[FF] Blod i snön, del 6 |
Gustav
Gustav satt på sitt rum och hade tråkigt. Idag hade han en sådan där dag då inget verkade roligt. Han blev lite sur på sig själv som satt där och tyckte synd om sig själv. Nu fick han allt ta och rycka upp sig och hitta på något kul. Han gick ut i hotellkorridoren och såg bort mot Toms rum. Tom ville säkert spela lite playstation. Gustav slet upp dörren till Toms rum och störtade in i rummet.
– Tom! Vill du spela…
Gustav var tvungen att avbryta sig mitt i meningen. Synen som mötte honom var allt för komisk. När han sprang in i rummet hade han sett tre personer sitta i soffan, som stod mitt i rummet. Dessa personer hade studsat till och såg nu på honom med skräckslagna blickar. Gustavbörjade skratta och kunde inte sluta. Tillslut låg han ner på golvet och vred sig.
– Gustav för fan! Du kan ju inte bara komma inrusande sådär när vi ser på skräckfilm! Kom det surt från Tom.
– Haha, ni skulle ha sett era miner! Som om ni hade sett ett spöke. Haha!
Gustav kände hur en kudde träffade honom i huvudet. Snart låg han, Tom och Bill i en stor hög och brottades. Eftersom de var två mot en var kampen väldigt ojämn och Gustav var snart tvungen att ge sig. Först då tog han en närmare titt på den tredje personen som hade suttit i soffan och insåg att det var en tjej han aldrig hade sett tidigare.
– Öh, hej! Jag såg dig inte riktigt först. Jag heter Gustav.
– Hej! Sanna heter jag. Eftersom du redan har försökt skrämma livet ur oss så kanske du vill vara med och se klart filmen?
– Sure, sa Gustav och satte sig i soffan.
Egentligen ville Gustav fråga mer om vem Sanna var, men det verkade inte vara rätt tillfälle. Han skulle nog kunna klämma Bill och Tom på lite information senare.
Sanna
Sanna hade skrattande tittat på när killarna brottades. När Gustav sen lite förläget hälsade på henne hade hon velat skratta ännu mer. Istället hade hon frågat om han ville vara med och se på filmen. Så där satt dem nu. Det var rätt mysigt, men hon kunde ändå inte låta bli att ha lite dåligt samvete för att hon hade roligt. Här satt hon med hennes och Mikaels idoler och han skulle aldrig få reda på det. Plötsligt fick hon svårt att koncentrera sig på filmen. Tankarna började vandra iväg till den tid hon haft tillsammans med Mikael. Han hade älskat skräckfilmer och hon visste inte hur många kvällar de hade tillbringat framför TV: n nere i hans källare. De brukade ha en popcornskål på bordet och sitta under en filt. När det blev för otäckt brukade Sanna gömma sig under filten och om det inte hjälpte så brukade Mikael hålla henne i handen. När hennes hand vilade i hans så kände hon sig oslagbar. Då kunde ingen skada henne. Ibland hade de tröttnat på att se på film och börjat kasta popcorn på varandra. Det slutade nästan alltid med att de jagade varandra runt hela rummet för att sedan skrattande trilla ihop i en hög på sängen. Där hade de legat och skrattande tittat på varandra. Han hade haft så fina ögon. Alldeles mörkbruna och alltid med ett skratt i ena ögonvrån. När hon såg in i dem hade hon känt sig som en väldigt speciell människa. För i hans ögon kunde hon läsa hur mycket hon betydde för honom. Mikael hade betytt allt för henne. Han betydde fortfarande allt för henne. Hon kunde inte förstå hur han kunde lämna henne. De hade ju lovat varandra att alltid finnas där för varandra. Så som det alltid hade varit. Sanna och Mikael. Det var ju så det skulle vara! Så kom då den dagen när han övergav henne. Nu skulle hon aldrig mer få känna hans hand i sin. Aldrig mer få ha popcornkrig. Förstod han hur mycket han tog ifrån henne när han gav sig av? Han visste ju att hon inte kunde leva utan honom och ändå lämnade han henne. Och hon ville så gärna kunna hata honom, men det var omöjligt.
Tom
Tom hade svårt att koncentrera sig på filmen. Han var alltför medveten om att Sanna satt bredvid honom. Han kunde inte låta bli att fundera på vad som hade drivit henne till ett självmordsförsök. Något sa honom att den där Mikael hade något med saken att göra. Mikael som hon inte vill prata om. Vem var han? Och vad hade han gjort henne? Om det nu ens var han som hade gjort något. Tom visste ju ingenting. Han kände sig frustrerad över att hon inte ville anförtro sig till honom. Förstod hon inte att hon kunde lita på honom? Sanna var som ett stort mysterium för honom. Igår hade hon knappt varit kontaktbar och nu satt hon här och skrattade och log som om inget hade hänt. Ibland såg han hur smärtan hög tag i henne och då ville han bara krama om henne. Hon var så söt och rar och han skulle vilja göra allt för att få henne glad igen. Förstod hon hur mycket hon redan hade påverkat honom? Det var som om hon spunnit ett nät om honom och allt han kunde tänka på var att hjälpa henne. Visst fanns det väl ett sätt att få henne lycklig igen? Det gjorde så ont i honom när han såg hur hon ibland glömde sig och fick den där sorgsna blicken. Han tänkte på hur tomma hennes ögon varit kvällen innan och kunde inte låta bli att rysa. Så tomma ville han aldrig mer se dem. Nej, han skulle göra allt för att slippa se det.
Filmen tog slut och alla såg lite undrande på varandra. Vad skulle de nu hitta på? Helst av allt skulle Tom vilja bli ensam med Sanna, så han kunde prata med henne och kanske få reda på vad som tyngde henne.
– Är det någon som vill spela playstation? undrade Gustav.
Nej, nej tänkte Tom. Förstod Gustav och Bill inte att de skulle gå härifrån?
– Jag kan spela lite, sa Sanna.
Och plötsligt tyckte Tom att Gustav hade kommit med en jättebra idé. Allt som tilltalade Sanna var ju hur bra som helst! De startade Burnout 3 och började spela. Som tur var för Tom så gick en del av banorna ut på att krascha bilar, annars hade han nog kommit sist. Han tittade nämligen hellre på Sanna och hur glad hon såg ut emellanåt istället för att se på tv: n.
Bill
Bill var egentligen inte på humör för tv-spel, men han ville inte heller sitta ensam på rummet så han stannade och spelade med de andra. Då och då kastade han en blick på Sanna. Hon såg ju så glad ut där och då. Han hade svårt att förstå hur detta kunde vara personen som Tom berättat om. Flickan som gått ut i vattnet för att avsluta det finaste hon hade: sitt liv. Ändå skymtade han då och då en sorgsen slöja över hennes ögon. Dessutom visste han ju att Tom aldrig skulle ljuga om en sådan sak. Och bandagen om hennes armar visade att hon förmodligen skurit sig själv. Vad han inte kunde förstå var hur någon så söt, vacker och glad människa skulle vilja ta livet av sig. Men innerst inne kanske hon inte var så lycklig. Egentligen visste han ju ingenting om henne. Kanske hade hon en massa problem. Han visste ju själv hur lätt det var att få en massa negativa tankar och hans liv kunde man väl inte direkt klaga på. Han tyckte synd om Tom med, för han kände hur jobbigt hans tvillingbror tyckte det var. Tom vakade verkligen över Sanna hela tiden. Bill märkte nog hur hans bror hela tiden höll koll på henne och försökte göra allt för att hon skulle må bra. Men det kanske är en helt naturlig sak att göra om man har hindrat någon från att begå självmord? Eller hade Tom några andra motiv? Nej, så kunde det ju inte vara. Bill skakade på huvudet och började återigen fokusera på spelet.
– Var är Georg idag? undrade han.
– Eh, det var en bra fråga. Jag har inte sett honom sen frukosten, svarade Gustav.
– Vi kanske borde ringa honom eller nått? sa Bill.
– Visst, jag ringer, svarade Gustav.
Georg
Georg undrade vart alla hade tagit vägen. Han hade varit och knackat på både Gustavs och Bills rum, men inte fått något svar. Toms vågade han inte riktigt gå till, eftersom Tom verkade vara sjuk. Men om de andra två skulle ut så kunde dem väl ha sagt till honom? Han ville väl inte sitta ensam på sitt rum medan de var ute och roade sig. Precis då ringde hans telefon
– Ja, det är Georg.
– Tjena! Gustav här. Vad hittar du på?
– Nja, inget. Sitter på mitt rum och funderar på var ni andra håller hus.
– Jaha, men kom till Toms rum då. Vi är här och har sett på film. Men nu spelar vi tv-spel.
– Okej. Ja, jag kommer snart, sa Georg och la på.
Han suckade lite. Så de hade sett på film utan honom? Kunde dem inte ha ringt honom då? Nej, nu skulle han inte sura. De hade ju faktiskt ringt honom nu och bett honom vara med. Det var ju inte direkt så att de planerade att lämna honom utanför.
Georg slängde på sig en varm tröja och gick in till Tom. Han hajade till lite när han såg att det var en tjej där. Vem var hon?
– Hej Georg! Vi ska bara spela färdigt den här banan så kan du ta över min handkontroll ett tag. Det här är Sanna förresten, sa Tom.
Tjejen tittade snabbt upp och gav honom ett litet leende innan hon återvände till spelet. Georg satte sig och väntade på att det skulle bli hans tur. Han kände på sig att han missat något viktigt, men visste inte vad. Han vågade heller inte fråga.
Sanna
Sanna hade aldrig varit speciellt bra på bilspel. Men i det här fick man poäng för att krocka och det passade henne perfekt. Krocka var något hon verkligen kunde. Hon tyckte till och med om att se på när bilarna trycktes ihop och exploderade. För varje minut av spelet blev hon bättre och bättre. Tillslut var hon så skicklig att hon lyckades vinna över Tom. Hon blev så glad att hon hoppade upp ur soffan och skrek YES! Hon och Bill gjorde high-five.
Tom spelade dålig förlorare och låtsas grät. Detta fick Sanna att skratta. Tom såg på henne och när deras blickar möttes kände hon något fladdra till i magen. Hon slutade genast att le och satte sig ner igen. Hon måste väl ha inbillat sig? Ja, klart att hon inte kände något sånt. Nej, hon var bara glad för att hon vunnit. Ja, så måste det vara. Tänk om Mikael hade sett henne nu. Hon hade vunnit över Tom i tv-spel! Det var sånt som Mikael skulle ha älskat att diskutera. Vad hon älskade deras pratstunder. Många nätter hade de legat i mörker och pratat om allt möjligt. De kunde prata i timmar om allt och inget. Mörkret gjorde det hela så mycket lättare. De kunde inte se varandra, men kunde känna hur den andra låg bredvid och lyssnade. Hon kunde berätta allt för Mikael. Hon visste att han förstod henne vad hon än sa. De hade varit som ett. Sanna mindes hur han ofta avslutade hennes meningar. Det var som om han läste hennes tankar. Ibland när de låg där i mörkret och pratade och han märkte att hon blev ledsen för något, så brukade han hålla om henne och viska att allt skulle bli bra. Det var också så de brukade somna. Med armarna om varandra. Det spelade ingen roll hur många stormar som ven runt omkring dem. När de höll om varandra var de båda trygga och ingen kunde göra dem något ont. Men det där var ju tydligen inte sant. Hennes starka och trygga Mikael hade ju lämnat henne. Där stod hon nu utan skydd i stormen. Var allt hon någonsin trott på verkligen så fel? Hade hon alltid stått ensam i stormen?
Om hon bara inte öppnat den där dörren för så länge sedan. Då hade hon kanske inte träffat Mikael. Då hade Sanna kanske lärt sig att ensam kämpa mot stormen. Men hon hade ju trott att han alltid skulle finnas där som hennes trygga hamn. Så fel hon hade haft. Men ville hon ha levt ett liv utan Mikael? Hade inte ett sådant liv varit lika tomt som hon nu kände sig? Mikael hade ju gett henne så mycket. Han hade alltid lyckats med att locka henne till skratt. Vem skulle nu göra det? Nej, Sanna vill inte stå ensam i stormen. Hon skulle nog finna ett sätt att gå in i det eviga svarta och den här gången skulle ingen få hindra henne.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | EmelieCarlsson - 14 maj 08 - 18:09- Betyg:  | | Hjälp! :S Tom! Hindra henne! 'o.O xD Skitbra!! | | foreversacred - 22 feb 08 - 19:45 | | nee åå så himmla fin <33 | | BlodRosen - 20 feb 08 - 18:02- Betyg: | | Ja,så jävla underbart!^^ | | NewMoon - 19 feb 08 - 17:07- Betyg: | | HELT UNDERBART! (A) | | LoveMusic - 19 feb 08 - 11:55- Betyg: | | HInner inre skriva något speciellt här nu, måste läsa nästa del! | | Mangasagan - 7 dec 07 - 18:17- Betyg: | | ÄLSKAR<3 | | Solstorm - 29 nov 07 - 13:03- Betyg: | | håller med de andra! <3 | | BlackEyeliner - 17 nov 07 - 14:34 | denna kommentaren kanske är lite sen?
Men i alla fall, den fanficen är kanon, du beskriver allt så levande och man vill bara läsa mer. | | Mp3 - 11 nov 07 - 00:41 | | Riktigt riktigt underbart bra! .) <3 ÄLSKA! <3 | | ThisIsJustMe - 10 nov 07 - 17:37- Betyg: | | gaaah såååå bra!!!! Du MÅSTE skriva mer IDAG!!! :DD det är ett måste!!! jag e helt beroende av denna novell juh!!!!!! :DDD SÅÅÅÅÅ skriv mer nu!!! nu!!! nU!! inte att jag vill pressa dej eller nå men... skriv mer!!:DDDDD! |
|
|
|
