Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

du&jag [del 3]

Dom var tysta ett tag. Stina trodde nästan att han hade somnat.
- Visst är det tyst här, sa han då.
- Mmm det är därför jag inte kan sova.
- Jag var här mycket under min tid på lägret, sa Alex.
- Va? Har du vart på din morsas läger?
- Det var min pappas då.
- Vad hände med honom, om du vill berätta, frågade hon.
- Han dog i en bilolycka när jag var 17 år.
- Jag är ledsen.
Alex var tyst och det började regna. Dropparna smattrade på taket.
- Vad sa din mamma, frågade Alex.
- Att jag var en jävla snorunge.
Alex var tyst.
- Förlåt att jag sa till morsan.
Stina reste sig ur sängen och gick fram till fönstret. Hon lutade pannan mot det.
- Hon är alkoholist, sa Stina.
Alex satt sig upp i sängen och strök håret ur ögonen.
- Jag vet ine vad jag ska säga.
- Säg inget då.
Regnvatten rann över fönsterruntan. Alex steg upp ur sängen och gick fram till henne. Han la handen på hennes axel. Han var så nära att Stina kunde känna hans kroppsvärme. Han luktade så gott.
- Det regnar ute, sa Stina.
Alexander började massera hennes axel.
- Mmmm.
Alex tog ett steg närmare henne.
- Vad gör du, frågade Stina tyst.
- Vet inte.
Hans hand traslade in sig i bandet på hennes pyamaslinne. Han drog ner det över hennes axel. Stina försökte förstå. Vad höll han på med? Försökte han få henne i säng eller vad höll han på med? Stina vände sig om.
- Förlåt, jag vet inte vad som flög i mig, stammade han.
Han gick tillbaka till sin säng. Stina stod kvar. Det började bli kyligt i rummet. Vad hade just hänt?

Nästa morgon var Stina ute och hämtade vatten i den gamla brunnen utanför stugan. Axel var inne och kokade potatis. Det var så kallt och frosten låg på marken.
- Det kommer bli snö till kvällen, sa Alex när hon kom in.
- Ja det är bäst vi har mycket ved inne imorgonbitti, svarade hon.
Innan kvällen kom var detsnöstorm. Stina satt ihopkurad framför brasan.
- kommer vi kunna fara hem imorgon, frågade hon Alex.
- Inte om det fortsätter såhär.
Han gick omkring och försökte få täckning på mobilen. Stormen tjöt utanför stugan. Stina kände paniken komma. Tänk om din skulle dö här. Alex satte sig ner bredvid henne.
- Ta det lugnt, vi klarar oss finfint.
Stina lutade huvudet mot hans axel. Han tvekade innan han la ena armen om henne.
- Varför var du egentligen på lägret, frågade Stina.
- Jag söp, rökte, svor och knulla runt för mycket. så det var mitt fel att mamma och pappa startade lägret, svarade han.


Senare rev stormen än genom skogen. Stina kunde fortfarande inte sova. Hon kurade ihop sig under täcket. Hon frös vrekligen. Dom hade inte lagt på elden så den hade slocknat.
- Fryser du, frågade Aelx ifrån sin säng.
- Ja, faktiskt.
- Vill du att jag ska tända elden?
- Det är lugnt.
Hon hörde Alex resa sig och komma fram till hennes säng. Han lyfte hennes täcke och kröp ner med henne. Genast blev Stina varm i hela kroppen. Hon letade och hittade hans läppar. Kyssen var kort och utan tunga. Hon kände hans andetag mot sin kind.
- Jag har aldrig legat med nån, sa hon då.
Han kramade om henne.
- Du är så ung, viskade han.
- Kyss mig igen.
Han gjorde som hon sa. Kyssen varade längre. Snart hånglade dom.

Efteråt somnade Alex. Stina låg vaken. Hon var inte oskuld längre. Hon kände sig precis som förut fast endå inte. Snart somnade även hon.

- Vi var alla oroliga över er, sa Annelie samtidigt som hon kramade Alex.
- Vi klara oss fint, mamma, sa Alex.
Vad annat skulle han kunna säga tänkte Stina. När dom hade kommit tillbaka hade Carro och Annelie turas om att krama ihjäl henne. Stina sökte efter Alexanders blick men han tittade bort. Var det allt hon hade varit? Ett tidsfördriv? Plötsligt ville hon bara vara ifred.

Hon kröpihop. Trots att Carros andetag var nära och en av tjejerna snarkade saknade Stina nått. Då knackade det på förstret bredvid hennes säng.

- hej, viskade Alex när hon kom ut.
Hon försökte läsa av hans ansiktsuttryck. Men hon såg inget. Men snart steg han fram och kysste henne hårt på munnen. Stina slappnade av och smälte in i hans armar.
- Jag har saknat dej, viskade han.
- Och jag dej!
Det var tyst en stund medans dom bara höll om varann.
- Jag måste gå, viskade han.
- Vi ses.
Efter det somnade hon sött..
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)
sandruskapuska - 28 dec 08 - 00:02- Betyg:
bra, kunde skrivitr mer bara
_NotAnAngel_ - 13 apr 08 - 17:46- Betyg:
Helbra, bra beskrivet, inlevelse, själva känslan.
Asbra<'3
empalove - 16 nov 07 - 22:13- Betyg:
skit bra!!MER NU!!
SoakedInLuxury_ - 15 nov 07 - 21:01- Betyg:
mer.. NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU =)
emelie_e - 15 nov 07 - 19:09- Betyg:
åå,vad fiin,började nästan gråta :))
tjoh - 15 nov 07 - 18:33
jättebra :D mera ? (A)

Skriven av
vemvet
15 nov 07 - 18:13
(Har blivit läst 177 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord