jag vakar över dig, var du än är, vad du än gör. |
Hon är rädd, men vad ska hon ta sig till? Brevet, brevet
förklarar allt. Inget står oskrivet.
På klippan, på klippan där hon satt och han kom och tog hennes
hand, vacker som dagen själv. Hon visste att han kände vad
hon kände, hon visste att han förstog.
Hon håller brevet i sin hand, kastar in det i brevinkastet på
hans dörr, hon ringer på och skyndar sig därifrån, när hon öppnar
porten ut, så hör hon hur hans dörr öppnas.
Åter på klippan så står hon där, ska hon våga? Hon slänger
av sig jackan, hon vet inte varför. Hon tittar ner på
berget som stupar rakt ner i de mörka, djupa, kalla, hemska
havet. Klipporna där nere är sylvassa och dödar en på mindre
än 1 sekund. Hon tar ett steg ut, kroppen följer med och
en kall vind omsluter hennes lilla liv. Allt blir svart.
"Förlåt, det fanns ingen annan utväg. Ingen ser det
riktiga jag. Förlåt om jag inte sagt nåt, men jag ville
inte såra dig. Ett liv fyllt med bara blod och tårar, är
det värt att leva? Jag tror, att även om jag inte finns mer
på jorden, finns jag i ditt hjärta och dina tankar. Jag älskar dig
så det gör ont i mig, du är den ända som förstår, den ända
som vet hur jag kände. Jag kom ihåg när du kom och tog i min hand.
Jag visste redan då, att den här dagen skulle komma, men jag
var tyst. Jag ville för en gång känna mig behövd, känna
mig älskad. Du vet, att jag vakar över dig, vad du än gör.
Var du än befinner dig, jag finns i dina drömmar om natten,
jag finns i dina tankar om dagen. Min själ kommer åter bli hel,
jag kommer få tillbaka det leende jag gav dig när du sa att
du älskade mig. jag är rädd, jag är rädd som en lammunge.
Vad häner med mig nu? vad händer med min kropp som ligger sylad
mot klipporna? Ingen vet, och ingen kommer nånsin få veta.
/ DIN."
Ett högt skrik av sorg ekar mellan klipporna, pojken lägger
sig ner på den kalla marken och skriker ut sin sorg, tårar
strömmar ut från hans kinder. Och han fortsätter fråga
sig själv och Gud: VARFÖR?? En sådan som hon förtjänade
inte att dö, en sån som hon.. en sån som hon..
Han sitter och stirrar på brevet:
"Du vet, att jag vakar över dig, vad du än gör.
Var du än befinner dig"
en viskning, en ohörbar viskning:
"Jag älskar dig" kvider han fram.
en varm vind omsluter honom,
ska han hoppa?
hade hon velat det? så det är dags för mig!? Tänker pojken,
"jag är oxå rädd" viskar han.
Han står på klippans kant, och tänker ta steget.
Han ser flickans jacka, han tar ett steg tillbaka och tar upp
jackan. Han sätter sig ner och dränker jackan med hans tårar.
Hon hade inte velat att jag hoppat... viskar han för sig själv
i den rysliga tystnaden.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | maalin_ - 4 mar 06 - 03:19 | | jätte fiin ;| | | Nattis_ - 18 feb 06 - 00:49 | | Gud vilken fin! Sorglig :( | -Dreamer- - 28 jan 06 - 00:16- Betyg:  | | sorlig å jättebra! | | Sweet_babe - 27 jan 06 - 01:42- Betyg: | | Va fin.. e den sann elr har du bara hittat på den? | | CliffBoy - 26 jan 06 - 00:31- Betyg: | | BRRAAAAAA | | emeLiie_ - 25 jan 06 - 01:06- Betyg: | | shet va dukttigt, jätte bra. | | aifooos - 24 jan 06 - 23:46 | | fint . | | asa92 - 24 jan 06 - 06:49- Betyg: | | Den var jätte bra skrivet :) |
|
|
|
