Du och Jag (23-25) |
Nu kommer det TRE delar här ^^ och jag vill ha KONSTRUKTIV KRITIK, skriver nån ett enda bara "jättebra", "forstätt" eller liknande så vet jag inte vad jag gör :o Slutar lägga upp noveller här, möjligtvis. Iallafall efter att den här är klar. Jo jag klagar mycket just nu, förlåt ><
Del 23 - Brinnande känslor
"Och det här är sovrummet" sa Sebbe och öppnade dörren åt Hailie, som långsamt
gick in och lät blicken svepa över rummet. Sebbe väntade spänt på att hon skulle
le, vad som helst som visade att hon kände igen sig, men hon såg bara ledsen
ut och Sebbe suckade innan han gick in och satte sig på sängen.
"Det här känns konstigt, Hailie" sa han sen och såg på henne där hon stod vid
byrån och drog handen över dess yta. "Jag menar, du har varit här massor av
gånger, och nu... Nu vet du inte ens vem Becky är". Hailie vände sig om och
kastade en blick ut i hallen där två bordercollies lekte med Isaak. Hon tyckte att
båda två såg likadana ut, vitsvarta med mörka ögon, och hade svårt att tro att
hon en gång i tiden kunnat se vem som var vem.
"Hailie, kom och sätt dig här" sa Sebbe plötsligt, och när han märkte att hon
tvekade så log han. "Det är lugnt, jag ska inte bita dig." Hailie stod kvar på
samma ställe ett ögonblick, men sen så gick hon fram och satte sig ner bredvid
honom. Även om det inte märktes så var hon fortfarande arg över vad som hänt
tidigare, och hon kunde inte förstå hur hon kunnat älska den här killen.
"Jag gillar dig inte" sa hon trumpet och såg på Sebbe som fnös roat innan han
lade ett fotoalbum i hennes knä. "Kolla på bilderna" sa han. "Du kanske kommer
ihåg något när du ser dom." Hailie höjde på ena ögonbrynet men suckade sedan
och slog upp albumet. En tjej med långt blont hår, obehagligt lik henne själv,
log mot henne från bilden, sittandes i knäet på någon som måste vara Sebbe.
Han såg upp över kanten på sina solglasögon och pressade läpparna mot
tjejens hår, hennes hår, och höll en arm runt hennes axlar. Det gick en konstig
stöt igenom Hailie när hon såg fotot som inte kunde beskrivas med något annat
ord än lycka, och plötsligt så kände hon sig nedslagen och sorgsen över att inte
minnas den uppenbarligen lyckligaste tiden i hennes liv.
Dom flesta bilderna var på henne, Sebbe, David och några andra killar som hon
inte visste vilka det var. På vissa av fotona så såg hon även sig själv tillsammans
med en annan tjej i sin egen ålder, och vissa såg ut att vara tagen i någon sorts
studio. För varje bild hon tittade på, desto sorgsnare kände hon sig, och till sist
så lade Hailie ifrån sig albumet och drog bak sitt långa hår. Hon ville inte se mer.
Sebbe däremot vart nästan glad när hon slutade kolla på alla fotografier.
Han hade suttit och betraktat hennes ansiktsuttryck hela tiden, och vid vissa
tillfällen så hade hon blivit blank i ögonen, och det kunde bara betyda att det
förflutna faktiskt betydde något för henne, vad hon än sade.
"Hailie, är du okej?" sa han då hon suttit tyst i flera minuter och bara stirrat
framför sig. "Du är verkligen den rätta personen att fråga" sa hon, vände på
huvudet och såg honom i ögonen. Hon hade rätat på sig och verkade plötsligt arg.
"Jag menar, först håller du på och förföljer mig, sen snokar du runt på mitt jobb,
överfaller mig på gatan, snor min hund, tvingar mig in i din bil och..."
Sebbe såg som hypnotiserad på Hailie som pratade samtidigt som hon då och då
gjorde gester med händerna, och trots att hon var arg så var hon det vackraste
och sötaste han någonsin sett, och i nästa ögonblick så lutade han sig snabbt
fram, lade ena handen runt hennes nacke och pressade sina läppar mot hennes.
Hailie tystnade, chockad över vad som hände, men plötsligt så började hennes
hjärta att slå snabbare och kände hur hon, mot sin vilja, drogs med i
känslostormen och efter några ögonblicks tvekan så kysste hon honom tillbaka.
Sebbe blev alldeles snurrig och kände det som om han inte kunde få nog av henne.
Han hade varit utan sin tjej så länge, så nu när han äntligen fick röra vid henne så
ville han gå längre med en gång. Men när Hailie kände hur Sebbe flyttade sin hand
upp längs hennes ben och sen in under kjolen, så knuffade hon bort honom och
drog handen över munnen. "Vad gör du?!" sa hon och stirrade på Sebbe som
andades som om han nyss sprungit fem varv runt en idrottsbana. "Hailie, förlåt!"
sa Sebbe. "Åh, gud, jag bara... Jag kunde inte låta bli, Hailie. Fan, jag vet att du
har minnesförlust och så, men... fan alltså." Sen kom han inte längre, för det
snurrade i hans huvud och han drog henne intill sig igen innan han välte henne
bakåt på sängen och började kyssa henne på halsen. "Sluta!" sa hon och försökte
få honom av sig, men sen kände hon plötsligt hur känslorna började dra i henne
också och trots att Sebbe vid det här laget var överallt så slutade hon att kämpa
emot och lät honom göra vad han ville. Ingenting kunde vara värre än vad hon
hade gjort med Jack, men när Sebbe drog upp hennes tröja och tryckte sina läppar
mot hennes mage så ville hon plötsligt också. Hon hade inget minne av den här
killen och hon avskydde honom, men även om hennes hjärna var tom så kom
kroppen ihåg Sebbes beröring, och nu brann den efter mer. För varje sekund som
gick så blev spänningen emellan dom starkare och snart kunde dom inte tänka
på något annat än varandra.
Sebbe rörde lite på sig och slog sen upp ögonen. Han var inte riktigt säker på varför
han hade vaknat, och det kunde inte vara pågrund av något irriterande solljus
eftersom det var kolsvart ute och månens mjuka sken flödade in genom fönstret.
Han blinkade och gned sig i pannan innan han vände sig om och såg på Hailie som
låg bredvid honom. Hon sov lugnt och hennes hår som såg mörkbrunt ut i det här
ljuset flöt ut över kudden, och han kände glädjen picka i bröstet på honom.
För ögonblicket så kände han sig tillfreds, men tidigare den kvällen så hade han
nästan exploderat inombords innan han känt Hailies gensvar, och trots att han hade
varit med henne massor av gånger så hade det varit extra speciellt den här gången.
I samma ögonblick så hörde han ett raspande ljud utifrån hallen, lite likt papper
som revs sönder, och efter en stunds tvekande så reste han sig upp och gick ut
för att kolla vad det var som lät. Det var King, bordercollievalpen som numera var
en unghund, som låg på golvet och vred något mellan tassarna. Efter en närmare
titt så såg Sebbe att det var Hailies dagbok, och så fort han kunde så tog han den
ifrån hunden och såg strängt på honom. "Fy, King!" sa han lågt, och när King
gnydde och ångerfyllt strök bak öronen så klappade Sebbe hunden innan han gick
in i sovrummet igen och stängde dörren. Sen kastade han en blick mot garderoben
där han lagt undan alla Hailies grejer, och visst så stod dörren på glänt. King måste
ha smugit in när dom sov och fått upp dagboken ur hennes väska.
I nästa ögonblick så hördes ett svagt klick och dagbokslåset gick upp, trots att
han inte hade gjort några som helst försök att öppna det. "Fan" svor Sebbe tyst
för sig själv och skulle just till att trycka igen den, när han kunde skymta Davids
namn på en av sidorna i boken. Han visste att han inte borde läsa den, han hade
inte så mycket som rört den under dom månader som Hailie var på sjukhus, men
nu så kämpade han med sitt dåliga samvete en stund, kastade en blick på Hailie
som fortfarande sov lugnt och slog sen upp den och bläddrade till dom sista
anteckningarna.
Kära dagbok!
Jag är så glad att jag har dig att anförtro mig åt. Man skulle kunna tro att livet leker för
mig, och det trodde jag väl att det skulle göra när jag följde med Sebbe till Kanada, men
istället så har allt bara blivit mer komplicerat. Jag vet inte, men det känns bara inte som
om vi "klickar" längre. I High School så var våra känslor för varandra så starka, och jag
var hur ledsen som helst när jag var tvungen att flytta. Men nu är vi tillsammans igen,
och även om Sebbe forfarande är jättegullig så har han ändrat sig. Jag antar att det tar på
krafterna att vara en rockstjärna, men han har blivit mer vuxen också... Som jag, och det
verkar precis som om att vi två inte kommer att få ha det där fina längre bara för att vi
passerat 18-årsstrecket. Eller, så beror det på David. Fan, jag försöker verkligen att ta död
på mina känslor, jag är inte ens kär i honom, men spänningen som finns emellan oss blir
allt starkare. Fan, vad jag hatar honom. Han är jätteschysst och jag vill verkligen ha
honom som vän, men... Jag älskar Sebbe. Älskar, älskar, älskar. Jag skulle aldrig göra
något dumt emot honom, för det är vi två som hör ihop. Sebbe vet inte ens om det, men
jag gjorde något så dumt som att tatuera mig igen, för jag inbillar mig på något sätt att
det ska hålla våran kärlek vid liv. Så nu har jag ett litet S på armen, och gissa om Sebbe
kommer få slag när han ser det. Imorgon så ska vi iväg till ngn inspelningsgrej, så det
ska bli kul att se killarna i action. Jag är din för evigt, Sebbe.
//Hailie
Sebbe stirrade på dom understrukna orden i ett par minuter, och sen spred sig ett
leende över hans ansikte innan han slog ihop dagboken och gick bort till
garderoben där han stoppade ner den på sin rätta plats. Hon älskade honom
verkligen. Och hon hade inte gjort något med David. Trots att han hade
skuldkänslor över att ha läst Hailies dagbok, så kändes det som om en stor tyngd
hade lyft från hans axlar och när han kröp ner under täcket igen så såg han på
Hailie innan han drog henne intill sig och lutade sitt huvud mot hennes.
Han älskade Hailie, av hela sitt hjärta. Och även om hon för tillfället inte kom ihåg
det, så älskade hon honom tillbaka.
Del 24 - Hemligheter & pannkakskatastrofer
Dumma dörr. Den tornade upp sig framför honom likt en jätte som inte gick att
flytta på, och efter att återigen ha krafsat med klorna på den så gnydde King
och lade olyckligt huvudet på tassarna. Hans matte var därinne, och han kunde inte
förstå varför hon inte kom och öppnade. Men plötsligt så kom den andra hunden,
rottweilern, travande med självsäkra steg och huvudet högt. King morrade lågt.
Han gillade inte den hunden, för i Sebbes hus så var King, som hans namn antydde,
kung. Och den där andra hunden hade kommit hit och tagit allt, inklusive hans
människor. Rottweilern som nu var framme vid sovrumsdörren granskade den ett
ögonblick, och King väntade spänt på vad som skulle hända. Sen hoppade
rottweilern upp, tryckte ner dörrhandtaget med tassarna och plötsligt så var dörren
öppen. King morrade när den andra hunden som lystrade till namnet Isaak såg
överlägset på honom, men sen kunde han inte hålla sig utan rusade in med Isaak
och Becky som sällat sig till skaran och hoppade upp i sängen, vilt skällande för att
få uppmärksamhet.
Hailie väcktes brutalt av dom tre hundarna, och när hon först öppnade ögonen och
såg dom så blev hon livrädd och försökte knuffa bort dom innan hon såg djurens
spetsade öron och glada ögon. Dom ville bara leka, och trots att hon var nyvaken så
log hon och kramade om dom alla tre innan hon började se sig om efter Sebbe.
Han var inte där, och Hailie blev sittandes i sängen en stund medans hon funderade
över vad som hänt sedan hon lämnat cafeét dagen före. Det var Sebbe som upptog
större delen av hennes tankar, och trots att hon intalade sig själv att han var ett
kryp och att hon avskydde honom, så visste hon att det var en lögn. Hon älskade
Sebbe. Hon älskade killen som släpat in henne i sin bil och kidnappat henne.
Hailie log för sig själv, och sen såg hon på ett foto som stod på ett bord intill
sängen. Det stod något skrivet uppe i högra hörnet, och trots att det inte var
engelska så förstod Hailie ordens innebörd. Hon strök försiktigt med fingret över
dom snirkliga bokstäverna som bildade meningen "Du och jag", och log för sig själv
över att ha lagt ännu en pusselbit rätt i sitt livspussel. Hon kunde ett till språk,
kanske flera till och med. I nästa ögonblick så började en av dom svartvita
hundarna att dra i täcket, och efter en sista blick på fotot så log Hailie och lirkade
loss täcket ur hundens mun innan hon bestämde sig för att gå och leta rätt på
Sebbe.
"Aj, helvete! Fan också, jävla skit! Shit!" Sebbes svordomar avlöste varandra i en
snabb takt där han stod i köket och försökte skrapa loss en bränd pannkaka från
stekpannan samtidigt som smöret han hade hällt i fräste och stänkte ner på golvet.
När han vaknat den morgonen så hade han varit på ovanligt gott humör, och efter
att ha tagit en snabb dusch så bestämde han sig för att överaska Hailie med
pannkaksfrukost. Oturligt nog så var Sebbe inte något vidare på matlagning, och
högen av svarta pannkakor i soptunnan växte och hittills så hade han bara lyckats
få till två stycken som såg ätbara ut.
"Oj då, har du tredje världskriget härinne eller?" sa Hailie som stod och lutade sig
mot köksöppningen och såg från soptunnans innehåll till Sebbe som frenetiskt stod
och skrapade med stekspaden för att få loss en rykande pannkaka från stekpannan.
"Det här skulle ha gått fint, om pannkakssmeten bara kunde uppföra sig!" utbrast
han och strök med handen över sin kind vilket resulterade i två långa mjölstreck.
Hailie log och gick sen fram till honom och borstade bort lite mjöl från hans tröja.
"Jag tror inte att det är smeten som uppför sig illa, utan dina matlagningskunskaper
som behöver finslipas" sa hon och kastade en blick ner i bunken där smeten låg.
"Men du verkar åtminstone ha fått i dom rätta ingredienserna." Sebbe log och
torkade sen av händerna på en handduk innan han strök undan hennes hår och
pussade henne på munnen. "Varför tar inte du över då, om du nu är så duktig?" sa
Sebbe och Hailie skrattade innan hon satte händerna i ryggen på honom så att han
gick bort och satte sig vid köksbordet. Sen började hon röja upp röran, och tio
minuter senare så hade hon fått ordning på allt och högen med obrända,
gyllenbruna pannkakor växte. "Hur fan gick det där till?" sa Sebbe häpet och tänkte
på sitt eget katastrofala försök. "Jag har faktiskt lärt mig något på cafeét" svarade
Hailie och skrattade, men sen rynkade hon pannan när dörrklockan plötsligt
plingade. Sebbe undrade också vem det var som kom och ringde på dörren så tidigt,
men när han öppnade dörren så log han och dunkade sin kompis i ryggen.
"David, vad gör du här?" sa han leende. "Kände du pannkakslukten ända hem till
dig?" "Nej, vi skulle ju dra till studion, kommer du inte ihåg det?" sa David och följde
efter Sebbe ut i köket. "Men om ni ska käka så stoppar jag gärna i mig resterna."
"Det räcker åt alla" sa Sebbe och kastade en snabb blick på Hailie. "Eller?"
Till hans lättnad så nickade hon, och en kort stund senare när dom började äta så
tyckte sig Sebbe aldrig ha smakat sig något underbarare. Hailie log när hon såg att
både David och Sebbe glufsade i sig, men själv petade hon bara i maten och istället
för att äta så delade hon pannkakan i små bitar och stoppade i hundarnas munnar,
som vid det här laget satt i tiggarposition runt hennes stol.
"Så, Hailie, kunde du sova inatt?" sa David plötsligt och såg upp. "Gav Sebbe dig
sängen eller var han självisk och lät dig sova på soffan?" Hailie kastade en snabb
blick på Sebbe som nästan omärkligt skakade på huvudet, och efter några spända
sekunder så drog hon djupt efter andan. "Sebbe tog soffan" sa hon.
"Jag sov däruppe med hundarna." David såg på henne med outgrundlig blick, men
sen gav han ifrån sig en road fnysning och skakade på huvudet. "Jag, det är typiskt
dig" sa han och reste sig upp. "Du har alltid älskat hundar, Hailes. Jag undrar när ni
skaffar er en fjärde?" Sebbe skrattade och såg sen på Hailie. "Så, vi tänkte
egentligen dra till studion, men vill du haka på eller stanna hemma?"
"Jag kan följa med" sa Hailie och Sebbe drog en suck av lättnad. Han var rädd att
hon skulle sticka sin väg ifall han lämnade henne själv, och om hon var med i
studion så kunde han åtminstone hålla ett vakande öga över henne.
"Hörni, kommer ni, valrossar?" ropade David som redan gått ut, och nästan utan att
tänka sig för så tog Sebbe Hailies hand. Han kände hur hon ryckte till och såg hur
hon fick den där tveksamma blicken i sina ögon, men efter att några sekunder hade
tickat förbi så kramade hon lätt hans hand tillbaka och visslade sen på Isaak som
kom farande tillsammans med King och Becky. Det var ett ganska stort sällskap
som lämnade Sebbes hus och började gå längs vägen, och för första gången på en
lång, lång tid, så kände dom riktig gemenskap.
Del 25 - I dina tankar
"King, undan med dig!" sa Hailie irriterat och knuffade bort hunden som hela
tiden gjorde upprepade försök att sticka ner nosen i hennes väska, men när
han förstod att han hade gjort matte arg så gnydde han ynkligt och kröp ihop.
"Åh, gubben, förlåt" suckade Hailie och strök King över huvudet. "Det är inte
ditt fel att jag är sur, men jag antar att jag tar ut det på första bästa."
King viftade lite på svansen, men sen så tog han några steg bort, hoppade upp
på sängen och bökade runt med täcket innan han lade sig ner. Egentligen så
var obäddade sängar förbjuden mark och King visste att hans husse skulle bli
jättearg, men nu var husse inte här och matte var inte ens hälften så sträng,
så han kunde lika gärna passa på.
Hailie suckade när hon såg King gräva runt och böka med täcket, men sen
riktade hon åter uppmärksamheten mot sin väska. Efter att hon tillbringat två
långtråkiga timmar i studion utan något att göra, så hade Sebbe plötsligt börjat
prata om den person hon varit innan minnesförlusten och sen hade han sagt
att hon kunde rota igenom sin väska och se ifall hon hittade något som hon
kom ihåg. Nu satt hon på knä i garderobsöppningen och kollade på kläder,
foton och småprylar som ringar och halsband, men det fanns inte något som
direkt berörde henne förutom ett fotografi och ett häfte med sångtexter.
Hailie strök försiktigt fingret över fotot, som föreställde henne själv på en strand
med två hundar och en liten flicka på kanske ett år. Hailie kände inte igen
barnet, men det väckte något inom henne och plötsligt kändes det som om
hon hade förlorat något väldigt värdefullt.
Sen skakade hon plötsligt på huvudet och lade ner bilden i väskan igen innan
hon gick bort och satte sig på sängen. "Flytta på dig, King" sa Hailie och puttade
honom lite åt sidan, och King drog sömnigt ihop sig till en boll och suckade
djupt innan han slöt ögonen. Hailie bläddrade försiktigt mellan sångtexterna,
och även om hon inte hade något minne av att ha skrivit dom så kunde hon
melodierna utantill. Hon kastade en snabb blick på Sebbes gitarr som stod lutad
mot väggen i det närmsta hörnet, och efter lite tvekan så hämtade hon den,
satte sig ner och knäppte försiktigt på strängarna. Tonerna från gitarren fyllde
henne med en sorts glädje, och när hon märkte att hennes händer kom ihåg så
började hon spela på den och lyssnade på melodin som alla olika ackord bildade.
King, som försökte sova, öppnade ögonen och såg surt på sin matte när hon
började sjunga, men efter en kort stund så tyckte King att musiken var riktigt
behaglig och sen blundade han och lyssnade ända tills han flöt in i sömnens land.
Sebbe lade på telefonen och slängde den sen i soffan innan han såg sig omkring
och muttrande började plocka upp alla hundratals smutsiga T-shirtar som han
slängt omkring sig. När David hade ringt på mobilen och gett Sebbe en ursäkt
för att sluta städa, så hade Sebbe glatt tagit chansen och sen snackat med sin
kompis ovanligt länge. David hade också varit pratsugen, och när dom diskuterat
några nya texter dom tänkte skriva så hade David bett dom komma på en fest
som skulle hållas nere på stranden samma kväll. Det var några ungdomar som
slutat High School som anordnade den, och tydligen så var nästan hela Montreal
bjuden. Det sista tvekade förstås Sebbe på, men att det skulle komma mycket
folk var det ingen tvekan om. "Becky, släpp!" sa Sebbe och försökte dra en av
sina tröjor ur Bordercolliens mun, men Becky som nyligen kommit intravande i
rummet och sett tröjplockningen som en lek morrade nu barnsligt och ruskade
på huvudet. Inte skulle husse få vinna så lätt. "Släpp!" sa Sebbe igen och drog,
men i samma ögonblick så tyckte han sig höra musik och Becky som såg sin
chans drog åt sig tröjan och sprang sen iväg. Men Sebbe tänkte inte på det, utan
stod istället och lyssnade på Hailies röst som ackompanjerades av hans gitarr.
Hon var duktig, och Sebbe som i vilket fall som helst hade tröttnat på att städa
gick långsamt upp för trappan och ställde sig i dörröppningen in till sovrummet.
Hailie såg koncentrerad ut där hon satt på sängen, och det dröjde ett bra tag
innan hon upptäckte att hon hade fått sällskap och slutade spela.
"Sluta inte, Hailes" sa Sebbe uppfodrande och gick in i rummet. "Du är ju jätte-
duktig." "Hur länge har du stått där?" sa Hailie osäkert med blossande kinder.
"Ett tag" svarade Sebbe och satte sig ner bredvid henne. "King, ner med dig!"
Hunden suckade över att återigen ha blivit nerkörd från husets mysigaste sovplats,
och efter att ha kastat arga hundblickar på sin husse så travade han iväg
med svansen i luften. Sebbe såg roat efter hunden innan han lade handen på
Hailies ben och såg på henne. "Hailie, du är duktig" sa han och tog tag med andra
handen runt hennes haka så att hon tvingades att möta hans blick. "Varför tvivlar
du alltid så mycket på dig själv?" Hon suckade och satt tyst en stund innan hon
svarade. "Sebbe, jag känner knappt dig" sa hon och drog sitt långa hår över
axeln. "Jag gillar dig inte ens, och jag fattar inte hur så mycket ego kan finnas i
en enda person." Sen vart hon tyst igen innan hon fortsatte. "Jag vet inte vem jag
var förut, och även om jag älskade dig då... Det är lika bra att jag går."
Hon gjorde en ansats att resa sig, men då drog Sebbe ner henne igen och flyttade
sin hand längre upp på hennes ben och in under kjolen. "Du säger att du inte
gillar mig" sa han lågt och drog henne intill sig. "Varför låter du mig i så fall göra
det här?" Hailie drog några djupa andetag och försökte få kontroll över sina
tankar som snurrade runt i huvudet, och även om hennes hårt bultande hjärta
visade att hon ljög för sig själv så stretade den del av hennes hjärna som
fortfarande var hyfsat klar emot. "Sluta" sa hon lågt och försökte dra sig undan,
men precis som kvällen före så lydde inte kroppen och Sebbe som börjat kyssa
henne på halsen fällde henne bakåt på rygg. Hon hatade honom, men älskade
honom samtidigt. Hur kunde både kärlek och hat hysas mot en och samma
person? "Hailie" viskade Sebbe och försökte ta det lugnare, men sen släppte han
efter helt och hållet. Hon gjorde inget motstånd, men plötsligt så flög Davids ord
genom Sebbes huvud och han såg på henne. "Vill du ha lite kul ikväll?" sa han
med en glimt i ögonen och strök sen undan en hårslinga från hennes ansikte.
"Jag trodde att du hade kul nu" svarade Hailie lågt och lyckades få tillräckligt med
kontroll över sina muskler för att dra sig undan en liten bit. Sebbe log och tryckte
sig sen mot henne. "Du vill också, Hailes, det känner jag på dig. Men jag menade
partykul. David ringde förut och bjöd med oss på någon stor strandfest. Känner
du för att gå?" Hailie, som blivit stött över det som Sebbe sagt i början, såg bort
och försökte tvinga sig själv att knuffa honom av sig och springa ut genom dörren,
men hon var som förlamad och hennes kropp ville ha mer av honom, så till sist
gav hon upp och funderade några sekunder över det Sebbe föreslagit.
"Jo, jag kan gå med" sa hon till sist lågt och lutade sen bak huvudet på kuddarna.
"Bra" viskade Sebbe lågt, precis som dom befann sig på ett bibliotek, innan han
återgick till vad han hållit på med innan och snart så hade han totalt glömt bort
festen. Utanför sovrumsdörren så låg Becky, King och Isaak i en hög, och dom
småbrottades och morrade lekfullt åt varandra medans dom njöt av att ha huset
helt för sig själva. Visserligen så var deras husse och matte hemma, men dom
hade lärt sig snabbt att när husse stängde sovrumsdörren så hade dom minst en
timmes frihet, och även om alla tre undrade varför deras husse och matte låste
in sig i ett rum så tog dom varje chans som dök upp och levde ett riktigt hundliv.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | Mp3 - 22 nov 07 - 17:44- Betyg:  | | Underbart fantastiskt, du säger att du inte vill ha några kommentarer som bara jättebra osv. men vad ska jag annars kommentera med då? Det e så skujt underbart att det inte finns något att ändra^^ Jag älskar det! <3<3<3<3 | nohappy - 10 nov 07 - 18:22- Betyg:  | as bra... det finns inget som e dåligt med detta jätte bra...
vill abslute har mer av denna.. | | xTiNGELiNG - 10 nov 07 - 17:43 | | alltså.. jag vet inte vad ni vet om minnesförlust, men ja.. Hailie kommer inte få tillbaka minnet än på ett litet tag ^^ | | nona - 10 nov 07 - 16:49- Betyg: | | meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!! | | M-424 - 10 nov 07 - 13:41- Betyg: | Sjuukt braa:D Ingen kritik:)
<33 | | empalove - 10 nov 07 - 13:09- Betyg: | skit bra!!
Tycker med hon kan få tillbax minnet..
Hon kunde få de tex på festen | | ellan_7 - 10 nov 07 - 09:22- Betyg: | | super!! det var jätte bra me tre delar, SLUTA INTE ATT SKRIVA! | | Tantor - 10 nov 07 - 00:52- Betyg: | | Shit O.o Det é jättebra, och den blir bara bättre och bättre för varje gång nästa typ inlägg kmr ut. Och neje jag tkr inte du ska sluta skriva här då gråter jag för då har jag inget och göra på nätterna när jag inte kan sova. Så slutar du så blir jag jättemega massa lessen. Den skit bra du ska inte ändra nått. | | mikaelanystrom - 10 nov 07 - 00:42- Betyg: | Okej konstruktiv kritik, den kanske är lite rörig i dem olika perspektiven, kanske du ska märka det lite bättre, kanske nytt styckte när det är en ny person som tänker.
men som jag sagt så många gånger så tycker jag denna novellen är underbar!!:D tycker allt inte att du ska sluta skriva... då skulle du nog inte bara krossa ditt eget hjärta (A)? | | Problemoja - 10 nov 07 - 00:35- Betyg: | Jag älskar denhär novellen man kan bara inte sluta läsa =D
som alltid fortsätt de är kung!! | | eviigheet - 10 nov 07 - 00:30- Betyg: | | GUUD VA BRA :O asså du äger stort, Älskar den hära novellen värkligen. | | HandBollsFreak - 9 nov 07 - 23:46- Betyg: | | Jag vet inte vad jag ska säga, du är så himmla bra.. :) Jag tycker att man verkligen förstår vad du menar med allt :) Du fångar karaktärerna så himmla bra, jag vill bara fortsätta och fortsätta och förtsätta läsa den, den är hur grym som helst verkligen.. du får absolut inte sluta lägga ut dina verk här för dem är hur grymma som helst! Usch jag blir så jävla avundsjuk på dig, du är hur grym som helst!!!! Älskarden här novellen, hur du fångar allt och hur allt plötlisgt får en mening, näj den är så bra!! :) | | tjoh - 9 nov 07 - 23:46- Betyg: | tjoho vad glad jag blev nu när jag såg att ett nytt kapitel var uppe ! :D superbra :D
du sa att du ville ha konstruktiv kritik.. och det skullejag gärna ge för att få nästa kapitel snabbare.. men grejen är att jag inte hittar ett endaste fel. it's all perfect ! :D |
|
|
|
