Åsikter och sådant |
Arbete
Vi har hört det länge nu. Arbetslösheten är landets största problem, människor slås ut. Unga går i åratal utan en chans att komma in på arbetsmarknaden. Högern säger att det beror på att människor är lata, och hellre lever på bidrag, och att företagen inte vill anställa för att det är för mycket regler.
Jag skulle snarare vilja säga att problemet ligger i att det finns de som tjänar pengar på att andra går arbetslösa. När det är många som slåss om samma jobb kan storföretagen pressa ner lönerna, vilket underlättas ännu mer av att de erbjuds gratis arbetskraft genom ungdomspraktikplatser. Företagen använder inte sina vinster till att anställa fler, utan till att öka aktieutdelningen och fylla bankkontona. Problemet är att de som bestämmer idag inte vill att alla skall ha jobb oavsett vad de påstår i sina påkostade reklambroschyrer.
För att allas rätt till arbete skall bli självklar måste vi ifrågasätta att storföretagens jättevinster går rakt ner i aktieägarnas privata fickor. Vi måste inse att de pengar vi har i Sverige skall fördelas rättvist, och användas för människors behov. Jag vägrar att acceptera att en del kan sko sig på andras olycka och fattigdom. Jag vägrar acceptera att vinstintresset får gå före alla människors rätt till arbete, och vi vägrar att passivt se på när klassklyftor och orättvisor växer.
Jag vet vilken sida jag står på.
Storföretagen använder också arbetslösheten som argument för att försämra arbetsvillkoren för sina anställda. Högern vill tillbaka till den tid då arbetarna inte vågade kritisera och protestera av rädsla för uppsägning eller sänkt lön. Att reglerna skulle vara krångliga och hindra företagen att nyanställa är ren lögn.
Det har tagit årtionden av facklig kamp att bygga upp den arbetsrätt och de andra fackliga rättigheter som man nu försöker bryta ner av rent politiska skäl. Det handlar om en kamp mellan de som äger och styr företagen samt deras politiska företrädare och oss som försvarar de anställdas rättigheter. Det kallas klasskamp, och vi vet vilken sida vi står på.
Jag vill att man ska införa sex timmars arbetsdag för att ge fler rätt att arbeta men också tid att leva. Sex timmars arbetsdag skulle ge mer fritid som vi kan ägna åt det vi vill. Samtidigt måste övertidsuttaget minska det är vansinne att en del arbetar halvt ihjäl sig medan andra går arbetslösa och riskerar att bli utslagna.
Jag vet vilken sida jag står på.
|
| Kommentarer | | tocke - 9 dec 07 - 18:25 | | bara tjafs | | Nightclaw - 17 nov 07 - 01:28 | Tja, jag vet inte vad jag ska säga om det, men eftersom jag har läst allt känner jag mig skyldig till att säga något iallafall...
Hum... Ja, du har rätt i mycket.
Men...
Eller äh, jag vet inte... |
|
|
|
