Alkohol. |
hm, den här berättelsen skrev jag för ett år sen ungefär.
skulle ha med den i en tävling, om alkohol och droger ..
men jag skickade aldrig in den ^ ahja, den är väl sisådär.
har inte kommit på ett namn än heller^
Ehm, var tvungen att klistra in den här, så dt är därför
den är lite fel. med raderna och så..
------------------------------------------------ -----
Hon kollar på mej, sådär skrämmande som hon någon sekund
senare ska hoppa fram och slå mej.
Jag stammar lite grand och orden som jag orkar säga blir
fel. Nervositeten och rädslan av vad hon kan göra sprider
sig i hela
kroppen och gör mej helt lam.
Jag märker att hon börjar bli otålig eftersom hon inte
får något svar och jag försöker att kopla bort all rädsla.
Tillslut får jag fram
" vi-vilken tid ?"
hon svarar lite stöddigt
" jaså du, så du har redan bestämt dej"
Hela klungan börjar skratta,
jag backar några steg av rädsla.
Efter en stund fortsätter hon att prata
" Det börjar klockan 23.00,
vilket kanske är lite sent för en sån som dej, haha"
Det dära otäcka skrattet hörs igen och jag säger stammande
" ja-jag kommer då .."
Sedan springer jag iväg, en stor klump har fastnat i
halsen och det ända jag kan tänka på är,
"varför sa jag ja?"
"rii-iing!"
klockan ringer på fredags morgonen.
Med ett ryck flyger jag ur sängen,
jag vet att jag har försovit mig.
Men det gjorde jag med mening.
Jag orkar inte gå till skolan,
det ända jag kan tänka på är ikväll.
Min första fylla, med ett par korkade idioter,
tyvärr så är dom korkade idioterna skolans populäraste.
Jag kunde inte säga nej till dom när dom frågade,
då hade jag blivit mer mobbad än vad jag är nu.
Jag vet att dom kommer att göra något ikväll,
men jag måste gå. Har inget annat val.
Jag heter JenniLee, det namnet gav min mamma mej.
Hon sa att det var det finaste namnet hon visste och
att jag var den finaste flickan i världen,
jag vet att hon ljög. Min mamma gick bort för
ett par år sedan, när jag var åtta år.
Hon hade druckit sprit och vart med om en trafikolycka.
Min pappa är den enda jag har kvar,
han har förbjudit mej att dricka sprit men
jag visste att jag skulle bryta det löftet som jag lovade
honom någon gång, men det jag inte visste var att det
skulle vara ikväll. JenniLee Runesson, 15 år gammal.
Hatad av många älskad av få. Jag har ingen kompis i skolan,
jag vet inte varför. Har alltid märkeskläder på mej,
tvättar alltid håret. Försöker alltid att vara så snäll
som jag kan. Men jag har alltid varit mobbad, sån är jag.
Jag är den utvalde, vald att bli hatad.
Men idag så ska det bli ändring på det, dom ska få se
att JenniLee är värd dom. Dom ska få se något dom aldrig
kommer att glömma.
Sätter mig ner en stund, för att samla mina tankar.
Men då ringer telefonen. Irriterat börjar jag gå mot
telefonen som ligger i andra sidan huset.
Jag vet att jag inte kommer att hinna men jag orkar
inte springa. Väl framme vid telefonen ser jag att
numret är från skolan. Dom undrar såklart vart jag är,
jag ringer tillbaks. Pip efter pip kommer fram men
ingen svarar, tillslut hör jag telefonsvararen.
Jag säger att jag är sjuk, och det är ju på ett
sätt sanning.
Sen går jag och lägger mig igen.
" Jenni ? gumman, vakna!" min pappa ropar.
Jag frågar väldigt trött och irriterat vad det är han
vill och han säger att jag har telefon.
Jag svarar att jag att jag ska komma. På väg ner undrar
jag vem som kan ringa mej. Men när jag väl tagit tag i
luren och sagt hej så försår jag att det är Annie,
skolans populäraste tjej. Hon undrar om jag ska komma
och jag börjar känna klumpen i halsen och rädslan stiger,
men jag tar mod till mej och svarar att jag kommer
klockan 23.00. Hon svarar nöjt och kaxigt " då ses vi då."
Jag känner hur jag andas och jag andas väldigt fort,
jag känner mej så yr att jag är tvungen att sätta mej ner.
Pappa kommar fram och undrar hur jag mår,
jag säger att jag mår bra. Bara lite illamående,
sedan säger jag att jag ska bort till en kompis på
kvällen och sova över. Pappa blir glad och säger att
jag behöver kommer ut lite, att det var så längesen sist.
Men han har alltid trott att jag har vänner,
eller jag har alltid sagt att jag har vänner till honom.
Klockan är redan halv åtta på kvällen och jag måste börja
göra mej iordning. Hon bor bara några kvarter ifrån mej
och jag vet att det bara tar tio till femton minuter att gå,
men jag börjar ändå göra mej iordning. Jag bestämmer mej
för ett tajt linne och ett par Lee jeans. Jag har inte köpt
någon sprit men jag hoppas att jag får av dom,
eller jag vet att jag kommer att få av dom.
Hon sa ju inte att jag skulle ta med mej nått dit.
Ett tjockt lager svart kajal och ett par spännen i
mitt blonda hår, jag får ju inte glömma all foundation
som ska få mej att se söt ut igen som den har gjort i många
år bakåt i tiden. Parfym med, om någon hade tänkt att
komma nära mej så vill jag inte lukta för hemskt.
Men risken att någon ens skulle vilja komma 1 meter
ifrån mej är ganska liten. Nu känner jag mej redo att gå,
klockan är halv elva men jag bestämmer mej för att gå lite
tidigare ifall något skulle hända på vägen.
På väg dit nynnar jag på en låt mamma alltid sjöng för mej
när jag var liten, jag vet inte vad den heter.
Jag vet bara hur den går. Den är sorglig, det hörs.
Tänker alltid på mamma när jag hör den, jag känner mej
så bra när jag lyssnar på den. Som att mamma är hos mej,
men det var ett tag sen jag slutade tro på sånt.
Ja ni vet, Gud och sånt. Han har aldrig hjälpt mej,
han hjälpte mej inte när jag satt på sjukhuset och bad
för mamma, han hjälpte mej inte att få några vänner,
inte ens en. Nu ser jag huset, det är upplyst och jag hör
skrik. Jag står och bara kollar en stund på huset,
det är ett rött hus med vita knutar. Likadant som vårat,
inget speciellt faktiskt. Kollar in genom fönstren,
då ser jag plötsligt Annie som står och kollar.
Hon kollar på mej med hat i blicken men så fort hon
märker att jag ser henne så börjar hon le och försvinner
sen bort från fönstret. Efter ett par sekunder så öppnas
dörren och hon kommer springande fram till mej,
hon tar tag i min arm och drar in mej i huset.
Jag stretar emot, fattar inte varför.
Det var ju det här jag ville, var det inte det?
Hon drar in mej lite längre in, runt omkring mej hör
jag skrik och rop. Folk dricker och klänger på varandra.
Jag tänker att dom är precis som apor och börjar skratta
lite tyst för mej själv. Annie vänder sig om och kollar
frågande på mig. Hon har redan druckit mycket,
det märks eftersom att hon är så snäll mot mej.
Hon får inget svar så hon fortsätter att gå längre in i
huset. Alla dansar och klänger så äckligt nära en att
man nästan kvävs och Annie stannar såklart mitt i
hopen och räcker fram en flaska öl.
" Den här får räcka åt dej först!" skriker hon åt mej
för att överrötsta skriken och musiken runtomkring.
Jag håller i den, tar ett djupt andetag och dricker.
Klunkar i mej det, Jag känner att jag vill spy.
Skräcken av vad jag har gjort sprider sej i kroppen och
jag vill bara bort. Jag lovade min pappa att aldrig dricka,
iallafall inte förän jag har fyllt 18.
Annie klappar mej på ryggen och säger att jag är en
redig tuffing, då kommer jag på att det var idag som
jag skulle visa att jag var värd dom.
Jag vänder mej mot henne och säger med skakig röst
" Hit med en till!"
hon skrattar och ger mej en annan sprit nu,
jag bryr mej inte om vad det är. Bara klunkar i mej.
Efter 4 flaskor av den spriten börjar jag må dåligt.
Jag vet inte vad som händer, har tappat allt.
Det ända jag vet är att jag böjer mej fram och spyr.
Spyr mitt på golvet, Annie flämtar till och skriker att
jag har försört hela jävla mattan.
Hon börjar sparkas och slåss, och jag springer därifrån.
Annie springer efter och hinner ikapp mej eftersom att jag
har druckit mer än henne.
Hon puttar mej mot vägen och säger
" va fan tror du att du håller på med?! jag bjuder dej
på fest och vad fan är tacken ?!
Men du trodde säkert att jag bjöd hit dej för att vara
snäll"
Hon puttar mej ännu mer och jag ramlar mot hårt ner
i asfalten.
" nej du ! jag gjorde det för att en gång för alla
få bort dej ur allas liv. Vi vill inte ha dej här längre!
Meningen var att vi skulle supa ihjäl dej men det verkar
ju inte funka så nu får jag väl pröva något annat"
Jag ställer mej sakta upp och darrar av rädsla av vad
hon tänker göra. Men hon står bara där, kollar på mej
med hat, ännu mer hat i blicken än vad jag trodde fanns
i hela världen. Jag Går ett par steg bakåt av ren reflex.
Några sekunder senare känner jag hur jag slängs upp i
luften, jag flyger hackigt iväg och slår i marken med en
duns.
Jag hör skrik från människor som kommit ut för att se
vad vi höll på med. Sen så svimmar jag.
Jag vaknar av att pappa står över mej och gråter.
Han ser att jag är vaken och kramar mej,
han säger att Annie hade ringt honom efter att
jag hade blivit överkörd.
Runt omkring mej ser jag jätte många människor,
troligen alla som var med på festen.
" ge inte upp gumman, ambulansen kommer snart.
Lämna mej inte!" säger han tårögd och med en darrande röst.
Jag svarar hackigt och sakta " förlåt pappa,
jag skulle inte ha gjort det. Jag har aldrig haft
några vänner och jag ville så gärna ha några.
Förlåt för att jag ljög för dej.
Jag kommer att få träffa mamma igen,
du vet hur mycket jag har saknat henne..
Jag kommer alltid att kolla ner på dej från himlen
tills vi möts igen, farväl pappa"
jag tar ett djupt andetag och säger dom 3 orden
jag alltid har velat säga till honom men som aldrig har
blivit av. " jag älskar dej"
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | angel_1993 - 9 maj 09 - 16:01 | shit! jenny när skrev du detta!?
grymt bra! | Dj_snuffe - 18 nov 07 - 16:26- Betyg:  | | jag läste också allt... så HIMLA bra! Blev tårögd :'( | | LoverOlivia - 18 nov 07 - 12:33- Betyg: | Oh .. läste allt, sorligt asså :( ' snyft '
Men .. du har en poäng ! DRICK ALDRIG ! ;') |
|
|
|
