Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Fina Flickor (del sexton)

Kapitel sjutton. I’ll let you down

Den genomskinliga vätskan i de fina glaset rinner ner i hennes hals. De blå ögonen är stora, glada.
Hela flygningen till New York har Melanie tjatat om hur kul det är att vi alla åkt samtidigt.
Yeah, right. Som om hon bryr sig ett skit om att jag är med.
Robbie hade inte kollat på mig en enda gång under alla timmar vi tillbringade i Amelias privatflyg, utan suttit bredvid Mauriel hela tiden, med handen om hennes axel, hennes huvud mot hans bröst.
Jason och Sebastian hade suttit i den cremefärgade soffan nära fönstret längst bak, svept drinkar och skrattat. Melanie hade suttit bredvid de, och låtsats som om hon inte alls var intresserad av vad de pratade om.
Jag hade tillbringat hela flygningen i en mörkgrön fåtölj och försökt sova, med en kashmirfilt över huvudet och musik i öronen. Men det betydde inte att jag inte såg eller hörde ändå.

När vi kom fram till New York hade Cara, Andera, Amelia och Eleonore försvunnit i en sån där smaklös gul taxibil under fnitter och med ett ”Vi har bokat en svit åt er på Plaza, vi ses imorgon på lunch, puss!”
Deras långa välvårdade hår hade hängt slarvigt över axlarna och deras ögon hade glittrat. De hade faktiskt sett lyckliga ut.
- Jag vill shoppa! Deklarerar Melanie och tar bort ett hårstrå från Sebastians ljusblå tröja.
Mauriels ögon lyser upp, vilket de inte gör särskilt ofta. Hennes bruna ögon är oftast trötta och dimmiga.
- Oui! Instämmer hon och ler. J'adorerais.
Jag är tyst och låter min blick följa ett löv som följer med vinden, försvinner bort. Bara sådär.
- Jag ska leta upp någon restaurang, är inte sugen på McDonalds precis, säger Sebastian och rynkar på näsan åt en tjock man i övre medelåldern som går förbi med en varmkorv i högsta högg.
Robbie håller i Mauriels hand och mumlar ett ”Jag följer med dig” fast det märks att han egentligen vill stanna inne på hotellrummet med sin gitarr och en flaska vin. Hans blick följer ogillande sömmarna på Sebastians ljusblå kashmirtröja,
- Jason? Undrar Melanie och drar handen genom sitt långt hår. Hänger du med på stan?
Hans slöa blåa ögon lämnar Robbie och kollar förvirrat på Melanie.
- Yeah, sure, han drar lite i sin tröja, som är läskigt lik Sebastians. Jag behöver lite nya kläder.
Som om han inte redan hade alldeles för mycket.
- Jennifer?
Även om hon har känt mig sen vi var 12 år och var bästa kompisar, kallar hon mig Jennifer, trots att hon vet att jag avskyr det namnet.
- Mmh? Jag följer fortfarande lövet med blicken, ser hur det virvlar över gatan för att sedan bli påkört av en silvergrå BMW.
- Följer du med och handlar, eller åker du till hotellet?
- Jag är lite trött, tror att jag åker till hotellet och sover lite, mumlar jag.
Som om jag verkligen tror att jag kommer må bra efter att ha sovit lite. Som om allt kommer att bli bra.
- Du måste äta, mumlar Robbie. Han säger det så tyst att jag först inte uppfattar vad han säger.
Sebastian ger honom en sur blick och ler sedan mot mig, sådär som bara Sebastian kan le. Han ler den där sortens vackra, naturliga leenden som alla kända människor över i timmar på framför spegeln för att sedan kunna använda på röda mattan.
- Klart att du ska äta, kom nu Jennie, säger han mjukt och placerar sin hand på min axel.
Jag kommer ändå aldrig bli din.
Robbie hade inte pratar på mig sedan han kom på mig med tungan i Jasons mun och Sebastian hade varit så konstig de senaste dagarna, eller, sen han kysste mig på taket. Och nu helt plötsligt brydde de sig?
Jag släpper det påkörda lövet med blicken och kollar upp på Sebastian. Skakar av mig hans hand.
- Jag klarar mig, tack så mycket.
- Non, vous ne.
Sebastians blick blir förvånad och han synar Mauriel med blicken.
- Det var franska va? Vad fan sa hon?
Vad menar Mauriel med att jag inte klarar mig? Vad fan vet hon om mig? Vad fan vet hon om någonting?
Jag skakar på huvudet och vänder mig om för att vinka in en taxi, när Robbie lägger sin hand lätt på min arm.
- Kan du inte komma med, och äta lite? Hans ögon är inte lika glittriga som de var förut, men de är i alla fall inte lika hårda som sist när han kollade på mig.
Jag rycker på axlarna.
- Jag behöver ändå en ny klänning.

Även om jag i vanliga fall älskar shopping, är det inte alls lika kul med Melanie, för det första får hon mycket mer blickar än vad jag får från förbipasserande. Folk stannar, pekar, en del tar till och med kort i tron om att hon är någon känd skådespelare.
Fast hon är ju så mycket snyggare än de hon blir förväxlad med.
Och vad har kändisar som inte hon har?
Egentligen.
Och dessutom sitter alla kläder mycket snyggare på Melanies magra kropp än på min.
Allt jag gör blir ändå bara en blekare kopia av henne.

På kvällen när vi kommit in på Plaza med alldeles för mycket klädpåsar, får vi reda på att det bara är 2 sviter bokade åt oss.
Sebastian ler sitt vackra leende åt personalen, och påpekar att det bara är ett fel och kan de vara så snälla att fixa fram fyra sviter till? Nu på en gång helst.
Även om tjejen bakom disken har lika stor motståndskraft mot Sebastian som resten av det kvinnliga könet (ungefär noll) så mumlar hon nervöst att det är enbart två sviter bokade och de kan inte fixa fram något mer.
Efter 10 minuters diskuterande kommer vi fram till att vi trots allt måste dela på två ynka sviter, fast Melanie ser inte särskilt besvärad ut. Snarare nöjd.
Tjejen bakom disken, vars namnbricka talar om att hon heter ”Shirley” ger oss koderna och ler inställsamt.
- Robbie Johnson, Sebastian Nicholson och miss Cristensen ska bo i den ena sviten, och miss Johnson, Jason Johnson och miss Spring i den andra.
Melanie sätter upp de stora, lila Gucci solglasögonen på huvudet och lutar sig fram över bänken som är mellan oss och Shirley.
- Det måste vara något fel, ska jag dela med Jason och Mauriel? Och Jennifer med Robbie och Seb?
Shirley drar nervöst i sin ljusblå skjorta av polyester och drar nervöst handen genom sitt råttfärgade hår samtidigt som hon försöker komma på vart hos har sett Melanies vackra ansikte förut. Kanske är hon med i den där coola nya tv-serien som går på tisdagar 20.30?
- Ehm, Jo, alltså…det är så det står. Någon Amelia har bokat år er, känner ni henne?
Robbies ansikte skiftar till en rödaktig färg, och han vägrar kolla på Jason.
Melanie suckar och vänder sig om mot killen som bär hennes väskor, fräser vilken svit han ska bära upp grejerna till och placerar sedan solglasögonen på näsryggen igen.
- Kommer du eller? Frågar hon vänd mot Jason och ger Shirleys fula skjorta en överlägsen blick.
Han nickar och kollar frågande på Mauriel, vars hand i är i Robbies. Han ser ut som om han inte vågar släppa henne.
Hon viskar något i hans öra, och tar sedan sin väska i handen från killen som bärt in den, försäkrar att hon kan bära upp den själv, ger honom alldeles för mycket i dricks och tränger sig sedan in i samma hiss som Melanie.
- Kommer ni eller? Frågar Melanie och håller upp hissdörren, som om det var otroligt ansträngande för henne.
Sebastian ignorerar sin stora väska och skyndar in i hissen, ger Melanie en puss på kinden. Robbie tar mina väskor utan ett ord och tränger sig in i hissen. Hissdörren stängs precis efter att jag hunnit in.
Melanie lutar sig mot Sebastian och viskar något i hans öra. Hennes hår blandar sig med hans, de blonda slingorna går in i varandra. Och även om jag hatar det, passar dom riktigt bra ihop.
Mycket bättre än vad jag och Sebastian någonsin kommer göra.
- Här ska ni av, miss, mumlar indiern som bär på Melanies väskor på bruten engelska.
Hon öppnar hissdörren, slänger med sitt blonda hår och försvinner ut genom korridoren, med indiern, Jason och Mauriel efter sig.
Det kommer alltid vara så, att alla springer efter henne.
- Vi ska upp en våning, va? Undrar Sebastian och följer Melanie med blicken.
Robbie nickar, vägrar möta min blick och drar handen genom sitt rufsiga hår. Ingen av oss säger någonting, vilar blicken på hissdörren, och när den äntligen stannat på rätt våning skyndar vi allihopa ut så snabbt att vi krockar med varandra, mumlar ett ”förlåt” och går sedan utan ett ord till sviten vi ska ha. 685.
Robbie, som har koden, fumlar lite innan han tryckt rätt, och går sedan in, fortfarande bärande på mina väskor.
Sebastian sparkar av sig sina skor och försvinner sedan ut i sovrummet, där han placerar sina väskor på en säng.
- Hur ska vi sova? Undrar han och kollar för första gången på länge mig i ögonen.
Det är nästan så att jag har glömt hur hans ögon ser ut. Blåa, så där mörkblåa. Och stora, som om alla svar finns i de. Jag bryter ögonkontakten, fokuserar blicken på mina skor och flyttar mig längre ifrån honom.
- Jag vet inte, mumlar jag och böjer mig ner för att ta av mig mina skor. Jag gör rörelserna så otroligt långsamma, att Sebastian efter ett tag ger upp och försvinner ut på balkongen, där han tänder en cigarett och hastigt andas in röken. Som om han är stressad.
Jag vänder mig mot Robbie, tar tag i hans arm.
Han rycker till som om han bränt sig, de bruna ögonen ser så trötta ut. Inte alls lika glittriga som förut.
- Rör mig inte, mumlar han.
Jag svarar inte, låter mina händer vandra nedåt hans midja, drar honom till mig och placerar mitt huvud tätt, tätt intill hans.
- Rör mig inte, för i helvete, viskar han och försöker dra sig undan.
Jag håller emot, trycker min kropp mot hans och kollar upp i hans ögon.
Sen kysser jag honom.


Förlåt att det tog tid, men jag har haft en massa att göra. Iallafall, den blev lite längre den här gången, ska jag fortsätta så eller ska det vara lite kortare?
och sen, as usual, jag vill ha konstruktiv kritik!
och vill ni ha en fortsättning? jag menar, ska det komma en massa delar till eller ska jag försöka avsluta den?
*ger kakor till de som kommenterar*

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 18 maj 08 - 08:29- Betyg:
åh. love it <3
nanna_limpan - 15 feb 08 - 16:17- Betyg:
jättebra!!
jätte bra handling<3
aakwasweet - 18 dec 07 - 16:36
Spännande.....
TrasigFlikka - 14 dec 07 - 21:37- Betyg:
Allstå, jag kan inte säga något annat än det jag sagt innan,
Underbart! Så klockrent och så, wow! :D
Therese1337 - 23 nov 07 - 21:50- Betyg:
Många delar! Du skriver så otroligt bra! MER MER MER!
Miccq - 13 nov 07 - 11:03- Betyg:
bravobra! så mycket otroliga bra idéer du verkar ha! mer? (A)
hanna__91 - 12 nov 07 - 21:29- Betyg:
jag vill ha många delar till!! du e super bra!!!

och den får jätte gärna vara så här lång, love it!! ^^
Rosapapper - 12 nov 07 - 17:52- Betyg:
Fortsätt som du skirver nu, det finns liksom inget du kan förbättra enligt mig iaf :) Perfect as usual
Anniee - 12 nov 07 - 17:41- Betyg:
fyfan, de e otroligt bra fan :)
Alltså jag skulle vilja ge kritik, men de går inte xD
AngelXMadd - 12 nov 07 - 16:41- Betyg:
Asså, jag skulle vilja att den här novellen fortsatte
'förevigt'. Fast, du kanske skulle börja försöka komma
till ett slut? *Även om den sista delen inte är nästa, eller
om 4 delar. Well, jag vet inte.
-Hoppas du fatta vad jag menade- >_<
Det kan ju alltid komma en uppföljare(eller vad de heter)? :)
Men iaf! bra skrivet! ^^

Btw,den här längden på texten är bra. Inte förlång, och
inte för kort eller! :)
glasbubblan - 12 nov 07 - 16:24
tycker fortfarande att det är helt strålande bra!!! gillar allt i den, speciellt hanlingen, men kanske en del mer känslor och tankar?! iallafall jättebra du!!!
-Cute - 12 nov 07 - 14:22- Betyg:
har sträckläst alla nu jätte bra :D
vill ha mkt mer :P
Ewe_ - 12 nov 07 - 13:19- Betyg:
åh du äe så otroligt duktig :)
SoakedInLuxury_ - 12 nov 07 - 01:08- Betyg:
Forsätt som du gör, hoppas de inte tar så lång tid te nästa del kommer! & jah håller med nona om längre delar.. !
nona - 12 nov 07 - 00:42- Betyg:
Ja har läst alla i rad nu.. sjuktbra!!! du måste forsätta och snlla lite längre delar?? meeer!

Skriven av
sockervaddsmoln
11 nov 07 - 22:52
(Har blivit läst 288 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord