sa Bill.
Han kände att han verkligen menade det han sa. Sanna och Tom förtjänade att få vara lyckliga med varandra efter allt de gått igenom.
Tom
Tom var faktiskt riktigt glad för att tidningarna hade kommit på honom och Sanna. Då slapp de smyga och kunde visa sin kärlek öppet. Sin kärlek till Sanna var något han verkligen ville visa med. Han tänkte på den romantiska middagen de hade missat och bestämde sig för att den skulle bli av samma kväll. Dessutom hade han kommit på den perfekta överraskningen till Sanna. Han blev nästan lite stolt vid tanken på hur smart han faktiskt var.
– Du, vill du äta middag med mig ikväll, fråga han Sanna.
– Behöver du fråga så dumma frågor? Klart att jag vill, sa Sanna och log.
– Vad ska vi göra under dagen då? frågade Tom.
Helst hade han velat sitta och bara se på henne hela dagen, men det skulle nog inte gå. Han gick fram till fönstret medan han väntade på hennes svar. När han såg ut var gatan full av folk. En del verkade vara fans och andra från pressen. Han suckade. Så nu visste alltså alla var dem bodde.
– Ska vi gå ut lite? frågade Sanna.
– Nja, det är nog inte aktuellt. Såvida du inte har lust att tränga dig igenom en stor folkmassa och nästan bli mosad på köpet.
Sanna gick fram till fönstret hon med och suckade när hon såg vad han såg. Sen såg hon på honom och log.
– Men då kan vi ju ha filmdag idag.
Tom log han med. Han skulle alltså få sitta och se på henne hela dagen ändå.
Sanna
Sanna satt och försökte se på filmen, men det var svårt att koncentrera sig när Tom satt bredvid. Hon märkte dessutom att han tittade mer på henne än på TV: n. Det gjorde henne lite generad.
– Ska du inte se på filmen? frågade hon tillslut.
– Men jag har ju hittat något mycket bättre att se på, sa Tom.
Sanna bara suckade och himlade med ögonen, fast hon egentligen blev glad av hans ord. Hon slog armarna om honom och pussade honom på munnen.
– Då kanske vi ska göra annat än att se på film ett tag? fnissade hon.
De la sig ned på soffan och hånglade i evigheter. När de slutade och såg på klockan blev Sanna nästan rädd. De hade legat där i fyra timmar fast det hade bara känts som en halvtimme.
– Ojdå! sa Tom och såg generat på henne.
Sanna tyckte att han var så himla söt när han var generad. Visst var han alltid söt, men ibland var han så söt att det riktigt värkte i hennes hjärta.
– Tiden gick visst fort, sa Sanna.
– Ja, och nu börjar jag bli hungrig. Så jag tänkte förbereda en middag till oss.
– Ska du? sa Sanna och såg förvånad ut.
– Ja, eller jag tänkte se till att det blir lika fint som det skulle ha varit sist.
Sanna kunde inte låta bli att känna dåligt samvete för att hon hade förstört allt förra gången. Samtidigt visste hon att hon måste glömma allt det där för att kunna gå vidare. Hon kramade Tom som ett litet förlåt.
– Vill du att jag ska försvinna ett tag då? undrade Sanna.
– Nej, för jag kan inte stå ut med att du inte är i samma rum som jag, sa Tom.
Tom
Tom såg nöjt på vad de hade åstadkommit. Det var till och med ännu mer romantiskare än sist. Egentligen var det inget som var annorlunda med dukningen eller något utan det var bara stämningen i rummet som var en helt annan. Han ställde sig bakom Sanna och lade armarna om hennes mage.
– Ska vi sätta oss och äta? frågade han henne.
– Ja, det kan vi göra.
De satt och åt och Tom var hela tiden tvungen att se på Sanna. Hon var så otroligt vacker i ljuset från de levande ljusen. Var det inte konstigt att hon kunde bli vackrare än vad hon redan var? Han såg in i hennes ögon och möttes av kärlek. Han märkte hur hans kinder blev lite varma och förstod att han rodnade. Vad gjorde den här tjejen med honom egentligen? Efter ett tag hade dem ätit upp och Tom tänkte att det var dags för hans överraskning.
– Sitt kvar här, sa han och reste sig upp.
Han letade fram sin gitarr och satte sig på en stol bredvid Sanna. Sedan började han spela och sjunga.
“With every appearance by you, blinding my eyes,
I can hardly remember the last time I felt like I do.
You're an angel disguised.
And you're lying real still,
But your heart beat is fast just like mine.
And the movie's long over,
That’s three that have passed, one more's fine.
Will you stay awake for me?
I don't wanna miss anything
I don't wanna miss anything
I will share the air I breathe,
I'll give you my heart on a string,
I just don't wanna miss anything.
And if it's a hero you want,
I can save you. Just stay here.
Your whispers are priceless.
Your breath, it is dear. So please stay near.
Will you stay awake for me?
I don't wanna miss anything
I don't wanna miss anything
I will share the air I breathe,
I'll give you my heart on a string,
I just don't wanna miss anything.
Say my name. I just want to hear you.
Say my name. So I know it's true.
You're changing me. You're changing me.
You showed me how to live.
So just say. So just say.
That you'll stay awake for me.
I don't wanna miss anything.
I don't wanna miss anything.
I will share the air I breathe,
I'll give you my heart on a string,
I just don't wanna miss anything”
När låten var slut såg han på Sanna och för första gången var han glad över tårarna som rann nerför hennes kinder.
Sanna
Sanna kunde inte hindra tårarna från att komma. Satt Tom verkligen där och sjöng en av de vackraste låtarna i världen för henne? Var det för hennes skull? Hon älskade honom bara mer och mer för varje sekund som gick. När han såg på henne grät hon ännu mer. Han la bort gitarren och kom fram till henne. Han satte sig på knä framför henne och lade armarna i hennes knä och bara såg in i ögonen.
– Vet du hur mycket jag älskar dig nu? frågade han försiktigt.
Sanna försökte få fram orden, men en klump i halsen hindrade henne. Istället drog hon upp honom från golvet och kysste honom. Hon kunde känna hur hennes lyckotårar blötte ner hans kinder, men Tom verkade inte bry sig. Tillslut kände Sanna att hon kunde tala igen och då slutade hon kyssa Tom.
– Jag älskar dig ännu mer för allt du ger mig. Tack! sa hon.
Tom strök henne över kinden och bara log mot henne. Sanna kände hur hennes hjärta nästan stannade. Hur kunde en enda människa påverka en så mycket?
Tom tog hennes hand och drog med henne till sängen. Det sista hon mindes innan hon somnade var hans läppar mot hennes.
Tom
Tom kunde inte somna. Sanna hade somnat för länge sedan, men själv var han alldeles för orolig. Dagen och kvällen hade blivit mycket bättre än vad han hade trott och det var ett av problemen. Han var så kär i Sanna nu att hans hjärta höll på att banka sönder bröstet och flyga ut. Bara tanken på att hon låg där bredvid honom gjorde honom galen. Han ville ha henne nära, nära och ännu lite närmre. Hans händer ville gå på upptäcktsfärd över hennes kropp. Följa varje kurva och vinkel som fanns. Fast skulle han låta dem göra det skulle han inte få nog innan han hade fått mer.
Tom vände sig om och såg på Sanna. Hennes huvud låg precis i ljuset från en gatlykta som letat sig in genom persiennerna. Det mörka håret var utspritt över kudden och på hennes läppar lekte ett litet leende. Vad han önskade att han visste vad som försiggick i hennes drömmar just då. Han hoppades verkligen att hon drömde om honom och ingen annan. Försiktigt sköt han in sin ena arm under hennes nacke och la den andra över hennes mage. Sedan la han sitt huvud bakom hennes och borrade ner sin näsa i hennes hals. Fortfarande i sömnen flyttade hon sig lite närmare honom och Tom var tvungen att le. Så här skulle han kunna ligga för evigt. Så länge hon fanns i hans närhet var han lycklig och kunde stå ut med vad som helst. Tillslut somnade även han.
Sanna
Sanna vaknade av att det blixtrade och knäppte. När hon slog upp ögonen såg hon att en man med kamera stod i dörröppningen och tog bilder på henne och Tom. Hon var fortfarande för yrvaken för att förstå vad som hände, men Tom flög upp ur sängen och knuffade ut mannen ur rummet. När han fått igen dörren bakom mannen sjönk han ner på golvet och satte sig med ryggen mot dörren. Han la pannan i djupa veck och såg på Sanna.
– Förlåt. Det här var inte alls bra och jag har inte en aning om hur det kunde hända, sa Tom.
Sakta, sakta började hennes hjärna koppla vad som faktiskt hade skett. En fotograf från en tidning eller något hade lyckats ta sig in på rummet och fotograferat henne och Tom när dem sov. Förmodligen skulle bilderna spridas så fort det bara gick. Det skulle förmodligen vara morgondagens stora nyhet.
– Vad händer nu? var det enda hon kunde komma på att säga.
Tom ryckte på axlarna, reste sig upp och låste dörren innan han gjorde henne sällskap i sängen. Hon lät sina armar omsluta honom och de låg och såg på varandra.
– Jag tror att vi kommer få ett helvete framöver. Helst borde vi nog inte stanna kvar på hotellet nu. Men jag vet inte riktigt vart vi skulle ta vägen, suckade Tom.
Sanna strök honom över ryggen medan hon funderade. Om de bara kunde ta sig osedda ifrån hotellet så hade hon kanske en lösning.
– Finns det något sätt för oss att ta oss härifrån utan att alla får reda på det? För i så fall skulle vi kanske kunna vara hos Marika och Tommy ett tag. Eller i alla fall tills vi har kommit på något bättre. Fast jag måste ringa och fråga dem först så klart.
– Tror du att det skulle kunna fungera? Om vi planerar lite under dagen så tror jag nog att vi kan smita ut härifrån på något sätt, sa Tom och lät lite gladare.
– Jag kan ju i alla fall ringa och fråga, sa Sanna.
Tom log mot henne och nickade. Hon letade fram sin mobil och ringde Marika.
– Nej, men hej Sanna! Vad kul att du hör av dig, sa Marika när hon svarat.
– Jo, men det är så att jag skulle behöva lite hjälp, mumlade Sanna.
– Oj då, men med vad då? Jag och Tommy kan ju försöka at hjälpa dig bara vi får veta med vad.
– Du vet den där killen som jag är galet kär i? Han är faktiskt Tom från Tokio Hotel, du vet det bandet som Mikael och jag alltid lyssnade på. Ja, vi är ju tillsammans men det börjar bli lite galet här med en massa media och så. Vi tänkte att vi kanske kunde få komma till er och sova där i en natt eller två tills allt har lugnat ner sig lite? Jag vet att det är mycket begärt men vi har fotografer som bryter sig in på rummet och allt möjligt här vid.
– Men Sanna! Klart att ni får komma hit om ni skulle må bättre av det. Vi har ju hela källaren som står tom. Ni kan få sova där, så behöver ni inte bli störda av mig och Tommy heller, sa Marika.
– Menar du det? sa Sanna med gråt i rösten.
– Ja, du är ju som vår egna lilla dotter vid det här laget.
– Ni är väl det närmsta föräldrar jag kommer just nu. Men vi dyker upp senare idag då. Jag lovar att vi kommer utan media, sa Sanna och log.
– Gör ni så. Ta hand om dig så länge.
När de hade lagt på så log Sanna ett av sina största leenden mot Tom. Det här skulle bli hur bra som helst.
Bill
Bill vaknade av att någon kittlade honom på kinden. Han grymtade till och vände på sig. Det var alldeles för tidigt att gå upp nu. Då kände han hur någon började hoppa i hans säng och det var inte lika lätt att ignorera.
– Men vad fan! skrek han.
Alla i bandet borde väl veta att man inte väckte honom ostraffat på en ledig dag?
– Ledsen brorsan, men du kan inte ligga här hela dagen. Vi behöver din hjälp.
Bill öppnade ögonen och såg upp på sin bror som nu hade slutat att hoppa och stod med benen brett isär på en varsin sida av Bills kropp. Vad var det som kunde vara så viktigt att han missade att sova ut?
– Bäst för dig att det är något riktigt viktigt, gruffade Bill.
– Äsch, var inte sur för den här väckningen. Det är ingenting mot den som jag och Sanna fick. Vi vaknade av att en fotograf hade kommit in på rummet och tog bilder på oss, sa Tom.
Bill satte sig käpprätt upp i sängen.
– Vad sa du? Men vakterna då? Hur kom han in?
– Visste jag det hade jag inte hoppat i din säng nu utan skällt ut den skyldiga. Men det viktiga är att det börjar bli lite för jobbigt för oss att vara här på hotellet så vi tänkte fly. Fast vi skulle behöva lite hjälp av dig då, sa Tom och såg på honom med valpögon.
Fan ta honom, tänkte Bill. Tom visste alldeles för väl att han inte kunde säga emot honom när han hade den där blicken. Han klarade inte ens av att vara arg för att han blev väckt.
– Vad är det jag ska göra då? undrade Bill.
Tom förklarade planen och såg ännu en gång på honom med valpögon. Bill trodde verkligen att han hade hört fel. Den här gången hjälpte inte valpblicken för att han skulle gå med på det hans bror bad honom.
– Du är galen! Aldrig att jag gör det! Inte ens för dig!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | EmelieCarlsson - 14 maj 08 - 21:18- Betyg:  | | Haha måste läsa nästa del xD | | sandruskapuska - 27 apr 08 - 08:16- Betyg: | | Hahah kul! | | NewMoon - 3 mar 08 - 20:58- Betyg: | | spännade måste läsa nästa xD | | foreversacred - 26 feb 08 - 13:47 | | hehehee | | Mangasagan - 7 dec 07 - 22:28- Betyg: | | Gudomligt bra<3 | | Mp3 - 20 nov 07 - 21:20- Betyg: | | Så underbart, bäst! a<3 älska! | | luftballong - 20 nov 07 - 19:16- Betyg: | | Så himla bra novell! fortsätt skriv!:D | | ThisIsJustMe - 20 nov 07 - 18:38- Betyg: | | Assså så grymt bra1!! det finns inte nån novell som e bättre än den hära!!! asså du skriver så..levande, jag vet att jag har sagt det förut men det e ju sant!!!! det finn inte ord som kan beskriva hur bra denna novell e !!!! den är värld mkt mer än 5 poäng synd att man bara kan ge det :(...!!! Jag håller med dom andra du borde verkligen bli författare!! och ge ut en bok!! Eller flera böcker!! xD För om dom e lika bra som denna novell skulle dom ta slut på typ 10 minuter!!! jag skulle då köpa en!!! xD Och som vanligt måste jag ge dej massor med plus för att du skrver så långa delar!!!! xD <33 Hoppas på en fortsättning snart!!!! | | glasbubblan - 20 nov 07 - 17:27 | | bra!!! | | bedorah - 20 nov 07 - 17:06- Betyg: | | jag kan säga som så här ja har läst många otroligt bra noveller här på dikta å din novell är lätt en av dom som ligger på topp 5=) den är så bra skriven.med mkt inlevelse och beskrviningar och kännslor degör att denna novellen blir levande =) den är otroligt bra skriven! skulle du fylla ut den lite mer så hade dne blivit en prisbelönad bok!!:D kram emelie ett beudrande fan! | | Ericautank - 20 nov 07 - 16:42- Betyg: | Den är skit bra, skriv fortsättningen NUUUU! X_x annars kommer jag
dö, för jag kommer inte stå ut med att inte få läsa fortsättningen!
Men du måste lova att du inte lägger ner denna novell för jag älskar
den verkligen! Du skriver så verkligt, när jag läste första delen för
ett tag sen så kunde jag knappt hålla mig vaken när jag läste första
halvan och sen blev jag helt beroende av den O_o Men den äger ju fett
mycket så det är ju inte konstigt om jag blev beroende men de är ju
lite synd om dig eftersom jag tvingar dig och skriva en fortsättning
hela tiden. ^^ Ojj, vad är de med mig, jag har aldrig skrivit en sånn
här lång kommentar förut. Men du borde bli författare ! (Om du inte
redan är det ?) | | Moozan - 20 nov 07 - 16:36- Betyg: | | Skiit Braa , Älskar dne här Novellen. (L) |
|
|
|
