Kärlek, kompisar och svek. |
”Då hänger du med mig hem idag då?” frågade David Sara. Sara nickade och log stort. När David hade gått gick Emma fram mot henne. ”Vad ville David?” frågade hon.
”Han ville träffa mig efter skolan idag!” Saras ögon lyste.
”Men vi skulle ju vara efter skolan!” Emma var sur, det syntes tydligt och Saras leende bleknade lite.
”Jag vet… men vi har ju varit hela sommarlovet. Vi behöver väl inte vara idag också?”
Dom hade haft sommarlov, och dom hade precis börjat åttan. Det som Emma hade tyckt skulle bli så roligt. Det som Emma hade trott skulle bli så roligt.
”Vadå? Så du är trött på mig, eller? Jag är faktiskt din bästis,” fräste Emma.
”Men gud vad du är jobbig. Det är klart att jag inte är. Varför är du så sur?” Sara himlade missnöjt med ögonen.
”Äh… jag…” Emma visste faktiskt inte varför hon reagerade så här. Det gjorde väl inget om Sara inte var med henne idag? Hon hade faktiskt ett eget liv.
”Vi kan va imorgon istället. Fast om du fortfarande är så sur så vill jag inte.”
”Okej. Förlåt att jag var så sur,” sa Emma och nickade.
”Mm bra.”
Det ringde in. De gick tillsammans till klassrummet och Emma spenderade resten av dagen med att försöka göra Sara glad, få henne att skratta. Sara tyckte Emma var irriterande. När skoldagen var slut sa Sara inte hejdå, utan cyklade iväg med David. Emma såg dystert efter dom.
”Hej Emma. Vad ska du göra idag?” frågade Matilda henne. ”Jag, Lisa och Julia ska ner till stan, vill du hänga med?”
Emma var så ledsen, så hon förstod att hon bara skulle bli till besvär för dom. ”Nej tack,” sa hon. ”Jag måste plugga.” Och med dom orden, cyklade hon iväg. Hon ville inte att Sara skulle tro att hon vände henne ryggen till, så fort hon fick tillfälle. Sara skulle ju bara vara med David idag. Sen skulle allt bli bra igen.
Nästa dag när Sara kom till skolan gick Emma snabbt till henne. Hon hade inte pluggat något, utan bara legat hemma och gråtit. Hennes ögon var fortfarande lite röda.
”Hej!” sa hon.
”Hej!” sa Sara. ”Gud vad David är gullig!”
”Jaså? Vad gjorde ni då?” frågade Emma.
”Han och jag gick ner till stan, också träffade vi Matilda, Julia och Lisa. Vi gick alla till den där glassbaren, och David bjöd mig på en glass! Synd att du inte var med.”
Emmas hjärta var nära att stanna. Vilken idiot hon var! Hon hade också kunnat ha roligt, men istället valde hon att spendera eftermiddagen med att gråta.
”Du vi kan väl gå ner till stan idag också? Jag är så sugen på att shoppa, blir det bra?” frågade hon.
Saras blick blev osäker. ”Va?”
”Vi skulle vara idag,” påminde Emma henne.
”Åh… javisst ja… Du jag kan inte. Mamma sa till mig att vi var tvungna att hälsa på mormor och morfar idag. Tyvärr,” sa Sara.
”Åh…” Emma försökte dölja hur besviken hon blev. ”Det gör inget.”
”Hade gärna velat vara med dig, men jag kan ju inte gå emot min mamma!”
”Nej det är ju klart.”
Emma var ganska tyst under resten av skoldagen. Hon märkte att Sara sneglade på henne ibland, men hon sa inte heller någonting. Efter skolan cyklade Sara hem, än en gång utan att säga hejdå.
Emma stod kvar, och sen rörde hon sig långsamt mot sin egen cykel. Där såg hon Matilda, Lisa och Julia. Då bestämde hon sig. Hon skulle inte vara beroende av Sara.
”Hej,” sa hon när hon gick fram till den lilla gruppen.
”Hej,” sa dom.
”Jag ska ner till stan och typ köpa ett nytt par byxor. Vill ni hänga med?” Emma var nervös. Tänk om dom inte ville.
”Visst,” sa Julia och nickade. De cyklade alla ner till stan, och Emma hade faktiskt riktigt roligt. Men när dom gick in på Lindex såg Emma Sara och David. Sara höll fram en tröja och hon och David skrattade åt den. Det var en likadan tröja som Emma hade haft på sig igår.
”Sara?” ropade hon.
Sara tittade mot henne, och hon stelnade för ett ögonblick till. Men sedan sken hon upp i ett falskt leende.
”Hej… vad gör du här?” frågade hon.
”Jag shoppar. Jag sa ju att jag skulle göra det. Men viktigaste är ju frågan, vad gör du här? Skulle inte du till din mormor och morfar?”
”Jo… men… hm… mormor blev sjuk. Så vi körde hem igen. Jag träffade David sen så stack vi hit.” Man märkte tydligt på henne att hon ljög.
”Hur fan kan du?” frågade Emma.
Matilda och resten av hennes gäng blängde på Sara. ”Så gör man faktiskt inte mot en kompis,” sa Matilda.
”Men lägg er inte i,” fräste Sara. ”Kom David. Vi sticker.”
Hon och David stack och Emma stod mållös kvar. Lisa tog henne om armen. ”Kom,” sa hon. ”Vi ska inte låta dom få förstöra för oss.”
Emma var dyster resten av dagen, men hon uppskattade dom andra tjejernas försök att göra henne glad. När affärerna stängde och de tillsammans cyklade hem, kramade var och en av dom Emma och sen sa dom hejdå och puss.
Emma storgrät när hon väl hade stängt dörren. Hur hade hon kunnat göra så? Ljuga för henne, för att vara med David! Emma trodde att hon aldrig någonsin skulle bli glad igen, men den tanken varade inte så länge.
Nästa dag väntade Julia, Lisa och Matilda på henne vid cykelparkeringen. När Emma hade anlänt gick dom ivrigt fram till henne och pratade, och skrattade. Emma märkte tydligt att dom ville vara kompis med henne, och det blev hon glad för. Sara hade inte kommit än.
När deras lilla gäng stod vid skåpen, kom Sara och så fort hon fick syn på David, rusade hon fram mot honom och kramade honom. De skrattade.
”De är ihop,” viskade Lisa till Emma och dom andra.
Emma fattade det, och efter det hängde Sara bara med killarna och deras flickvänner. Emma saknade henne, men hade ändå roligt tillsammans med sina nya kompisar.
Ibland hände det att Sara och Emma fick ögonkontakt, och då tittade Sara alltid bort. Hon skämdes.
Efter några veckor märkte Emma att Sara började söka hennes sällskap igen. Sara hängde inte med David och resten av deras gäng längre. Emma trodde att Sara hade ångrat sig, och hon tog ivrigt emot henne. Det gillade inte Matilda, Julia och Lisa. En dag drog de med henne till en toalett och blängde på henne.
”Sara är bara med dig nu för att David har gjort slut med henne. Du kan väl inte bara strunta i oss, och börja vara med henne igen? Hon är inte bra för dig! Hon kommer att svika dig flera gånger. Du måste inse det.”
Emma suckade. Hon visste det. Men hon ville så gärna vara med Sara igen. Men hon visste att hon inte kunde. Sara hade behandlat henne om skit. Hon hade det bättre med Matilda, Julia och Lisa.
En dag frågade Sara om hon och Emma skulle vara efter skolan. Emma höll precis på att låsa upp sin cykel, och hon såg att resten av hennes kompisar väntade på henne. Emma svalde, och undvek att titta på Sara.
”Nej… det går inte,” svarade hon.
”Varför inte?” frågade Sara förvånat. ”Har du något annat för dig?” Det lät som om hon menade att Emma inte hade det. Att Emma var helt beroende av henne.
”Jag ska vara med Lisa, Julia och Matilda.”
”Åh men då kan jag följa med.”
Emma suckade. Hon ville faktiskt inte att Sara skulle följa med. Hon hade insett det nu.
”Nej det kan du inte,” sa hon, förvånades över att hon var så modig.
Sara stod som förstenad. Munnen var ett gapande hål. Det var nog första gången som någon hade gått emot hennes vilja. Emma kände sig ganska nöjd med sig själv.
”Kan du akta dig? Du står i vägen,” sa Emma vänligt. Hon ville inte vara taskig mot Sara, för då var hon inte ett dugg bättre än henne, men samtidigt ville hon att Sara skulle fatta att man inte kan behandla kompisar så som hon gör.
Sara aktade sig, och Emma cyklade till sina kompisar. Efter ett tag sprang Sara efter henne och ropade ”Vänta” och sen ökade hon farten. Emma stannade cykeln och vände sig om. Samma sak gjorde Matilda, Lisa och Julia.
”Ja?” frågade Emma.
”Går det att vara imorgon då?” frågade Sara.
”Ska du inte vara med David?” frågade Emma, fast hon visste mycket väl att David och Sara inte var ihop längre.
”Nej… han dumpade mig.”
”Och du trodde att du bara kunde gå tillbaka till mig? Som om ingenting hade hänt?”
”Nej… men… fan vad du är taskig,” fräste Sara.
”Är jag taskig? Du då? Som bara sket i mig, ljög för mig för Davids skull! Och nu när han dumpade dig, tror du att jag ska välkomna dig med öppna armar? Det är för sent. Jag har andra kompisar nu.” Emma vände sig om och cyklade iväg. Julia, Matilda och Lisa följde efter. Nu sprang Sara inte efter dom.
Emma hade lite dåligt samvete, men Matilda sa att hon hade varit jätte duktig.
Nästa dag i skolan var Sara bara med Hanna och Kajsa. De verkade trivas ihop, och Emma blev så glad när hon såg dom. Nu skulle Sara i alla fall inte bli ensam. Trots allt Sara hade gjort, ville Emma fortfarande vara snäll och förlåtande. Kanske hon någon gång skulle förlåta henne. Men just nu kände hon att hon fortfarande hade rätt att vara arg ett litet tag till. Oj, nu ruskade Lisa henne och påminde henne om karnevalen på lördag. Den fick hon ju inte missa. Kanske Sara också skulle dit. Emma lekte med tanken ett tag, och funderade på vad som skulle hända om dom var tvungna att prata. Men nu hinner hon inte fundera mer.
Lektionen började, och det gjorde hennes nya liv också.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | anderssooon_ - 25 nov 07 - 17:38- Betyg:  | | mer!! | | susanna_89 - 20 nov 07 - 18:28- Betyg: | | skit bra =) |
|
|
|
