[FF] Blod i snön, del 21 |
Jag blir ju helt yr av lycka när ni vill ha mer. Men kan ni göra mig en tjänst? Om ni kommenterar kan ni väl säga om ni lyssnar på Tokio Hotel eller inte? Vore kul att veta om den här ficen intresserar de som inte är fans med...
Tom
Tom var glad över att Sanna tyckte om honom. Men det överskuggades av undran och oro över vad det var för fel med Bill. Han hade varit så konstig de senaste dagarna. Speciellt vad det gällde Sanna. Var det verkligen sant att de två inte var ovänner? Han visste ju att Bill hade gjort Sanna upprörd och fått henne att lämna dem. Men efter det verkade de ju vara vänner igen. Hade det hänt något under deras promenad häromdagen?
– Vill du se på en film? frågade Tom.
Han kände att han måste ha något att göra om han inte skulle bli galen av alla tankar och funderingar.
– Visst, det låter bra.
Inbillade han sig eller lät hon som att hon var långt bort i tankarna? Han blev alltid så rädd när hon lät sådär långt borta. Det var då han visste att hon kunde försvinna från honom på bara en sekund. Han reste sig upp och tog med ett täcke till soffan. Han letade fram en film och satte igång den. Sanna kröp ner i soffan och drog täcket över sig. Tom satte sig tätt intill henne och hon la huvudet mot hans axel. Han tyckte om att hon gjorde så för då kände han att hon fortfarande var kvar hos honom. Just då skulle hon inte försvinna ifrån honom. Han kunde känna hur hennes huvud blev tyngre och tyngre mot axeln och efter ett tag sov hon. Han vågade knappt andas, så rädd var han för att väcka henne. När filmen var slut satt han kvar en stund. Sedan kände han hur trött han själv var. Han lyfte försiktigt upp Sanna i famnen och bäddade ner henne i sängen. Sedan kröp han själv ner bredvid henne. Han låg och tittade på henne ett tag. Han älskade att se på när hon sov. Bara då verkade hon ha ett lugn över sig. Ett lugn han önskade att hon skulle finna även när hon var vaken.
Sanna
Sanna vaknade och märkte att rummet var helt mörkt. Hur hade hon kommit till sängen egentligen? Hon hade inget minne av att ha gått dit. Hade hon inte somnat i soffan under filmen? Hon vred på sig och försökte somna om, men det gick inte. Hon kunde höra hur Tom andades i mörkret bredvid henne och det gjorde att hon kände sig trygg. Hennes tankar flög iväg och hon tänkte på Mikael. Hon var så rädd att glömma honom. Tänk om hon en dag skulle vakna och inte minnas hur han såg ut, inte komma ihåg hur underbar han hade varit. Kan man glömma den som varit ens allt? Hon funderade på om han verkligen hade lämnat henen helt. Kanske vakade han hela tiden över henne? Ville han att hon skulle fortsätta sitt liv och hade därför sänt Tom som hennes räddning den där natten? Om hon sökte kanske hon till och med en dag skulle finna honom? Hon fick bara inte glömma honom. Hon kom att tänka på en sång hon hört någonstans.
”Leta, leta i en märklig värld
Allt och inget kan du finna
Du är ensam nu, på din långa färd
Hur kan någon som lever försvinna?
Alla har en röst, alla har en kropp
En ger värme åt någon annan
Om man inte syns, har man ändå hopp
Kanske man kan hitta varandra
Du blev en av dem andra utan röst
Som är skuggor i natten
Jag ser din oro och blir din tröst
Långt bortom svarta vatten
Den som blivit luft, går med lätta steg
Inge tvingar dig att stanna
Tanken flyger bort, den blir aldrig feg
För den söker alltid det sanna
Och vad gör det då, om du sen blir kvar
Bakom stjärnornas ridåer
Du kan vila där, medan själen far
Leker mellan alla nivåer”
Kanske hade Mikael ändå stannat mellan världarna och vakade över henne. Han ville henne bara väl och att hon skulle vara synlig. Jo, det var nog så hon måste tänka om hon skulle ta sig igenom det här. Hon var inte ensam och han fanns alltid där hos henne. Så länge hon inte glömde honom var han fortfarande levande. Hon skulle aldrig glömma sin älskade vän, inte ens när hon blev gammal och senil. Sanna log lite, gav ifrån sig en suck och somnade om.
Tom
Tom vaknade av att det kittlade på näsan. Han trodde att det var en fluga och försökte vifta bort den. Då hörde han hur någon fnissade till. Han slog upp ögonen och såg att Sanna låg lutad över honom och höll i en hårslinga. Så det var hon som hade väckt honom. Han kunde inte låta bli att le emot henne. Han hade nog aldrig sett henne så glad som hon verkade vara nu och det värmde ända in i hjärtat.
– God morgon, sa han och gav henne en puss.
– Förlåt att jag väckte dig, men du sov ju så länge, sa Sanna och skrattade.
– Det gör inget. Är du vaken så vill jag också vara vaken. Jag vill ju göra allt som du gör förstår du väl!
Sanna bara strålade mot honom. Hon verkade helt förändrad. Hon såg så lycklig och lättad ut. Vad hade egentligen hänt medan han sov? Hon verkade ju helt förvandlad. Men till det bättre.
– Du verkar så glad idag, sa han och log.
– Jag är glad idag. Solen skiner och du är här hos mig. Det känns bara så himla bra, sa Sanna och log ett stort leende.
– Jag är glad för att du är här hos mig, sa Tom och drog henne tätt intill sig.
Hon luktade så gott och det kändes så tryggt att ha henne i sina armar. Han strök henne över håret. Hon lekte med fingrarna över hans nacke. Var det inte så här livet skulle vara? Att spendera tid med den man älskar och inte behöva göra något speciellt. Bara kunna njuta av varandras närhet. Om de alltid hade fått stanna så här så hade han varit lycklig i resten av sitt liv. Men han visste att världen där utanför snart skulle göra sig påmind och att han därför måste njuta extra mycket av stunder som denna när de väl fanns där.
– Kan vi inte bara stanna i sängen hela dagen? frågade Tom.
– Haha, men om vi blir hungriga då?
– Vi struntar i att äta idag.
– Om vi måste gå på toaletten då?
– Ja, då får vi väl göra det. Men så snabbt vi bara kan!
– Okej, men då stannar vi här, sa Sanna och log mot honom.
De låg kvar på sängen i en timme och bara såg på varandra och lät händerna leka över den andras ansikte och nacke. Då ringde Toms telefon. Först tänkte han inte svara, men när han såg att det var Gustav som ringde så gjorde han det ändå.
– Tjena, sa Tom.
– Hej! Har du läst dagens tidning? undrade Gustav.
Tom suckade. Vad i tidningen kunde vara så viktigt att Gustav måste ringa och störa?
– Nej, det har jag inte.
– Du borde nog göra det. Tror att det kommer vara många som vill ha en intervju med dig i alla fall. Men läs den! Jag måste gå nu. Ha det!
Tom såg ursäktande på Sanna och sa att han nog var tvungen att lämna sängen ändå. Tydligen stod det något viktigt i tidningen som han måste läsa. Sanna nickade.
– Stanna kvar här så kommer jag snart med tidningen, sa Tom.
Han sprang ner till receptionen för att skaffa en tidning. Redan när han såg löpsedeln förstod han vad Gustav hade menat.
Sanna
När Tom kom in i rummet igen hade han ett uttryck i ansiktet som fick Sanna att bli lite orolig. Hade det hänt något?
– Sanna, vi måste nog prata lite, sa Tom.
Det där lät inte riktigt bra.
– Eh, okej, sa Sanna.
– Titta här, sa Tom och gav henne tidningen.
När hon såg vad som stod i den kunde hon inte få ur sig ett ljud. Hon kunde bara svälja och undra vad det här skulle betyda. I tidningen fanns en bild på henne och Tom tagen på caféet. Kvalitén var ganska dålig och det gick inte riktigt att se att det var hon. Hela artikeln handlade om att Tom Kaulitz hade synts tillsammans med en tjej och nu undrade alla om det var hans flickvän.
– Jag tror att många kommer vilja ha reda på om du är min flickvän eller inte och det kan bli ett himla liv, sa Tom.
– Vad tänker du säga då?
– Egentligen skulle jag vilja berätta för hela världen att du betyder allt för mig. Men jag tror att det vore bättre att ligga lågt nu och se vad som händer mellan dig och mig.
Sanna kände hur hon fick en klump i halsen. Betydde hon så mycket för Tom? Hon var både glad och rädd över vad han hade sagt. Ville hon verkligen betyda så mycket för honom? Och varför ville han då inte säga att hon var hans flickvän? Fast Sanna ville inte att alla skulle få reda på vad som hände mellan henne och Tom. De kände ju knappt varandra och allt var fortfarande så nytt och osäkert. Kanske var det lika bra om de förnekade allt.
– Jo, men det låter bra, viskade hon.
– Du blir inte ledsen då? Dessutom slipper du en massa publicitet om jag säger att vi bara är vänner.
– Det blir nog bra, sa Sanna.
Innerst inne önskade hon att den där bilden aldrig hade hamnat i tidningen. På något sätt kändes det som om allt skulle förändras efter det här.
Bill
Bill hade suttit och bara stirrat på tidningen i flera minuter. Han kunde inte slita blicken från bilden av Sanna och Tom. Trots att bilden var rätt otydlig så kunde Bill tydligt se vilka den föreställde. Han ville bara slita sönder den eller elda upp den. Var de tvungna att se så lyckliga ut? Varför var hon lycklig med hans bror och inte med honom? Samtidigt skulle Bill aldrig kunna ha sönder en bild med Sanna. Istället letade han upp en sax och klippte försiktigt ut artikeln ur tidningen. Han satt sedan med bilden i handen och fortsatte stirra på den. Tillslut slet han bort blicken och gömde urklippet under sin kudde.
Han bestämde sig för att ta en promenad och försöka rensa sina tankar. Ute på gatan började han gå på måfå. Vart han än gick så lyckades han hela tiden se löpsedlar med Tom och Sanna på. Varför var hon tvungen att förfölja honom när allt han ville var att glömma? Han gick in i en park och sjönk ner på en bänk. Den var egentligen alldeles för kall och blöt för att man skulle kunna sitta på den, men just då brydde han sig inte ett dugg. Varför var han tvungen att göra allt så komplicerat? Varför kunde han inte ha hittat någon annan att falla för? Eller varför var han ens tvungen att falla för någon? Kunde han inte bara få gå runt som innan och vara lycklig som det var? Visst ville han väl också ha någon att få hålla om, men innan han mötte Sanna hade han inte brytt sig så mycket om att han var ensam. Han hade ju Tokio Hotel och allt som kommer med det och det räckte gott och väl. Men det var som sagt var innan han mötte Sanna. Nu visste han ju vad han gick miste om.
Tillslut blev det ändå för kallt att sitta kvar i parken och Bill begav sig tillbaka till hotellet. När han klev ur hissen upp mötte han Gustav. Gustav började asgarva när han såg Bill.
– Vad har du gjort? Är du inte lite för gammal för sånt? skrattade Gustav.
– Vad då? sa Bill och såg ut som ett frågetecken.
– Jamen du har ju kissat ner dig, sa Gustav och pekade på Bills byxor.
Bill såg ner. Jo, det såg faktiskt ut som det. Snön från parkbänken hade smält och gjort hans byxor helt våta.
– Äh! Släng dig i väggen, sa Bill och slängde igen dörren till sitt rum med en smäll.
Tom
Tom var upprörd över att tidningarna hade fått reda på att han och Sanna varit på ett café tillsammans. Egentligen hade han inget emot om alla visste att han och Sanna var tillsammans, men han var så trött på att media bevakade varje steg han tog. Han ville kunna få ha ett privatliv ibland med. Allt han ville just nu var att få vara lycklig med Sanna utan att allt och alla hela tiden skulle lägga sig i.
Han såg att Sanna inte var lika glad längre. Varför kunde han inte bara ha stannat kvar i sängen hela dagen? Då hade de ju haft en underbar dag och hon hade fortfarande varit lika sprudlande glad som hon var när han vaknade. Tom strök med en hand över hennes kind. Då slängde hon sig om halsen på honom och höll om honom hårt. Han kramade tillbaka. Visste hon också att ingenting längre skulle bli som förut? Nu skulle alla hålla ögonen på honom och försöka komma på om Sanna var hans flickvän eller inte. Tillslut kanske hon också skulle få börja gå omkring med en stor huva neddragen över ansiktet så fort hon skulle ut. Han ville verkligen inte göra så mot henne när han visste hur skör hon var just nu. Men han hade lovat att stanna hos henne och det var ett löfte han varken ville eller kunde bryta.
– Ska vi lägga oss på sängen igen och inte gå upp mer idag, mumlade Sanna emot hans axel.
– Det tycker jag att vi gör, sa Tom.
Han gick och la sig och Sanna var snabbt där hos honom och kröp så nära honom hon bara kunde. Han tyckte om när hon gjorde så, för då visste han att han inte var den enda som var rädd för att bli lämnad. Det värsta som kunde hända var om han förlorade Sanna nu när han äntligen hade hittat henne. Tänk att inte få vakna med henne bredvid sig, inte höra hennes andetag om natten, inte känna hennes kropp mot sin egen. Han kunde knappt föreställa sig hur ont det skulle göra. Hur måste det då inte kännas för henne som hade förlorat Mikael? Tom la armarna om Sanna och drog henne ännu närmare. Hon fick inte försvinna ifrån honom.
– Kommer du att stanna hos mig? viskade han.
– Jag ska verkligen försöka, sa Sanna.
Han visste att det var det mesta hon kunde lova och var nöjd med hennes svar. Än skulle han få slåss för att hon skulle orka stanna i den här världen, men det var en kamp han tänkte vinna.
Sanna
Sanna tänkte verkligen göra allt för att orka stanna hos Tom. Hon var verkligen kär i honom och han fick henne att må så bra. Dessutom visste hon ju hur det kändes att bli lämnad kvar och det var inget hon frivilligt ville utsätta någon för. Speciellt inte Tom. Samtidigt visste hon att det var en svår kamp hon måste gå igenom för att orka stanna kvar i världen. Hon kunde fortfarande höra hur rakbladen skrek efter henne. Då och då kliade det under huden på skulderbladen och hon visste att det var hennes vingar som ville att hon skulle slå ut dem och flyga in i evigheten.
– Kommer du att stanna hos mig även när jag är som svårast att vara med? frågade hon.
– Ja, jag kommer att stanna för alltid. Du är för fin för att jag ska kunna släppa taget om dig. Vad du än gör så kommer jag alltid finnas här för dig.
Sanna var inte riktigt säker på det. Vad skulle till exempel hända om han fick reda på att hon hade kysst hans tvillingbror? Skulle han verkligen klara av att stanna hos henne i så fall? Varför var den kyssen tvungen att hända? Hon önskade att hon kunde gå tillbaka i tiden och göra den ogjord.
– Om du finns hos mig så tror jag att jag kan klara av att stanna kvar här. Med din hjälp kan jag nog börja leva igen, sa Sanna.
Hon kände hur han strök över hennes rygg med fingertopparna. Hon rös i hela kroppen för det var så skönt. Tänk vad lätt livet hade varit om det alltid hade varit så här. Här på rummet tillsammans med Tom kände Sanna att hon skulle kunna klara av vad som helst. Men hon var alldeles för medveten om att där ute fanns en hård och kall värld som bara väntade på att få sluka allt som kom i dess väg. En dag skulle den komma att sluka allt och alla och ingen kunde svara på när ens tid på jorden verkligen var slut. Tänk om något skulle slita Tom ifrån henne nu? Då skulle hon verkligen inte klara av att stanna kvar bland alla skuggorna. Den dagen skulle hon släppa sina vingar fria och försvinna in bakom stjärnorna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | iwonteverforgive - 21 sep 08 - 09:05 | | skit bra!! | EmelieCarlsson - 14 maj 08 - 20:14- Betyg:  | | Superduperüberbra!!!!!! :O | | LoveMusic - 1 mar 08 - 18:48- Betyg: | Denna novellen sjukt bra:)
Som sagt beskriver du allt så himla bra, med minst lika bra meningar:)
Det är bara en sak jag funderar på; VAd gör dom på hotellet? Dom har varit där i kanske en vecka om inte mer, men ändå så bara är dom där. Skulle dom inte kunna åka hem (hoppas att du fattar vad jag menar:P)
Och nej, jag lyssnar inte på Tokio Hotel, men din novell läser jag ändå:D | | NewMoon - 27 feb 08 - 15:14- Betyg: | Jätte vackert, helt underbrat!
Du är säkert inte intresserad av att veta längre, men jag
lyssnar i all fall på Tokio Hotel :) | | foreversacred - 23 feb 08 - 13:24 | | ååå så himmla fin <33 | | turbo001 - 2 feb 08 - 22:10- Betyg: | ÄLSKA ÄLSKA!!! Älskar dina noveller!!! Och såklart att jag lyssnar på Tokio hotel!! Moozan det kan du glömma det är jue mig han vill ha XD!!!!
MEn stackars Billie pojken!! Men han ska inte stjäla andras skatter som sagt;P!! | | Mangasagan - 7 dec 07 - 20:06- Betyg: | | Jag lyssnar på Tokio hotel och jag ÄLSKAR din novell<3 | | hannasteberg - 21 nov 07 - 18:37- Betyg: | | lyssnar inte på tokio hotel, men älskar din novell :) | | Mp3 - 18 nov 07 - 21:25 | Riktigt riktigt bra, ÄLSKA!!
Och jag verkligen ÄLSKAR tokio hotel så ja, jag lyssnar du på dom :) <3 | | luftballong - 17 nov 07 - 15:53- Betyg: | | Jag lyssnar inte på tokio hotel, men jag tycker att din novell är jättebra! fortsätt skriva mera!:D | | tjoh - 17 nov 07 - 13:53- Betyg: | jättebra tycker jag så självklart vill jag ha ännu mera :D:D:D
jag lyssnar åp TH; men inte så mkt. bara två låtar eller ngt sånt :P (monsoon och ich bin da :D)
hahah men fortsätt nurå :D <3! | | ThisIsJustMe - 17 nov 07 - 11:11- Betyg: | | Gaaah såå GRYMT bra asåå!!!!!! Bill får hitta nån annan tjej för tom och sanna SKA vara ihop!!!!!!! dom passar så bra ihop!! :D Joo det e klart jag lyssnar på TH!!!!<33 HAHA x'D | | Moozan - 17 nov 07 - 08:26- Betyg: | | Aww,Älskar när du skriver så långa texter. ^^ Fast jag är inte så bra på att skriva långa komentarer direkt då xD Men skit bra. Fortsätt. Och såklart jag lyssnar på TH <3 Men man blir ju lite sådär arg på Bill, när han gillar den där Sanna och inte mig X'D |
|
|
|
