Djupaste hemligheten |
Jag gick fram och tillbaka på asfalten. Fram och tillbaka,
fram och tillbaka. Gå några steg, vänd. Gå några steg,
vänd. Jag stod utanför pressbyrån och väntade på tåget.
Jag var lika nervös som alltid. Jag stannade och grävde i
fickorna. Jag hade inga pengar till tuggummin där så jag
tog upp nycklarna och snurrade runt dom nervöst. Det var
rätt soligt ute och jag hade jeans och en rätt slapp tröja
på mig. Jag hörde tåget komma och vände mig om. Snart kom
en ström av folk ut från dörrarna. Folk med portföljen i
ena handen och mobilen i den andra. Folk som kom han i hand
med sin partner, men ingen elak kille i svart tröja. Jag
vände mig om och kollade på klockan som fanns vid bussarna.
Jo, han skulle komma med dt här tåget... Men han hade
Kanske missat det? Skulle jag slippa honom den här gången?
Jag kunde inte låta bli att hoppas, tills jag kände en
hand på min rumpa. Jag vände mig hastigt om och mitt
hjärta slog snabbare. Där stod han, och han var lika
verklig som min rädsla för honom. Han hade jeans och en
svart enkel tröja, som vanligt. Han svarta blanka hår nådde
ner till hakan och han hade ett äckligt flin på läpparna.
– Hej, sa han och gav mig en kyss. Det ilade i hela kroppen
och jag fick en klump i halsen.
– Hej, sa jag hest och tittade bort. Han granskade mig, jag
kände det och jag vägrade titta tillbaka på honom.
– Varför kan du aldrig ha på dig något sexigt när jag
kommer?, Frågade han irriterat. Jag vände hastigt tillbaka
huvudet och tittade på honom med blixtrande ögon. Jag tänkte
på hur förbannat mycket jag ville vrida av nacken på honom.
Ja öppnade munnen för att säga något jävligt dumt till
honom, men när han såg min blick, sa han hastigt:
– Strunt i det, nu går vi. Han la sin arm på min axel och
började gå. Jag stängde munnen och svalde orden jag hade
tänkt skrika åt honom...
Vi gick runt lite. Han pratade lite och när han frågade
nått svarade jag kort och mer till marken än till honom.
Han stannade och la sina händer på mina axlar.
– Du, du ler nästan aldrig, sa han. “Va konstigt”, kunde
jag inte låta bli att tänka.
– Kan du inte le en gång för min skull?, Sa han sliskigt.
– Nej, sa jag och lyfte irriterat på en ögonbrynet. Hans
ögon borrade sig in i mina och jag visste att om jag inte
gjorde som han sa nu så skulle jag få problem. Jag drog
upp mungiporna lite men mina ögon tittade iskallt på honom.
Han skrattade glädjelöst.
– Jag får väl nöja mig med det antar jag, sa han och började
kyssa mig. Jag kände hur klumpen i halsen blev större och
jag mådde illa. Snart hade han fått mig intill väggen och
jag kände mig gråtfärdig. Jag kände hans tunga i min mun
och det enda jag ville göra var att bita av den och spotta
den i hans elaka ansikte. Hans händer sökte sig in under
tröjan och jag fick kalla kårar längs hela ryggraden.
Så långt fick han definitivt inte gå. Jag vred bort
ansiktet och tog bort hans händer.
– Sluta, sa jag tyst och tittade bort.
– Vad är det?, Sa han smått irriterat och låtsad snäll ton.
– Du vet att jag inte vill, sa jag och tittade fortfarande
bort. Jag kände hans blick på mig och han försökte igen.
– Men lägg av då!, Sa jag och puttade undan honom av ren
reflex. Snabbt som blixten hade jag hans tumme under min
haka och hans fingrar hårt tryckta mot min kind. Hjärtat
slog snabbare och magen började göra förfärligt ont. Hans
ansikte var bara några centimeter från mitt ansikte och det
var fullt av vrede.
– Hur vågar du göra så mot mig?, Väste han. Jag hade inget
bra svar, och var ändå inte så säker på att jag skulle
klara av att svara honom ändå, så jag teg. Han tittade på
mig en lång stund och det började göra riktigt ont i käken
och en av hans naglar pressade så hårt mot kinden att det
säkert skulle bli ett märke. Jag mötte hans blick och
tittade inte bort. Tårarna brände bakom ögonlocken men
jag blinkade bort det och hoppades förgäves att han inte
såg hur rädd jag var.
– Nu ser du fan till och sköta dig, sa han och släppte
taget om mitt ansikte. Jag gned mig om kinden och vägrade
än en gång titta någon annanstans än på marken...
När tåget äntligen stängde dörrarna och åkte iväg satte jag
mig på första bästa ställe. Jag satte händerna för ansiktet
och andades djupt. Jag kände på märket jag fått på kinden,
jag fick väl skylla på lillesyrran. Jag gäspade stort. Det
jag behövde var sömn, men jag visste att det inte skulle
bli så mycket sömn. Jag skulle drömma om den där
stenlabyrinten där jag jagas av någon figur, och jag var
rätt säker på vem den figuren var...
uU när ni har kommit såhär långt kan ni gärna kommentera =)..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | NeelyNelly - 8 feb 07 - 01:32- Betyg:  | | jättebra! | bumsi - 1 feb 06 - 01:54- Betyg:  | | bra | | BadAnka - 28 jan 06 - 22:47 | | tack tack för alla fina kommentarer ^^ | | Nattis_ - 28 jan 06 - 08:34- Betyg: | | Verkligen bra :) spännande klart jag ska läsa del 2.. :) | | malinws - 27 jan 06 - 06:44- Betyg: | | ja älskar den | | BadAnka - 26 jan 06 - 05:44 | | Ett mysterie.. vet inte riktigt. | | wippys - 26 jan 06 - 05:03- Betyg: | | vem är killen? :S | | Lillegris - 25 jan 06 - 05:15- Betyg: | | As grym :D älskar den ninni , Puss å kram (A) |
|
|
|
