Polly stirrade ner på det hon höll i handen. Ett brev. Hennes namn var textat på framsidan med stora bokstäver. P O L L Y
'Kära Polly.. eller det där lät kanske dumt, Hej Polly låter bättre.
det är svårt det här. jag vet inte riktigt hur jag ska börja. eller
ens hur jag ska sluta.. Men jag älskar dej Polly. Mer än allt
annat. Och jag kommer alltid, alltid att älska dej. Men jag
hatar att leva. Och jag orkar inte mer. Inte mer slag,
inte mer ensamhet eller svek. Jag vill inte att du ska behöva
dras med mej längre. Jag vill inte att du ska behöva
trösta en ensam figur som fått stryk av sin farsa. Jag
vill att du ska ha någon bättre. Någon som kan ta
hand om dej och som inte behöver bli omhändertagen.
Någon som ser bra ut och inte något jävla anorexioffer.
Någon som är stark och kan torka din tårar, slå ner dina
fiender och ge dej vad du förtjänar. Det blir bäst såhär.
Ellerhur. Visst stämmer det. För om jag stannade kvar
här och tvingade dej vara med mej vore jag ju egoistisk.
När du läser det här kommer jag vara långt borta.
Spring inte ut och leta. Göre' inte bara. Det är
oktober och kallt ute, tänk på det. Polly gråt inte.
Jag kommer alltid att finnas vid din sida, även om
jag inte syns eller ger svar på några frågor kommer jag
att lyssna. Och tro aldrig att det är ditt fel. För det är
det inte. Det är mitt eget. Jag kommer vänta på dej Polly.
När du är gammal och ditt hjärta är trött kommer jag finnas
däruppe och ta imot dej.
Vi ses! Från Jake.'
Vafan. Polly läste allt en gång till och letade förgäves efter något om att det bara var ett skämt. Visseligen ett mycket dåligt men ändå. Hon läste det igen. och igen sen drog hon ett djupt andetag och bestämde sej -trots att det var oktober och kallt ute- för att gå ut och.. leta? Kunde man kalla det leta?
Var skulle hon börja? Medans hon drog på sig den första jackan hon såg och dom slitna conversen funderade hon febrilt. Ännu hade hon inte riktigt tagit in vad han skrivit och därför grät hon inte. Dessutom kunde Jake inte vara död. Ellerhur!? För .. det gick inte. Hoppade han Hoppade hon. Så var det bara. Och plötsligt visste hon. Varuhuset, med kontorsvåningar ovanför. Polly sprang, hon sprang trots sin dåliga kondition och regnet som började trilla ner från himlen med allt tätare mellanrum. Det fick inte vara försent. Jake, hennes Jake fick inte vara borta föralltid. Trots att det sprängde i hennes bröst sprang hon vidare. Hon sprang tills hon såg folkmassan precis vid ingången till 'coop forum', först då saktade hon ner.
Var det vad hon trodde det var?
Självklart. Hur kunde hon ens för en sekund tvivla på det? Folkmassan som samlats utanför coop forum såg alla på pojken som låg på marken i en onatrulig ställning och det rann blod ifrån hans mun. Polly kunde höra folk viska och prata.
"Lever han?"
"den jävlen bara föll, jag såg allt."
"det var en otäck smäll då han trillade i marken."
"Han skrek.. Jag har aldrig hört ett skrik som hans"
Dom pratade som om det var en film eller något annat oviktigt dom pratade om.
Polly stod stilla några sekunder. Sen var hon framme hos Jake. Hon sjönk ner på knä och stirrade på honom. Sen upp mot huset. Det var högt.
Hon blinkade hårt. Låt detta vara en mardröm!
"Men vad gör hon?" sa en dam upprört.
En man kom fram till henne. "Kom här." sa han och lät vänlig.
Polly sa inget. Hon satt bara tyst och såg på Jake. "Han är död! Ambulansen kommer snart." Mannen tog tag i henne som för att hjälpa henne upp.
"Låt mig va! .. Jake är inte död." sa hon hysteriskt. Hon skakade argt av sig mannens vänliga händer och såg på Jake. "Det stämmer, ellehur Jake!? Du är inte död. Det kan du inte vara.." sa hon och försökte låta övertygande trots att hon visste att Jake aldrig mer skulle se på henne med åskgrå ögon och tala om för henne att han älskade henne. "Minns du inte?" viskade hon. "När du bad mig att aldrig lämna dig.. Jag lovade att aldrig någonsin göra det. Och nu.. och nu är det du som lämnar mig. Jake. det är orättvist ju."
Hon visste plötsligt varför han lagt ett finger på hennes läppar och tystat henne tidigare under dagen när han nyss talat om för henne att han var tvungen att gå hem..och sen sagt att han älskade henne. att han alltid skulle göra det. Hon hade sagt, 'Jag älskar dig Jake. Jag kommer alltid..' Längre hade hon inte hunnit. "Jake. snälla tala om för mig att allting kommer ordna sig. Jake. gör det. snälla" Hon grät och mannen försökte ytterligare en gång ta henne därifrån.
"JÄVLA ÄCKEL, LÅÅT MIG VARA!" skrek hon vilt och tårarna störtade ner för henne kinder. Hon såg på Jake och tog hans hand. Den var kall och våt. Hans kinder var våta. Hon strök försiktigt bort vattnet ifrån dom. "Jake. kom så går vi hem. Du är våt.. och kall." viskade hon. eller försökte viska i alla fall. Det blev nog mest något hulkande. "Jag kan göra te till dig." fortsatte hon som om han skulle vakna när hon sa det. "Vi kan väl se en film?!"
Långt borta hördes ambulansens sirener tjuta. Mannen försökte inte längre ta henne där ifrån. Han stod bara stilla och såg på henne liksom alla andra.
"Jake!" Hon grät.
"Jag älskar dig. Hoppar du, hoppar jag. Var det inte så vi sa?"
Hon såg ner på honom, hans hår låg i våta stripor ner längs hans panna och strök försiktigt undan dom. "Kan någon tala om för mig att detta är en mardröm" sa hon.. eller grät hon och slöt ögonen ett litet tag i hopp om att när hon öppnade dom skulle hon ligga hemma i sin säng och Jake skulle ligga brevid henne med armen runt henne. Polly böjde sig försiktigt ner mot honom. Ville kännas hans varma andedräkt mot sin kind. Men den kom aldrig. Hon kysste försiktigt hans läppar. "Minns du?" viskade hon så tyst hon kunde.
"När du knackade på hos mig den natten och frågade om du kunde få sova hos mig. Din pappa hade slått dig. och sen kastat ut dig. Och jag sa att det var klart att du fick sova hos mig.. Jag fanns där för dig. Men var är du nu? Jag behöver dig Jake." Hon var mer sansad nu och tårarna som ständigt rann ner för hennes kind kunde lika gärna varit regnet. Ännu en gång strök hon bort regnet ifrån hans kinder. Hans läppar var otäckt blåa.
Folk ville inte se längre. Folk stod och grät. Som om dom såg på en sorglig film med ett sorgligt slut. Men alla vet ju att filmer glöms bort dagen efter. Ambulansen var där. Dom trängde sig igenom folkmassan och nästan innan Polly hann ta ett andetag innan dom lyft upp Jake på någon bår och burit iväg honom. Folkmassan skingrades och snart satt Polly ensam på marken med regnet och tårarna rinnades längs hennes kinder.
"Jag älskar dig Jake" viskade hon.
'Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag'
LÅTTEXT: Kent - utan dina andetag
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Sawa - 9 maj 08 - 17:46- Betyg:  |
Sorgligt
Men såå jäkla bra skrivet! Du beskriver en desperat tjej med sprutande tårar. |
| Frisbee - 17 mar 08 - 21:15- Betyg: |
| Gu vilken bra och sorlig novell, super bra skrivet. |
| AVIG - 11 feb 08 - 17:47 |
| TACK SÅ JÄTTEMYCKET FÖR KOMENTARERNA :'D |
| susanna_89 - 20 nov 07 - 18:39- Betyg: |
| sorligt blev tårögd jue..skit bra skrivet =) |
| frdrik - 20 nov 07 - 17:55- Betyg: |
satan! ja satt ju å grät(njaa, nästan, hadd tårar i ögonen..)
men bra skrivet! |
| lollo95_ - 20 nov 07 - 17:38- Betyg: |
| sorglig :''( men den var jättebra <3 |
| sambatjejen - 20 nov 07 - 17:32- Betyg: |
| ska jävla bra men sorligt |
| danniflickan - 20 nov 07 - 14:52- Betyg: |
Blir fan tårögd, den är gripande väldigt gripande!
Hoppas den inte är sann,
men om den är de så finns jag här om du vill prata <'3 bara å adda msn om du vill: danniflickan@hot...
Jätte bra skrive´t! Starkt och vackert, den berörde mig verkligen |
| eviigheet - 19 nov 07 - 20:58- Betyg: |
fy fan va sorligt, jag började nästan gråta
du måste bara skriva mer !! <3 ;( |
| FortessOfTears - 19 nov 07 - 20:50- Betyg: |
Nej vad sorgligt ;( Och SKITbra skrivet .
Förtjänar verkligen mer än en femma egentligen :)
Låten är skitbra btw . |
| CanYouKillMe - 19 nov 07 - 20:27- Betyg: |
Fy fan va sorglig jag fick fan tårar i ögonen :''/
Så JÄVLA bra skrivet.
Det sista du skrev passade in så jävla bra <'3
Hoppas den inte är sanna bara :( <'3 |
| tess__ - 19 nov 07 - 20:11 |
shit. värkligen underbar men endå jäkligt sorlig.
men helt underbar. den låten passas perfäkt in där.
UNDERBART. |
| vildrosflikka - 19 nov 07 - 20:05 |
Så otroligt gripande, väldigt sorglig men samtidigt underbar novell! sista stycket passar verkligen in. "Jag kan inte ens gå, utan din luft i mina lungor. Åh, jag ryser!
vackert och jätte jätte fint skrivet. |
