[FF] Blod i snön, del 17 |
Tom
Tom satte sig på soffan när de kom upp på hans rum. Hela vägen tillbaka hade han märkt att Sanna varit djupt försjunken i tankar. Han tyckte inte om det, för hon kändes så långt borta när hon var på det humöret. Hon var i en värld som han inte var välkommen i. Tom ville dra henne tillbaka till världen han själv var i, men visste inte hur. Även om han tyckte att han känt henne hela sitt liv, så visste han ingenting om henne. Han hade bara bitar som var delar av ett pussel. Han tvivlade på att han någonsin skulle få ihop alla bitar till det pussel som var Sanna. Hade han tur kanske han kunde få ihop hälften av alla. Men skulle det vara nog för att gissa sig till vad hela bilden skulle föreställa? Han hade ju inget lock att titta på för att se om han la bitarna rätt.
Sanna la sig på sängen och Bill stod kvar i dörren. Varför ville ingen av dem sitta hos honom? Helst av allt ville han att Sanna skulle sitta bredvid honom och hålla hans hand. Han ville få se in i hennes ögon och mötas av en blick som sa att allt var bra. Bill visste han inte riktigt om han var arg på eller inte. Han kunde egentligen inte vara arg på sin bror. Men det var något hos Bill som störde honom just nu. Men vad?
– Vill ni se på film? undrade Tom.
– Nej, jag ska nog in till mig, sa Bill.
Han sa hej då och gick ut ur rummet. Sanna svarade inte ens på frågan. Tom gick och la sig bredvid henne. Han visste inte om han borde säga något, eller vad han skulle säga i så fall. Istället låg han bara tyst och väntade. Förr eller senare skulle han väl komma på något att säga eller så skulle Sanna säga något. Han visste inte hur länge de låg tysta. Bara att det var väldigt länge. Han började treva efter hennes hand. Han fann den och började fläta in sina fingrar i Sannas. Men då ryckte hon undan handen.
– Jag går in till Bill ett tag, sa hon och lämnade rummet.
Kvar på sängen låg Tom och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.
Bill
Bill satt på sängen och försökte lägga ett slags pussel. Det var väldigt svårt, men han hade lyckats rätt bra. Det var bara några bitar som fattades. Plötsligt hörde han hur det knackade på dörren. Han gick och öppnade. När han såg vem det var stelnade han till och bleknade. Nej! Sanna fick ju inte komma nu! Inte än! Helst inte alls. Ju mer han umgicks med henne desto mer tyckte han om henne. Han tyckte om henne så mycket att han la det svåraste pusslet han någonsin lagt. Men han var ju inte klar än och han ville inte att hon skulle se vad han gjorde.
– Hej! Får jag komma in? sa hon med en darrande röst.
Han ville så gärna kunna säga nej, men istället nickade han och flyttade sig lite så att hon kunde komma in på rummet. Han stängde dörrem och blinkade till. Sedan gick han också in i rummet. Sanna stod vid hans säng och höll upp det som han hade hållit på med. Hon såg upp på honom med tårar i ögonen.
– Har du gjort det här? viskade hon med gråten i rösten.
Han såg på henne och nickade. Hon skulle ju inte se dem nu. Det var ju inte klart än.
– För min skull? undrade hon.
– Ja, för din skull, sa han och såg ner i marken.
Plötsligt slängde sig Sanna om halsen på honom och kramade honom hårt. Han kände hur hennes tårar rann nerför hans egen kind. De kändes kalla.
– Tack! Det är det finaste någon har gett mig, sa hon.
Han kunde inte låta bli att känna sig lite stolt, även om han inte var riktigt färdig. Han såg på fotografierna av henne och Mikael. Han hade suttit länge och försökt få ihop dem och tillslut hade det gått. Meningen var att hon skulle ha fått dem när han var helt klar, men nu blev det lite tidigare. Han kramade henne tillbaka och gav henne en puss på kinden. De såg in i varandras ögon och Bill kunde känna hur hans hjärta tog ett skutt.
Sanna
Sanna kunde inte finna ord för hur tacksam hon var för det som Bill gjort. Istället kramade hon honom och grät lyckotårar mot hans kind. Hon kände hur han gav henne en puss på kinden och hon var tvungen att se honom i ögonen. Det hon såg i dem gjorde henne rädd. Det var ju inte så det skulle gå. Varför var de två tvillingarna tvungna att se på henne på det sättet? Hon ville ju inte att någon skulle bli fäst vid henne. Hon ville ju bara få vara ifred och slippa förstöra fler liv än dem hon redan gjort. Snabbt släppte hon taget om Bill och gick och satte sig på sängen. Han stod kvar och såg på henne.
– Varför är du inte hos Tom? undrade Bill.
Ja, varför var hon inte där? När han försökte ta hennes hand blev det bara för mycket och hon klarade inte pressen. Hon hade ju aldrig lovat honom något och ville inte att han skulle falla för henne. Det smartaste hon kom på just då var att gå till Bill, men nu kändes det inte heller bra. Visst hade han varit gullig och tejpat ihop korten hon rivit sönder, men hon skrämdes av allt hon läste i hans blick. Framför allt var hon rädd för allt hon själv kände när hon såg in i hans ögon.
– Jag vet inte. Jag orkade bara inte med att vara där. Så jag tänkte gå hit och se vad du gjorde, svarade Sanna.
Hon såg sig om i rummet och letade efter en flyktväg. Hon kunde inte stanna här ensam med Bill. Men hon ville inte heller vara själv. Sanna såg ut genom fönstret och märkte att det var mörkt ute. Hon älskade att vara ute när det var mörkt. Då kände hon sig fri och odödlig.
– Vill du följa med ut på en promenad, frågade hon.
Bill nickade och tog på sig en jacka. Plötsligt kom Sanna på att hennes jacka var kvar inne hos Tom. Hon orkade inte gå tillbaka dit just nu.
– Du har inte en jacka eller tröja jag kan låna?
Bill letade fram en tjock tröja och slängde till henne. Hon tog på sig den och de gick ut i natten. Sanna gick mot bron. Hon ville verkligen dit och bara se på platsen. Den platsen hon hatade men inte kunde hålla sig borta ifrån. Där hade Mikael svikit henne. Det var här han hade glömt att han för alltid skulle stanna hos henne. När de va framme pekade hon på ett träd som stod vid vattenkanten.
– Det var där jag hittade honom. Det var när jag såg honom där som jag förstod att han inte skulle komma tillbaka till mig. Jag förstod att hans ”vi ses” var det sista han någonsin skulle säga till mig. Jag vill så gärna hata honom för det han gjorde mot mig, men jag älskar honom nu och för alltid. Han var den bästa vännen jag någonsin haft och någonsin kommer få.
Bill
Bill lyssnade tyst på henne och försökte förstå. Han visste att det var Mikael hon pratade om.
– Vad var det egentligen han gjorde emot dig? frågade ha försiktigt.
Han hörde hur Sanna tog ett djupt andetag, liksom för att orka berätta.
– Den dagen han gick ut genom vår dörr för sista gången, var han verkligen jätteglad. Det var nog därför jag aldrig förstod att han tänkte lämna mig. När jag ätit upp och gick ut drog jag mig åt det här hållet. Mikael och jag brukade ofta stå här och se ut över vattnet. Den här platsen är så himla vacker. Därför känns det så svårt att det var just här han svek mig. Det känns som om han tog ifrån mig så mycket den där dagen och så kunde han inte ens låta mig få ha kvar den här platsen.
Bill såg sig om. Jo, hon hade rätt, det var verkligen jättefint här. Förmodligen var det ett av de vackraste ställena i staden. Sanna fortsatte sin berättelse och han lyssnade med stor spänning.
– Det värsta i allt det här är nog ändå att han lovade att det alltid skulle vara vi två. Han och jag mot världen. Men Mikael orkade visst inte hålla det löftet. Jag tror inte att det var meningen att jag skulle hitta honom, men det blev så ändå.
Bill såg hur hennes tårar började rinna och han tog rent instinktivt hennes hand och hoppades att det skulle hjälpa lite.
– Solen sken rakt på honom och liksom hånade det han hade gjort. Han låg där borta under trädet. Han var så blek mot allt det gröna gräset. Mikael var alltid blek, men just då var han så blek en människa bara kan bli. Jag gick fram till honom och såg på allt det röda som låg runt omkring honom. Jag minns att jag satte mig ner på knä och höll i hans huvud. Det enda jag kunde se på var hans sönderskurna handleder. Han bara lämnade mig utan att säga farväl. Han svek vårat löfte om att alltid finnas där för varandra. Det skulle ju vara vi två! Jag hatar honom verkligen för det han gjorde, men älskar honom för allt han var. Men utan honom klarar jag inte att leva. Jag vill bara dö och göra honom sällskap där uppe hos änglarna. På så sätt skulle ju åtminstone jag kunna hålla vårat löfte. Fan! Varför lämnade han mig kvar här ensam? Kunde han inte ha sagt vad han skulle göra så att jag kunde ha följt med honom direkt?
Bill la armarna om Sanna och bara höll om henne. Vad skulle han säga? Han hade inte svaren hon sökte. Han började också gråta. Han ville inte förlora Sanna. Samtidigt förstod han inte hur man kunde vilja lämna henne ensam när man lovat att alltid finnas där. Han torkade av hennes kinder och såg in i hennes ögon. Hur kunde hon låta bli att förstå att hon också skulle bli saknade om hon blev en av alla änglarna i himlen?
– Du förstår verkligen inte hur mycket du betyder va? sa han.
Hon såg in i hans ögon och skakade på huvudet.
– Jag vill inte betyda något för någon, viskade hon.
– Men det gör du, sa Bill och kysste henne.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | EmelieCarlsson - 14 maj 08 - 19:43- Betyg:  | | Åh gud, det här är iiiinte braaa! :S | | sandruskapuska - 27 apr 08 - 06:19- Betyg: | | Åh, men hon o tom hör ju ihop | | foreversacred - 23 feb 08 - 12:48 | | ååå så himla fint <33 | | NewMoon - 22 feb 08 - 15:08- Betyg: | Åå, Bill ditt pucko! Stör mig etrexmt.
Han kan ju inte göra så där mot Tom heller..!
Jättebra skrivet, superbra ! :) | | LoveMusic - 19 feb 08 - 16:49- Betyg: | Bill, nu är jag superdupermegabesviken på dig! Sanna är Toms, din tvillingbrors! Och ja, Bill och Tom var verkligen tröga om dom inte förstod innan:P
Superbra skrivet | | turbo001 - 31 jan 08 - 20:48- Betyg: | meen Bill Sanna är toms fyfyfy!!!! inte stjäla andras skatter!!!
ÄLSKA,ÄLSKA,ÄLSKA | | svartiris - 9 jan 08 - 17:55- Betyg: | | ursäkta mig, men åtminstone jag tkr att Bill och Tom är FÖR tröga som inte fattar nåt förrän hon säger det rakt ut... | | Mangasagan - 7 dec 07 - 19:23- Betyg: | Men Bill då, vad tror du att du håller på me?? Hon är ju Toms.
det är inte snällt Bill, fy. :D
Du ÄGER<3 | | Mp3 - 16 nov 07 - 17:25- Betyg: | | ÄLSKA ÄLSKA ÄLSKA! | | ThisIsJustMe - 13 nov 07 - 20:17- Betyg: | | gaaah!!! jag håller med moozan!!! Det är juh tom hon ska gilla ju!!!! :DDD | | Moozan - 13 nov 07 - 14:29- Betyg: | | Naaj, Det är ju Tom hon ska gilla.. O___o |
|
|
|
