Fina Flickor (del arton) |
Del arton. You were never really real to begin with
Någonting med Sebastian känns så annorlunda, sättet han pratar med mig, sättet han kolla på mig.
Han känns inte som m i n Sebastian.
Och när hans läppar nuddar mina, känns det inte alls bra, inte alls som förra gången, på taket.
Jag puttar bort honom, ser hans ögon skifta från djupblå till nästan svarta. Och jag undrar, varför jag aldrig har sett det innan?
- Sebastian, mumlar jag och flyttar mig längre bort.
Vem fan är du?
Han flyttar efter, tar tag i min axel, hårt, och trycker sina läppar mot mina igen.
- Jag vet att du vill, mumlar han ner i mitt hår.
Jag försöker slappna av och intalar mig själv att inte få panik. Det är det här jag har tänkt på, väntat på, ändå sen han kysste mig på taket. Jag vill, jag vill.
Men allting känns så…fel.
Fina flickor säger aldrig emot.
Jag andas snabbt, och försöker att inte slita bort mina läppar från Sebastians. Ta det lugnt. Du vill det här.
Han reagerar inte på min stela kropp, eller snabba andetag, utan låter sina händer utforska min kropp, lägger mig ner och börjar knäppa upp min gylf.
Jag blundar och försöker få bort olustkänslorna.
Du vill det här.
- Jennifer?
Ljudet av hans röst får mig att öppna ögonen. Vad fan håller jag på med?
Jag reser mig upp, slår undan hans hand och hoppar ner från sängen.
Fina flickor säger aldrig nej.
- Kalla mig inte Jennifer, för i helvete, morrar jag och skyndar ut ur rummet, halkar på det hala golvet i hallen och skyndar mig ut på balkongen.
Kalla fingrar letar i fickan efter cigaretter. Vart la jag dom någonstans?
Allting känns helt surrealistiskt, finns jag verkligen på riktigt?
Någon blöt rullar nerför min kind, jag torkar snabbt bort det, men det bara kommer mer.
Fina flickor gråter inte.
Och eftersom det regnar, kan jag skylla på det.
Och det känns som om jag har förlorat en del av mig själv, hur klycheaktigt det än låter.
Om jag bara hade låtit honom ha sex med mig, hade allting blivit som vanligt då? Hade han blivit som förut då?
Menade han ens något av det han sa? Betydde det ens någonting?
”Jag kommer aldrig lämna dig, Jen. Vi är meant to be”
Det är exakt två månader sen han sa det, han hade pussat mig på pannan och räckt mig en cigarett, samtidigt som han ivrigt pekade på stjärnor på himlen.
“De där stjärnorna döper vi till Jen och Sebastian”
”Vilken stjärna är jag då, Sebastian?”
”Den där, ser du? Den där som lyser starkast av alla. Den är vackrast”
- Jennifer! Melanies röst inifrån stör mina trasiga tankar. Vi ska äta, kommer du?
Hon säger det som om hon verkligen har tänkt att äta någonting, som om hon bara inte kommer att sitta där med ett glas vatten och längtansfullt kolla på de andra som äter, samtidigt som hon babblar på om hur hon måste komma i sin nya bikini, som ändå redan är för stor.
Melanie köper alltid för små kläder, och klagar sen på att hon är för tjock och måste gå ner i vikt för att passa sina kläder, vilket gör att hon behöver köpa nya kläder ungefär jämt.
Clever kid.
Jag reser mig upp, känner för första gången hur otroligt kall jag är, och öppnar balkongdörren och tassar fram till Melanie.
Jag trivs bäst utomhus, på tak eller balkonger, det känns som om man verkligen kan andas då.
Och det känns som om alla regler, bestämmelser och lögner blåses bort av vinden. Bara sådär.
- Följer du med och äter? Undrar hon igen, och drar otåligt i det långa håret. Så länge jag kan minnas har jag velat ha sånt hår. Långt, ljust.
Jag tänkte alltid att om jag blev mer som Melanie, skulle Cara börja tycka om mig mer.
Då skulle jag passa bättre in.
- Jag är inte särskilt hungrig, mumlar jag och försöker att inte huttra. Kläderna är fulla av fuktigt regn och jag känner att håret ligger helt konstigt.
Melanie slutar kolla in Sebastian genom den halvöppna dörren och fokuserar blicken på mig. Under en halv sekund är jag nästan säker på att hennes blick speglar…omsorg?
- Klart att du ska, säger hon och ler, blicken fäst på Sebastian igen.
Jag drar handen genom mitt blöta och trassliga hår och öppnar munnen för att protestera, men Melanie har redan vänt sig om och gått in till Sebastian.
- Vi går ner om tio minuter, hojtar hon innan hon stänger dörren.
Jag skakar på huvudet, går fram till min rosa resväska som fortfarande står i hallen. Vart var det meningen att jag skulle sova egentligen?
Det fanns två rum med, båda med varsin dubbelsäng. Det ena rummet hade Sebastian redan tagit, och tanken på att sova med honom…nej. Inte nu.
Jag öppnar resväskan, river runt planlöst i några minuter tills jag ger upp, sparkar till väskan och börjar gå igenom alla kassar med kläder jag köpte idag i jakt på något snyggt att sätta på mig.
För fina flickor bryr sig alltid om sitt utseende.
Jag väljer ut en söt mintgrön klänning, ett par vita Jimmy Choo och byter sedan om inne på den stora toaletten.
Snabbt torkar jag håret med en underbar vit frottéhandduk, borstar igenom det och sätter sedan upp den med några hårnålar. Efter ett par drag med Melanies favoritläppglans är jag klar, och sätter mig på en barstol i vardagsrummet, nervöst fingrande på klänningens fåll.
- Är du klar? Undrar Melanie och öppnar dörren så hårt att hon är nära att få mig att ramla av stolen.
Jag nickar, försöker hitta balansen igen och hoppar sedan ner på golvet igen.
Till och med när jag har så här höga skor på mig, är jag ett huvud kortare än Melanie.
Hon böjer sig ner och rufsar om i min lugg, och tar sedan tag i min klänning.
- Vad söt du är, Jennifer, mumlar hon leende och öppnar sedan dörren, puttar ut mig och ropar på Sebastian och Robbie.
Ursäkta?
Jag hör Robbie mumla att han inte orkar, och Melanie mumla något tillbaka. Vad hon säger hör jag inte, men strax därefter hör jag Robbies fotsteg och han kommer ut bakom mig, utan att så mycket som kolla på mig.
Han är så nära att jag bara kan sträcka ut min hand och stryka över de spända axlarna.
Så varför gör jag inte det?
Melanie verkar ovanligt glad, hon rör oavbrutet vid Sebastian, ler mor Robbie och förklarar att de andra väntar där nere på oss.
Varje gång jag kollar bort får jag en känsla av att hon kollar på mig, och om jag är riktigt snabb, hinner jag se hur hennes blick oroligt betraktar mig.
Vadfan? Vad är det med henne?
Jag skakar på huvudet och skyndar mig ut ur hissen, och kolliderar med Jason.
- Ska vi äta? Frågar Melanie vänd mot honom.
Han harklar sig, och vägrar möta Robbies blick.
- Alltså. Jag vet inte riktigt var Mauriel är.
Robbie fräser något till honom på alldeles för snabb franska för att jag ska hinna uppfatta det.
- Men ta det lugnt, skrattar Sebastian och tar bort en lock av Melanies hår från hennes urringning. Hon har väl stuckit till någon fest eller något.
Robbie ignorerar Sebastian, vänder sig om, mumlar att han ska upp och ringa Mauriel, men hindras av Jasons hand.
- Jag har redan ringt henne, mobilen är avstängd. Hon ringer senare om hon vill.
Robbie vänder sig om, nickar och skyndar sig mot matsalen.
Smaklig måltid.
Babababam, kommentera! okej, jag blev inte alls nöjd, men jag har spenderat helgen med att lyssna på kent&gråta en massa, spilla saft i hela lägenheten och nästan elda upp mina gardiner (börja aldrig röka,barn XD) så jag har en ursäkt.
jag håller på att komma på något slags slut, det kan ta ett tag XD. MIN FRÅGA TILL ER: är det något speciellt ni känner att ni behöver få reda på innan novellen avslutas?
den gär delen tillägnas glasbubblan, för att jag så ofta ser ditt namn bland kommentarerna, tack :D det värmer :D *ge kaka*
och en massa tack till er andra som kommenterar, såklart *spänna ögonen i smygläsarna*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | nanna_limpan - 15 feb 08 - 16:33- Betyg:  | | jätte ber! | | aakwasweet - 19 dec 07 - 15:47- Betyg: | | SKITBRAA! | | Therese1337 - 23 nov 07 - 22:03- Betyg: | | BRA BRA BRA BRA!!! Mera! | | hannasteberg - 21 nov 07 - 18:43- Betyg: | | ÄLSKAR den här novellen :D <3 bästa jag läst på länge så slute inte snälla (a) | | Rosapapper - 19 nov 07 - 19:17- Betyg: | | Hallå, nej du får inte sluta skriva den :O !!! Jag älskar din novell, fortsätt ;) | | -Cute - 19 nov 07 - 18:49- Betyg: | | jättebra verkligen vill ha mer :D | | hanna__91 - 19 nov 07 - 18:32- Betyg: | hehe :P
Jag vill veta om d blir nåt mellan Jen och Robbie,
och så vill jag veta varför Seb och Melanie beter sig så,..
Jätte bra, som vanligt :) | | glasbubblan - 19 nov 07 - 16:18- Betyg: | hahaah vad glad jag blir att du blir glad av mina komemntarer!!
men jag tycker absolut inte at du ska komma på ett slut, för jag tycketr att det är så bra, så det kan fortsätta i all oändlighet!!!!
men jag undrar om du inte kan skriva fort nästa del, för jag håller på att äta upp mina naglar avnervositet, hon tar vill inte livet av sig(mauriel)????
du måste skriva en fortsättning så jag vet hur det går!!!
du kan ju kanske skriva typ ut sabastians prspektiv, så att man vet mer vad han egentligen tycker och känner!!
annars så är det VERKLIGEN en jättebra novell...som jag hoppas inte tar slut!!!!!!
inte för jag känner dig, men hoppas det blir bättre med allt, och att du inte bränner upp dina gardiner...hehe | | sockervaddsmoln - 19 nov 07 - 15:57 | | swe4: klart att du inte förstår något om du bara läst denna delen, om du vill förstå får du helt enkelt läsa genom alla tidigare delarna | | nona - 18 nov 07 - 23:53- Betyg: | | oj kär ska de va:P | | nona - 18 nov 07 - 23:53- Betyg: | | Ja ja skulle gärna vilja veta om seb verkligen äslakr jen asså inte syskonkärlek eller osm vänskap, utan om han liksom älskar henne, typ kät.:P | | sockervaddsmoln - 18 nov 07 - 23:39 | miccq:tack <3 men det måste komma något slags slut någongång ju. men funderar på fortsättning.
det har bara varit en otroligt jobbig helg,youknow? | | Miccq - 18 nov 07 - 23:32 | | varför mår du inte såbra? ;/ <3 och du borde verkligen inte sluta skriva, det är ju skitbra! <33 | | sockervaddsmoln - 18 nov 07 - 23:18 | | soakedinluxury_:meh, om jag sa det vill du ju inte läsa näste del :P you'll seeeeee *nynna* | | SoakedInLuxury_ - 18 nov 07 - 23:16 | | Blir de nå mellan jen & robbi lr va han nu hette? .. |
|
|
|
