På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Vikariera som flickvän [ del 14 ]

Big girls don't cry.

Ja bläddrade mellan låtarna på min mp3. Allt var tyst på bussen jag suckade lätt och lutade mig tillbaka, kollade ut på det vi alla kallade världen, den vi levde på. Jag kunde inte få Mirabell ut tankarna, hon var verkligen blek i morse, men Isaac lade bara sina armar runt min matta kropp och sa att allt skulle ordna sig, precis som vanligt, men jag var rädd för att det inte skulle det den här gången. När jag klev av bussen var Klara där och tog emot mig med öppna armar. Hon kramade hårt om mig, hon var precis lika glad som alltid. Usch vad jag hade saknat henne hon var verkligen så mycket i min värld, innan det att Isaac kom. Vilken hemsk kompis jag var som helt plötsligt knuffat undan min bästa kompis för en kille, som jag visserligen hade barn ihop med, men ändå. Vi började sakta gå mot stan. Hon drog med mig in på gina tricot.
- Den här affären får dig att känna dig som tjugo igen! Sa hon och klappade till mig på axeln.
Jag skrattade, jag var ju faktist inte så långt ifrån tjugo.

- Sitter inte den här för tait? Sa jag suckande åt henne.
Hon sken upp som en sol på morgonen när hon såg på mig, sen gav hon mig en blick och räckte ut tungan.
- Du är ju tamej fan helt jävla omöjlig!
Jag började skratta, och först då förstod jag hur mycket jag verkligen hade saknat den här flickan!

Vi lämnade den butiken och gick till nästa, hon fick på mig massa kläder som visst satt skit snyggt på mig när jag satte mig på bussen hem kom jag att tänka på Mirabell, och tjugo stenar rammlade ner från ingenstanns och placerades hårt i min mage. Jag suckade igen och ville bara att bussresan skulle ta slut så att jag kunde springa upp till mirabell och krama om henne så hårt. När bussen äntligen stannade hoppade jag snabbt av och gick upp mot min lägenhet, det tog tio minuter innan jag äntligen var framme vid mitt hus, jag slog snabbt in koden och rusade upp för trapporna. Dörren var upplåst så jag gick in och fick se Isaac och Edvin sitta i köket, Isaac satt med en tidning och Edvin gjorde läxor. Jag kollade upp på dem lite rastlöst. Isaac kollade upp från tidningen och lade ifrån sig den på bordet,
- Har du haft en bra dag gumman? sa han lätt och gick fram till mig.
han pressade sina händer mot mina axlar och masserade mig lätt. Jag log åt honom, hans lugn liksom smittade av sig och på några få sekunder glömmde jag av Mirabell.
- Jo, det var trevligt jag har verkligen saknat Klara! Utbrast jag glatt och kom sen ihåg Mirabell.
- Jo, Mirabell.. det är ingen fara med henne hon är blek och har faktiskt väldigt hög feber, men jag och edvin tog henne till sjukhuset och dem sa att vi skulle ge henne alvedon då och då så skulle hon bli bättre inom några dagar. Han log och kramade om mig.
Jag kramade hårt om honom, det var som om att han förstod att jag var orolig för henne. Det förundrade jag. Jag gläntade lite på dörren till Mirabells rum och log ett snett leende när jag såg att hennes mage gick upp och ner. Jag stängde till dörren och gick ut i köket, Edvin log lätt åt mig, jag gav honom en puss i pannan och satte mig vid bordet.
- Hur går det med den där söta flickan? Vad hette hon nu igen? Strunt samma, hur går det med barnet och allt det där? Sa jag glatt och tog fram en cola ur kylen.
- Vill du inte ha vin älskling? Sa Isaac med en retfull blick.
jag skrattade och nickade lätt åt honom,
- Nej tack, jag klarar mig bra! jag klappade honom på ryggen när han böjde sig ner för att ta fram vin till sig.
- Jo det går väl bra, hon ska göra abort om nån vecka eller nått. Jag förstod inte riktigt det där, menmen. Jag skulle i varje fall hänga med.
Jag log åt honom, han visste hur man skulle ta hand om flickor och sånt.

När jag gick och lade mig den kvällen placerade jag min hand på Isaacs bröstkorg och mitt huvud mot hans axel. Han vände sig mot mig och kysste mig, vi lät våra tungor mötas för första gången på dagar, jag hade vart så utmattad att jag inte hunnit med Isaac någoting, och han gav mig ett ljussken av lycka inombords när han förde sin hand mit min mage och smekte mig. Jag släppte honom och lutade mig mot honom. Jag suckade lite och vände mig om i sängen, det känndes inte som om någon placering hjälpte, det fanns något i mig som gjorde ont. Ondare än en spik i foten osv. Det gjorde ont för något annat men jag kunde inte komma på vad? Jag började fundera, men hann inte så långt innan Isaac började snusa mig i nacken och dra sin hand över min rygg, ritade små figurer och pussade på ryggen. Jag vände mig mot honom och pressade mina läppar mot hans, lade mig på honom, usch vad jag hade längtat efter honom. Även om jorden hade rasat under mig hade jag fortfarande älskat honom, men hade han lämnat mig för en annan hade jag nog inte klarat av att leva längre. han log åt mig och klappade mitt hår.
- Vad funderar du på älskling? Sa han lungt nästan viskande.
Ett brus gick från topp till tå i min kropp.
- Hur mycket jag hade hatat om du lämnat mig. Sa jag tyst och lade mig ner igen.
- Aldrig Lisa, aldrig! Det är ju Du, jag Edvin och Mirabell. Det vet du ju. Ni är min familj, jag kan knappt bärga mig tills du säger ja. han log och kysste mig igen.
Allt känndes så jävla bra!

Fortsättning?

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

ThisIsJustMe - 9 nov 07 - 17:24- Betyg: