På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

älskad eller hatad [Del 20]

Vi slog igen bildörren till Philips bil och gick den lilla stigen fram till ett bås som fanns innan stranden började. Det var en jätte lång kö framför oss. Det blir bara att vänta. Jag kisade för att se hur många det var framför oss. Det var ungefär 13 par före oss! Nu blev det 12. Jag höll utkik efter Amelia. Jag skulle väl få gå in med henne, eller hur? Hon var ingenstans. Jag kollade bakom mig i fall hon kom precis, men ingen kom. Var är hon? Nu blev det 11 par. Hoppas hon inte kommer försent. Jag vill ju inte gå in med Philip och Melissa. De vill själva svara på frågorna och vara själva och så. Jag vill inte bara tränga mig in på det viset. Jag kollade rakt fram. Plötsligt såg jag Amelia - på stranden med Crystal, Jodi och deras killar - utan mig! Hade hon glömt bort mig? En iskal ilska sprang över ryggen på mig. Jag var kokhet. Lovade inte hon mig att jag skulle gå in med henne? Mel stirrade på mig.
- Skulle inte du gå in med Amelia? frågade hon.
Man såg att hon inte ville att jag skulle gå in med henne, men jag förstår henne. Jag skulle inte heller viljat det. Det är ju doms träff - jag kan inte bara haka på.
- Jo... Jag ska gå och leta efter henne. O, där är hon, ljög jag för att inte göra Melissa mer orolig öve rmig och inte ha det bra med Philip. Hejdå, tillade jag medan jag sprang iväg ifrån kön.
Hur kunde Amelia göra så mot mig? Det fanns ett stängsel runt stranden så att inga andra personer än de som var bjudna fick komma in. Jag var bjuden, men fick ändå inte gå in utan en partner. Jag kunde ha gått in med Amelia, eftersom hennes kille, jobbade i båset. Nu kunde jag aldrig komma in! Jag var inte långt ifrån tårarna. Lönt! Var det lönt att jag ens kom? Att jag fixade till mig? Att jag köpte klänningen? Att jag ens trodde på Amelia? Jag suckade högljutt. Stranden fylldes med jätte många människor. Man hörde skratt överallt. Alla hade det roligt - utom jag. Jag skulle ha det roligt, om inte Amelia hade glömt bor mig, ja! jag slog kongarna i stängselt. Amelia fick syn på mig där jag svor mot stängselt. Hon gick mot mig, men man såg att hon inte ville möta min blick. Hon höll en coca - cola i handen och smuttade på den. Allt för att inte kolla åt mitt håll. När hon var så nära så att jag kunde höra hennes snabba andetag, visste hon själv att hon var tvungen att prata.
- Julia..., började hon medan hon fingrade på det rosa sugröret.
Jag ignorerade hennes ansikte, men inte hennes klädsel. Hon var klädd i en rosa kläning som perfekt framhörde hennes mörka hud. Hon hade plattat håret och lagt in en massa blommor i det.
- Förlåt mig, jag glömde helt bort dig, ursäktade hon sig.
Jag gapade.
- Glömde bort mig? ekade jag. Hur kan du glömma bort din kompis?
Hon svalde hårt.
- Men... jag... mina kompisar kallade på mig och jag hade väntat jätte länge på dig...
Det var en dålig ursäkt!
- Kunde du inte ha väntat längre? Strandpartyt börjar ju om fem minuter. Du har ju hunnit ta läsk och allt också. Undrar hur mycket du väntade...
Hon bet sig i läppen.
- Men förlåt... Jag kan inte komma in med dig nu eftersom de redan har intervjuat mig och allting.
Jag höjde ena ögonbrynet.
- Och hur tror du jag ska komma in då? frågade jag henne spydigt.
Hon öppnade munnen flera gånger för att säga något men stängde den varje försök.
- Nå? manade jag på.
Hon ryckte på axlarna.
- Det är ju ditt fel! utbrast jag. Och då är det ditt ansvar med att hitta på en lösning till mig!
Hon såg medlidsam ut, men jag brydde mig inte riktigt.
- Du kan smyga in när ett par går in, föreslog hon. Ingen märker dig, insköt hon och smuttade på läsken igen.
Ingen märker mig?
- Vad menar du med det? frågade jag ironiskt och lade armarna i kors.
Hon harklade sig.
- Äh, inget. Komigen nu, annars kommer du aldrig in!
- Mm, tack vare dig, sa jag och gick till båset.
Hur kunde jag komma in med ett annat par? Det skulle märkas direkt. Vid båset stod det ungefär 5 elever som höll koll. De skulle ju se mig direkt.
Otroligt! sa jag för mig själv när jag fick se Amelia. Hon satt och skrattade och småpratade med Crystal och Jodi. Hon brydde sig inte alls om jag kom in eller inte!
Tack för att du är min kompis, sa jag till mig själv sedan. Melissa och Phlip hade redan kommit in. Melissa snackade med några andra tjejer och Phlip med några andra killar. Tur att min syster har det roligt i alla fall. Det förtjänar hon efter allt hon har gått igenom idag. Stackare. Jag skulle dött av skam. Men hon höll huvudet torrt.
Plötsligt slog en tanke mig. Bara en sådan där tanke som bara slår en och stannar i hjärnan. Tänk så skulle min beundrare vara här! Bland alla människor! Han kanske iaktog mig nu. Jag kollade mig runt. Det fanns jätte många killar, men inga kollade åt mitt håll. Men en av alla dom kunde ändå vara han. Varför kunde jag inte bara träffa honom. Han älskar ju mig, och jag måste ju se vem som avgudar mig. Tänk att det verkligen finns någon som gillar mig därute. Tänk att det verkligen finns, ja! Om jag kunde träffa honom var första problemet att komma in, så jag koncentrerade mig på båst nu. Just nu var det en kille och tjej som intervjuades. Jag kunde smyga in med dom. Jag gick så nära båset jag kunde, utan att väcka misstankar - och lådsas som om jag kollade på vad andra gjorde. Nu var båda två färdiga med intervjun och gick in. Jag gick under en stång och jag klarade det... jag...
- Och var ska du?
Jag vände mig om och såg en kille som blängde argt på mig. Jag rodnade.
- Ehm... skulle kalla på en kompis.
- Okej, gå tillbaka och ställ dig i kön! väste han.
- Men... kan inte jag få komma in själv? försökte jag.
Hans ögon smalnade.
- Om du inte har någon partner så får du inte komma in! Uppfattat? Måste jag förklata ännu tydligare!?
- Nej... men... men... jag...
- Jag är hennes partner!
Jag rös till. Va? Jag vände mig om och flämtade till.
- Steven?
- Japp. Jag är ju din partner. Kommer du ihåg det?
Jag visste att han gjorde så bara för att få in... oss båda faktiskt. Han var där helt själv.
- Jaha, men varför sa du inte så då? sa killen med ett leende. Kom här så ska ni bli intervjuade. Vad är det bästa med din partner?
Han pekade pennan mot mig. Detta var jag inte alls beredd på! Jag stod där som ett frågetecken med ett konstigt uttryck på ansiktet. Jag kollade på Steven. Han log. Jag fick inte svika honom! Tänk så trodde han att jag inte visste det bästa med honom. Borde jag veta det? Jag menar... han pratade inte alls med mig inför Fontänerna men han kan prata med mig när dom inte är där. Skäms han över mig, eller vaddå? Det är ju inte roligt att han håller på så. Tänker han inte på mina känslor?
- Ursäkta mig, men det finns andra par bakom dig, sa killen och trumade med pennan mot blocket.
Vad skulle jag säga? Alla paren kollade på mig och andra himlade med ögonen. Alla andra hade bara svarat : " För att han/hon är snygg, eller. " För att han/hon är smart ". Jag kunde inte bara säga sådana typiska grejer till Steven. Han hjälpte ju mig att komma in. Till slut var jag tvungen att säga något.
- Det bästa med min partner är... att han är... snäll.
SNÄLL!? Åh, nej. Det bara flög ut ur mig. Killen nickade och skrev ner det. Jag ville inte möta Stevens uttryck. Snäll? Det kunde ju vem som helst sagt! Ibland undrar jag om min hjärna måste gå i terapi!
- Det bästa med min partner är att hon alltid kommer vara densamma i mina ögon. Hon kommer alltid vara en tjej som inte låts tryckas ner av andra personer. Hon kommer alltd vara en tjej som hjälper andra och tänker på andra före hon tänker på henne själv. Hon kommer alltid att vara den jag tycker om mest och hon kommer alltid vara en person som jag aldrig glömmer om jag ens försöker få bort henne ur mina tankar.
Jag stod som förstenad. Sa Steven det? Till och med killen stod en stund och stirrade på Steven innan han skrev ner allt. Jag kunde inte rå för det men jag kollade på Steven. Han tittade bort, men var helt röd i ansiktet. Lika röd som jag. Killen nickade och släppte in oss till Strandpartyt. Jag kunde inte tro att det kom från Stevens mun. Var han så känslig?
Vi tog var sin coca - cola medan vi bara stod rakt upp och inte gjorde någonting. Jag ritade små hjärtan i sanden med foten. Jag sneglade åt Stevens håll och märkte att han gjorde samma sak - fast i ringar. Han suddade bort de direkt som han skapade dem. Jag kunde fortfarande inte förstå att Steven hade sagt så. Vad skulle det betyda? Vad skulle det betyda för honom? Att han gillar mig, eller bara sa så för att komma in med mig? Jag var för förlägen för att fråga, så jag frågade inte. Jag ville ju inte heller förstöra vår vänskap.
Vi var tysta, och tysta, och tysta hela tiden. Snart hade alla paren kommit in. Det var bara tre par kvar. Jag fick syn på Amelia. Hon spelade volleyboll med hennes kompisar - i en klänning! Jag kunde inte förstå mig på henne. Varför kom hon inte hit och sa hej eller åtminstonde be om min förlåtelse? Hon ska ju böna och be så att jag ska förlåta henne. Men det var precis som om hon inte brydde sig om vad jag tyckte om henne. Precis som om hon inte brydde sig om jag var arg på henne. Hon behandlade mig som luft, och jag vill inte bli behandlad så. Jag kanske bara skulle glömma Amelia. Hon lådsades kanske bara vara min vän, men det låter inte klokt. Var det lönt, eller? I så fall hade Amelia spelat väldigt bra, eftersom jag verkligen trodde att hon skulle vara min vän. Men jag måste hålla kvar henne. Vem ska jag annars vara med? Det är inte så att människor kommer och springer efter mig medan de skriker " Kan inte jag få vara din nästa bästis? ". Så lätt är det inte. Min och Stevens blickar möttes. Sedan kollade båda bort igen. Vad ska jag göra!?

Tv: n hemma hos familjen Walker:
" ... Om dina tänder är gula eller missfärgade kan du lätt göra dem vita som snö. Köp bara ”Active” och det kommer bara kosta dig…
Klick!
" ... Och Preston kanske får reda på att jag har bedragit honom. Tänk så säger han till Tom så..."
Klick!
" ... Irriterande spis eller kalklagringar? Den nya ”Super Gone” kan man bara spreja på och vips är det borta. För riktigt envisa fläckar han man ju också..."
Klick!
" ... Har vi hittat några misstänkta om rånet i affären, polisen? Nej, ännu är det inte några misstänkta, men om vi kollar närmare på det hela...
Klick!
... Åh, Tom! "
Klick!
" ... Jeans, tunikor och alla möjliga linnen! Just nu är det rea i affären...
Klick!
" ... I dagens program ska vi prata om hur du kan gå ner 1 kilo på 1 vecka. Först ska du ta ett djupt andetag och andas... andas och andas. Sedan ska du säga till dig själv: Jag är smal, snygg och smart, 50 gånger. Sedan så ska du... "
Klick!
" ... Får du i dig tillräckligt med mjölk? Idag ska vi prata om barns hälsa gällande mjölk. Mjölken förebygger kalcium som hjälper skelettet att göras starkare, som i sin tur... "
Klick!
" ... Mark? Är det du Mark? Mark! AAA! HJÄLP!
Klick!
" ... Han gör... nej... jo... 1, 2, 3... nej... jo... han... gör mååååååååål!
Klick! Klick! Klick! Klick! Klick!

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Problemoja - 13 nov 07 - 23:59- Betyg: