På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Den enda för mig (del 4)

Del 4 - Katt och råtta
"Help me out, I just hate my life, and everyone around...
Musiken väckte Hailie som irriterat lade kudden över huvudet, men när hon ett par minuter senare insåg att den inte skulle sluta så reste hon sig halvt upp, drog fingrarna genom sitt trassliga hår och såg sig om efter den larmklocka som orsakade ljudet. Efter ytterliggare några sekunder så insåg hon dock att det var Davids mobilalarm som satts igång, och efter en blick på David så tog hon snabbt tag i hans kudde, lyfte upp den och fick syn på mobilen som låg under. Snabbt tryckte hon av den och sen släppte hon kudden med en duns så att David ryckte till och vaknade.
"Va fan, Hailies! Var det där verkligen nödvändigt?" muttrade han surt och försökte sen tyda siffrorna på
sitt armbandsur. "Vad är klockan?" "Halv sju" svarade Hailie som redan börjat dra sin T-shirt över huvudet. "Och vi måste gå upp, om vi ska hinna med planet." David fortsatte att gnälla, och när dom en och en halv timma senare bordade planet så var han fortfarande knappt vaken, kisade med ögonen och hade kepsen djupt nerdragen i pannan. Hailie däremot verkade oförskämt pigg, pratade och skrattade med alla och när planet lyfte så var hon redan upptagen med att skriva, medans David hade somnat i flygplansstolen bredvid.

Kära dagbok
Tänk vad mycket som hänt på bara två futtiga år! Jag som trodde att livet var slut efter att jag lämnat Canada, och att jag aldrig skulle bli lycklig igen. Så fel man kan ha ibland. Okej, inte för att jag är överlycklig nu. Jag menar, jag saknar såklart Emily, och även om jag vet att Jennie tar bra hand om henne så smärtar det. Jennie, som fyllde arton förra veckan, (grattis syrran!) klarar sig själv.
Hon bor i sitt fina hus med sin underbara pojkvän, Emily och hundarna. Hon är lycklig. Hon trivs med sitt liv. Men jag? Jag flyger jorden runt tillsammans med bandet, sjunger sönder stämbanden, skriver autografer tills jag får kramp i handleden och varje vecka står det lögner om mig i tidningarna. Visst är det kul att bli uppmärksammad, men ibland blir det bara för mycket. Jag trodde verkligen att när jag kom tillbaka till Californien så skulle jag kunna börja på college, utbilda mig och så småningom kanske skaffa familj. Jag menar, när jag skickade in mitt låtmaterial till det där bolaget, det var ju bara på skoj! Allt var bara på skoj ända tills kändisskapet slog till, och då var det för sent. Och när jag sen blev tillfrågad om den här turnén, så var jag så himla nervös! Dels för att träffa David, för ända sen jag stack så har jag inte hört ett ord från honom. Men det värsta var Sebbe. Jag menar, att få ett brev som påvisar existensen av ens dotter... Men han har inte sagt ett ord. Inte ett enda jävla ord. Han glor bara hela tiden på mig och David, ser sur ut och igår så hånglade han upp en tjej utanför hotellet. Suck, jag förstår mig inte på dig, Sebastien. Varför kan du inte bara prata med mig? Varför har du inte frågat om Emily? Varför beter du dig som om jag är "the bad man" och du den goda fen? Jag har inte gjort något fel!

Sebbe bläddrade bland spelen i sin mobil och skakade besviket på huvudet när han insåg att han redan spelat allihopa, trots att telefonen var relativt ny. Efter att ändå ha kört några meningslösa rundor så stoppade han ner mobilen i fickan igen, och kastade sen en blick på Hailie. Hon satt och skrev i sin dagbok igen, och dagen till ära så var hon klädd i en grön T-shirt som bar texten "Fur is Murder", kombinerat med dom vanliga svarta byxorna och converseskorna. Hon hade tydligen blekt upp håret, eftersom det var ganska ljust och topparna var färgade svarta. Sebbe såg längtansfullt på henne, och trots att han inte ville så kom han ihåg konversationen han hade haft med Sandra samma morgon.

"Men varför snackar du bara inte med henne?" hade Sandra sagt och dragit sin tröja över huvudet.
"Det är inte så enkelt."
"Jo, det är visst enkelt, men du gör det komplicerat. Vad är det som hindrar dig, Seb?" Sebbe hade inte svarat, utan bara ryckt på axlarna och fortsatt att slänga ner saker i sin bag. "Du är verkligen dum" hade Sandra sagt sen. "Har det någonsin slagit dig att hon kanske inte är kär i dig längre?"

Sebbe strök luggen ur pannan och började bita på sin läppiercing samtidigt som han höll blicken fäst på Hailie. Tänk om det Sandra hade sagt var sant? Tänk om hon verkligen inte hade några känslor alls för honom längre, utan verkligen var förälskad i David som satt och sov med mössan nerdragen i pannan? Tänk om hon inte alls var med David bara för att retas, utan för att hon verkligen älskade honom?

I samma ögonblick så såg Hailie upp, och under den sekund som deras blickar möttes så steg nervositeten i Sebbe, men när hon sen återgick till sitt skrivande så suckade han besviket och fattade sen ett beslut. Han var tvungen att snacka med henne. Nu.
Två minuter senare så ställde han sig vid henne och harklade sig så att Hailie såg upp, men innan han ens hann säga något så nickade hon, reste sig upp och följde sen efter honom till den bakre delen av planet.
"Hailie..." började han tvekande, men sen tystnade han och började bita på piercingen igen. "Sluta med det där!" utbrast Hailie i nästa ögonblick, och när Sebbe förvånat såg på henne så rodnade hon. "Jag menar, sluta bita på ringen du har i läppen. Det ser lite otäckt ut." Sebbe fnös, men gjorde sen som hon bad honom och rev sig i nacken. "Jag vet inte vad jag ska säga, Hailie." sa han sen. "Jag menar, det där brevet... Och allt som har hänt... Ett förlåt räcker inte på långa vägar." Hon nickade långsamt. "Jag vet" svarade hon och satte några hårslingor bakom örat. "Det handlar inte bara om Emily, utan... Jag menar, vi har känt varandra så länge. Och även ifall vi inte är tillsammans, så vill jag inte vara ovän med dig." Hon såg bevekande på honom, och när Sebbe såg in i hennes ögon så såg han plötsligt den yngre Hailie framför sig. Den Hailie hon varit i Sverige, en 16-årig, ilsken, och svårpratad tjej som trott att hela världen var emot henne och att lycka bara existerade i sagor. "Vi kanske bara kan lägga allting bakom oss, och vara vänner?" sa han lågt, utan vidare övertygelse, och Hailie ryckte på axlarna. "Åtminstone inte fiender" svarade hon, och när Sebbe log så gav hon honom ett leende tillbaka. Sebbes leende var det finaste som fanns, och hon mindes att tillbaka i tiden så var det just det som gjort honom så charmig. "Lillskruttan" sa han i nästa ögonblick och rufsade om henne i håret, och när han såg hennes oerhört förolämpade min så flinade han retfullt innan han rynkade pannan. "Du har något på kinden" sa han, och efter att Hailie försökt gnida bort det (Hon liknade en tvättbjörn i sina försök) så suckade hon irriterat. "Det måste vara mascara eller något" sa hon, och när Sebbe sen sträckte fram handen och försökte få bort det så protesterade hon inte. "Du har aldrig tänkt på att sluta måla på dig den där svarta skiten?" sa han och såg på hennes svartmålade ögon. "Jag kanske gillar den här svarta skiten" gav Hailie igen. "Föresten så ska ju inte du säga något, du överkonsumerar ju för fan eyeliner." Sebbe skrattade och såg på henne. Vid det här laget så var mascarafläcken borta, men efter en sista blick in i hennes gröna ögon så lutade han sig snabbt fram och pussade henne. Hailie ryckte till och för ett ögonblick trodde han att hon skulle slå honom i huvudet och fly, men istället så stod hon som förlamad och när pussen övergick till en kyss så kände han hennes trevande gensvar.
Men i samma ögonblick så hördes steg, och Hailie slet sig ifrån Sebbe som om hon hade bränt sig, gav honom en sista blick och gick sen med snabba steg tillbaka till sin plats. Personen som kommit visade sig vara en vanlig toalettbesökare, och efter att ha gett gubben en arg blick så gick även Sebbe tillbaka till flygplansstolen. Han hade kysst Hailie. Igen. Och hon hade inte mördat honom. Sebbe kände lyckan bubbla i kroppen, och med ens så kändes det inte helt omöjligt att han och Hailie hade en framtid ihop.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Ifos95 - 16 dec 07 - 14:12- Betyg: