Älskad eller hatad [Del 21] |
- I sådana här lägen, undrar jag varför jag inte blev en fågel istället, viskade jag muttret för mig själv. En fågel hade ju varit intressantare än mig.
Jag satt med Steven vid ett bord på Strandpartyt. Snart skulle den första aktiviteten börja, och jag har inte sagt ett ord till honom. Inte han till mig heller, men det är ju jag som borde börja prata. Jag stoppade in en näva full med chips i munnen och tuggade som om det var stenar jag åt. Steven kollade på mig helt lugn och sammanbiten. Hur kunde han vara så här lugn? Jag kan inte ens få fram ett ord. Jag log mot honom medan jag svalde chipsen. Jag strök handen i håret och försäkrade mig om att mina lockar föll längst axlarna. Allt satt perfekt - det var bara mig det var fel på.
- Så..., började Steven. Vad... tycker du om Strandpartyt?
Så himla pinsamt. Det brukar ju vara tjejen som startar konversationen. Nu tror Steven säkert att jag inte vågar prata också. Jag skämde ju totalt ut honom innan. " Att han är snäll ". Snäll! Hur kunde jag bara beskriva honom med ordet snäll? Han höll ju ett helt tal om mig!
- Det är... trevligt, påpekade jag. Fint också.
- Ja. Det tycker jag också, sa Steven medan han kliade sig bakom nacken.
Plötsligt startades musiken. Det var en helt vanlig låt som man säkert har kopierat från en platta. Inte så hippigt, kan man tycka.
- Tack för att du räddade mig där, fick jag ut ur mig utan att tänka mig för.
Först sa han inget. Han kollade på mig. Rakt in i mina ögon. Jag fick rysningar.
- Ja... Varsågod, nästan viskade han.
- Kan alla samlas runt mig! skrek en tjej med rött hår, glasögon och massor av fräknar.
Hon hade på sig en T-shirt där det stod Mattegruppen på.
Alla samlades runt henne med sina partners. Jag och Steven släntrade dit också.
- Hej på er alla, och välkomma till årets skolparty!
Alla skrek, visslade, hurrade och klappade.
- Förra årets skolparty, hade vi alla hjärtansdagtema. Men nu har vi ett strandtema!
Några klappade medan andra bara hade blickar som löd: " Ja. du har sagt det ".
- Öh... Ja, just det! Nu ska dansgruppen Back in Track lära er en liten dans, som ni sedan måste uppvisa. Back in Track ska sedan välja ut det par som klarade sig bäst, och som dessutom vinner ett pris, en liten resa till någonstans, som jag inte får avslöja nu. Och med nöje vill jag presentera...
En liten trumvirvel startade.
- Back in Track!
19:01 Dansgruppen Back in Track består av tre unga tånorskillar ( 19, 18, 17 ). De berättar om sig själva och
vägen upp till kändislivet. Alla lyssnade med ett idel öra.
19:03 Back in Tracks ungsta kille, Ryan, visar en liten 15 - sekunders dans. Alla försöker hänga med. Ryan visar
det detaljerat och sakta så att alla ska förstå dansen. Han visar den jätte många gånger. Alla fick napp på det första
men sedan blev det bara trassligt, så Ryan visar det sagta gång på gång på gång.
19:04 Några börjar redan tröttna och sätter sig ner. Den rödhåriga, fräkniga tjejen, Loridee, uppmuntrar alla om
att försöka lite till men ingen verkar bry sig. Loridee blev så arg så att hon nästan puttade ut Ryan och skrek i mikrofonen
" Alla, och du menar jag ALLA, ska dansa detta, annars kan de gå ut med detsamma! ". Några människor blev så rädda
att de spillde ut sin läsk på bordet. Loridee blev nu ännu argare...
19:06 Julia och Steven fokuserar på stegen, men det blir ändå bara en ren smörja av det hela. De trampar varandra på
fötterna och Julia var nära till att få ett utbrott. Julia såg inga som var bra, alla var dåliga så hon blev lättat vid tanken
att det kanske inte finns några rivaler.
19:17 Jonathan och Jessie blev ovänner och lämnade tävlingen. " Men varför! " frågade Loridee argt. Jessie blev helt
röd i huvudet. " Du ska vara tyst din nörd! ”avspisade hon." Hur kan du hänga upp dig på en sån liten bagatell!". Loridee
blev så förbluffad att hon inte sa något mer till Jessie.
19:19 Flera par drog sig bort. Ingen kunde komma ihåg dansen, kvar blev då 6 par. Pressen ökade. Julia visste inte
riktigt om hon hade känt rätt, men hennes hjärta bultade så hårt att hon var tvungen att stanna ibland. Hon svettades
och kunde inte kontrollera sig själv, du vet, benen blev som gelé. Julia visste nog varför...
19:20 Nu var det dags att visa upp vad man kunde. Första paret ut var Martin och Sarah. De klarade sig mycket bra.
När de dansade färdigt kom Back in Track överens om en poäng från 0-5 som då blev, 4. Sedan var det dags för Laila
och Sandor. Lailas kläning fastnade i Sandors höga kängor så alla trasslade ihopa sig och de ramlade på sanden.
Poängen där blev 1. Efter Lalila och Sandor var det Brittany och Brian. Brittanys hår flög åt alla sidor. Hon försökte
se normal ut men det piskade henne så hon skrek. Hon skrek så mycket att Brian föll på sanden och drog med henne ner.
De båda avslutade det hela med ett leende. Poängen de fick var 1.
19:21 Nu var det bara tre par kvar. Julia och Steven var sist ut. När Britney och Aaron skulle visa blev allt fel från början.
Aaron hade suttit ner hela tiden eftersom han inte orkade, och då drog Britney på honom så att de skulle uppvisa. Aaron hade
inte sett det så han viste inte riktigt vad man skulle göra. När musiken rullade igång dansade Brittany perfekt medan Aaron såg
ut som ett frågetecken. Då började Aaron dansa robotdans istället. Ryan gillade Aarons robot dans så paret fick ihop 3 poäng.
Elma och Helter var näst sist. De hade båda övat jätte mycket men när musiken började sa det stopp. Nu satt de bara där med sura
miner och anklagade varandra. Back in Track gillade inte när folk skyllde på varandra så paret fick 0 poäng. Nu var det dags för
Julia och Steven. De båda gav varandra nervösa blickar. Julia svettades och trodde att hon skulle kunna blå en hel å. När de tog
varandra i händerna ( för det skulle man göra i början av dansen ) fick de båda stötar. Som om det började blixtra. Julia blev ännu
nervösare. När de började dansa kändes det som om de flög fram. Båda hann och göra samma saker och båda hade ett leende på
läpparna hela vägen fram. Båda dansade gämnlika och kom på att de var jätte bra partners tillsammans. När det slutade avslutade
Julia med att gå ner i split. Steven klappade, såsom alla andra. Ingen visste, men Sienna var där och kollade på Steven medan hon log.
Hon skulle fixa ihopa de två till danser...
19:25 Alla fick vila sig lite så länge Back in Track överlag. Snart skulle de presentera vinnaren. Nu pratade Julia och Steven som aldrig
förr. Som om de var bästa kompisar - det gillade inte Julia så mycket - men om Steven bara ville att han och Julia skulle vara vänner. Var
det okej för Julia. "Bättre att ha en vän än att inte ha en ", tänkte hon för sig själv medan de kommenterade den äckliga maten i skolan. Plötsligt
kom Back in Tracks andra medlem Joe fram till mikrofonen. " Nu ska jag meddela vem som vann " sa han med en otrolig spänning i rösten.
Alla satt som förstelnade medan de väntade på resultatet. Alla på strandpartyt kom fram för att höra vem som hade vunnit. " Och vinnarna
är "... En trumvirvel startade. Han log brett. Alla andades som om de inte fick luft. Julia kollade på dem med himlande ögon. " Detta är inte
mellan liv och död. Andas människor " hade hon lust att skrika men istället tänkte hon det i hjärnan. " Glömde rapportera, att det vinnande paret
får åka till... Cofé Bean! ". Alla såg på varandra med chockerande miner. Inte mycket till pris. Cofé Bean var en litet bageri, där de sålde glass, bakelser,
kakor, drycker och så klart kaffe. " Ni får ett presentkort på 100 var i Cofe Bean ". Han uttalde Cofè Bean som om det var det bästa priset man kunde
få i världen med uppsrärrade ögon och händerna i luften. Några suckade och himlade med ögonen. Bättre att få ett pris än att gå tomhänt i alla fall.
" Då så. Det vinnande paret är ... ". Trumvirvel startade en gång till och alla började sucka. Julia och Steven kollade på varandra som om de var säkra
att dom skulle vinna. " Martin och Sarah "! " Va! utbrast Julia högljutt. Martin och Sarah gick upp på den lilla mini - scenen och tog emot sina
presentkort. " Bättre lycka nästa gång, tröstade Steven Julia. " Det var ändå du som klantade dig, tillade han som ett skämt. Julia puffade honom
på axeln. " Du, du, sa hon. Du ska inte snacka för mycket eftersom den lilla puffen kan bli till ett björnslag! ". De båda brast i skratt.
- Hamburgare, beställde jag när Loridee frågade mig vad jag ville äta.
Alla satt vid borden eftersom det var dags att äta. Loridee och två andra killar gick runt och frågade alla vad de ville ha. Pizza eller Hamburgare med pommes frites.
- Vill du också ha pommes frites? undrade Loridee medan hon log glatt.
- Javisst.
Hon skrev ned det på ett noteringsblad.
- Och coca - cola, inflikade jag innan hon hann fråga vad jag ville dricka.
Hon skrev ner det och avläste det hon hade skrivit.
- Jag tar motsatsen, inflikade Steven. Vill säga, Pizza och Sprite, tack.
Hon nickade medan hon skrev ner det. Sedan bugade hon och gick iväg till bordet bredvid oss där Amelia och vad - han - nu - heter satt. Jag ignorerade dom. Amelia kunde inte förstöra min kväll. Särskilt inte en kväll med Steven.
- Så, när kommer björnslaget? fnissade han medan han strök handen genom håret.
Magiskt. Jag inspekterade hans kastanjbruna ögon. Det kändes som om de till och med log mot mig.
- Snart. Jag orkar inte göra det nu, tillkännagav jag med ett skratt.
- Är det bara för att du inte vågar?
Han höjde på ögonbrynet medan han fnissade till.
- Klart jag vågar! konstanterade jag.
- Visa mig då, manade han.
Jag lade handen över munnen medan jag blinkade blygt med ögonfransarna.
- Jag kan kanske inte..., konsternerade jag medan jag visade honom ett blygt leende.
Han log.
- Det visste jag väl, medgav han.
Jag räckte tungan åt honom.
- Nej, nu får du inte vara taskig! utbrast han och låssades vara ledsen.
- Sårade jag dina inre känslor? sa jag och låssades också vara ledsen.
- Nej, men mina yttre. Mina inre känslor ser inte att du räcker tungan åt dem!
Jag skrattade så att tårarna rann. Det var otroligt att jag aldrig kunde ha tradigt i Stevens sällskap.
Plötsligt anlände maten. Jag öppnade min hamburgare som var fullproppad med massor av smält ost, tomat, lök och ketchup. Stevens pizza var med ost, skinka och champinjoner. Vi fick vår läsk och killen som gav oss maten lade en vas med en röd ros i mitten av bordet. Det hade börjat mörkna, och man såg solnedgången. Det enda man hörde var folk som småpratade och besticken som skrapade mot tallrikarna. Det kändes så lugnt.
- Åh, vad gott, sa Steven med munnen fullproppad av pizza.
Han sköljde ner allting med två klunkar Sprite. Jag tog en tugga av min hamburgare.
- Okej, men min hamburgare är godare! invände jag.
Jag doppade en pommes - frites i ketchupen och förde den till min mun.
Steven fnittrade.
- Vill du ha en pommes - frites? frågade jag vänligt medan jag doppade en i ketchup och räckte den till honom.
Han tog emot den och stoppade in den i munnen. Han tuggade och lådsades som om den var hård att tugga på.
- Oj då. Jag visste inte att stenar var pommes - frites, erkännde han.
Jag skrattade så mycket så jag fick kämpa för att hålla tårarna borta.
- Nä, jag bara skämtade. De var jätte goda. Vill du ha en bit pizza?
Han slet av en bit av pizzan och räckte den till mig.
- För att ta emot den måste jag ge dig mer pommes - frites, sa jag och gav ytterligare 5 pommes bitar till honom.
Han tog emot dom och jag tog emot pizzan medan jag smakade på den.
- Jätte god! utbrast jag.
Han log. Han ler hela tiden! Så avslappnad, så söt, så fin, så snygg, så smart, så rolig, så... Nej! Bara vänner, bara vänner, bara... vänner.
Jag tog en till tugga av min hamburgare. Sedan tog jag min coca - cola i famnen och drack en klunk. Efter det satt jag bara och fingrade på sugröret. Bara vänner? Det ordet skrämde mig så mycket så att jag fick kala kårar längst ryggraden. Om jag ska medge det - jag medger det - jag... jag... jag älskar faktiskt Steven. Innan tycket jag att han var en bra kompis, men på de sista tiderna har han hjälpt mig så mycket och har alltid varit vänlig. Jag kan bara inte stå emot. Det negativa var att han var Ebbas bror, att han är med i Fontänerna, att han röker och att han tycker att vi bara ska vara vänner. Okej, han har aldrig sagt att vi bara ska vara vänner men det är något som säger att han bara vill det. Det kändes som om han skämdes av mig, men nu - när Fontänerna är här - ser det inte ut som om han skämms alls. Jag kan inte lita på mina känslor, men det är ändå något som säger det. Jag önskar att det inte vore så som jag tänker. Jag önskar att han hade samma känslor för mig som jag hade för honom. Men alla önskningar kan inte gå i uppfyllelse, eller?...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | jag___ - 5 dec 07 - 21:22 | | när kommer nästa??????????? | dreamstreet - 1 dec 07 - 10:07- Betyg:  | | har väntat jätte länge på en ny del. :) och det var värt väntandet | | M-424 - 16 nov 07 - 21:23- Betyg: | Braaaaaaaa:) Sjuuukt braa assååw:D:D
<33 | | -Cute - 16 nov 07 - 14:16- Betyg: | vet du hur överlycklig jag blev när du la ut en ny del :D
och sen när delen äger så vart jag ännu gladare :D
WIIIIE XD haha
Meeeer du skriver jättebra |
|
|
|
