Den enda för mig (del 2-3) |
Del 2 - Lyckan ler mot dom modiga
Sebbe lät fingrarna glida över elgitarrens strängar och gjorde en grimas när tonerna nådde hans öron. Det lät inte alls bra, och det moment som störde hans koncentration befann sig bara några meter bort, kelandes med hans bästa vän. Nej, klängandes lät bättre, och trots att han försökte ignorera det så bubblade avundsjukan inom honom. Om han hade vetat att det var hans Hailie som dom skulle turnera med, så skulle han definitivt ha sagt nej.
"Hey, what’s up Seb?" sa Johnny som plötsligt dök upp vid hans sida. "Är du redo för showen?" "Visst" muttrade Sebbe och drog häftigt plektrumet över gitarren, och sen svor han högt för sig själv när det studsade iväg över golvet. Johnny visslade. "Du verkar inte alls vara speciellt bra förberedd, tycker jag" sa han och såg sen allvarlig ut. "Seb, vet du hur viktig den här showen är? Om vi gör något fel, eller ifall du missar ackord, så..." "Jag fattar, okej?!" sa Sebbe häftigt, och när sen Johnny ryckte på axlarna och gick sin väg så suckade han irriterat. Underbart. Nu hade han gjort sig till ovän med ännu en bandmedlem.
"Du tappade det här" sa plötsligt en röst, och när Sebbe såg upp så stod Hailie framför honom med plektrumet i sin hand. Han kände hur hans hjärta hoppade över ett slag, och sen så började känslorna rasa runt i honom. Men en sak var säker; Trots att hon förändrats så mycket, så var hon ännu sötare än han mindes.
"Sebbe?" sa hon i samma ögonblick, och när Sebbe förde sin svarta lugg ur ögonen och såg på henne så blev han påmind om att han redan hade bränt alla sina chanser med henne. "Tack" mumlade han, tog snabbt plektrumet och gjorde sig redo att gå, men sen stannade han upp och vände sig tvekande om.
"Hailie, det där brevet du skrev..." började han, men i samma ögonblick så kom David från ingenstans och lade armarna om Hailies midja. "Hej vännen" kuttrade han och nafsade henne i örsnibben, och sen kollade han på Sebbe och såg plötsligt oroligt generad ut. "Oj, förlåt, avbröt jag något?" "Nejdå, det är lugnt" sa Sebbe vresigt och gick därifrån med snabba steg, men han kunde inte låta bli utan vred på huvudet och kollade tillbaka på Hailie. Hon stod med armarna om Davids hals och kysste honom, och när David sen lyfte upp och snurrade runt henne så ville Sebbe kräkas av avundsjuka och besvikelse. Även om han visste att det varit fantasier, så hade han alltid hoppats på att Hailie någon dag skulle kunna förlåta det han gjort, återvända och sen skulle han kunna leva ett lyckligt liv med henne och Emily. Men nu så hade han landat på jorden med en smäll, och verkligheten smärtade mycket mer än han hade kunnat tro.
"Är du nervös?" sa David och såg leende in i Hailies ögon medans han smekte henne över kinden. "Nej" svarade hon och skakade på huvudet. "Jag tycker att det ska bli kul." David lade huvudet på sned lite och såg undrande på henne. "Men du hade ju sådan scenskräck?" sa han och log generat när hon skrattade. "David, det var två år sen. Det har hänt ganska mycket sen dess." "Jag ser det" sa han ironiskt och när Hailie såg förolämpat på honom så flinade han och drog henne närmare intill sig. Hans fina, goa tjej.
"Hey, guys, are you ready?" ropade plötsligt deras manager, Phil, som stod borta vid början av scenen. Hailie gjorde tummen upp, och sen slingrade hon sig ur Davids grepp och gick iväg med självsäkra steg. "Se och lär, nybörjare!" sa hon retsamt, och när hon sen försvann ut på scenen så kunde David höra publikens skrik och jubel hur tydligt som helst. "Hey everyone!" sa Hailie högt i micken, och David skyndade sig att ansluta sig till resten av bandet som väntade på att få gå upp på scenen. "Are you guys ready to rock the house!?" Publiken vrålade igen, och när hon en halv minut senare ropat upp killarnas namn så rusade David ut med sin egen mick i handen, skämtade om Hailies hår och när dom sen började spela och Hailie skuttade runt på scenen framför honom så tänkte han att livet var väl ändå underbart.
Del 3 - Fel väg igen
"Fan vad mycket folk det är" muttrade Sebbe och såg sig buttert omkring. Klockan var åtta på kvällen, bandet hade precis avslutat spelningen och nu när dom klev ur bilen utanför hotellet som dom skulle sova på så var det fullt av människor, fans antagligen, som kom farande för att få autografer och ta bilder. Och just nu så kände Sebbe inte riktigt för att bli fotograferad. Han var trött, törstig, hade en dundrande huvudvärk och var sjukt trött på att se Hailie och David kela, så även om det var roligt att bli uppmärksammad så ville han helst bara smita in på sitt hotellrum och slänga sig i sängen. "Seb, vi älskar dig!" vrålade två tjejer i hans öra, och något irriterat så tog Sebbe deras block och krafsade snabbt ner sin autograf. Fy fan alltså.
"Här har ni" sa David vänligt och gav tillbaka några signerade kort, och när han såg hur glada fansen blev så skrattade han. Det här var verkligen livet, att bli hyllad för att hålla på med musik och ha en drös med snygga brudar efter sig. Fast å andra sidan, så hade han ju redan hittat sin drömtjej, och efter att ha tänkt den tanken så vände David sig om och betraktade Hailie som skrev autografer och log in i kamerorna. Fan vad läcker hon var, och vilken jävla tur han hade haft som hittat henne. Men sen, utan att riktigt tänka sig för, så kastade David en blick på Sebbe, och när han såg sin väns ansiktsuttryck så ryckte han till. Sebbe verkade vara på bristningsgränsen, och trots allt smink som makeupartisterna lagt på honom innan showen så syntes dom mörka ringarna under hans ögon tydligt, och under några ögonblick så kände David av skuldkänslor. Skuld över att ha snott någon annans tjej.
"Hej looser!" sa Hailie som i samma ögonblick dök upp vid hans sida med glittrande ögon. "Vad stirrar du på?" "Inget" sa David, tvingade sig själv att sluta tänka på Sebbe och drog henne intill sig. "Så, vad säger du, ska vi dra till hotellrummet nu? Man får huvudvärk av det här skrikandet." "Visst" sa Hailie och slängde med håret. "Men om jag känner dig rätt så..." David log och avbröt henne genom att pressa sina läppar mot hennes, och nästan genast så kände han det välbekanta ruset av lycka fara genom kroppen. Att kyssa Hailie var som en drog för honom, och han fick aldrig nog av henne.
"Hörru, Seb, har ni separata hotellrum?" frågade en mörkhårig tjej som lutade sig över repet och väntade medans Sebbe skrev. Han nickade, men sen såg han upp och höjde på ena ögonbrynet. Tjejen log flörtigt, och när han förstod vad hon hade i åtanke så fnös han bara och vände henne ryggen, lagom för att se Hailie och Sebbe stå tätt omslingrade framför alla människor. "Att dom bara vågar" for det genom hans huvud, och när dom sen försvann in i entrén med armarna om varandras midjor så kände han svartsjukan välla upp. Sebbe hatade att ha förlorat Hailie till David, och när han sen tänkte på att dom antagligen skulle dela rum... Han kunde se det hela tydligt
framför sina ögon, hur David kysste Hailie på halsen, hur hon fnittrade och klängde på honom, David som flyttade sina händer innanför hennes tröja, och sen... "Hey, Seb, vad står du och tänker på?" sa Johnny i samma ögonblick och dunkade honom i ryggen. "Tänker du stå härute hela natten?"
Ja, kanske det, tänkte Sebbe och fnös. Jag kanske ska stå här ute hela natten och frysa ihjäl, och imorgon när dom hittar min döda kropp så kommer Hailie gråta och ångra att hon någonsin lämnade mig.
"Nej, jag kommer" sa han motvilligt och gick in med dom andra grabbarna, men sen dröjde han sig kvar i entrén och några minuter senare så gick han ut igen. Alla fansen var borta, förutom en mindre grupp tjejer som hängde kvar, och i den gruppen så såg han den mörkhåriga tjejen som pratat med honom förut.
"Hey, du!" ropade han, och när hon vände sig om så vinkade han åt henne att komma. "Vad heter du?" frågade Sebbe sen, och trots att hon verkat väldigt självsäker tidigare så kunde han skymta ett stänk av osäkerhet i hennes ögon. "Sandra" svarade hon sen. Sebbe granskade henne uppifrån och ner. Hon var ganska lång, runt 1.70, smal med fina drag och långt hår ner till midjan. Lite lik Hailie, faktiskt, men med något mjukt i sin utstrålning istället för det där supertuffa. "Har du fortfarande lust att följa med upp?"
Sandra såg överraskat på honom, som om hon inte riktigt kunde bestämma sig, men efter vad som verkade vara en evighet så nickade hon och tog Sebbes utsträckta hand. Han drog henne intill sig direkt, ignorerade sitt dåliga samvete och log sen mot Sandra innan han åter lät tankarna vandra över till Hailie och David, och sen kände han sig plötsligt skyldig. Han intalade sig genast att han inte gjorde något fel, att majoriteten av dagens rockstjärnor hade groupies istället för fasta flickvänner och att han definitivt inte valt Sandra bara för att hon liknade Hailie, men inom sig så visste han att han hade fel. Sebbe ville ha Hailie, men hon hade valt David istället för honom, och istället för att bättra sig så utnyttjade han Sandra. Sandra som säkert var en jätteschysst och gullig tjej, men inte den rätta för honom. Han suckade och förde den svarta luggen ur ögonen. Fan vad mycket enklare livet skulle ha varit utan tjatiga samveten.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 22 nov 07 - 18:28 | | Riktugt riktugt underbart, du är fan helt oroligt på att skriva! Älska!13<3<<3<3<3 | ellan_7 - 19 nov 07 - 17:35- Betyg:  | | fy fan vad bra!!!!!!! fortsätt!!! gillar att du stoppar ut två delar per dag ibland;) <33 | | eviigheet - 18 nov 07 - 12:07- Betyg: | | SUPER SUPER SUPER :D <3 |
|
|
|
