[FF] Blod i snön, del 20 |
Tom
Tom önskade att Sanna skulle säga att hon älskade honom. Han visste att hennes kärlek till Mikael var något helt annat, men en dag ville han höra de orden riktade till sig själv. Han höll Sanna i handen. Den var väldigt kall, men började bli lite varmare. Han ville nästan stoppa in hennes händer under sin tröja så att de inte skulle vara så kalla. Han såg sig om på kyrkogården. Det var en väldigt dyster plats och han förstod varför Sanna inte orkat gå dit ensam. Han funderade på hur det var att vara död. Kände man något? Blev man en ängel? Fanns himmel och helvete? Eller upphörde man helt att existera? Han ville gärna tro att man blev en ängel, för i så fall gjorde det inte lika ont att förlora någon. Då visste man ju att de fanns där och vakade över en. Jo, han måste nog ändå tro att Mikael var en ängel och att Sanna också skulle bli en om hon lämnade honom.
– Vill du gå och ta en kopp varm choklad? frågade Sanna.
– Ja, det vore mysigt.
De gick in på ett litet mysigt café och slog sig ned vid ett bord i ett hörn. De beställde in chokladen. Det var varmt och Tom fällde ner sin luva för att det skulle bli lite svalare. När servitrisen kom tillbaka till deras bord hajade hon till.
– Men, du är ju Tom Kaulitz! Jag bara måste få din autograf!
Tom suckade inombords. Dagarna med Sanna hade gjort att han glömt vem han faktiskt var. Visst tyckte han om sina fans, men ibland ville han få vara ifred. När han var med Sanna ville han bara behöva tänka på henne.
– Klart att du får den, sa Tom och log.
När servitrisen försvann drog han snabbt upp sin huva igen. Ändå visste han att det inte skulle dröja länge innan fler kom fram till dem.
Sanna
Sanna tyckte det var mysigt att sitta med en kopp choklad som värmde händerna, samtidigt som hon kunde se in i Toms ögon över kanten av koppen. Plötsligt kom det fram en flicka till bordet och bad om Toms autograf. Han skrev snällt och log mot flickan. Sedan såg han ursäktande på Sanna och ryckte lite på axlarna.
– Jag är ledsen Sanna, men vi lär nog inte få vara ifred här, sa Tom.
Tom hade verkligen rätt. Hela tiden kom det nya människor och bad om hans autograf. Sanna hade aldrig var it med om något liknande och hon visste inte riktigt hur hon skulle reagera. Hon och Tom hann ju aldrig avsluta en mening ens en gång. Hon ville ju ha honom för sig själv. Tillslut hade de lyckats dricka upp chokladen, även om den blivit kall. Då gav Tom henne en vädjande blick som sa att hon skulle ta med honom därifrån. Sanna log mot honom och tog hans hand. Sedan fullkomligt drog hon honom ut på gatan och de började springa mot hotellet. Några av fansen förföljde dem, men Sanna och Tom hann in på hotellet och in i hissen innan de hann ifatt. De skyndade sig in på Toms rum och föll skrattande ner på sängen. Sanna kände ändå lite dåligt samvete gentemot fansen. Hon visste ju själv hur det var att vilja få en autograf eller en kram. Men just nu var hon egoistisk nog att vilja ha Tom för sig själv. Hon lät sina händer leta upp hans och de flätade in fingrarna i varandra.
– Är det inte jobbigt att folk känner igen dig vart du än går, frågade hon.
– Jo, speciellt när jag helst vill vara ensam med dig.
Sanna kände hur hon blev varm i hela kroppen av hans ord. Visst måste det vara såhär att vara kär? Tänk att det skulle krävas att hon försökte slå ut sina vingar och lämna denna världen för att hon skulle hitta sin första kärlek. Hon blev plötsligt rädd för att han inte alls var kär i henne. Att han bara lekte med henne. Kunde det vara så? Tänk om han bara ljög när han sa att han skulle stanna hos henne.
– Jag är rädd, viskade hon.
– För vad?
– Att du också ska försvinna ifrån mig.
– Var inte det. Nu när jag äntligen har dig i mitt liv så tänker jag inte släppa dig i första taget.
Hon såg in i hans ögon och blev säker på att han inte ljög.
Tom
Tom kände sig som i sjunde himlen. Här låg han med världens finaste tjej bredvid sig och han var säker på att han betydde mycket för henne. Han blev ändå lite ledsen över att hon trodde att han skulle lämna henne. Visst förstod han varför, men han trodde ju att han hade varit tydlig med att han skulle stanna hos henne. Han skulle kunna stanna hos henne så länge han bara kunde.
– Vill du hitta på något nu? undrade han.
– Jag är nog lite hungrig. Ska vi se om dem andra vill följa med och äta?
Tom var också hungrig och tyckte att det lät som en bra idé. Han spanade försiktigt ut i korridoren innan de vågade gå till de andra killarnas rum. De knackade först på dörren till Gustavs rum.
– Hej, sa Gustav när han öppnade dörren och såg vilka det var.
– Ska du med ner och äta? Vi tänkte fråga de andra med.
– Ja, de andra är här. Vi satt just och pratade om att gå ner och äta, så vi hakar väl på.
Alla trängde in sig i hissen och åkte nere i matsalen. Hela tiden höll Tom Sanna i handen och funderade på hur lycklig han faktiskt var. Han hade ju i stort sett allt man kan önska sig. Dessutom ville han visa för hela världen att Sanna hörde ihop med honom. Men han visste att det skulle bli en massa skriverier i så fall och det trodde han inte att Sanna skulle klara av just nu. Men inne på hotellet var det ändå rätt lugnt att visa sig med henne. Här skulle ingen bry sig.
– Men nu vill jag veta vad som är på gång mellan er två, sa Georg när de satt och åt.
Tom såg på Sanna och log. Hon log tillbaka och ryckte på axlarna.
– Vi har väl inte riktigt pratat om det där än, men ja jag är i alla fall väldigt intresserad av Sanna, sa Tom och rodnade.
Hans uttalande möttes av busvisslingar från Gustav och Georg.
– Du då? Är du intresserad av Tom, sa Bill med skärpa i rösten.
Tom hade aldrig hört Bill använda en sådan röst någon gång. Vad var nu det här? Varför var han på det viset emot Sanna?
Sanna
Sanna såg skrämt på Bill. Inte tänkte han väl säga vad som hade hänt mellan dem? Var han tvungen att se på henne med den där blicken? Han verkade så arg och sårad. Det sista hon hade velat var ju att såra honom.
– Jo… jo, det är jag väl, sa Sanna.
Hon riktigt såg hur besviken Tom blev över att hon inte lät mer entusiastisk. Bill såg henne stint i ögonen och verkade inte riktigt övertygad. Vad var nu det här? Varför var han tvungen att göra så mot henne? Inte heller ville hon göra Tom ledsen, men han kunde ju inte veta varför hon lät så osäker när hon svarade. Förhoppningsvis skulle han aldrig få reda på det heller.
– Bra, hörde hon Bill svara.
Sanna kände hur oron började växa inom henne. Var Bill ändå intresserad av henne? Hade kyssen inte bara varit ett misstag? Nej, inte kunde väl Bill gilla henne på det viset? Han var ju Toms tvillingbror. Det gick ju bara inte. Sanna skyndade sig att äta upp maten hon beställt in. Sedan ursäktade hon sig och skyndade sig upp på Toms rum. Där la hon sig på sängen och försökte hålla tillbaka tårarna. Hon hörde hur dörren öppnades och såg Tom komma in. Han la sig bredvid henne och tog hennes hand. Då började hennes tårar att rinna.
– Vad är det Sanna?
– Jag vet inte. Allt blev bara så fel, snyftade hon.
– Vad då?
– Men när Bill frågade det där så blev jag så ställd. Det lät ju knappt som om jag verkligen tyckte om dig. Men det gör jag, det gör jag verkligen.
– Bill verkade lite konstig. Har det hänt något mellan er? Är ni ovänner?
Sanna kände hur oron återigen växte. Inte kunde han väl veta något? Nej, han fick inte veta det. Aldrig! Tom skulle säkert inte klara av att förlåta henne i så fall. Han skulle säkert lämna henne i så fall.
– Nej, inte vad jag vet, sa Sanna och försökte låta övertygande.
– Okej. Han var nog bara lite sur eller något.
Sanna trodde också att Bill var sur, men till skillnad från Tom så visste hon nog varför.
Bill
Bill visste att han hade varit elak och orättvis emot Sanna, men han kunde inte hjälpa det. Han var ju så svartsjuk så han skämdes över sig själv. Men det gjorde så ont att se Sanna och Tom tillsammans. Hans egen tvilling och tjejen han själv ville ha. Bill förstod inte riktigt varför Sanna hade kysst honom tillbaka om hon nu verkligen ville ha Tom. Varför kunde hon inte ha fallit för honom istället? Kunde inte han ha fått vara lycklig med henne?
Bill såg på när Sanna gick ifrån bordet. Han visste att han hade gjort henne ledsen. Egentligen ville han bara springa efter henne och säga förlåt och hålla om henen tills hon blev glad igen. Men det var ju omöjligt. Istället var det Tom som skyndade sig efter Sanna. Bill ville ta sin tallrik och slänga den i väggen. Varför skulle han alltid vara så elak mot Sanna? Det var ju inte hennes fel att han hade känslor för henne. Vad skulle Tom tro egentligen? Han hade gett Bill en arg och undrande blick. Tänk om ha fick reda på vad som hade hänt mellan honom och Sanna? Bill visste att han förmodligen aldrig skulle förlåta någon av dem. Fan! Vad var det han hade trasslat in dem i egentligen? Varför hade han kysst Sanna? Hur skulle han ha kunnat låta bli?
Bill lämnade sin mat och gick upp på sitt rum utan så mycket som ett hej då till Gustav och Georg. Han satte sig på sängen och såg sig om i rummet. Han var så himla trött på alla hotellrum. I vilket land eller stad han än var kände han sig alltid lika ensam i hotellrummen. Visst levde han sin dröm, men det kunde ändå vara väldigt ensamt till och med när man stod på scen med tusentals skrikande fans. Allt han ville var ju att hitta någon att dela allt det där med. Någon som inte var en del av bandet. Helst hade han velat ha Sanna, men han visste att det bara fick stanna vid en dröm. Han måste ut och hitta någon annan.
Georg
Georg såg på Gustav och skakade på huvudet. Vad tog det åt dem andra egentligen? Han hade ju varit så glad för att Tom och Sanna verkade ha blivit tillsammans. Sedan hade Bill nästan fräst åt Sanna och hon hade snabbt försvunnit. Med henne försvann även Tom och kvar satt han, Gustav och en tjurig Bill. Tillslut hade Bill också gått utan att säga ett ord. Hade det hänt något mellan dem tre eller? Georg kände sig riktigt förvirrad.
– Förstår du vad som händer? frågade han Gustav.
– Nej, jag har ingen aning. Men det var värst vilken tryckt stämning det blev helt plötsligt.
– Ja, något verkar ha hänt. Men vad? suckade Georg.
Han visste att Bill och Tom kunde vara ovänner emellanåt, men det här verkade vara något helt annat. Det var nästan som om Bill var arg på Sanna, men vad kunde hon ha gjort honom? Nej, han förstod ingenting. Däremot var han orolig över all spänning som låg i luften. Vad skulle allt det här leda till egentligen?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | EmelieCarlsson - 14 maj 08 - 20:04- Betyg:  | | Skitbra! :O | | sandruskapuska - 27 apr 08 - 06:45- Betyg: | Sorry for mina korta <3 kommentarer, men vill inte att mina päron vaknar och skäller på mig. Kl e snart 3 på natten och jag e helt fängslad som du fördtår^^
<3 | | LoveMusic - 1 mar 08 - 18:36- Betyg: | | Jättebra:) Mennu måste jag fortsätta att läsa | | foreversacred - 23 feb 08 - 13:15 | | oyea hehee den e grym <33 | | NewMoon - 22 feb 08 - 15:42- Betyg: | jättebra, helt underbart.
Hoppas att det löser sig mellan Bill och Sanna nu bara, och
att dom bertättar för Tom, att dom har kysst varandra.
Och hoppas Tom kan förlåta dom båda det vore perfekt :P | | _ingen_ - 11 feb 08 - 21:47- Betyg: | | asbraaaao :D | | Mangasagan - 7 dec 07 - 19:57- Betyg: | Hinner inte skiva nu, måste läsa nästa del fort!!
Men du är bäst, glömm inte det:D | | BlackEyeliner - 24 nov 07 - 22:25 | Whii.
Jättefint skrivet. | | hannasteberg - 16 nov 07 - 23:10 | | vill ha en till del :D | | Mp3 - 16 nov 07 - 18:12- Betyg: | | ÄLSKA ÄLSKA ÄLSKA! måsate ha mera nu!!!1 | | ThisIsJustMe - 16 nov 07 - 16:17- Betyg: | | asså såå sjukt bra!!!!!! :D Du MÅSTE skriva mer nu!!! <3333 This is my Drug!!!!<3 | | Ericautank - 15 nov 07 - 18:45- Betyg: | | Skit bra!! | | tjoh - 15 nov 07 - 18:08 | | JÄTTEBRA :D:D mera (A) | | LittleHoney - 15 nov 07 - 12:24- Betyg: | | väldigt bra, fortsätt!! |
|
|
|
